Sista passet hos Donken

Idag - eller snarare i natt - gjorde jag (troligen och förhoppningsvis) mitt sista arbetspass på Donken. Det hela kändes ganska vemodigt till en början. Men väl på plats så kändes det bara jävligt skönt. Jag är så glad över att äntligen kunna avsluta detta kapitel av mitt liv och gå vidare. Donken har varit ett otroligt lärorikt, fantastisk och roligt arbete - men även slitsamt och stressigt vid vissa tillfällen. Jag kommer inte att sakna jobbet särskilt mycket, men däremot kommer jag att sakna medarbetarna. Det är främst dem som gör att man stannar kvar.

Detta blir troligen också mitt sista inlägg som handlar om att jobba på Donken.

Det har väl inte undgått någon att det är Valborgsmässoaften idag. Dagen då man ska fira vårens ankomst och skrämma iväg de sista häxorna - och även den dagen då ungdomar och vuxna super sig så fulla att deras mentala kapacitet återgår till Homo Erectus.

Självklart var hela restaurangen fullsatt av skrikande och osäkra ungdomar intill midnatt. Många av dessa ungdomar - som jag gissar befann sig i åldrarna 13-17 - skulle givetvis ha lite smått och gott att kränga i sig i hopp om att dämpa skadorna på levern men även för att de helt enkelt var lite hungriga.

Det förvånade mig lite att nästan hälften av dessa ungdomar faktiskt var de ungdomar som jag häromdagen vikarierade för. De gick alltså i Skolan som jag under hela veckans gång har vikarierat hos. Många blev förvånade och några blev till och med lätt skrämda när de såg mig. Det blev förstås några små och korta samtal om det faktum att jag faktiskt var lärare och flera av dem undrade förstås varför jag jobbade på Donken när jag dagen innan hade styrt och ställt i klassrummen. Ett av samtalen gick så här:

"Men du är ju den där läraren vi hade på NO-lektionen?" utbrast den stackars förvirrade tjejen efter att hon hade betalat för sin cheeseburgare och cola.
"Japp, det stämmer mycket väl. 7C var det du gick i va?" svarade jag och gav tillbaka växeln.
"Nej, det var faktiskt 7D. Jobbar du här?"
"Ja, uppenbarligen jobbar jag här eftersom jag står här i kassan." svarade jag och log över det självklara svaret på denna typiska fråga som folk alltid ställer när de ser en.
"Okej, men varför jobbar du inte i skolan då?"
"För att det inte finns några jobb åt mig ännu."
"Aha... Det var synd. För jag tycker du är en bra lärare." sa hon till slut innan hon gick vidare.

Sånt där är alltid skönt att höra. Det är som godis för själen och fotmassage för självförtroendet.