Om gamla, nutida och framtida jobb...

I det lilla landet lagom råder det just nu stor brist på jobb. De som är hårdast drabbade är unga människor - speciellt de som nyligen gick ut gymnasiet. För min egen del så har jag under mina arbetsverksamma år haft ganska tur när det gäller jobb. Å andra sidan har jag också haft en del s.k. "skitjobb". Nu i efterhand kan jag faktiskt säga att jag är stolt över att jag har haft sådana här jobb.

Det som folk betecknar som skitjobb, tror jag kan vara en sorts avfart eller ingång till andra framtida jobb. När jag under min studietid sökte extra- eller sommarjobb så sökte jag i stort sett ALLA jobb som jag kunde komma åt. Nånstans måste jag ju ändå få napp, tänkte jag.

Och det fick jag nästan alltid. Vid nåt år jobbade jag som städare i Scandic Hotels. Det var nog bland de tråkigaste och fysisk (samt psykiskt) krävande jobb jag har haft. De människor som stannar kvar där och kämpar på dag in och dag ut förtjänar inget annat förutom beundran och uppskattning.


Jag var verkligen helt slut efter varje avslutat pass. Inte nog med att det var jobbigt - det var dessutom äckligt enformigt och tråkigt. Men det värsta med jobbet som städare är ändå att man inte känner någon möjlighet till avancemang eller uppskattning. Så det kvittade hur snabb eller hur duktig man jobbade - man kom ändå ingen vart...

Ett annat jobb jag har haft är McDonalds. Och säga vad man vill om McDonalds - det kan faktiskt vara ett stimulerande jobb. Dessutom kan det stundtals vara rätt roligt också. Hetsig och livfull miljö, trevliga och glada arbetskamrater. Men det viktigaste av allt var ändå all feedback man fick ifall man gjorde ett bra jobb. Att det finns en klar möjlighet till avancemang var även en viktig morot för den som strävade efter mer.

Idag jobbar jag på Casino Cosmopol i Göteborg, ett jobb som jag ändå är väldigt tacksam över att jag har. Jobbet på casinot är faktiskt det första riktiga jobb har haft. Detta är det första jobb där jag får månadslön, semesterdagar, sjukersättning och andra bra förmåner.

Trots att jag är glad över att jag har detta jobb så vill jag ändå inte stanna kvar alltför länge. Det värsta med detta jobb är den oregelbundna arbetstiden och alla nattpass som man måste göra. Den blyga månadslönen som man tjänar ihop (med tanke på den oregelbundna arbetstiden) är inte heller så smickrande eller lockande för den som vill jobba kvar...

Om ett halvår (efter Asienresan) kommer jag troligen att gå ner i tjänst (kanske 50%) och börja söka efter andra jobbalternativ. Troligtvis kommer jag att gå tillbaka till mitt frilansande pedagogiska arbete (vikariat, med andra ord - frilansande pedagogiskt arbete låter mycket tuffare).

Jag saknar faktiskt undervisningen, skolans miljö och arbetet med ungdomar. Tills dess får jag hålla ut och längta lite till...