Nu återstår enbart fyra fjuttiga dagar kvar av året 2009. Vi stiger snart in i ett nytt årtionde och människor runt om i världen går runt med en tyst förhoppning om att nästa år kanske kan bli liiiiite bättre.
Jag är förstås inget undantag när det gäller framtidshopp. Jag hoppas också.
Och när jag hoppas så hoppas jag inte bara för min egen skull. Jag hoppas förstås på min egen lycka, min egen karriär, mitt liv, mina jobbmöjligheter, mina vänner och allt runt omkring mig.
Men jag hoppas mycket för Sveriges skull också, för de människor som bor här och för vad framtiden har att erbjuda oss. Detta kommer ej att vara ett inlägg där jag försöker sammanfatta året med någon lång lista på viktiga händelser. Min nutida bloggambition är tyvärr inte större än så. Istället blir detta ett enkelt inlägg om ett ämne som alltid legat mig varmt om hjärtat.
Den handlar om människor i övrigt. Och hur vi ser på människor idag... Hur kallare världen har blivit - och då menar jag inte i klimatfrågan. Jag pratar om den humanistiska syn vi har för varandra och som på senare tid har blivit tuffare.
Någonstans i vårt kollektiva sinne har vi börjat bry oss allt mindre om varandra. Det sker på flera olika plan och det framhävs på en mängd olika sätt. Det har börjat genomsyras allt mer i det politiska klimatet, i det sociala och kulturella sammanhanget, i media, på jobbet, på spårvagnen eller vart du än vill.
Någonstans och någon gång under 2000-talet blev vi plötsligt mer inåtvända. Vi slutade se efter varandra och ordet medmänniska används alltför sällan idag. Att sverigedemokraterna vinner mark är ett bevis för detta. Att kolumnister från de etablerade tidningarna i Sverige får en massa skit på sig för att de yttrar sig i denna fråga är också ett bittert bevis på detta. Det räcker att man läser igenom kommentarerna på Aftonbladets olika artiklar för att man ska bli bitter eller mörkrädd.
Så inför nästa årtionde hoppas jag att världen blir lite bättre - från mitt eget enkla och trygga vardagsperspektiv. Det behöver inte vara mycket. Det behöver inte ske i stora mängder eller genom feta manifest. Det räcker att jag får se en ung kille ställa sig upp från sin sittplats för att erbjuda den åt en äldre man på spårvagnen. Eller att någon som står i ICA-kön erbjuder personen bakom sig att gå före eftersom personen före enbart ska köpa sig en mjölkpaket.
Jag hoppas att 2010 blir ett något ljusare år...
För övrigt vill jag rekommendera Lena Sundströms senast publicerade kolumn: "Vilka tror vi att vi är?"
Och så bör man lyssna på denna underbara låt framförd av Petter, Iason & Fille och Mogge.
God fortsättning på er alla där ute!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar