Nu har jag varit arbetslös i 16 dagar. Och på dessa 16 dagar så har jag mått kanon. Jag har haft tid att umgås med nära och kära. Min dygnsrytmen är normal. Jag vaknar tidigt om morgnarna och lägger mig tämligen tidigt om kvällen tillsammans med fröken L.
Varje dag bläddrar jag igenom Arbetsförmedlingens platsbank i hopp om att hitta någon värdig tjänst som ger mig en viss värdig lön så att jag kan fortsätta leva mitt tråkiga och medelmåttiga liv. Visserligen har dessa 16 dagar inte varit helt förgäves. Jag har trots allt blivit inkallad för intervju två gånger redan och har två intervjuer till framför mig.
Imorgon väntar S-förskolan som befinner sig ganska centralt. Jag är inte helt säker på vad det är för tjänst mer än att det är en förskola som anställer. Vi får se hur det går här. På onsdag väntar ännu en intervju, fast på en bemanningsföretaget Lärarpartner AB.
Därefter så är det bara att vänta... Imorgon ska jag få besked om jag får 40%-tjänsten som idrottslärare på den där frikyrkoliknande friskolan. Jag vill tänka positivt och framåt. Men någonstans i mitt undermedvetna finns ett litet troll som gnisslar tänderna, är bitter och negativ. Men jag förstår honom... Jag vill inte tänka alltför positivt då jag bara skulle bli väldigt besviken ifall jag inte fick de tjänster jag har sökt.
Samtidigt så är det ju hoppet som gör att man fortsätter kämpa.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar