Intervjun i sig gick nog ganska bra. Jag tyckte att jag gjorde rätt bra ifrån mig och jag tyckte att jag svarade bra på deras frågor. Men jag måste säga att många av frågorna var frågor som jag inte ens hade tänkt på förrän jag väl ställdes inför dem.
En av de svåraste frågorna var ändå: "Varför ville du bli lärare?"
Och det är en fråga som jag många gånger har brottats med. Under lärarutbildningen så ställdes man inför denna fråga dagligen och man fick skriva olika PM och uppsatser om det på slutet av varje kurs (vilket i längden blev så fruktansvärt tråkigt!).
Så nu satt jag där... smått nervös och halvsvettig. I ärlighetens namn har jag inte reflekterat vidare över denna fråga på över ett år och jag antar att denna intervju var en sorts väckarklocka för min pedagogiska personlighet.
Mitt svar var enkelt och komplicerat.
Jag antar att det är något som jag alltid har gillat. Jag har alltid tyckt om att lära ut och jag har alltid tyckt om att se människor utvecklas. När jag tränade karate tog jag tidigt rollen som barninstruktör vilket gav mig stora möjligheter till att få lära ut. När jag jobbade på McDonalds tog jag jämt rollen som "mentor" och lärde upp flera yngre medarbetare i köket och när jag spelade schack (på en förening) så var jag en av dem som mer än gärna visade och lärde de yngre och mindre erfarna kollegorna.

Besked om jag får jobbet eller ej kommer först nästa vecka. Vi håller tummarna.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar