söndag 27 december 2009

På väg mot ett nytt årtionde


Nu återstår enbart fyra fjuttiga dagar kvar av året 2009. Vi stiger snart in i ett nytt årtionde och människor runt om i världen går runt med en tyst förhoppning om att nästa år kanske kan bli liiiiite bättre.

Jag är förstås inget undantag när det gäller framtidshopp. Jag hoppas också.

Och när jag hoppas så hoppas jag inte bara för min egen skull. Jag hoppas förstås på min egen lycka, min egen karriär, mitt liv, mina jobbmöjligheter, mina vänner och allt runt omkring mig.

Men jag hoppas mycket för Sveriges skull också, för de människor som bor här och för vad framtiden har att erbjuda oss. Detta kommer ej att vara ett inlägg där jag försöker sammanfatta året med någon lång lista på viktiga händelser. Min nutida bloggambition är tyvärr inte större än så. Istället blir detta ett enkelt inlägg om ett ämne som alltid legat mig varmt om hjärtat.

Den handlar om människor i övrigt. Och hur vi ser på människor idag... Hur kallare världen har blivit - och då menar jag inte i klimatfrågan. Jag pratar om den humanistiska syn vi har för varandra och som på senare tid har blivit tuffare.


Någonstans i vårt kollektiva sinne har vi börjat bry oss allt mindre om varandra. Det sker på flera olika plan och det framhävs på en mängd olika sätt. Det har börjat genomsyras allt mer i det politiska klimatet, i det sociala och kulturella sammanhanget, i media, på jobbet, på spårvagnen eller vart du än vill.

Någonstans och någon gång under 2000-talet blev vi plötsligt mer inåtvända. Vi slutade se efter varandra och ordet medmänniska används alltför sällan idag. Att sverigedemokraterna vinner mark är ett bevis för detta. Att kolumnister från de etablerade tidningarna i Sverige får en massa skit på sig för att de yttrar sig i denna fråga är också ett bittert bevis på detta. Det räcker att man läser igenom kommentarerna på Aftonbladets olika artiklar för att man ska bli bitter eller mörkrädd.

Så inför nästa årtionde hoppas jag att världen blir lite bättre - från mitt eget enkla och trygga vardagsperspektiv. Det behöver inte vara mycket. Det behöver inte ske i stora mängder eller genom feta manifest. Det räcker att jag får se en ung kille ställa sig upp från sin sittplats för att erbjuda den åt en äldre man på spårvagnen. Eller att någon som står i ICA-kön erbjuder personen bakom sig att gå före eftersom personen före enbart ska köpa sig en mjölkpaket.

Jag hoppas att 2010 blir ett något ljusare år...

För övrigt vill jag rekommendera Lena Sundströms senast publicerade kolumn: "Vilka tror vi att vi är?"

Och så bör man lyssna på denna underbara låt framförd av Petter, Iason & Fille och Mogge.





God fortsättning på er alla där ute!

tisdag 22 december 2009

Julstress och julshopping

De senaste två dagarna har jag och fröken L sprungit runt som förvirrade höns med Alzheimers sjukdom på jakt efter de sista julklapparna. Vi har till och med småbråkat och tjaffsat med varandra för att komma fram till de mest optimala klapparna till var och en inom vår släktskap. Det har oftast känts jobbigt, stressigt och frustrerande emellanåt.

Jag vet att detta är ett töntigt och onödigt i-landsproblem som egentligen inte förtjänar någon plats i min blogg, men jag antar att jag får göra ett undantag och hyckla lite just idag. Egentligen, om jag skulle vara en riktigt god och icke-materialistisk människa (som jag ändå strävar efter att bli), så skulle jag egentligen helt avstå från julklappar varje år... Men ändå så blir det någon sorts tvång att man ska köpa till alla ens nära och kära - eller åtminstone till de minsta i familjen.

På Musikhjälpen 2009 - ett fantastiskt projekt som anordnas varje år av radiokanalen P3 - kom en pappa och hans barn till programmet och gav bort alla sina pengar som de skulle inhandla julklappar för i år. Enligt pappan så hade dem redan allt de behövde i hemmet och dessutom så fanns det faktiskt folk i världen som behövde pengarna mer. All heder till honom och hans barn.

Vi klagar oftast på vad vi inte har när vi egentligen borde vara väldigt glada för det vi redan har.

torsdag 17 december 2009

Media och Tiger

Mycket snack i media just nu om den proffsgolfande miljardären Tiger Woods. Tyvärr snackas det inte om hans gyllene golfkarriär, diverse reklamkontrakt som är värda miljontals dollar eller eminenta golfklädstil.

Nej, det snackas om hans privatliv, hans sexliv och andra hemskheter som massmedia totalfrossar sig över. Hans många älskarinnor pratar ut, hans svenska fru (som svensk media faktiskt verkar väldigt stolta över) som begär skilsmässa och en mängd dokumentärer om golfjättens karriärfall klistrar fast sig i TV-kanalerna.

Varför har hela saken blivit en så jäkla stor grej? Varför verkar det som om media bryr sig så hemskt mycket att de måste rapportera om minsta lilla grej i hans omgivning?

Det är väl inte första gången en man är otrogen mot sin fru...? Det är förstås inte heller första gången en KÄND man är otrogen min sin fru?

Lägg ner för fan. Låt mannen och hans familj vara i fred så de kan reda ut sina egna problem.

tisdag 15 december 2009

Jäklar taklampa...

Det är väldigt mörkt just nu. Inte på grund av vädret eller årstiden. Nej, det är faktiskt på grund av taklampan i mitt vardagsrum. Vardagsrummet är den centrala delen i min lägenhet och det är oftast där jag sitter under dagarna när jag sysslar med diverse saker.

Men nu när taklampan är sönder så befinner jag mig i en ständig mörker. Visst kan jag sätta mig i sovrummet eller köket där jag har tämligen bra belysning - men det är inte riktigt samma sak. Jag vet att hela "problemet" låter väldigt trivialt och att jag inte borde bry mig, men det gör jag.

Så fort nånting i min vardagsrutin är rubbat eller att nånting som ska funka som vanligt inte gör det, då blir det nån sorts obalans i mitt sinne. Jag blir småirriterad och jag tänker rätt mycket på hur jag ska åtgärda det så fort som möjligt så att allt kan återgå till det normala.

Rutin är bra och mörker är dåligt.

onsdag 9 december 2009

Första gången på Ullared

Idag har jag och fröken L samt ett mindre sällskap varit på den svenska shoppingmetropolen Ullared Gekås. För mig var det mitt första besök någonsin och jag måste erkänna att jag blev tämligen... besviken.

Precis som med mycket annat här i livet så är Ullared grovt överskattat. Visst, en del saker var billiga och så vidare... men så stora skillnader tyckte jag ändå inte att det var.

Mysbyxor/Joggingbyxor för 79 spänn hittade jag där - men det kan man ju lika gärna köpa på en H&M-rea. Gardiner för 49.50:- kan man köpa på någon kampanjvecka hos Jysk och matlådor för 19:- kan man gott nog köpa på IKEA.

Jag tyckte att hela varuhuset kändes som en blandning av Rusta, ÖoB, Jysk, Netto, ICA Maxi, Lidl, COOP Forum och andra etablerade lågprisvaruhus som finns i detta avlånga land. Det som är lite speciellt med Ullared är väl känslan att få vara där. Det mesta som man behöver till hushållet verkar finnas där och människor springer runt omkring med sina vagnar som galna hjärnhungriga zombies på amfetamin.

torsdag 3 december 2009

Mörkrädd

Just nu läser jag Andreas Romans senaste pocketbok "Mörkrädd", en "skräckroman" (det där är förstås en definitionsfråga). Den handlar om David, en ung man med en sjuklig rädsla för mörker - en rädsla som han har haft ända sedan barndomen.

Till slut bestämmer sig David för att ta itu med sina mörka demoner och hyr därför en stuga nånstans ute i skogen. Enligt hans terapeut är detta det sista steget i hans behandling.

Jag är en bit halvvägs in i boken just nu och jag måste faktiskt medge att den stundtals faktiskt är läskig. Det är nog en ganska svår bok å läsa ifall man redan är mörkrädd.

Hemsidan till romanen Mörkrädd är för övrigt välgjord och ganska creepy. Kolla in den här.

onsdag 2 december 2009

Mycket jobb nu

Mycket jobb just nu. Inte riktigt hunnit sätta mig ner ordentligt å blogga av mig. Men imorgon är jag ledig och då blir det nog lite tid över till. På återseende!