lördag 31 januari 2009

Svenska skolan i kris - Lärarutbildningens fel?!

Jaha, då var herr Jan Björklund igång igen med ännu en larmrapport som Skolverket har utfört. Tydligen så befinner sig de svenska eleverna under genomsnittet, jämfört med andra EU/OECD-länder, när man undersökt bl.a. läsförståelse, matematik och naturvetenskap. Jaså?! Är vi inte bäst i världen, det var mig fan oväntat.

Först och främst så måste man ta dessa undersökningar och jämförelser som OECD har gjort med en fet skopa saltsyra. Vi måste fråga oss hur dessa undersökningar görs, vad det är för typer av frågor man ställer och hur urvalet av kunskap ser ut.

Därefter får vi inte heller glömma att alla länder har olika skolkultur, olika kunskapsvärderingar (ska vi undervisa eleverna för höga betyg eller ska vi undervisa dem för livet?), olika satsningar på skolor etc.

Jag skulle någon gång vilja se dem göra en undersökning där man kollar efter engelskförståelsen hos dagens ungdomar eller kanske IT-medvetenheten. Många utbytesstudenter som jag har träffat har sagt att de blivit förvånade över att så många svenskar kan prata och förstå engelska bra. Min bror Q som just nu är i Japan, säger själv att där finns förvånansvärt få som faktiskt kan tala eller förstå engelska - och då får vi inte glömma att Japan ändå är en av världens mest finansstarka och kulturellt inflytelserika länderna i världen.

Nåväl, tillbaks till larmrapporten om svenska elevers bristande kunskaper och dåliga resultat. Janne och hans grabbar måste nu hitta någon syndabock där ute som man kan beskylla till nästa val. Något måste förändras eller reformeras. Självklart riktas blickarna mot lärarutbildningen. Vi måste komma på något nytt sätt att undervisa våra blivande lärare så att de själva kan undervisa i framtiden så att vi kan få bättre resultat i nästa OECD-jämförelse. Annars så halkar vi efter och då är det kört. Svenska skolsystemet kollapsar och därefter dör hela ekonomin sakta och miserabelt som en påkörd albino älg under en kall höstkväll.

Jag håller med dem att lärarutbildningen inte är den bästa och att där finns flera moment som bör göras om eller omstruktureras. Men jag tror definitivt inte att problemet ligger i lärarutbildningen. Kan det kanske vara så att där satsas allt för lite resurser i dagens svenska skolor? Kan det vara den allmänna nedskärningen av personal i skolorna som utgör problemet? Eller kanske är det för att där går genomsnittligt mer än 28 elever i varje klass?

Janne, innan du börjar leta efter skit, så kanske du borde börja med att sniffa dig själv i baken? Bara en tanke...

fredag 30 januari 2009

Finanskris?

Bah... Alla snackar om finanskris. Jag har fan haft finanskris hela tiden. Det var på tiden att världen kom ner i min takt. Då känner man sig inte lika fattig heller. Dessutom känner jag inte av någon särskild finanskris. Går vi tillbaka i tiden, Europa under 1930-talet exempelvis, då kan vi snacka finanskris. Som i Tyskland då den tyska valutan bokstavligt talat blev lika mycket värt som koskit - där snackar vi finanskris!



Mycket jobb just nu. McDonalds ringer in varje dag och jag tar tacksamt emot de timmar jag får. Lärartjänst? Nja... Lärarvikariat åtminstone? Nehej, inte det heller. Varför inte?

Jo, i Karlstad - där jag har mitt fäste tills vidare innan jag hittar något halvtaskigt boende i Göteborg (vilket för övrigt i nuvarande läge känns ganska hopplöst) - har de infört ett gemensamt lärarvikariepool. För att få vikariera i någon av kommunens många skolor blir det snart krav på att man ska vara registrerad i den gemensamma poolen.

Jag har hört av mig till dem, men har inte fått något svar. Senast vi pratade så ville de att jag skulle skicka in mitt examensbevis. Synd att jag inte har fått examensbeviset. Jag har inte ens ansökt om den - och det är inte för att jag är lat eller så. Nej, jag kan enbart ansöka om beviset så fort de långsamma självgoda akademiska torrgubbarna har rättat mina torftliga uppsatser.

Tills vidare sliter jag hos Donkan i väntan på bättre tider... Trevlig helg på er.

torsdag 29 januari 2009

"Hej, får jag sparka din integritet i skrevet?"

Varje torsdag kväll, klockan 20.00-21.00, visas "Gränspoliserna i England" - en dokumentärserie där vi får se den brittiska gränspolisen arbeta. Vi får se när de stolt springer omkring och rotar i folks resväskor, ställer raka frågor och avgör folks liv och öden. Bra TV? Nja... Inte för min del. Jag tycker hela konceptet är skit. Förstår inte ens hur folk kan tycka att det är intressant.

Det som stör mig ännu mer är all den kränkning mot den mänskliga integriteten.

"Hej, du ska visst träffa en kvinna här i England. Har ni träffats tidigare? Har du haft någon sexuell kontakt med henne? Hur träffades ni?"

Och stackaren på den andra sidan måste svara eftersom han blir tilltalad av någon med uniform och finbyxor.

"Uhm... Jag har känt henne i fem månader via Internet. Vi tänkte träffas idag eftersom vi länge har pratat om det."

"Okej... Då vet jag det. Förresten, vi har tre kameramän här ifall du inte redan märkt det. Sen så får du gärna sära på benen så jag kan sparka dig hårt i skrevet och sno en kakbit av din personliga frihet."

Därefter får vi följa deras samtal ytterligare om en massa andra skitsaker samtidigt som en berättande röst i bakgrunden förklarar hela situationen ännu mer grundligt. Varför sänder de sen detta på internationell TV?!

Blir så trött på sånt här. Folk tar inte sin frihet eller integritet på allvar längre...

onsdag 28 januari 2009

McDonalds i Indien?


Det är mycket jobb just nu. McDonalds har ringt in mig varje dag och verkar behöva folk hela tiden. Bra för mig eftersom jag får många timmar vilket gör att min personliga finanskris dämpas betydligt.

Fröken L och jag snackar just nu också mycket om framtiden, om hur vi ska leva vårt liv, vilka jobb vi vill ha och vilka liv vi vill leva. Gårdagen är historia, nutiden är flyktig och framtiden är att greppa möjligheterna. Det känns spännande, men också lite läskigt då man inte vet vad som väntar längs hörnet.

Har fått flera oväntade besök från gamla elever till mig (som jag hade under mina praktikperioder). Flera av dem har blivit besvikna eller förvirrade då de alla frågar mig varför jag inte jobbar som lärare istället. Då har jag fått förklara att tiderna är tuffa och att det inte alltid finns tillgängliga tjänster för en nyexaminerad lärare. Och under tiden jag söker dessa tjänster blir man ju tvungen att försörja sig på ett eller annat vis.

En tanke slog mig häromdagen då jag jobbade: Hur gör Mcdonalds i Indien? De kan ju inte servera några nötköttburgare eftersom kon där är så pass helig? Har grubblat på det där ett tag, men mina funderingar besvarades fort med den ädla tekniken som Google har medfört!

I McDonalds Indien så serverar de ett betydligt större sortiment av vegetariska burgare och kyckling. Här är några intressanta utdrag:

Chicken Maharaja Mac
- Motsvarigheten till Big Mac. Chicken Maharaja Mac serveras med två grillade kycklinfiléer med lök, tomater, sallad ost och en starkt kryddad majonäsås.

McAlooTikki
- En smörgås med friterad potatiskaka, lök, kryddig sås, ärtor och tomatskiva.

Mer finns att läsa här. Den officiella McDonalds Indien-sajten hittar du här: http://www.mcdonaldsindia.com/main.html (Stor FLASH-sida)

måndag 26 januari 2009

Nya möjligheter varje dag

För en tid sedan kändes allt så hopplöst. Inga jobb, inga lägenhetsvisningar i Göteborg och inga pengar. Men redan idag har jag känt mig mycket bättre. Det finns visst jobb - man måste bara söka efter dem och man får inte ge upp.

Man har inte förlorat förrän man gett upp.

söndag 25 januari 2009

Larven och fjärilen


"It isn’t fair: the caterpillar does all the work, and the butterfly gets all the glory."


/George Carlin, ståuppkomiker, skådespelare och samhällskritiker

lördag 24 januari 2009

Q till Japan


Imorgon åker min bror Q till Japan, Osaka, för sina utomlandsstudier. Q har förklarat lite kring hur studentlivet kan se ut där borta. Han kommer bo vid universitetets stränga campus där han lär få slita hårt med sina studier. Och slita lär han ju göra. Man har ju hört att högskolorna/universiteten i Japan inte är att leka med. Jämfört med den svenska högskolan så lär våra högskolor vara rena fritidsgården.

Q har även berättat att där råder ett antal hårda regler på universitets campus. Bland annat så får man inte ha något sällskap efter klockan 21.00 och studenterna (vi har ej fått detta bekräftat ännu) får inte heller extrajobba eftersom de anser detta vara en börda för studierna. Campusboendet är också uppdelat efter kön, d.v.s. att männen och kvinnorna sover på varsin del.

Jag hade tyckt att det varit väldigt intressant att se hur den japanska grundskolan ser ut, argumenten till varför eleverna ska ha skoluniform, betygssystemet och den japanska pedagogiken. Vi vet ju att de har skoluniform och jag är även ganska säker på att de har ordningsbetyg. Jag får höra med Q medan han är där borta.

Hoppas allt ordnar sig där borta för honom. Lycka till Q!

fredag 23 januari 2009

Bloggare - Ett godismärke?

En sak som jag alltid blir så jäkla trött på att höra är när olika medier använder uttrycket "Bloggvärlden". Vadå? Är alla bloggare i en och samma bransch? Är bloggarna organiserade och samlade i en sort fackförening? Samlas Sveriges bloggare fyra gånger om året i Göteborg i något konferensrum för att snacka skit och äta äckliga kakor tillsammans med ljummet kaffe?

Jag blir också förbannad - eller snarare förvirrad - över att man nu i vissa program eller nyhetsinslag (typ morgonnyheterna med TV4) bjuder in någon självgod bloggare för att höra vad denne har att säga om saken.

---

"Hej Annika Andersson, du är bloggare för den populära bloggen 'ANNIKAS SJÄLVGODA TANKEHÖRNA', vad tycker du om det senaste lagförslaget som förbjuder EU-konstitutionella momshöjningar av svensk näringslivsindustri?"

"Uhm... Jag tycker det är... sjukt fel."

"Okej, då går vi över till dig, Moa Zetterlund, VD för Svensk Näringsliv, vad tycker du om detta lagförslag som regeringen lägger fram?"

"Jag tycker den är bra och att den kan tillföra en extra stark tillväxt för den svenska näringslivindustrin. Momshöjningen ger oss en bättre kontroll på varuinflödet samt en starkare överblick på de utkommande samt inkommande varorna."

"Annika, vad säger du om detta?"

"Uhm..."

---

När blev bloggare ett yrke? Har jag missat något?

Jag kommer aldrig att erkänna bloggandet som ett yrke. För mig kommer det alltid att vara ett instrument för tyckande och åsikter. Det är ett demokratiskt och fritt forum för alla, men inte ett yrke!

Skulle jag någonsin bli inbjuden i ett sådant program där de vill veta mina åsikter, så skulle jag ställa upp som lärare eller skolutvecklare - men fan aldrig som bloggare, inte ens om de betalade mig för att närvara.

Bara titeln "bloggare" låter ju helt oseriöst. Bloggare... låter som ett sorts halväckligt godismärke som inte ens hungriga, feta, femåriga snorungar skulle tänka sig äta.


torsdag 22 januari 2009

Den svenska kontra den tyska lärarutbildningen

Q's tjej kom första gången på besök igår. Hon - jag kallar henne O - är tysk utbytesstudent och studerar tydligen också till lärare. Oundvikligt nog så började vi prata om lärarutbildningen, både den tyska och den svenska, under våra första samtal.

O förklarade att den tyska lärarutbildningen varade i mer än sju år (!) och att den var betydligt tuffare än den svenska. Nu har jag inte kollat upp all fakta och så, utan jag utgår från det samtal jag hade med henne. Där kanske uppstod några språkliga missförstånd och ett par dåligt formulerade engelska meningsuppbyggnader. Men av det som framkom av min tolkning av vårt samtal var följande:


Den tyska lärarutbildningen, enligt O:
  • Utbildningen är teoretisk de första fem åren
  • Man läser sina ämnen och man skriver sina tentor/uppsatser
  • Tentorna skrivs efter varje avslutad termin - inte efter avslutade kurser som man gör i de svenska universiteten/högskolorna
  • (Är man historiker läggs väldigt mycket tid och studier åt första och andra världskriget - i högstadiet läser eleverna om detta i två år!)
  • Efter de fem första åren av studier går man ut i en två år lång praktik och under denna praktik får man förstås betalt (men inte särskilt mycket)

Den svenska lärarutbildningen (inriktning grundskolans senare år), enligt mina erfarenheter:
  • Första året har man ett allmänt utbildningsområde (AUO) - något som alla blivande lärare tvingas genom genomlida
  • AUO består av en jäkla massa diskussioner som berör det ena och det andra, mycket är inte lärarrelaterat, det pratas väldigt lite om den nationella läroplanen, om skolans administrationsarbete och betygsättning (somliga kallar det "flum")
  • Därefter påbörjas ämnesstudierna - den absolut bästa delen med utbildningen
  • Man läser sina ämnes- och didaktikkurser och skriver sina tentor efter varje avslutat moment/kurs
  • VFU - verksamhetsförlagd utbildning (praktik) - pågår regelbundet och konstant under hela utbildniningen (ett väldigt bra och populärt inslag!)
  • Sista året går man igenom allt det väsentliga i skolans värld, om lärares skyldigheter och rättigheter, om läroplaner och betygskriterier etc.

Jag tycker att många delar och moment i den svenska lärarutbildningen är bra - men där finns en hel del saker som bör skrapas bort därifrån och som måste effektiviseras. T.ex. så tycker jag att man borde kunna slopa - eller åtminstone omstrukturera innehållet och utförandet - så att den känns mer relevant.

Ämneskurserna borde innehålla bättre didaktik-/pedagogikmoment och mer relevant kunskap som passar lärare bättre. Jag fick t.ex. läsa om den italienska och spanska ekonomiska utvecklingen under 1500- till 1600-talet och diskutera hur protoindustrin påverkade den merkantilistiska utvecklingen av samhällsekonomin - totalt irrelevant för min undervisning i högstadiet, men bra för min historiska kunskapsförråd.

Vi får hoppas att det blir bättre i samband med den nya lärarutbildningen som nu väntar längs hörnet.

tisdag 20 januari 2009

Gamla lärare - Inspirationskällor

Jag och min bror Q hälsade idag på den gamla gymnasieskolan i vår kära hemstad. Skolan ser idag helt annorlunda ut jämfört med då när vi själva gick där. Skolan har genomgått en otrolig helrenovering. Allt ser mycket större ut, mer modernt, friare och finare.

När vi promenerade omkring där inne i skolan såg vi den gamla filosofieläraren Peter tralla omkring längs korridorerna som han alltid har gjort. Peter var en otroligt duktig lärare. Han var pedagogisk, entusiastisk och otroligt bra på att undervisa. Peter är en sån där lärare som man själv vill bli. En riktig inspirationskälla.

Jag är säker på att ALLA som väljer att bli lärare har någon som de själva ser upp till och i vissa fall idoliserar. De goda egenskaper som denne lärare hade tar man säkert till sig och efterliknar på ett eller annat sätt.

Detta går förstås åt båda hållen. Vi har alla säkert även haft något dumhuvud till lärare under våra yngre dagar. En lärare som varken kunde lära ut, nå eleverna eller få ordning på klassrummet.

Gamla lärare är som gamla böcker. De bra böckerna minns man och de bra böckerna kan man tänka sig läsa om. De sämre böckerna glömmer man och de hamnar någonstans djupt in i bokhyllan för att samla damm.

måndag 19 januari 2009

Det ser ändå ganska ljust ut...

Idag har jag suttit en del framför datorn imina goa mysbyxor, oduschad och ofräsch. Det gör inget. Man kan se ut så här och bete på detta vis när man är hemma hos mamsen och pappsen. Det är nästan det som är halva glädjen med att åka hem till hemtrakterna - att bli ett barn igen. Man får maten serverad, mamsen fixar tvätten, man kan sova ut länge och väl i sin gamla säng och sitta uppe och spela dataspel.

Givetvis har jag varit lite mer produktiv än så, även om jag i vissa enstaka fall har betett mig så som jag beskrev i ovanstående stycke. Nej, jag har faktiskt kikat runt på nätet efter lediga lärartjänster i landet och tagit temperaturen på den svenska skolarbetsmarknaden. Och som det ser ut nu, så känns det ändå ganska ljust.

Det finns jobb där ute och det finns lediga lärartjänster samt en stor mängd oannonserade korta vikarietjänster. Visserligen är det lite svårare för mig på grund av min ämneskombination (historia, religion och samhällskunskap - alltså SO i högstadiet). Hade jag varit språklärare, låt säga spanska och franska, så hade skolorna troligtvis knackat på hemma hos mig. Och hade jag varit NO/Ma-lärare så hade de väl sms-bombat mig med erbjudanden.

Ibland kan jag känna att jag har valt fel ämnen. Men så tänker jag efter och kommer på att de enda ämnen som faktiskt intresserar mig - och som jag har fallenhet för - är just SO-ämnena. En god vän till mig har en gång sagt:

Gör det du tycker om - och tyck om det du gör.

Jag tror faktiskt att allt ordnar sig. Tills vidare, så får jag tralla runt och ta sporadiska småjobb här varstans för att få ihop ekonomin. McDonalds är ett av de småjobb som jag har haft under en längre tid. McDonalds är enkelt, lättsamt och rätt så stimulerande på grund av alla de goda medarbetare man omges av.

Annars är siktet inställt på Göteborg. Så fort jag hittar något boende, spelar ingen roll vart eller vad, så drar jag dit!

söndag 18 januari 2009

Hur gammal är Internet?

Min sista uppsats/PM handlade om digitala och tekniska läromedel i dagens skola, om möjligheter och nytänkande, effektivisering och nya arbetssätt i och med den nya tekniken. Universitetssidan lägger upp den som pdf-fil så fort allt är grönt.

En sak som jag kom att tänka på när jag skrev uppsatsen var att den lärarkull som kommer ut idag, är den första generation av lärare som växt upp med Internet.


Fråga: Hur gammal är Internet?

Markera med muspekaren här: | Svar: Cirka 26 år gammal | till här för att veta svaret.


En mer exakt ålder på Internet hittar du här: http://www.howoldistheinternet.com.

lördag 17 januari 2009

Att hjälpa folk flytta - en plåga

Nu är jag hemma hos familjen i Ängelholm en vecka. Hade inte tänkt mig stanna här längre än ett par dagar. Men eftersom lillebror Q ska till Japan för utomlandsstudier under en tid, så ansåg farsan min att det vore fint att ha hela familjen samlad under ett och samma tak för en gångs skull.

Har spenderat hela dagen med att skura, städa, moppa, diska, torka och bära Q's smutsiga studentlya (som han nu sagt upp). Därefter väntade en 6 timmars lång bilresa.

Jag hatar att hjälpa folk flytta. Det är ett av de tråkigaste sakerna man kan göra. Det värsta med det är att man inte alltid kan säga nej när vänner eller familjemedlemmar frågar.



"Hej, kan du hoppa nerför en klippa åt mig, rulla runt i brännässlor, simma med brännmaneter och borsta tänderna med en tallgren?"

Översättning:

"Kan du hjälpa mig flytta?"

fredag 16 januari 2009

Ut i verkligheten!

Så var det äntligen över!

Efter ett långt och plågsamt seminarium under förmiddagen så kom den efterlängtade avslutningsceremonin.

Jag ska inte tjata allt för mycket om denna avslutningsceremoni. Det enda som kan nämnas är att den var medelmåttig, ganska tråkig och förvirrande.

Så här sammanfattar jag ceremonin:

  1. Medelmåttig körsång
  2. Långt tal av okänd person som pratade om lärarnas uppdrag, ansvar och roll
  3. Långt tal igen av en annan okänd person som pratade om lärarnas uppdrag, ansvar och roll
  4. Ytterligare långt tal av en tredje okänd person som pratade om kunskap, ansvar och lärarens uppdrag
  5. Medelmåttig (och konstig) dans av enstaka personer
  6. Halvlångt (men bra) tal av studentkårens representant
  7. Medelmåttig (och ännu konstigare dans) av några fler enstaka personer
  8. "Diplomutdelning" till alla närvarande studenter (jag förklarar detta lite mer ingående snart)
  9. Avslutande medelmåttig körsång

Allt var faktiskt ganska... tråkigt - men ändå skönt. Skönt att det är över och skönt att äntligen få dra ut i verkligheten.

Den enda klagomålen jag har är att den så kallade "diplomutdelningen" faktiskt bestod i att ALLA studenter fick en likadan kuvert med en tråkig och svårförståelig ansökan om ett examensbevis...

Tack för de här 4½ åren Karlstads universitet.

torsdag 15 januari 2009

Den frilansande pedagogen - med rätt att undervisa

Imorgon är ingen vanlig fredag. Imorgon är min sista dag som lärarstudent. Det enda som nu återstår att göra är att närvara vid ett tråkigt seminarium där vi ska diskutera vår egen syn av den framtida skolan.

Och sen... så är det över!

Imorgon blir jag officiellt en behörig lärare!

Jag är den frilansande pedagogen - med rätt att undervisa.

Elitskolor i Sverige


Dagens Nyheter rapporterade idag att de första "elitklasserna" i Sverige nu öppnar porten för kunskapshungriga och motiverade gymnasieelever. Förslaget presenterades då när Alliansen kom in i regeringen och först nu har förslaget slutligen blivit verklighet.

Idén och utförandet är faktiskt ganska simpelt. Kommuner (och skolor) har runt om i landet fått möjlighet att ansöka om att få starta en s.k "spetsutbildning" - i folkmun lär det väl heta elitklass eller elitskola. I dessa spetsutbildningar, som alltså är gymnasiala utbildningar, är det tänkt att studienivån, ämnesinnehållet och utförandet lägger sig på en betydligt högre nivå.

Beslutet har hela tiden legat hos Skolverket som fått göra undersökningar och utredningar för att se ifall de ansökande skolorna och kommunerna har varit lämpliga för att ha dessa spetsutbildningar. (Intressant är att man kallar det spetsutbildningar, det låter lite mer futuristiskt och ekonomiskt försvarsbart, än ifall man bara kallar det "elitutbildning".)

Jag ser inga som helst problem med detta. Det är fan klart att man ska få starta sådana här utbildningar då det faktiskt redan finns "elitskolor" - men enbart för idrottare. Låt de elever som är mer studiemotiverade eller har en högre kompetens få en arbets- och skolmiljö som passar deras behov.

Själv skulle jag nog inte vilja jobba i en "elitskola" eftersom jag alltid tyckt att skolor och klasser med sociala problem alltid varit mer intressanta. Det känns som om man gör en större skillnad. Jag tycker det är roligare att undervisa elever som är pratiga, lite stökiga och ifrågesättande. Det känns som om man gör mer skillnad i såna klasser.

Artikeln om de första elitklasserna i Sverige kan du läsa här.

onsdag 14 januari 2009

Bloggar om bloggar som bloggar

Jag är säker på att där finns någon blogg där ute som bloggar om andra bloggar.

Men jag undrar ifall där finns någon blogg som bloggar om andra bloggar som bloggar.

Och så kan man ju hålla på i alla evighet... (bloggar som bloggar om andra som bloggar som bloggar om andra som bloggar som bloggar om andra som bloggar...)

Intressant tanke.

tisdag 13 januari 2009

Börje och Börshajen - de fackliga representanterna

Idag fick vi besök av Lärarförbundet och Lärarnas Riksförbund. En representant för vardera fackförening hade gjort sig besväret att ta sig hela vägen till en av universitetets många föreläsningssalar för att vägleda och hjälpa förvirrade lärarstudenter som troligen hade en mängd med bra fackliga frågor att ställa.

Tyvärr var der bara... tre studenter (av 28) som hade bemödat sig att närvara på föreläsningen - jag var en av de tre.

Hela situationen var oerhört lustig. Jag steg sist in i klassrummet och fick se kursledaren stå där tillsammans med de två fackliga representanterna. En bit ifrån dem satt de två ensamma studenterna och kikade ner i sina anteckningsblock samtidigt som de försökte samtala lite om morgondagens seminarium.

"Jaha... Ser ut som om där inte kommer några fler!" utropade kursledaren S. och stängde igen dörren med ett pinsamt leende.

"Jag brukar säga att ju längre in i kursen vi går, desto bättre föreläsare brukar vi ha!" försökte han säga för att på något sätt trösta de två stackars gästerna.

"Tyvärr... är det ju inte alla studenter som inser det... Haha... Jaja, nu måste jag iväg för jag har blivit dubbelbokad någon annanstans! Hej då!"

S. for ut genom dörren. Dörren stängs. Tystnad.

"Jaha... Jag har ju en väldigt frän PowerPoint-presentation som jag förberett här som vi kan kika på igenom lite fort." säger Lärarförbundets representant - jag kallar honom Börje för att han ser ut som en Börje - och försöker låtsas som om det inte alls är pinsamt att enbart 3 studenter av 28 har valt att närvara på föreläsningen.

Och så fick vi plåga oss igenom en halvtimmes snack om Lärarförbundets historia och traditioner, deras internationella samarbeten och vad fackföreningen egentligen gör. För att sammanfatta det hela:

Lärarförbundet jobbar för alla lärare, pedagoger och skolledare som är verksamma inom skolans värld. Lärarförbundet vill förstås hålla lönerna jämnt höga och att arbetsvillkoren för lärarna ständigt skall förbättras.

Därefter var det dags för LR:s representant. Jag har valt att kalla honom Börshajen. Varför? Jo, han såg helt enkelt ut som en 80-talets börshaj. Med gråa finbyxor - som låg högt upp på magen - och en instoppad blå rutig skjorta, bakåtslickat hår och kraftigt ansiktsdrag, började han rabbla igenom allt som LR gjorde. Jag fick snabbt intrycket att LR stod för de mer stränga och "kontroversiella" förslagen.

LR tycker t.ex. att ALLA som undervisar i skolorna MÅSTE ha behörighet (dvs. att man genomgått en lärarutbildning). LR kräver högre lön för lärarna och en särskild lärarlegitimation. Det ska införas betyg redan vid årskurs 7 och där ska vara fler betygsteg.

Börshajen blev vid ett flertal tillfällen avbruten av Börje. Jag tror han blev rätt irriterad av det, men att han inte visade det. Många gånger så var Börje tvungen att flika in med någon anekdot eller fakta ("... faktiskt så är 94 % av alla lärare i Karlstad behöriga..." eller "Kollektivavtalen som vi får igenom är oerhört viktiga för nästkommande lärare..."). På grund av detta hann Börshajen aldrig gå igenom LR:s historia, bakgrund eller traditioner.

Till slut så var de båda färdiga och de kunde andas ut. Alla frågor (av oss tre flitiga studenter) hade besvarats och det mesta var avklarat. Då blev det så där pinsamt igen som det blev i början av föreläsningen.

Tystnad.

"Jaaahaaa...." harklade Börje och Börshajen ur sig samtidigt... "Då var det slut för idag. Tack för att ni kom."

måndag 12 januari 2009

Skolans roll i samhället


Skolan
. Ett ständigt omdebatterat ämne. Alla har åsikter om skolan och alla vill förändra något med skolan. Man pratar idag mycket om att den svenska skolan har försämrats, att betygen har blivit sämre, att ungdomar är mer vårdslösa och respektlösa eller att lärarna blivit sämre.

Det är inte så konstigt att alla människor har åsikter om skolan - vi har ju alla gått där. Skolan är ju onekligen en del av varje människas liv. Skolan påverkar alla människors liv, mer eller mindre. Skolan upprör människor och skolan formar människor varje dag.

Så vad är skolan egentligen? Vad har den för uppgifter? Vad vill vi att skolan skall göra idag? Ska den främst uppfostra ungdomarna? Ska den fungera som en förvaringsplats (ja, ibland kan man faktiskt tycka det eftersom vi alla slänger våra barn i skolorna och sen förväntar vi oss att de ska bli duktiga och laglydiga medborgare)? Eller är skolan en förberedelse för barn som ska ut i vuxenlivet i dagens stressade och komplexa samhälle?

Vissa påstår att skolan är demokratins hjärta. Det är i skolan som vi formar våra samhällsmedborgare samtidigt som man kan säga att skolan är en reflektion av verkligheten. Utöver detta så spelar skolan en mängd roller till.

Och i all denna härliga soppa vill jag vara del av. Fan va härligt det ska bli å komma ut och jobba i skolorna. Men först måste jag hitta någonstans att bo och jobba. Next stop: Göteborg!

lördag 10 januari 2009

Två lediga tjänster - i hela Sverige

Nästa vecka påbörjas min sista studievecka. Den blir full av tråkiga seminarier, långa diskussioner och ett antal föreläsningar om skolans värld, fackföreningarna och lite annat smått och gott. Grädden på moset blir när studenterna får hålla varsin redovisning om deras vision av "Framtidens skola".

Och slutligen kommer examinationsceremonin då pojkarna får klä upp sig i grandiösa kostymer och flickorna i vackra klänningar. Nån äldre herre eller dam lär väl hålla något välskrivet, tråkigt tal där denne pratar om det nobla yrket vi har, vilka viktiga samhällsuppgifter vi har framför oss och kanske avrundar det hela med någon svårbegriplig anekdot om kunskapens källa eller så. Alla applåderar, äter upp maten, samtalar och återgår senare till verkligheten.

Om en vecka går jag ut i arbetslivet...

Det är åtminstone det jag vill tro. Men verkligheten svider lite mer än så. För att omformulera allt bättre så kan man ju säga så här:

Om en vecka går jag ut i arbets---lösheten...


Jag kommer att tillhöra den ädla skaran av arbetslösa lärare/akademiker som strossar omkring som vilsna spöken på ständig jakt efter det efterlängtade jobbet vi utbildat oss till. Nej, jag söker ingen medömkan eller vill att ni ska tycka synd om mig. Jag vill istället att ni skrattar åt mig och pekar fingret. Jag har gjort det här valet och jag står för mitt val. Dessutom känns det bättre ifall samhället skrattar åt mig än att de tycker synd om mig. Varför ska man tycka synd om oss akademiker? Vi har ju för tusan valt att utbilda oss och vi har valt att läsa de ämnen/kurser som vi intresserat för - varför ska vårt val vara mer värt än något annat val...?

Bara för att göra verkligheten ännu saftigare så satt jag nu precis och kikade efter lediga lärartjänster runtom i landet. Totalt finns där just nu 106 lediga grundskolelärarjobb (AMS) - och endast 2 av dem passade min ämneskombination (historia, religion och samhällskunskap). Har skickat iväg ansökningar till de båda tjänsterna. Jag vet att chansen att jag kommer få de tjänsterna är ytterst små, men man måste ju chansa lite här i livet, inte sant?

Frilansande pedagogen tar steget ut i verkligheten!

Tjena!

Jag är en simpel 24-årig nyexaminerad lärare som snart går ut i verkligheten. Har endast en vecka kvar av studier innan jag kan kalla mig behörig och färdigutbildad lärare. Och precis som många andra studenter går jag ut i arbets... lösheten när studierna är klara och skulderna är höga!

I denna blogg vill jag dela med mig av min triviala tankar om bland annat skolvärlden, skolpolitiken, min syn på yrket och min väg till att hitta en lärartjänst samt en liten inblick i mitt liv!