söndag 31 maj 2009

Ja, det är varmt nu...

Vad hände? Flög tre dagar förbi bara så där? Ja, jag tror det gjorde det. Sommartider nalkas och värmen slår en lika hårt som en spark i skrevet utförd av Zlatan. Jag vet att det är illa att man klagar över att det är varmt eller när det är riktigt fint väder.

"Åhhh, va varmt det är idag. Jag döööör!" är typiska saker som varje svensk tänker när sommaren plötsligt anländer men som man ej vågar yttra högt då man är rädd för att verka otacksam över vädret. Fint väder, värme och sol är några saker som vi svenskar skattar väldigt högt och som vi ogärna klagar över - men som vi önskar att vi kunde.

Men jag ska faktiskt vara lite kontroversiell och säga det rakt ut. Fan va varmt det har varit idag! Inte sån här "åh-va-skönt-varmt-det-är-ute"-varmt utan snarare "argh-mina-kallingar-klibbar-fast-sig-i-arslet"-varmt.

Så där. Nu var det sagt. Nu kan jag gå vidare till annat. I fredags firade jag och Black Jack-gänget att vi hade fullgjort utbildningen och att samtliga var godkända. Det blev lite rusdrycker i offentliga - men härliga - parkplatser och det blev mycket trevligt snack och skoj med gänget.

Lördagen spenderades hos en kär vän som tagit examen (nej, inte studenten) efter några års studier i KY-högskolan (heter det så?). Härligt å komma ut i arbetsmarknaden mitt under lågkonjukturen. Över 46.000 människor har varslats de senaste fyra månaderna, avslöjar arbetsförmedlingen i en ny undersökning. Jobbkrisen håller i sig och bostadsbristen har nu blivit ett vardagligt inslag. Samtidigt är världsekonomin ganska förlamad och ingen vet exakt när - eller om - vi kommer ur krisen. Det kanske egentligen inte är någon kris. Det kanske bara är så här det ska vara. Det kanske är så att andra länder i en annan del av världen (ASIEN!) går om västvärlden och att vi inte riktigt har insett det.

Men nu ska vi inte vara så där. Jag är säker på att fröken T kommer slå sig in i arbetsmarknaden som en stor, stark och hänsynslös amerikansk football-spelare. Tack för senast och lycka till!

Annars då? Jo, det har varit en härlig helg.

torsdag 28 maj 2009

Utestängd från tvättstugan

Familjebostäder, min bovärd, skojade inte när de sa att tvättiderna man bokat, skulle följas minutiöst och med största allvar. Har man tvättid mellan 19-22 så har man tvättid mellan 19-22 - och inte en minut innan eller efter.

Råkar man komma för tidigt kan man inte öppna tvättstugan med sin bokningsnyckel och detsamma gäller ifall man kommer för sent. Och detta fick jag erfara igår kväll. Jag hade tvättid 19-22 och jag råkade gå ner några minuter efter 22. Anledningen till min nonchalanta tidsuppfattning var helt enkelt för att jag ansåg att det ej skulle spela någon större roll då den tvättid jag hade bokat ändå var den sista för dagen.

Men. Efter 22.00 kan man inte tvätta mer.

Jag upprepar. Efter 22.00 kan man inte tvätta mer. Hela tvättstugan stängs ner och strömmen går tillbaka till elverket. Nej, man kan inte ens ta sig in. Hela öppningsproceduren sker elektriskt och du kan endast öppna med din bokningsnyckel - som faktiskt ser ut som en liten magnetisk blå knapp.

Där stod jag. Klockan 22.10 och bara stirrade på dörren. På skylten bredvid står det "Efter 22.00 blir tvättstugan strömlös. Ingen tvättid under natten." Fröken L:s och mina nytvättade kläder var instängda i de väldesignade tvättmaskinerna. Torktumlaren hade slutat sjunga och torkskåpet hade hamnat i en total koma. Det var läskigt samtidigt som det var lustigt. Jag var utestängd från tvättstugan.

"Så vad göra?" tänkte jag med min McGyver-hjärna och började funderade på eventuella lösningar innehållande nyckelringar och säkerhetsnålar.
"Ingenting..." svarade mitt förnuft.
"Boka tvättid imorgon bitti!" skrek min reptilhjärna.
"Men då blir det ju ingen sovmorgooooon!" ropade 12-åringen i mig.
"Vill du ha dina kläder eller inte?!" förklarade tråkmånsen i mig.
"Boka tvättiden 07-10 om den är ledig." sa jag högt för mig själv samtidigt som jag insåg att jag var själv i källaren där tvättstugan är belägen. Fröken L hade inte bemödat sig att följa med mig ner då hon var upptagen med annat i hemmet.
"Voilà! Tvättiden är ju ledig, you son of a bitch!" skrek glädjefnatten i mig när han väl insåg att den tvättiden var ledig. Kläderna skulle trots allt inte konfiskeras av någon okänd aktör, tack och lov.

Idag har jag annars rätt mycket på schemat som måste utföras. De värsta uppdragen är slutförda. Jag har hämtat tvätten och jag har tvättat lakanen (ja, lika bra att tvätta när jag ändå har tvättid, även om det är tidigt på morgonen!), jag har dammsugit och moppat färdigt hela lägenheten. Det enda som återstår nu är att jag bakar etthundratjugoåtta (avrundat uppåt förstås) och en halv kladdkakemuffins till fröken L och hennes kära kollegor på hennes jobb då hon lovat att bjuda dem på mina väldoftande och välsmakande kladdkakemuffins...

Sen så återstår ett par andra småuppdrag. Men dessa orkar jag ej redogöra för då jag måste ta itu med annat. Ha en fortsatt trevlig dag.

onsdag 27 maj 2009

Simpsons och syttende maj


För mer än två veckor sedan, 17:e maj - på Norges nationaldag - så visades det ett ganska intressant avsnitt av The Simpsons. Avsnittet i sin korthet handlade om att grannstaden Ogdenville, med dess klara majoritet av invånare med rötter från Norge, blev tvungna att immigrera till Springfield för att hitta jobb och bättre liv.

Till en början togs Ogdenvillarna emot ganska väl och Springfieldborna tyckte gott om dem då dessa norrmän tog de flesta jobb som vanliga Springfieldbor ej ville ha. Norrmännen utförde bra arbeten och de skötte sig väl, trots att de verkade lite lustiga och märkliga enligt Springfieldfolket.

Men efter en rad händelser och förändringar i Simpsons-samhället så började den allmänna uppfattningen om detta folk att gå över till något mer negativt och det hela slutar med att man bygger en stor mur runt hela staden för att hålla immigranterna ute. Det roliga är att Springfieldfolket hyr in Ogdenvillarna för att de ska hjälpa dem med att bygga muren.

Kollar man igenom avsnittet så kan man förstås dra tydliga kopplingar till den nuvarande och aktuella immigrationen av mexikanare till USA och att Simpsons-gänget tar tydlig ställning till detta kan ändå påverka det amerikanska samhället och dess syn på invandring ganska mycket.

Jag tycker att avsnittet i sin helhet var väldigt underhållande och man blir lite avundsjuk på norrmännen som faktiskt får en sådan fin och unik uppmärksamhet av ett sådant välkänt och stort program som The Simpsons. Dessutom fick de sin välförtjänta vinst i senaste melodifestivalen samt att de får storfira sin nationaldag med pompa och ståp. Och att detta Simpsons-avsnitt sändes i amerikansk TV den 17:e maj är förstås ingen slump.

Det här är första gången ett lands flagga får stå i bakgrunden i sluttexterna i ett Simpsons-avsnitt. Lite historiskt är det ändå. Ur norskt synpunkt åtminstone.

tisdag 26 maj 2009

Godkänt!

Javisst, det gick hela vägen och jag spikade slutprovet med tämligen god marginal. Vi var nio stycken när vi påbörjade utbildningen och inför slutprovet så var vi bara sex personer kvar - och samtliga fick godkänt på slutprovet! Hurrah!

Så vad händer nu? Jo, jag kommer att börja jobba mer aktivt och jag är nu officiellt anställd i casinot. Det enda som behövs göras nu är att finslipa sina färdigheter och vänja sig vid arbetet. Jag har en känsla av att detta kommer bli en ganska kul sommar.

Slutprov

Idag skriver jag mitt fruktade slutprov i casino-utbildningen. Det var längesen jag var så här nervös. Jag tror nog inte jag var lika nervös som när jag skulle skriva tenta i spansk och italiensk ekonomisk historia under 1600-talet.

Håller tummarna för idag...

lördag 23 maj 2009

Fröken L, jag och Piratpartiet

Idag har jag och fröken L gladeligen deltagit i den demokratiska processen. Vi har röstat i EU-parlamentsvalet. Egentligen var det inte tänkt att fröken L skulle vara med och rösta då hon inte är ett dugg intresserad kring EU-valet så det tog en tid innan hon lät sig övertalas av mig.

Jag har under hela veckan bombarderat henne med olika diskussioner, tal och berättelser om diverse politiska manifest, om vår skyldighet och rättighet till att delta i demokratin och att försöka engagera sig i samhällets utveckling efter bästa mån osv.

Så vid 13-tiden stod vi där i valbåset och lämnade in våra röster på det parti vi fann mest lämpad att föra vår talan i den europeiska unionen. För min del blev det förstås Piratpartiet och det var väl ingen snack om det då jag anser att de faktiskt tar upp frågor som är viktiga och aktuella för vår tid.


Fröken L däremot, fann det en aning svårare att finna någon partikandidat som skulle föra hennes talan. Jag tog då tillfället i akt och försökte övertala henne att rösta på Piratpartiet och drog fram en mängd vassa politiska argument till varför.

"Varför ska jag rösta på Piratpartiet? De låter ju så löjliga." utropade hon på vägen till valbåset.
"För att Piratpartiet tar upp frågor som frihet, integritet och demokrati på allvar." förklarade jag på bästa politiska och pedagogiska vis med allvarlig röst och viftade med mina armar som om de vore två väderkvarnar.
"Varför heter de då Piratpartiet? Det låter som en grupp dumma ungdomar som bara vill ladda ner film gratis." kontrade hon med.
"Ja, att de heter Piratpartiet har flera olika orsaker. En anledning är att Piratpartiet är ett namn som verkligen fastnar i minnet. Det sticker i ögonen på dagens politiker och det är ett namn som är kontroversiellt som får folk att lägga märke till partiet. Annars hade de lika gärna kunnat heta 'Liberala frihetspartiet' eller något liknande." svarade jag och andades in djupt för att inte falla livlös ner till marken efter att ha uttalat så många ord på raken utan syre.
"Okej, okej. Det räcker nu. Ta det lugnt. Jag röstar pirat då." sa kära fröken L till slut för att få mig att knipa igen munhålan.

Jag älskar min fröken L.

torsdag 21 maj 2009

Pizza-Sverige till EU-parlamentet?

Runt om i olika delar av Göteborg kan man nu inför EU-valet se en mängd olika politiska affischer som försöker vinna röster. Vissa av dem är bra, vissa är mindre bra... och vissa är rent av katastrofala. Eftersom Göteborg länge har varit en sorts arbetarnas tillhåll på grund av dess uppenbara arbetarhistoria, så är det heller ingen större överraskning att de socialdemokratiska krafterna har slagit sina starka rötter här.

Om jag själv skulle placera mig någonstans i den politiska barometern (eller ska vi säga politiska vågen?) så skulle jag nog placera mig en ganska bra bit till vänster åt socialdemokraternas sida. Men eftersom det på senare tid har blivit allt svårare att se vad som egentligen är höger eller vänster i den svenska politiska arenan har jag funnit det allt svårare att identifiera mig med något av de etablerade partierna i landet. Därför finner jag Piratpartiet som ett bra alternativ då de tar upp och faktiskt bryr sig om frågor som frihet, demokrati och integritet. Dessutom finns det inte lika mycket bullshit i Piratpartiet som det gör i de andra partierna.

Och när vi nu ändå talar om bullshit, så måste jag bara ta upp denna idiotiska och en aning smaklösa affisch. Bilden är tagen av mig själv på väg hem från jobbet. På bilden syns Evin Cetin, en ung, duktig och smart tjej som ställer upp i valet som socialdemokrat med en klar förhoppning om att komma in i valet och påverka Sveriges roll i EU. Inget fel med det förstås. Det verkar vara en bra kandidat och hon verkar veta vad hon sysslar med.


Det som jag däremot stör mig på är hela konceptet med affischen... "pizza-Sverige" - och så en fet bild på en tjej med rötter från Mellanöstern. Visst, tanken och avsikten är säkert jättegod - men måste de säga "pizza-Sverige"? Det är ju så inihelvetesjäkla puckat så att jag blir förbannad och får ont i magen som en PMS-drabbad romerskatolsk nunna. Om man inte vet vem Evin Cetin är och hennes bakgrund så drar man ju direkt kopplingen "INVANDRARE = PIZZABAGARE".

Jovisst, jag vet att jag avsiktligt misstolkar det lite - eller kanske så överreagerar jag bara - men jag finner det hela så förbannat korkat. Varför var hon tvungen att köra med pizza-stuket?

Jodå, jag har läst en del artiklar om just denna affisch och jag vet att man kan se det hela från flera olika perspektiv. T.ex. kan man ju se det från perspektivet att innan Sverige tog emot invandrare från icke-europeiska länder så hade de inte den älskvärda pizzan eller kebabrullen - och inte heller fanns där många sushi-barer eller kina-/thairestauranger. Invandringen till Sverige har absolut gynnat landets matkultur och berikat oss på en mängd olika sätt. Det instämmer jag helt med.

Cetin förklarar det hela ganska bra på sin hemsida där hon bl.a. säger "Jag tror på det europeiska samarbetet, men jag hatar trångsynt nationalism som stänger ut människor från arbetsmarknaden och gör att välutbildade personer får arbeta som pizzabagare och taxichaufförer."

Och när man vet detta så får man en viss förståelse varför hon har valt att kampanja på detta vis. Men ändå... Komigen, liksom...

Jag slår vad om att de sega, sura och skräniga sverigedemokraterna sitter i sina små källarlokaler och skrattar åt hela affischen medan etniska svenskar och svenskar med utländsk bakgrund blir förundrade över hur något med så goda avsikter kan smaka så bittert av någon mystisk anledning...

tisdag 19 maj 2009

Ord vi sällan använder (Del III)

Igår var det en äldre dam som hälsade på spårvagnschauffören med den förnäma hälsningsfrasen "Goddag". Just då när hon sa de orden så lät hon så oerhört trevlig och sympatisk. "Goddag" är verkligen ett ord vi sällan använder och som vi daktiskt borde använda mer. Man hör det mest i gamla Astrid Lindgren-filmer eller stöter på dem när man läser gamla tidlösa romaner.

Goddag är ju precis som det låter. Det är både en hälsningsfras såväl som en önskan. Man önskar personen i fråga en god dag samtidigt som man kan antyda att dagen är god. Det har uppenbara kopplingar till det franska välbekanta ord "Bonjour" vilket direkt översatt blir just... Goddag!

Själv tänker jag avsluta denna dag - och detta inlägg - med att säga... Godnatt!

Man gör sitt bästa - och mer kan man inte göra

Usch, jobbet och utbildningen på casinot är nog en av de svårare jobben jag har haft. Vi har prov varje dag och vi förväntas klara svåra räknetest på kort tid. Det är stressigt, kämpigt och överraskande tungt för ens självförtroende och mentala tillstånd. Jag går runt och mumlar på svåra mattetal jämt och ständigt...

Klarar jag inte slutprovet - vilket sker nästa vecka på tisdag - så får jag inte jobba och då sitter jag där utan sommarjobb, ett scenario jag ogärna vill ställas inför. Men jag kämpar på så gott jag kan trots att pressen är stor. Man får göra sitt bästa - och mer kan man inte göra.

Annars händer inte så mycket runt vardagarna mer än att jag måste plugga varje dag efter jobbet. Fröken L vaknar upp varje morgon grinig och bitter på att ännu en dag har inträffat. Det är ganska lustigt faktiskt. Varje morgon är som en naturkatastrof för henne då hon beklagar sig, gnäsller och är arg över samhällets uppbyggnad och kontroll över medborgarna vilket tvingar dem till ett leverne i oändligt arbete tills den (efterlängtade men) fruktade penionen tar vid.

Annars då? Jo, snart står vi inför Europaparlamentsvalet vilket blir tämligen spännande! Jag hoppas att så många människor som möjligt tar sig tid att rösta och delta i den demokratiska processen som vi alla alltför ofta tar för givet. En annan sak vi tar för givet är den personliga integriteten och friheten - två rättigheter som sakta men säkert plogas bort på grund av de senaste lagförändringarna. Därför röstar jag pirat! Jag hoppas du gör detsamma!

Ahoj!

söndag 17 maj 2009

Saker man inte ska ta på allvar...

Här följer en lista på samtliga saker man inte ska ta på alltför stort allvar:

  • Kinas regering som hävdar att de är demokratiska och fria
  • Ryssland när de firar sin nationaldag genom att marschera med kärnvapen, stridsvagnar och soldater med laddade gevärer för att visa omvärlden att de fortfarande har stake
  • Karaoke-tävlingar på Finlandsfärjor
  • Facebook-grupper som tror att de kan förändra världen genom att bilda en virtuell grupp som heter nånting i stil med "Save the gorillas in Kongo" tillsammans med någon färgstark logga
  • Unga politiska aktivister som tror att de kan påverka politiken genom att maskera sig med en palestinasjal de köpt hos H&M under mellandagsrean och slänga trottoarstenar på poliser eller oppositionsgrupper; vad hände med den pacifistiska filosofin som historiska personer Martin Luther King, Mahatma Gandi använde sig av och som faktiskt fungerade?
  • MTV-program som handlar om dejting och mänskliga relationer...
  • Melodifestivalen och Eurovision Song Contest... Varför tror vi varje gång att vi ska vinna och varför blir vi alltid så arga och besvikna när vi väl inte gör det?

torsdag 14 maj 2009

Nummer 1 eller 2 i skolan? Nej, tack!

Intressant artikel på Metro idag som behandlar skolungdomars attityd gentemot skolans allmänna toaletter. Artikeln lägger fram ett antal flera intressanta resultat från några undersökningar man gjort på elever från årskurs 1 till 9.

16 procent kissade aldrig under sin skoltid.
63 procent bajsade inte på skoltoaletten.
70 procent upplevde toaletten som smutsig och ohygienisk.

Över 400 elever tillfrågades bland Göteborgs skolor om vad de tyckte om skolans toaletter. Många av barnen uppgav att de fanns urin och avföring på toalettringen, enligt studien utförd av Sahlgrenska akademin. Om det är så här många av våra ungdomar upplever skolans toaletter så kan man förstå varför de vägrar göra nummer 1 eller nummer 2 när de befinner sig i skolan.

Vissa kanske tycker att detta är en "skitsak", men jag tycker faktiskt att vi ska ta den här undersökningen tämligen allvarligt. Det är fan klart att våra elever ska kunna känna sig så pass trygga och säkra att de ska kunna gå på toa när behoven väl infinner sig. Det är ju en biologisk rätt, kan man säga.

Och om eleverna är kiss- eller bajsnödiga då är det ju inte så jäkla lätt för de stackars liven att prestera väl i klassrummen. Detsamma gäller ifall de känner ångest eller ängslan inför ett eventuellt toabesök.


Vuxna människor på en arbetsplats hade aldrig accepterat sådana här omständigheter ifall det hade drabbat dem själva. På samma sätt så borde inte heller våra barn och ungdomar acceptera det här då skolan ändå kan betraktas som deras vardagliga arbetsplatser.

Jag minns själv när jag gick i skolan. När nöden väl infann sig och man inte längre kunde hålla sig längre så gick man alltid till de toaletter som infann sig längst bort från de mer lättillgängliga toaletterna. Oftast tog jag de toaletter som låg vid t.ex. gymnastiksalen eller träslöjden. Därefter kände mig sig alltid så smart - och lättad förstås - eftersom man själv kom på denna sporadiskt briljanta idé.

onsdag 13 maj 2009

Dealer = Lärare?

Det märks att det är ett statligt casino jag jobbar på. Det hela känns så... restriktivt och förebyggande. Idag fick jag en lång, informativ och intressant utbildning om spelansvar och vad Svenska spel gör för att förebygga problemen. Tydligen så hör Svenska spel till de bästa i världen, enligt världsorganisationen World Lottery Association, när det gäller det förebyggande arbetet mot spelmissbruk, ett ganska fint faktum ifall jag själv får säga det.

Dessutom gör alla regler, restriktioner och rutiner att hela casinoverksamheten känns väldigt "myndighetig". Och eftersom casinot är statligt ägt så innebär detta att jag som dealer är lika mycket tjänsteman som fröken L som ändå jobbar på Skatteverket.

Och alla de lärare som jobbar på de kommunala skolorna är också tjänstemän... Så på ett sätt så är jag ändå tämligen relativt ganska inte så långt avlägsen ifrån jobbet som lärare... Hm..

tisdag 12 maj 2009

Inte så farligt ändå...

Efter två dagar på det nya jobbet i casinot så måste jag faktiskt säga att det inte är så farligt som jag hade befarat. Det är faktiskt ganska kul att gå till jobbet. Varje dag lär man sig något nytt och varje dag känner man sig lite bättre.

Jag känner en otrolig fördel som har jobbat med detta tidigare vilket ger mig ett visst övertag under utbildningen. Det betyder dock inte att jag inte har mycket att lära mig, tvärtom faktiskt. Mycket av det som man gör på ett riktigt casino kan ej jämföras med vad man gör på en "casino-krog". Allt är mycket mer rutinbaserat, kontrollerat och tryggt.

Från början när jag hade flyttat hit så hade jag tänkt mig presentera mig för kommunens alla grundskolor. Men eftersom det här nya jobbet är heltid så lär jag inte ha någon tid alls att vikariera i skolorna. Till hösten får jag göra ett ordentligt försök! Men innan dess så kör vi på i casinot.

Så därför tar jag, Frilansande pedagogen, ledigt. Men bloggen fortsätter som vanligt i samma spår. Och jag lär nog flika in med något skolpolitiskt inlägg eller en eller flera utfall om herr Björklund.

söndag 10 maj 2009

Man tager vad man haver

Imorgon börjar mitt nya jobb på casinot. Av säkerhetsskäl och liknande så kommer jag inte att skriva några direkt övergripande inlägg om mina dagar på det nya jobbet. De klargjorde detta ganska starkt på säkerhetsintervjun.

Däremot kan jag skriva vad jag känner inför jobbet. Och i all ärlighetens namn så känner jag... en aning blandade känslor. Å andra sidan är jag väl tacksam och glad över att ha hittat ett heltidsjobb över sommaren, men å andra sidan känner jag lite ångest över att ha fått ett så... "omoraliskt" jobb. Folk höjer alltid på ögonbrynen när man säger att man jobbar på ett casino...

"Jaså? Du samarbetar med (spel)djävulen alltså? Säg mig, hur mår han nuförtiden?"
"Speldjävulen? Jodå, han mår bra! Vi var och åt sushi tillsammans igår. Den snubben kan verkligen äta en massa wasabi!"

Nåväl, jag får se detta som ännu ett jobb och ännu en erfarenhet som jag kan pricka in i mitt CV tills nästkommande jobb.

Man tager vad man haver...

fredag 8 maj 2009

Min lediga vardag

Varje morgon far fröken L ut ur lägenheten likt en stressad tornado på väg mot en Bruce Springsteen-konsert. Hon behärskar tyvärr inte den ädla konsten att kunna utnyttja den korta och begränsade tid man har på sig att göra sig i ordning för dagens tjänstemannajobb. Istället så stressar, skriker och svär hon tills den stund hon tar på sig skorna och slänger iväg en puss åt mig som Maud Olofsson slänger iväg en puss till Centerpartiet innan hon stressar sig vidare till ett möte med Freddan Reinfeldt och Moderaterna.

Annars händer inte så mycket under min vardagar. Jag åker frenetiskt med spårvagn fram och tillbaka till diverse destinationer på jakt efter olika artiklar till min tomma lägenhet. Vissa saker som är så självklara, har jag inte.

Och inte nog med att jag saknar mycket grejer i hemmet. Min plånbok tar storstryk av mina stundtals sporadiska inköp av allehanda artiklar. Å andra sidan så intalar jag mig själv att det är lika bra att jag tar itu med dessa ärenden innan jag börjar jobbet på heltid.

onsdag 6 maj 2009

Första dagen i Göteborg

Fröken L är sjuk. Hon är grinig och hon är trött. Alla hennes innersta aggressioner går ut över mig och jag tar emot dem som en basketkorg tar emot studsande basketbollar. Men det är lugnt, jag är van. Stackaren fick gå hem efter blott några timmar på jobbet.

Själv har jag gått fram och tillbaka i det nya hemmet och försökt göra i ordning det sista. Jag har städat, packat fram de sista sakerna från flyttkartongerna och kastat all wellpapp som lagt sig som ett berg över mitt till synes tomma vardagsrum.

Det märks att den städkontroll som de hade här inte var av samma kaliber som den jag hade i Karlstad. Där är faktiskt rätt mycket som hade kunnat åtgärdas. Dammråttorna härjar fortfarande fritt i särskilda utrymmen och en mängd smutsfläckar präglar vissa delar av väggarna.

Det är faktiskt rätt skönt å vara ledig nu de kommande dagarna då jag får gott om tid att ordna med en massa grejer. Jag känner mig som en rastlös version av Martin Timell. Och jag måste erkänna att jag faktiskt gillar det.

tisdag 5 maj 2009

På återseende, Karlstad!


Allting klart och fixat. Nu åker jag!

Städkontrollen... IG+

Städkontrollen gick så där. Kontrollanten, som också innehar de höga befattningarna vaktmästare, låsmästare och trädgårdsmästare, knackade på vid 10-tiden. Jag öppnade och han gick rutinerat fram till spisen som han plockade isär likt en erfaren och ivrig östeuropeisk bildemontör.

Därefter så drog han fingret längs kökets alla hörn och kanter och konstaterade ganska fort att jag hade missat flera småviktiga delar och platser. Jag förklarade fort att jag helst ville veta vad jag skulle behöva få gjort så att jag kan få godkänt på städkontrollen och därefter lämna in nycklarna så att jag kan åka med kvällståget till Göteborg och hinna överraska fröken L som nu har drabbats av någon okänd förkylning vilket gör att hon är grinigare och tröttare än vanligt.

Fönstret skulle putsas om igen och jag fick heller ej glömma att öppna upp hela fönstret och putsa den även på insidan (även fastän jag inte visste hur man skulle göra tills han upplyste mig). Badrummet såg okej ut, men vissa kalkavlagringar på några delar skulle skrubbas renare.
"Annars ser det bra ut." förklarade han och pekade på de delar som faktiskt såg bra ut. "Procentuellt kan jag nog säga att du är... 50-60% färdig..." fortsatte han därefter innan jag han säga något. "Om du bara åtgärdar det där, det där, det här, och det där, så kan jag nog godkänna din städning!"

Vi gjorde upp om en tid senare igen dag - och om han är lika punktlig som han var i morse så lär han vara här om ca 5 min - för en extra kontroll som förhoppningsvis ska ge mig godkänt så att jag kan dra vidare.

Jag har varit på flera städkontroller i mitt liv och många i min bekantskapsskrets känner detsamma som jag när det gäller städkontroller av ens hyreslägenhet. Hur mycket man än gör, och oavsett hur bra man än tror att man gör det, så blir man aldrig helt godkänd första gången.

Jag håller tummarna inför nästa kontroll!

måndag 4 maj 2009

Sista veckan i Karlstad

Den här veckan blir min sista vecka i Karlstad. Jag hade tänkt jobba en massa de kommande dagarna, men tyvärr verkar telefonen ganska lugn och de ringer inte in mig från något jobb alls. Donken verkar ha trott att jag redan har flyttat och skolorna har redan fyllt upp de lediga passen med andra ivriga vikarier.

Så därför städar jag och gör i ordning de sista sakerna i lägenheten istället. De gamla kursböckerna som jag inte lär ha någon som helst användning för alls i framtiden har jag lämnat in till Campusbokhandeln i hopp om att få dem sålda och kanske få någon extra slant för. Campusbokhandeln är ett utmärkt initiativ. De tar emot ens gamla kursböcker och säljer dem därefter åt andra studenter till ett förmånligt pris.

Adressändringen är utförd. Städkontrollen utförs imorgon förmiddag. Tvättstugenyckeln ska returneras. Frysen håller på att frostas av och de mest oåtkomliga utrymmena i lägenheten har skrubbats kliniskt rena. Det enda jag egentligen gör nu är att räkna in dagarna tills jag äntligen kan stationera mig i Göteborgs fantastiska och fabulösa förorter i hopp om att förändra mitt liv.

Väskan är packad, lägenheten är öde och kylskåpet är tomt. Efter städkontrollen imorgon åker jag in till Donken och skriver på några papper, tackar för mig och gör mig redo för att åka. Det känns faktiskt lite vemodigt när jag tänker på att jag snart lämnar Karlstad helt och hållet.

fredag 1 maj 2009

Sista passet hos Donken

Idag - eller snarare i natt - gjorde jag (troligen och förhoppningsvis) mitt sista arbetspass på Donken. Det hela kändes ganska vemodigt till en början. Men väl på plats så kändes det bara jävligt skönt. Jag är så glad över att äntligen kunna avsluta detta kapitel av mitt liv och gå vidare. Donken har varit ett otroligt lärorikt, fantastisk och roligt arbete - men även slitsamt och stressigt vid vissa tillfällen. Jag kommer inte att sakna jobbet särskilt mycket, men däremot kommer jag att sakna medarbetarna. Det är främst dem som gör att man stannar kvar.

Detta blir troligen också mitt sista inlägg som handlar om att jobba på Donken.

Det har väl inte undgått någon att det är Valborgsmässoaften idag. Dagen då man ska fira vårens ankomst och skrämma iväg de sista häxorna - och även den dagen då ungdomar och vuxna super sig så fulla att deras mentala kapacitet återgår till Homo Erectus.

Självklart var hela restaurangen fullsatt av skrikande och osäkra ungdomar intill midnatt. Många av dessa ungdomar - som jag gissar befann sig i åldrarna 13-17 - skulle givetvis ha lite smått och gott att kränga i sig i hopp om att dämpa skadorna på levern men även för att de helt enkelt var lite hungriga.

Det förvånade mig lite att nästan hälften av dessa ungdomar faktiskt var de ungdomar som jag häromdagen vikarierade för. De gick alltså i Skolan som jag under hela veckans gång har vikarierat hos. Många blev förvånade och några blev till och med lätt skrämda när de såg mig. Det blev förstås några små och korta samtal om det faktum att jag faktiskt var lärare och flera av dem undrade förstås varför jag jobbade på Donken när jag dagen innan hade styrt och ställt i klassrummen. Ett av samtalen gick så här:


    "Men du är ju den där läraren vi hade på NO-lektionen?" utbrast den stackars förvirrade tjejen efter att hon hade betalat för sin cheeseburgare och cola.
    "Japp, det stämmer mycket väl. 7C var det du gick i va?" svarade jag och gav tillbaka växeln.
    "Nej, det var faktiskt 7D. Jobbar du här?"
    "Ja, uppenbarligen jobbar jag här eftersom jag står här i kassan." svarade jag och log över det självklara svaret på denna typiska fråga som folk alltid ställer när de ser en.
    "Okej, men varför jobbar du inte i skolan då?"
    "För att det inte finns några jobb åt mig ännu."
    "Aha... Det var synd. För jag tycker du är en bra lärare." sa hon till slut innan hon gick vidare.


Sånt där är alltid skönt att höra. Det är som godis för själen och fotmassage för självförtroendet.