söndag 30 oktober 2011

Ett litet avbrott i höstlovet...

Jag har verkligen ingen lust att gå imorgon. På kurs.

Sedan 2 månader tillbaka så läser jag en kurs om språkutveckling och svenska som andraspråk, 7,5 högskolepoäng. Det är en givande, intressant och relevant kurs. Föreläsningarna sker med 1-2 veckors mellanrum. Arbetsbördan är inte så värst tung ifall man nu ser till kursens innehåll.

Det enda problemet är... Att nästa föreläsning infaller sig nu imorgon - mitt i höstlovet. Och jag känner någonstans i mitt pedagogiska sinne att jag faktiskt inte orkar eller har någon som helst lust. Även om rektorn har lockat oss med att "lunch ingår" i morgondagens fullspäckade schema.


Jag har inte heller orkat ploga mig igenom kurslitteraturen. Det har helt enkelt varit så mycket att göra de senaste veckorna. Luften gick ur mig helt när höstlovet nu äntligen inträffade.

Suck... Jag får väl ta mig igenom detta och sedan tänka på att det trots allt är 6 dagar till av lovet. Och så har man ju vridit tillbaka klockan en timma så jag har faktiskt vunnit en timma också...

tisdag 25 oktober 2011

SKOLINSPEKTIONEN i klassrummet. Sista lektionen!

Klockan är 13.30. Elevens val.

20 minuter kvar av lektionen. Under denna lektion brukar jag slänga ut ett antal "förslag" på aktiviteter som eleverna kan få jobba med. De flesta elever utnyttjar denna tid väldigt väl med att ta igen förlorad arbetstid, göra läxor eller utöka sina kunskaper.

Men ett stort antal springer runt som yra höns och målar slumpmässiga figurer på sina papper.

Det råder kaos. Eleverna är trötta. Griniga. Ont i högerarmen eftersom de samma dag har fått sina vaccinationssprutor.

Det knackar på dörren. In stiger han. SKOLINSPEKTIONEN: Mats står det på hans namnbricka. Han har på sig glasögon, skägg och en manchesterkavaj med vit skjorta under.

"Hej, går det bra om jag kommer på besök här?" frågar han.
"Absolut! Välkommen in!" svarar jag snabbt och börjar fundera över hur läget ser ut i klassrummet.

Kaos råder och några elever ska upp och redovisa sina arbeten. Jag känner en sting av nervositet och skam när jag inser att det faktiskt ser ut som om jag inte har full koll på läget och full koll på var alla elever är (en elev har till och med gått ut i korridoren för att "läsa").

13.49. Lektionen slutar. Eleverna står vid sina platser och jag delar ut en lång pedagogisk utskällning där jag hotar med den ena bestraffningen efter den andra. Föräldrar skall kontaktas och åtgärder skall vidtagas för bästa disciplinära effekt. SKOLINSPEKTIONEN står vid ett hörn och visar inte med en min vad han anser, tycker eller tänker.

Eleverna skickas ut efter att jag har suckat och sagt:

"Okej, gå härifrån nu. Vi kör inga avslutningslekar och jag är riktigt trött och besviken på de flesta av er. Så! Ut! Jag vill inte se er mer..." säger jag uppgivet och med en spelad(?) upprördhet blandad med sorg. Eleverna går ut tyst som i en valvaka.

Dörren stängs när sista eleven lämnar klassrummet och Mats går fram till mig:

"Vilken lysande utskällning du gav dem! Jag måste säga att du hanterade situationen oerhört väl och att du gjorde det på ett högst föredömligt sätt! Bra jobbat!"
"Uhm... Okej... Tack?"
"Ja, jag vet ju hur situationen ser ut för er pedagoger som befinner sig i dessa arbetsområden och jag vet hur hårt ni jobbar. Dessutom är jag väl medveten om att inte alla lektioner kan vara stjärnlektioner då verkligheten oftast knackar på!"
"Uhm..." svarar jag och ser helt fåraktig ut.
"Såja, du skötte dig bra. Nu ska jag vidare! Hej svejs!"

Som det kan gå ibland...

måndag 24 oktober 2011

Skolinspektionen på besök!

Jo, jag vet. Jag är riktigt dålig på att uppdatera emellanåt. Och ja, jag vet. Jag har dåliga bortförklaringar - eller så har jag inga bortförklaringar alls.

Det har helt enkelt varit mycket att göra de senaste månaderna och jag har helt enkelt inte orkat eller haft någon som helst lust att nedteckna mina virriga tankar på en blogg som ändå är som en liten prutt ute i det virtuella universumet.

Men... Det här måste jag rapportera om:

Imorgon, alltså på tisdag 25 oktober, så kommer SKOLINSPEKTIONEN (med stoooora bokstäver för att styrka hur stort det är med ett besök från en sådan här myndighet) på besök i Guavaskolan. Och jag, stackars mig som befinner mig i en stor minoritet - i fråga om kön, har blivit utvald för att representera skolans alla män och ska därmed föra alla manliga pedagogers talan.

Det finns totalt TVÅ manliga lärare på hela verksamheten där jag jobbar. Resterande 40-50 är kvinnor.

Jag ska rapportera lite mer imorgon hur självaste mötet med SKOLINSPEKTIONEN var. Man måste ju avdramatisera det lite. SKOLINSPEKTIONEN är ju bara en MYNDIGHET utskickad av SKOLVERKET som då lyder under REGERINGEN.