torsdag 26 februari 2009

Daniel Westling - nästa jokern?

Mycket snack om prinsessan Victoria och Daniel Westling just nu. Vad folk än tycker om kungafamiljen så måste jag ändå säga att allmänheten verkar positiva och glada inför det nyförlovade paret.

Nog om om det. Jag tänker inte dra några personliga reflektioner om detta eller vad jag tycker om den existerande monarkin, dess vara eller icke vara. Där finns redan många som har gjort det i sina bloggar de senaste dagarna. Nej, istället ska jag ta upp något ännu viktigare!

Jag har faktiskt hittat en tänkbar kandidat för nästa person som ska spela Jokern i den tredje Batman-filmen!

Likheten är skrämmande!

onsdag 25 februari 2009

Nu rör det på sig!

Äntligen! Detta trillade in i epostlådan precis:

    Hej Frilansande pedagogen!

    Du har anmält intresse för lägenheten och är en av flera som hyresvärden nu kallar till visning.
    Handläggare Peter:

    Lägenheten visas Torsdag 5 Mars Kl 10.00
    Efter att ha sett lägenheten svarar du ja eller nej om du fortfarande är intresserad av den. Hyresvärden väljer sedan att erbjuda kontrakt till en av dem som har svarat "ja" efter visning.

Det känns som om tåget äntligen rör på sig nu. Ni vet, när man sitter på tåget och man ser hur man själv svävar iväg från allt. Och man vet att det verkligen rör på sig...

Inte som när man sitter där och ser de andra tågen röra på sig och istället tror man att det är en själv som svävar iväg men så kommer man snabbt i underfund med att man faktiskt står still.

Göteborg, here I come!

tisdag 24 februari 2009

Jobbsökardag - med Cornelius Vreesvijk


Innan lillebror for till Japan för sina utomlandsstudier så tog jag mig friheten att låna hans albumsamling av herr Cornelius bästa visor, Det bästa med Cornelis Vreesvijk. Och med den härlige trubaduren Cornelis Vreesvijks musik i bakgrunden har jag idag sökt ett 40-tal olika jobb runtom i Karlstad och Göteborg.

Att söka jobb är en av de tråkigare saker man kan göra här i livet - vare sig man söker jobb inom servicesektorn, skolan, industrin, näringslivet etc. Oftast känns jobbsökande så oerhört hopplöst. Man frågar sig själv hur många där redan är som har sökt arbetet, hur stora ens chanser är eller om arbetsgivaren överhuvudtaget bemödar sig att läsa ens jobbansökan.

Därför fann jag ganska stor tröst med att ha herr Cornelius sjungande i bakgrunden. Hans musik är inte bara underhållande, de är också lättsamma och sköna att lyssna till.

Nu är det bara att hålla tummarna för att man får någon plats i det ekonomiska och samhälleliga ekorrhjulet.

söndag 22 februari 2009

Ord vi sällan använder (Del II)

Har ni tänkt på att man väldigt sällan använder ordet adjö...?

Jag förstår varför man sällan använder det - där finns ju redan så många fler enkla och populärare alternativ.

Vi ses, hej då, ha det bra känns lättare och har ett bättre flyt. Dessutom verkar folk kolla lite konstigt på en ifall man råkar avfyra ordet adjö vid ett snabbt avsked. Men samtidigt vet jag att folk uppskattar när man slänger ut ett eller annat ovanligt ord. Det ger lite... extra krydda i vardagen, tror jag. Folk blir nog lite ställda när de hör ordet... Det känns som om man måste tänka efter lite.

"Adjö? Hm... Det där ordet kan jag, det finns i mitt ordförråd! Där är den! Oj... va mycket damm det var på det ordet...", måste hjärnan säga när den letar i det stora ordbiblioteket.

Adjö är inte bara ett vackert ord... det är också ett ganska sorgligt ord, tycker jag. Adjö känns så... definitivt - som om man aldrig mer ska ses.

"Adjö, min vän!"
"Adjö..."

Intressant reportage om SD

Aftonbladet har under veckans gång gjort en seriös och väldigt välskriven serieartikel om det omtalade partiet Sverigedemokraterna. Har ni inte redan läst reportaget om SD så rekommenderar jag er starkt att göra detta.

De flesta medier som har försökt på sig rollen att "granska" SD har vid flera tillfällen fallit platt då de uppenbarligen har försökt eller velat "svartmåla" partiet. Missförstå mig inte, jag är strikt emot SD och allt som de står för. De får påstå vad de vill och de får snacka hur mycket skit som helst - men i grund och botten så vet jag att de står för främlingsfientliga åsikter och det är något som jag aldrig kan sympatisera med eller hålla med om.

Det enda sättet att motarbeta SD är ifall man gör en tydlig och faktamässig granskning av partiet, tror jag. Man måste ställa partiet mot väggen, fråga dem vad de vill nå ut med sin politik, hur de tror att det ska utformas och vad de ser för fördelar (respektive nackdelar) med det.

Jag menar... Om de nu är så fruktansvärt främlingsfientliga att de vill slänga ut alla människor som har ett icke-europeiskt efternamn (ja, läser man mellan raderna så kan man snabbt se att SD är mest främlingsfientliga mot människor som är icke-europeiska, fast det är ju förstås min tolkning) - jag undrar då vad som skulle hända med landets ekonomiska situation och näringsliv, men det är förstås en avlägsen fråga...


Det som är ännu mer irriterande är att ingen av våra etablerade partier verkar våga konfrontera dessa. Vad har SD egentligen å komma med förutom "enkla lösningar" på svåra problem? Hur ska det genomföras?

Bemöt dem med fakta, kunskap och information så lär hela partiet falla som ett nedhugget träd.

Granskningen av Sverigedemokraterna hittar du här.

lördag 21 februari 2009

Lugna lördagar...

Igår var jag och fröken L i Göteborg. Vi har varit där över helgen och hälsat på en massa goda vänner. Det var faktiskt oväntat avslappnat och skönt att få åka iväg lite och komma ifrån den tråkiga och trista vardagen för nån dag bara.

Och på tal om tråkiga och trista saker... Melodifestivalen - varför har det plötsligt blivit en stor nationell fest? Varför skriver media 10 helsidor om detta i fredagsupplagan och varför är där så fruktansvärt mycket snack om vad de har för kläder, vad de åt till frukost innan uppträdandet eller vad de gillar för pålägg på sina smörgåsar?!

Tyvärr, jag tillhör den skara som inte hoppat på melodifestivaltåget och jag bryr mig faktiskt inte det minsta.

Däremot tillhör jag absolut den stora folkskaran som gillar lugna lördagar. En soffa, myskläder och något bra TV-program och jag har allt jag behöver!

torsdag 19 februari 2009

Skolan 2011!

(Klicka på bilden för att komma till regeringens sida - utbildningsdepartementet)

Det finns mycket man kan säga om Jan Björklund. Förutom det faktum att han inte har någon som helst erfarenhet i skolans värld (om man då inte räknar med den tid då han själv var en snorunge och gick i skolan) så ska denne man förändra och driva den svenska skolan mot nya höjder, bättre resultat och bättre framtida samhällsmedborgare!

Janne vet vad den svenska skolan behöver och Janne har fått nog av dagens socialdemokratiska "flumskola". Janne anser att vi behöver bättre ordning i klassrummet, att lärarna ska få piska eleverna med en sleten linjal och att de mest bråkiga eleverna ska tillbringa resterande skoltid i källaren och pressa vindruvor med bara fötterna. Janne tycker också om idén om ett sorts ordningsbetyg vilket förhoppningsvis ska leda våra vilsna barn mot ett ljusare vuxenliv. Det enda som är bra med Janne är att han uppenbarligen är väldigt ärlig med sina avsikter. Lyssna på hans personliga slogan.


"Att ställa krav i skolan är att bry sig."



Med herr skolminister Jan Björklund i spetsen för den svenska skolans utveckling kommer troligtvis en ny läroplan och en ny betygskala år 2011. Den nya läroplanen kommer att ange fler och mer specifika kunskapskrav (exempelvis att elever efter slutet av nionde klass ska veta när andra världskriget pågick) och utifrån dessa kunskapskrav ska lärarna styra upp undervisningens innehåll. Antagligen kommer vi få fler nationella prov och utbildningen blir mer centraliserad.

Betygssystemet kommer att bestå i en sexgradig skala och kommer fortsättningsvis att vara "kunskapsrelaterat". Vad som menas med detta är upp till var och en att tolka tills vi lärare får se den nya läroplanen.


Mer information om den nya läroplanen och det nya betygssystemet hittar du förstås hos Skolverkets hemsida.

onsdag 18 februari 2009

Examensbeviset!



Nämen, kolla vad jag fick i brevlådan idag! Mitt examensbevis! Lärarbehörigheten är nu ett faktum. Ska skicka in detta till vikariepoolen så fort jag kan vilket förhoppningsvis ska öka mina chanser till fler korttidsvikariat då jag nu officiellt anses behörig.

Även om det bara är ett papper och att min arbetslöshet - eller uppdragslöshet - fortfarande är ett faktum så känns det ändå en aning bättre nu när jag fått examensbeviset... I slutet av tunneln möter vi ljuset!

Dessutom får vi inte glömma de där 5 extra kronorna jag får i timlön tack vare behörigheten! "Wow"...

Historiskt ögonblick hos Simpsons!


Jag som är en trogen fan av den tecknade (och geniala!) serien Simpsons blev positivt överraskade när jag såg den nya introsekvensen av serien. Efter 429 avsnitt och 20 år i TV har programmet nu äntligen fått ett ordentligt ansiktslyft.

Klarare färger, några nya detaljer och ett och annat tillägg. Allt i HD-kvalité.


Den frilansande pedagogen - i McDonalds...

Som nybliven lärare är det svårt att finna jobb, speciellt i en stad som Karlstad där man praktiskt taget ger liv åt nya lärare. Visst, jag är inskriven i kommunens gemensamma vikariepool, men inte mycket händer på den fronten. Skolorna ringer fortfarande de vikarier som de känner igen och ingen har direkt någon större lust att bjuda in nya människor som de inte känner.

Så därför är jag kvar på McDonalds. Jobbar och sliter och rycker in så fort någon blir sjuk eller får förhinder. Jag klagar inte på att jag jobbar på Donkan, jag är faktiskt glad över att jag ändå har något som kan få mitt ekonomiska ekorrhjul att fortsätta rulla.

Donkan är enkelt. Donkan är lättsamt och Donkan är tryggt. Man gör det man ska, man serverar gästerna det dem vill ha, man steker de hamburgare som behövs och man städar där det behövs städas. När man är klar så åker man hem till sig och njuter över att ännu ett arbetspass är avklarat samtidigt som man blir lättad över att ens personliga finanskris faktiskt har dämpats en aning.

Oftast när jag är i restaurangen och jobbar så träffar jag alltid på någon bekant. Antingen är det någon elev jag har haft, ibland någon lärare och ibland gamla kurskamrater från utbildningen. Många av de jag träffar brukar nästan befara sig över att någon som jag - med en lärarutbildning - faktiskt väljer att jobba på Donkan. Det är som om de tror att jag skulle ha valt donkankarriären framför läraryrket. Och då måste man varenda gång säga:

"Nej nej, det här är bara tillfälligt. Jag extrajobbar här och vikarierar i skolorna när det behövs."

Men den bittra sanningen är faktiskt så att jag i nuläget livnär mig på Donkan. Och det kan kännas en aning bittert när jag tänker på det. Men så intalar jag mig själv att jag ändå är en frilansande pedagog - det är bara inte alla som vet om det riktigt ännu...

måndag 16 februari 2009

Den trista vardagen räddas av... lasagne!

Ingen har väl undgått den tuffa finanskris som just nu blåser över hela världen. I Sverige har vi först nu börjat märka av konsekvenserna. Förutom en ekonomisk allmän kris över landets alla företag och näringsliv, så slår detta extra hårt mot skolorna och lärarna.

I flera kommuner har man nu börjat varsla lärare. Detta uppger Lärarnas Riksförbund i sin senaste tidskriftnummer av Skolvärlden. Antalet jobb minskar och chansen för unga lärare att bilda karriär blir allt svårare - speciellt för de lärare som har min ämneskombination (historia, religion och samhällskunskap).

Inte nog med det... Det här landet lider av någon märklig komplex för kontakt med medmännsikor, känns det som. Jag vet inte ifall detta är bekräftat, men vissa organisationer hävdar till och med att Sverige hör till de mest singeltäta länderna. Och när vi ändå pratar om den här fruktan för mänsklig kontakt - så kan jag nog hitta några säkra argument.

Har ni någonsin suttit i bussen och märkt att över hälften av resenärerna lägger sina väskor till sidan om dem? Genom denna handling tycker jag att de markerar tydligt sitt revir och signalerar medvetet att de INTE vill att någon ska sätta sig bredvid dem. "Nej, tyvärr, min 2 kg tunga slitna väska sitter redan där..." Jag hatar när det händer...

Ja, vad kan vi dra för fler slutsatser av detta konstaterande? Jo, det görs alldeles för få barn i det här landet. Och samtidigt har vi politiker som hävdar att Sverige på något vis skulle bli "överbelastat" ifall vi tog in ännu fler människor. Ja, vi har till och med de idioter som hävdar att den svenska kulturen är "hotad". Vilket jäkla bullshit, säger jag då. Gå och göm er i er ruttna tvättstuga och kom inte ut förrän ni har plockat isär alla delarna på tvättmaskinen, mosat ner delarna med era fingrarna och sakta ätit upp varenda beståndsdel av maskinen.

Själv befinner jag mig i den trista vardagen på ständig jakt efter någon ledig lärartjänst där ute. Är inskriven i den kommunala gemensamma vikariepoolen men ingen ringer ändå - varför? Jo, de ringer hellre någon de redan känner igen. Men vi kämpar på med frisk mod och optimism...

Och i Sverige görs fortfarande för lite barn, vi är skygga inför mänsklig kontakt och vi ger inte varandra plats på bussen.

Det positiva är i alla fall att jag har lagat lasagne och den ser mums ut. Mår bättre nu.

söndag 15 februari 2009

Slutet på ännu en vecka...

Snön ligger över landskapet som ett nytvättat vitt täcke.

Sverige vaknar upp efter ännu en helg av tråkfestivalen, i folkmun kallat melodifestivalen.

Och ännu en vecka är snart avklarad.

lördag 14 februari 2009

Bananskalet... En lärares bästa vän?


Den senaste veckan har jag konverserat ganska flitigt med några av mina gamla kurskamrater från lärarutbildningen. Vi håller kontakten, diskuterar varandras fortsatta sökande efter en värdig och långvarig tjänst och så passar vi självklart på att prata lite allmänt om alla de andra personer som också examinerades samtidigt som vi gjorde.

Detta är vad vi kom fram till:

Bananskalet är en lärares bästa vän.

Här ska ni få några intressanta exempel:

1.
Nån snubbe, jag kallar honom Börje Banan, genomgår en 4½ år lång lärarutbildning. De flesta som får chansen att träffa Börje Banan, inser snabbt att det måste vara något fel med denna person. Han är socialt missanpassad, okunnig i sitt sätt att hantera människor och en jobbig jäkel att behöva umgås med.

Börje Banan får en dags vikariat på en gymnasieskola i Kristinehamn. Efter slutet av dagen erbjuder rektorn Börje Banan ett halvårs vikariat för den lärare han under dagen har vikarierat för. Enligt rektorn var det lika bra att få den tjänsten tillsatt eftersom skolan varken "hade tid eller lust" att påbörja sökningen efter en kompetent lärare. Börje Banan var ju ändå på plats så han måste ju därför vara grymt kompetent för jobbet. Grattis Börje... You lucky son of a bitch.

2.
En nyexaminerad lärare ringer till tre skolor i länet. När han kommer till den tredje skolan ställer han samma fråga som han ställt till de tidigare två: "Hej, har ni några lediga tjänster åt mig som är nyexaminerad lärare?"

"Ja, det har vi faktiskt. Bengt, vår SO-lärare som har jobbat här i över 18 år, ska faktiskt gå i pension snart. Kom in på intervju, vet ja!"

3.
En blivande lärare, en lärarkandidat som det så graciöst kallas, har sin praktik på Bananskolan och har Kjell som sin handledare. När lärarkandidaten närmar sig slutet på sin utbildning så dör (av naturliga skäl förstås) den ordinarie läraren, Kjell, mitt i terminens gång. Den blivande läraren tar över direkt där Kjell slutade. Kjell och den blivande läraren hade ändå gjort upp om en minutiös planering för vårterminens gång.


Ja, alla dessa berättelser är baserade på sanna händelser. Och ja, det känns orättvist. När kommer min bananskal?

torsdag 12 februari 2009

Boende i Göteborg - en paradoxal kamp!

Min kära fröken L var nära att ordna ett boende (lägenhet i andrahand) i Göteborg åt mig idag. Personen som tänkte hyra ut tänkte dra till Örebro på grund av något jobberbjudande där borta.

Men tyvärr blev det inget. Denna person som tänkte hyra ut sin lägenhet till mig tyckte att det kändes obehagligt att hyra ut till någon som inte ens hade ett fast jobb - trots att fröken L (och jag) lovade och svor dyrt och heligt att jag skulle betala hyran i tid (till och med tre månader i förväg!), att jag skulle vara skötsam och ordningsam. Men ack, all vår ansträngning var förgäves.

Här kommer det lustiga.

Jag kan inte få hyra hennes lägenhet ifall jag inte har ett jobb - alltså en fast inkomst. Och jag kan inte få ett jobb (en fast inkomst) i Göteborg ifall jag inte har ett boende där. Hmm... Vi lever minsann i en tuff tid.

tisdag 10 februari 2009

Si, por favor!

Idag har jag varit svensk- och spansklärare. Med noll kompetens i spanskan. De enda ord jag kan är:

Hola
Muerte
Tequila
Por favor
Si
Senorita
Senor
Diablo

Sen så kan jag inte mycket mer. Tack och lov hindrar inte det mig från att undervisa förvirrade elever i högstadiet i det ädla spanska språket. Dessutom har jag ju läst franska... och franskan har ju ändå likheter med spanskan. Så visst, kompetent är jag visserligen - lika kompetent som en sinnesförvirrad scientologisk barberare på väg till sin första Bar Mitzva i Polen.

Och svenskan gick ju ganska bra. Där fick jag niorna och vi pratade om grekisk litteraturhistoria. Tack och lov så är jag någorlunda väl bevandrad i den antikgrekiska mytologin och litteraturen.

Annars måste jag erkänna att det var oväntat uppfriskande att få stå inne i ett klassrum och förmedla ovärderlig kunskap till de kunskapstörstiga ungdomarna.

måndag 9 februari 2009

Mission Accomplished


Nu rullar äntligen tåget. Fick detta i eposten alldeles nyss:

    Hej!
    Det var snabbt och vad jag saknade. Bra.
    Du har nu G på denna uppgift. Jag mailar J att kompl. gått bra för dig.
    lycka till!
    /W

Detta innebär att jag fått godkänt på ALLA mina kurser och att jag nu kan skicka in min ansökan om examensbevis. Finns bara en passande fras som man kan använda för att summera ens känslor: MISSION ACCOMPLISHED.

Och imorgon rycker jag ut i skolans värld. 6 timmars vikariat. Jag vet att det inte blir särskilt mycket pengar. Men det blir skönt att få stå inne i ett skrikande klassrum och inte i ett smutsigt McDonaldskök för en gångs skull.

Vart är examensbeviset?

Jag väntar fortfarande på att få skicka in min ansökan om examensbeviset. Men ingen ansökan kan skickas förrän alla mina betyg har gått igenom. Jag har suttit de senaste veckorna och bara väntat som en desperat diplomat på att få godkänt på den sista kursen. Nu hade det gått över tre veckor, fortfarande inget betyg (varken godkänt eller underkänt) och jag började bli otålig.

Så därför for jag till universitetet. Väl där så drabbades jag av en lätt illamående känsla. Det slog mig ganska fort att jag var äckligt trött på universitetet och att behöva vandra omkring som en vilsen get bland de torra akademiska väggarna. Men samtidigt kände jag mig oerhört glad som hade klarat de senaste 4½ åren som behövs för att få en fjuttig lärarbehörighet. Nu var det över och nu var det bara att börja jobba.

Först gick jag till kurssekreteraren. Det tog ett tag att hitta hennes kontor eftersom hon nyligen har flyttat. När jag väl hittade kontoret var hon inte inne. Ack och ve. Då bestämde jag mig för att gå till studievägledaren och prata med henne om min situation. Även det tog sin lilla tid eftersom där finns ett 30-tal olika studievägledare och varje studievägledare har sin lilla avdelning att sköta om.

Väl framme hänvisade hon mig tillbaka till kurssekreteraren. Jag gick tillbaka dit jag kom ifrån och då var hon inne. Efter att ha presenterat mig och berättat om min situation skickades jag iväg till kursledaren.

Skäggig och trött satt han, kursledaren, inne i sitt kontor och knappade på sin dator som en ivrig hackspetta.

"Hej! Du har fått godkänt på kursen, men det fattas en mindre komplettering i religionsdidaktiken." utropade han när jag hade satt mig ner i hans trånga kontor. "När det är färdigt, då kan jag ge dig godkänt och då är du helt klar!" fortsatte han och letade runt i sina papper.

Jag knallade iväg till den estetisk-filosofiskaavdelningen och letar upp W - mannen som nu håller i mitt öde som en hungrig katt håller en stinkande råtta.

"Hej... Jaaaa... Just det... Du skrev en bra och väl sammanfattande uppsats - men det fattades någon bit." sa W långsamt och kastar fram min slitna uppsats. Jag hade glömt bort den helt.

"Så... Det enda du behöver göra är att skriva till lite grejer... Jag vill t.ex. att du hänvisar ditt arbetsområde bättre till den nationella kursplanen och att du förklarar lite mer kring hur du tänkt dig med det... Annars är det en bra uppsats och du lyfter fram flera relevanta observationer." förklarade han.

Jag nickade och låtsades bry mig. Det enda jag hörde var "Fuck you, du är kvar här ett tag till. Det är en bra uppsats, men jag vill att du skriver till lite till. Varför? Jo, för att--- FUCK YOU!"

Argh... Jag ska fan skriva klart den här kompletteringen på rekordtid och lämna in den redan idag. Vill inte ha något mer som hänger över min sinnesslöa moln.

söndag 8 februari 2009

Frilansande pedagogen - redo att rycka in när som helst, var som helst och hur som helst!

Imorgon är det måndag. Det innebär att en ny vecka är på ingång och ännu en skolvecka som skall plogas igenom. Som jag i tidigare inlägg har konstaterat så är jag nu inskriven i den kommunala gemensamma vikariepoolen. Det innebär att jag nu ska vara redo att rycka in, när som helst, var som helst och hur som helst - så fort skolorna ringer mig.

Om skolorna ringer mig...

För det vet jag inte. Det enda jag vet är att jag kanske ska rycka in imorgon, men endast ifall någon lärarkollega där ute blir hastigt influensasjuk, tillfälligt sinnesrubbad eller kanske snubblar och sträcker vadmusklerna under den tidiga morgonduschproceduren då denne sträcker sig efter den efterlängtade tvålen.

Och som avslutning citerar vi den fagra fröken Lisa Ekdahl.

Vem vet [ifall jag får vikariera imorgon]? Inte du.

Vem vet [ifall jag får vikariera imorgon]? Inte jag.

lördag 7 februari 2009

En filosofisk diskurs på väg in i paradoxens bakgård

Idag har jag inget att skriva om. Jag har inte kommit på något bra ämne alls och det finns egentligen inget intressant som jag tänkt dela med mig med de få trogna läsare jag har på denna ensamma blogg.

Men om jag nu hävdar att jag inte har något att skriva om, hur kommer det sig då att jag skriver om det? Vore det inte bättre ifall jag inte skrev något alls - och därmed skulle mitt konstaterande (om att jag inte har något att skriva om) vara ännu mer trovärdig.

Trots detta så skriver jag ändå... om att jag inte har något att skriva om. Men eftersom jag skriver att jag inte har något att skriva om, då säger jag emot mig själv eftersom jag faktiskt skriver om något.

Jag tror jag har fastnat i en pseudofilosofisk diskurs, en diskurs som snubblat in i paradoxens smutsiga bakgård. Usch.

fredag 6 februari 2009

Hemligt - inte så hemligt hos media

Har ni tänkt på en sak?

Ni vet när kvällstidningarna skriver någon fjuttig skvallernyhet med den hopplösa rubriken:


"KUNGAPARETS HEMLIGA
KÄRLEKSEMESTER"


Om en kvällstidning avslöjar en "hemlig kärleksemester" på detta vis, då är det ju inte längre en hemlighet? En hemlighet vore det ju ifall ingen visste om det - och uppenbarligen är det någon som vet om det eftersom hela arrangemanget har läckt ut i media. Hm...

Trevlig helg på er förresten.

Snön gör allt ljusare...



Mycket snö just nu.

Jag gillar snö... Det gör vardagen ljusare. Dagen känns en aning längre.

torsdag 5 februari 2009

Fula ord - eller bara ord?

Varför finns där så kallade "fula ord"? Om vissa ord anses "fula", hur kommer det sig då att de finns? Alla ord har ju uppstått för att det har funnits ett behov av det. Ta t.ex. ordet "ringa", det ordet hade förmodligen inte funnits om det inte vore för telefonens existens.

I USA finns det en statlig myndighet som heter FCC (Federal Communications Commission). Denna byråkratiska myndighet ansvarar för det amerikanska språkets karaktär inom medias ramer. FCC är troligen mest kända för sin omtalade "bannlysning" av sju ord man inte får säga i TV.



George Carlin, en amerikansk ståuppkomiker, skådespelare och även samhällskritiker, är bl.a känd för sitt framträdande då han pratar om dessa sju förbjudna ord. Vilka ord är det man inte får säga i amerikansk TV? Här är listan!

  • Shit
  • Piss
  • Fuck
  • Cunt
  • Cocksucker
  • Motherfucker
  • Tits

Av alla 400.000 ord i det engelska språket så har man alltså tagit sju ord åt sidan och därefter bannlyst dessa ord för all evighetens evighet. Men om de nu är så hemska... Varför finns de fortfarande?

onsdag 4 februari 2009

Den gemensamma vikariepoolen - let the teaching begin!

Idag klockan 14.00 var informationsmötet. Träffen ägde rum i en fin gammal byggnad nära busstationen. "Barn- och Ungdomsförvaltningen" stod det på den slitna dörren när jag steg in. Väl inne så visades jag in i ett trångt rum. I rummet satt ett tiotal tysta personer. Två av dem var gamla goda bekanta från tidigare kurser från utbildningen.

"Kul med folk man känner igen." tänkte jag och satte mig ner.

Och när jag hade satt mig ner, då såg jag hur bittra och halvt deprimerade alla såg ut - utom A. och T., mina två gamla kurskamrater som också är nyexaminerade. Det rådde en obehaglig tystnad i det trånga rummet, folk kollade ner i sina papper, kliade sig ohämmat i huvudet, sorterade maniskt sina papper och gjorde en mängd andra märkliga mänskliga beteenden - saker som vi omedvetet gör när vi befinner oss i en situation vi inte är vana vid.

Vid väggen närmast dörren hängde den vita tavlan. På tavlan lyste projektorskärmen och den första sidan av Powerpoint-presentationen visades upp för allmän beskådan. Med stora texter stod det:

    VÄLKOMNA TILL VIKARIEPOOLEN!
    - VARFÖR ÄR NI HÄR?

När jag läste texten "VARFÖR ÄR NI HÄR", då ville jag bara skrika "FÖR ATT VI ÄR ARBETSLÖSA!" genom hela rummet. Men min reptilhjärna steg åt sidan då förnuftet i sista sekund steg fram.

Och därefter steg den sympatiska tjänstekvinnan in i rummet, hon som ansvarar för kommunens gemensamma vikariepool. All eyes on her.

Hon körde igång nästan direkt och började rabbla upp, som en självgod förortsrappare, all viktig information. Samtidigt visades en hemmagjord Powerpoint-presentation och under presentationen delades där ut en massa papper som vi var tvungna att skriva på och läsa igenom. Frågor som uppstod under vägens gång besvarades och korta diskussioner flöt fram till ytan.

Och därefter var vi klara - efter 1½ timma!

Jag förstod inte varför det skulle ta en sådan fruktansvärt lång tid för att gå igenom något så simpelt. Låt mig summera det hela, punktvis:

  1. Alla vikarier i Karlstads kommun måste registera sig i en centrala datoriserade vikariepoolen - kallat Vikariebanken
  2. För att få jobba inom kommunens många skolor krävs det att man registerar sig och aktiverar sitt konto
  3. Man anger i datasystemet, Vikariebanken alltså, vilka tider på månaden som man kan jobba
  4. Skolorna bokar upp dig via Vikariebanken (och ringer antagligen upp dig)
  5. Du accepterar erbjudandet och du jobbar

Hela systemet låter oerhört bra och effektivt, måste jag säga. Tanken med det är ju att man ska få in fler behöriga och kompetenta lärare i kommunens skolor och förhoppningsvis även öka chanserna för många arbetslösa lärare att få en värdig tjänst. Dessutom blir det lättare för många arbetslösa lärare att bygga upp sitt kontaktnät och testa på andra skolmiljöer under tiden man söker efter sin efterlängtade fasta tjänst. Mums!

tisdag 3 februari 2009

Ord vi sällan använder (Del I)

Det finns runt 170.000 ord i det svenska språket. Nya ord tillkommer regelbundet och lika många försvinner.

Har ni tänkt på ordet "Farväl"? De flesta kan det ordet... men ändå så använder vi det sällan. När använde du det ordet senast?

Har ni tänkt på ordets innebörd? Farväl är faktiskt ett ganska vackert ord. Det betyder precis vad det låter. Man önskar personen i fråga en väl och säker färd - att fara iväg väl...

"Far... väl!"

måndag 2 februari 2009

Frilansande pedagogen - på uppdrag i verkligheten!



Ja, så kom det äntligen ett erbjudande till mig, den frilansande pedagogen, inflygande som en vilsen påfågel. Skönt det, eftersom jag hade börjat oroa mig för om jag verkligen var en frilansande pedagog och inte bara en arbetslös pedagog. Jag gillar det namnet... frilansande låter så mycket bättre och är inte lika deprimerande att konstatera än om man bara kallade sig arbetslös.

Nåväl. Idag ringde den gemensamma kommunala vikariepoolen och frågade ifall jag hade lust att rycka in i en skola. Själv blev jag väldigt förvånad då jag inte var beredd eftersom jag inte hade registrerat mig i poolen ännu och alla papper var inte riktigt ordnade. Men svåra tider kräver desperata åtgärder, som det heter.

"Hej, vill du jobba i S-skolan i S-förortenimorgon?" sa den sympatiska rösten på andra sidan luren. Jag kände en visst gnista av stress och ängslan i hennes fråga.

"Jo... Det låter bra!" svarade jag, utan att veta vad jag egentligen gav mig in på.

"Okej... Va bra! Jag ska bara skriva in dig här... Så där... Då börjar du klockan 8.3o imorgon och går till 16.0o. Tyvärr är det inte riktigt ditt område eftersom det rör sig om en helt annan åldersgrupp än den du är van vid."

"Jaså? Vad är det för skola? Hur gamla är barnen?"

"Jaaa, det är faktiskt en lågstadieskola. Du kommer att assistera den nuvarande läraren och du kommer att anta rollen som fritidspedagog. Barnen är runt 8 år gamla."

"Okeeeeeeej... det blir intressant." var det enda jag kunde krysta ur mig när jag hörde sanningen.

"Bra! Klockan 8.30 imorgon i S-skolan ute i S-förorten! Lycka till!"

Klick.

Jag har aldrig ens satt min fot i lågstadieskolan. Jag har faktiskt aldrig ens tänkt tanken att sätta min fot där. Barn i de lägre åldrarna skrämmer mig lite. Det är inte på grund av deras kroppsfysik eller ålder, att de snorar ner sig, skriker och agerar helt ohämmat. Det är snarare deras mentala mognadsnivå som skrämmer mig. Vi får se hur det går imorgon.

Det blir... intressant.

söndag 1 februari 2009

Three... is the magic number!


Idag firar jag och Fröken L tre år ihop. Grattis till oss!

    Jag ville ge dig en gåva
    jag gett till ingen förut.
    Så jag ger dig min ensamhet,
    den vara till livets slut.