söndag 31 oktober 2010

Höstlov - tack och lov!

Så var det då höstlov. Och det var verkligen behövligt, kan jag säga.

De här veckorna som har gått har verkligen gått fort. Det känns som om dagarna bara flyger förbi en. Något som verkligen överraskade och förvånade mig var hur trött man kunde bli av att jobba i skolan. Det tar verkligen på krafterna och det är verkligen påfrestande. Alla de lov som tillkommer under terminen känns verkligen nödvändiga vilket ger en möjlighet att ladda batterierna.

För min egen del så blir det att ladda på mitt pedagogiska batteri. Måndag och tisdag blir det studiedag. Då blir det en studiedag där det inriktas på berättande i undervisningen. Jag kommer att medverka och har fått i uppgift att dokumentera hela eventet med en videokamera.

Resterande av arbetsveckan väntar jobb på casinot. Det känns måttligt kul...

Ciao.

torsdag 21 oktober 2010

Årets första snö...

Idag, mitt under lektionens gång, blev eleverna spritt språngande galna. De började skutta omkring som vilda amfetaminpåverkade höns samtidigt som de skrek som brunstiga hyenor. Jag blev smått chockad av detta oväntade beteende vilket snabbt ledde till att jag började skälla och skrika åt dem.

Orsaken bakom deras uppförande?

- Tre bokstäver. S.N.Ö.


Årets första snöflingor föll från himlen och ett tunt, tunt vitt täcke la sig sakta på skolgården. Jag kände att det var min skyldighet och plikt - som lärare - att återupprätta arbetsron, harmonin och tystnaden i klassrummet när snön föll. Men efteråt kände jag mig bara dum...

Eleverna är ju faktiskt barn. Och jag minns ju själv när jag var ett barn. Den första snön varje år var ett stort ögonblick. Det var en ganska grov överreaktion från min sida när jag började skälla på dem för att de var så exalterade över snöns ankomst.

När lektionen var över och de äntligen kunde gå på rast så bad jag om ursäkt för att jag hade skrikit och skällt på dem. Då svarade flera av eleverna:

"Varför då?"

måndag 18 oktober 2010

Med rätt att undervisa

Mitt namn är Pedagogen. Frilansande pedagogen. Med rätt att undervisa.

Jag har - som de flesta lärare som jobbar i skolorna - gått en lång, besvärlig och nödvändig lärarutbildning för att göra det som vi alla lärare gillar att göra: lära ut och undervisa.

Jag brukar motsätta det mesta som vår nuvarande utbildningsminister brukar säga och föreslå. Men ibland kan ju även han få till det. Och det fick han i sitt senaste förslag om att vi snart kanske ska införa en s.k. "lärarlegitimation". Detta betyder att ALLA verksamma lärare ska ha en akademisk och behörig utbildning bakom sig för att få rätt att undervisa och jobba i skolans värld.

Det har ju varit snack om detta ett tag men det ser ut nu som om det äntligen kommer att gå igenom. Enligt DN.se så saknar idag var femte lärare i den svenska skolan behörighet. Hälften av dessa är fast anställda. Och dessa kommer att få behålla arbetet när beslutet blivit helt spikat. Däremot så förväntas en stor mängd obehöriga lärare att få gå igenom en snabbutbildning (Lärarlyftet) så att även dessa kan få sin behörighet på papper.

Lärarlegitimationen ger dig inte bara rätt att undervisa i skolan. Den ger dig även rätt att få betygsätta elever.

Ett av målen med denna åtgärd är att man bl.a. ska höja läraryrkets status och få allt fler att vilja söka sig till lärarutbildningen. Idén är förstås bra och jag gillar tanken bakom det hela. Dock är den långt ifrån verkligheten då jag själv uppfattar det som att det inte alls råder någon lärarbrist i skolorna. Snarare är det tvärtom. Det råder faktiskt en stor läraröverskott då många av de jobb som finns ute och som man söker oftast blir angripna av stora horder (ny)utbildade lärare.

Låt oss se om en lärarlegitimation kan förändra den svenska skolan till det bättre... (Eller om det bara blir ett i mängden desperata åtgärder som blott fungerar som simpla slag i luften.)

Läs mer om lärarlegitimationen här (Dagens nyheter):
http://www.dn.se/nyheter/politik/forslag-om-lararlegitimation-klart-1.1190707

Eller här (Lärarnas Riksförbund):
http://www.lr.se/duidinyrkesroll/lararlegitimation.4.58a756071261d5f86948000887.html

torsdag 14 oktober 2010

Första dagen på nya jobbet avklarat!

Så var första dagen med 4a i Squashskolan avklarad. Och allting flöt på tämligen bra utan några större svårigheter. Det är alltid tacksamt och roligt att få undervisa elever i de lägre åldrarna. Dessa barn är oftast mer nyfikna, tycker bra om skolan och vill gärna lära sig vilket gör att undervisningen vanligtvis inte känns alltför svår.


Trots att det mesta känns bra och spännande så är jag ändå lite ängslig och orolig inför frågan kring vad jag egentligen ska lära ut, hur min planering ska se ut och hur jag ska lägga upp mina lektioner. Jag har fria händer och jag får i stort sett planera och lägga upp mina lektioner precis som jag själv vill. Men ändå känner jag mig ständigt småstressad och förvirrad.

Och den här jäkla förkylningen som jag nu har haft i över en vecka gör inte saker och ting lättare eller bättre. Jag har nu under flera nätter ofrivilligt nog vaknat upp av min djävulska rethosta.

Men vi är ju alla barn i början. Speciellt frilansande pedagoger...

tisdag 12 oktober 2010

Limbo... Och lite stress...

Det finns tre hälsotillstånd här i livet.

1. Man är så pass sjuk att man inte kan jobba så man måste stanna hemma.
2. Man är lite sjuk, men tillräckligt frisk för att tvinga sig till jobbet.
3. Man är fullt frisk.

Av dessa tre tillstånd så föredrar jag alternativ 1 och 3. Antingen så är man väldigt sjuk, feberfrossa och feberdrömmar, vilket gör att man kan vara hemma med gott samvete eller så är man fullt frisk och livet rullar på som vanligt.

Just nu befinner jag mig i alternativ 2. Jag befinner mig i limbo. Jag är småsjuk hela tiden, jag hostar under oregelbundna perioder, har ont i bihålorna och andra typiska förkylningssymptom och det känns om om jag går på sparlåga resten av dagarna. Jag går runt med en svag förhoppning om att sakta men säkert tillfriskna så att jag kan återgå till vardagliga rutiner.

Men inget här i livet är lätt så vad man än gör så måste man kämpa - mer eller mindre. Och på tal om svåra saker och saker man måste kämpa med. Om två dagar börjar min nya heltidstjänst vilket innebär att jag redan nu borde preliminärt börja planera för de 10 veckor som jag ska vara med dem.

Det känns - av någon outgrundlig anledning - lite stressat faktiskt. Jag vet inte riktigt vad vi ska gå igenom, jag vet inte hur mycket de vet ännu och jag vet inte hur jag ska planera för de lektioner som jag har noll erfarenhet i. T.ex. så är jag helt vilsen när det gäller musiklektionerna. Jag har inga som helst musikaliska talanger, behärskar inga musikaliska instrument och besitter inga som helst kunskaper i musik (bortsett från lite musikhistoria).

Så idag har jag därför intalat mig själv om att försöka börja planera lite inför de tio kommande veckorna.

Denna blogg blir mitt inofficiella kontrakt.

måndag 11 oktober 2010

Jannebanan vill ha mer kristendom och mindre av allt "det andra"

Nu är han igång igen, Jan Björklund aka Jannebanan. Mannen med ett och samma ansikte varje gång han träder fram. Mannen med en glipa mellan tänderna. Mannen som de flesta lärare i landet föraktar. Mannen som lärarna dagligen pratar skit om i lärarrummet. Mannen som är landets utbildningsminister.


Varje gång Jannebanan ska prata om skolan (vilket han nästan alltid gör när han bjuds in för någon debatt eller kommentar) så får han det alltid att låta som om svensk skola är i kris. Det låter som om vi MÅSTE agera så fort som möjligt innan det är för sent.

Senaste utspelet kom för nån dag sedan då vår gode Jannebanan tyckte att det råder alldeles för lite kristendomsundervisning i den svenska skolan.

"För mycket Allah och för lite kristendom", skriver kvällstidningarna när de ska prata om Jannebanans nya förslag. Bara genom att läsa föregående mening får en att hamna i olust. Jannebanan känner att den svenska skolan behöver återgå till gamla värderingar, till den tid då Sverige var homogent och då alla elever i den svenska skolan hade en kristen bakgrund. Nu måste vi läsa mer om julen och dess kristna innebörd, om Jesu födelse, om påsken och Jesu återkomst osv.

Den heliga skrift måste åter igen finnas i varje elevs skolbänk och vi måste lägga mest fokus på kristendomen. Jannebanan skiter i vad som står i den svenska läroplanen och i den nationella kursplanen för religion:

Ett syfte med religionskunskap är att främja en öppen diskussion om frågor som rör tro och livsåskådning samt att skapa nyfikenhet och intresse för religion. Fördjupade kunskaper om religion och livsåskådning möjliggör detta. I ett internationaliserat samhälle baserat på etnisk och kulturell mångfald ökar betydelsen av att förstå hur människor tänker, handlar och formar sina liv.

Men du... Jannebanan... Du kan sluta oroa dig nu. Den svenska skolan läser visst om kristendomen. De kristna traditionerna, värderingarna och historien tas visst upp i skolan. Det råder ingen "kristendomskris" i skolan och vi läser inte om Allah och Koranen varje dag. Vi läser faktiskt om de etablerade världsreligionerna och vi fördelar fokus och arbetet kring varje världsreligionerna så gott det bara går.

Så du kan sluta beklaga dig över den svenska skolan i denna punkt och istället komma på andra grumliga semifrämlingsfientliga förslag. Men jag tackar dig även för dina lustiga och halvt galna utspel. Du ger Sveriges lärare något att prata om nästan varje dag under kafferasten.

torsdag 7 oktober 2010

Min första lärarpadawan

Idag gjorde jag min sista dag med min kära förberedelseklass. Det kändes lite mer vemodigt än jag trodde. På slutet av dagen så ville jag nästan inte lämna dem. Jag tror de kände ungefär detsamma. De är faktiskt riktigt härliga, goa och glada. Men som tur är så kommer vi ju att ses ganska ofta då jag fortfarande jobbar på samma skola, men med en annan klass bara.

Idag hade jag också min första lärarkandidat- eller lärarpadawan som jag brukar säga enbart för att få det att låta lite häftigare och mer spännande - som gick vid min sida. Det kändes lite konstigt faktiskt å ha en ung och smånervös lärarkandidat som gick efter mig och som ställde frågor. Det här var till och med hennes första lästermin.

Jag minns ju själv min lärarkandidatur när jag själv var ute i skolorna och praktiserade. Jag svarade så gott jag kunde på hennes frågor och jag berättade så mycket jag visste om hur livet som nyexaminerad lärare såg ut, vad jag ansåg om läraryrket, hur jag jobbade osv.

Efter sista lektionen hann vi prata lite om yrkesvalet och vad det var som gjorde att vissa drogs till arbete i skolan. Hon ville till och med höra om mina åsikter och tankar kring det pedagogiska arbetet, hur jag jobbade med eleverna och varför jag valde detta yrke. Flera intressanta ordväxlingar och en givande diskussion uppstod. Jag kände mig i slutet av dagen som en riktig lärarjedi. :)

onsdag 6 oktober 2010

Min eländiga hälsosituation

Mycket som händer nu. Ber om ursäkt för mitt dåliga uppdaterande. Jag har helt enkelt inte orkat skriva. Den förberedelseklass som jag just nu arbetar med tar all min kraft och energi. Varje dag är en kamp och varje dag kommer jag hem helt utmattad.

Missuppfatta mig inte nu. Jag gillar mina elever i förberedelseklassen och jag tycker att de oftast är väldigt härliga, underbara och goa. Men de tar verkligen musten ur en. Ärligt talat så ska det bli skönt nu när jag börjar min nästa tjänst (i samma skola) i en "vanlig" klass: årskurs 4. Förberedelseklassen var och är en otrolig erfarenhet och det är ett starkt pedagogiskt test för den som vågar sig på det.

Annars har det hänt en hel del. Men eftersom jag just nu inte orkar rabbla igenom allt så tar jag istället och skriver lite om min eländiga hälsosituation.

Jag har ont i halsen, det kliar ständigt i näsan, jag nyser regelbundet, har muskelvärk på morgnarna, känner mig öm i bihålorna, varm i kroppen och runt ögonen, det rinner ur näsan - och det viktigaste - jag tycker synd om mig själv. Med andra ord: Jag är förkyld.

Imorgon gör jag min sista dag i förberedelseklassen. Nästa vecka på torsdagen börjar jag min nya tjänst som kommer att pågå hela höstterminen tills jullovet börjar. Därefter så får vi se vad ödet har att erbjuda mig.