söndag 27 december 2009

På väg mot ett nytt årtionde


Nu återstår enbart fyra fjuttiga dagar kvar av året 2009. Vi stiger snart in i ett nytt årtionde och människor runt om i världen går runt med en tyst förhoppning om att nästa år kanske kan bli liiiiite bättre.

Jag är förstås inget undantag när det gäller framtidshopp. Jag hoppas också.

Och när jag hoppas så hoppas jag inte bara för min egen skull. Jag hoppas förstås på min egen lycka, min egen karriär, mitt liv, mina jobbmöjligheter, mina vänner och allt runt omkring mig.

Men jag hoppas mycket för Sveriges skull också, för de människor som bor här och för vad framtiden har att erbjuda oss. Detta kommer ej att vara ett inlägg där jag försöker sammanfatta året med någon lång lista på viktiga händelser. Min nutida bloggambition är tyvärr inte större än så. Istället blir detta ett enkelt inlägg om ett ämne som alltid legat mig varmt om hjärtat.

Den handlar om människor i övrigt. Och hur vi ser på människor idag... Hur kallare världen har blivit - och då menar jag inte i klimatfrågan. Jag pratar om den humanistiska syn vi har för varandra och som på senare tid har blivit tuffare.


Någonstans i vårt kollektiva sinne har vi börjat bry oss allt mindre om varandra. Det sker på flera olika plan och det framhävs på en mängd olika sätt. Det har börjat genomsyras allt mer i det politiska klimatet, i det sociala och kulturella sammanhanget, i media, på jobbet, på spårvagnen eller vart du än vill.

Någonstans och någon gång under 2000-talet blev vi plötsligt mer inåtvända. Vi slutade se efter varandra och ordet medmänniska används alltför sällan idag. Att sverigedemokraterna vinner mark är ett bevis för detta. Att kolumnister från de etablerade tidningarna i Sverige får en massa skit på sig för att de yttrar sig i denna fråga är också ett bittert bevis på detta. Det räcker att man läser igenom kommentarerna på Aftonbladets olika artiklar för att man ska bli bitter eller mörkrädd.

Så inför nästa årtionde hoppas jag att världen blir lite bättre - från mitt eget enkla och trygga vardagsperspektiv. Det behöver inte vara mycket. Det behöver inte ske i stora mängder eller genom feta manifest. Det räcker att jag får se en ung kille ställa sig upp från sin sittplats för att erbjuda den åt en äldre man på spårvagnen. Eller att någon som står i ICA-kön erbjuder personen bakom sig att gå före eftersom personen före enbart ska köpa sig en mjölkpaket.

Jag hoppas att 2010 blir ett något ljusare år...

För övrigt vill jag rekommendera Lena Sundströms senast publicerade kolumn: "Vilka tror vi att vi är?"

Och så bör man lyssna på denna underbara låt framförd av Petter, Iason & Fille och Mogge.





God fortsättning på er alla där ute!

tisdag 22 december 2009

Julstress och julshopping

De senaste två dagarna har jag och fröken L sprungit runt som förvirrade höns med Alzheimers sjukdom på jakt efter de sista julklapparna. Vi har till och med småbråkat och tjaffsat med varandra för att komma fram till de mest optimala klapparna till var och en inom vår släktskap. Det har oftast känts jobbigt, stressigt och frustrerande emellanåt.

Jag vet att detta är ett töntigt och onödigt i-landsproblem som egentligen inte förtjänar någon plats i min blogg, men jag antar att jag får göra ett undantag och hyckla lite just idag. Egentligen, om jag skulle vara en riktigt god och icke-materialistisk människa (som jag ändå strävar efter att bli), så skulle jag egentligen helt avstå från julklappar varje år... Men ändå så blir det någon sorts tvång att man ska köpa till alla ens nära och kära - eller åtminstone till de minsta i familjen.

På Musikhjälpen 2009 - ett fantastiskt projekt som anordnas varje år av radiokanalen P3 - kom en pappa och hans barn till programmet och gav bort alla sina pengar som de skulle inhandla julklappar för i år. Enligt pappan så hade dem redan allt de behövde i hemmet och dessutom så fanns det faktiskt folk i världen som behövde pengarna mer. All heder till honom och hans barn.

Vi klagar oftast på vad vi inte har när vi egentligen borde vara väldigt glada för det vi redan har.

torsdag 17 december 2009

Media och Tiger

Mycket snack i media just nu om den proffsgolfande miljardären Tiger Woods. Tyvärr snackas det inte om hans gyllene golfkarriär, diverse reklamkontrakt som är värda miljontals dollar eller eminenta golfklädstil.

Nej, det snackas om hans privatliv, hans sexliv och andra hemskheter som massmedia totalfrossar sig över. Hans många älskarinnor pratar ut, hans svenska fru (som svensk media faktiskt verkar väldigt stolta över) som begär skilsmässa och en mängd dokumentärer om golfjättens karriärfall klistrar fast sig i TV-kanalerna.

Varför har hela saken blivit en så jäkla stor grej? Varför verkar det som om media bryr sig så hemskt mycket att de måste rapportera om minsta lilla grej i hans omgivning?

Det är väl inte första gången en man är otrogen mot sin fru...? Det är förstås inte heller första gången en KÄND man är otrogen min sin fru?

Lägg ner för fan. Låt mannen och hans familj vara i fred så de kan reda ut sina egna problem.

tisdag 15 december 2009

Jäklar taklampa...

Det är väldigt mörkt just nu. Inte på grund av vädret eller årstiden. Nej, det är faktiskt på grund av taklampan i mitt vardagsrum. Vardagsrummet är den centrala delen i min lägenhet och det är oftast där jag sitter under dagarna när jag sysslar med diverse saker.

Men nu när taklampan är sönder så befinner jag mig i en ständig mörker. Visst kan jag sätta mig i sovrummet eller köket där jag har tämligen bra belysning - men det är inte riktigt samma sak. Jag vet att hela "problemet" låter väldigt trivialt och att jag inte borde bry mig, men det gör jag.

Så fort nånting i min vardagsrutin är rubbat eller att nånting som ska funka som vanligt inte gör det, då blir det nån sorts obalans i mitt sinne. Jag blir småirriterad och jag tänker rätt mycket på hur jag ska åtgärda det så fort som möjligt så att allt kan återgå till det normala.

Rutin är bra och mörker är dåligt.

onsdag 9 december 2009

Första gången på Ullared

Idag har jag och fröken L samt ett mindre sällskap varit på den svenska shoppingmetropolen Ullared Gekås. För mig var det mitt första besök någonsin och jag måste erkänna att jag blev tämligen... besviken.

Precis som med mycket annat här i livet så är Ullared grovt överskattat. Visst, en del saker var billiga och så vidare... men så stora skillnader tyckte jag ändå inte att det var.

Mysbyxor/Joggingbyxor för 79 spänn hittade jag där - men det kan man ju lika gärna köpa på en H&M-rea. Gardiner för 49.50:- kan man köpa på någon kampanjvecka hos Jysk och matlådor för 19:- kan man gott nog köpa på IKEA.

Jag tyckte att hela varuhuset kändes som en blandning av Rusta, ÖoB, Jysk, Netto, ICA Maxi, Lidl, COOP Forum och andra etablerade lågprisvaruhus som finns i detta avlånga land. Det som är lite speciellt med Ullared är väl känslan att få vara där. Det mesta som man behöver till hushållet verkar finnas där och människor springer runt omkring med sina vagnar som galna hjärnhungriga zombies på amfetamin.

torsdag 3 december 2009

Mörkrädd

Just nu läser jag Andreas Romans senaste pocketbok "Mörkrädd", en "skräckroman" (det där är förstås en definitionsfråga). Den handlar om David, en ung man med en sjuklig rädsla för mörker - en rädsla som han har haft ända sedan barndomen.

Till slut bestämmer sig David för att ta itu med sina mörka demoner och hyr därför en stuga nånstans ute i skogen. Enligt hans terapeut är detta det sista steget i hans behandling.

Jag är en bit halvvägs in i boken just nu och jag måste faktiskt medge att den stundtals faktiskt är läskig. Det är nog en ganska svår bok å läsa ifall man redan är mörkrädd.

Hemsidan till romanen Mörkrädd är för övrigt välgjord och ganska creepy. Kolla in den här.

onsdag 2 december 2009

Mycket jobb nu

Mycket jobb just nu. Inte riktigt hunnit sätta mig ner ordentligt å blogga av mig. Men imorgon är jag ledig och då blir det nog lite tid över till. På återseende!

tisdag 24 november 2009

Brist- och överskottsyrken 2014

Saco, Sveriges akademikers centralorganisation, har nu kommit ut med sin lista över vilka yrken som kommer att vara i brist och i överskott år 2014. För min egen del ser det inte särskilt bra ut...

(Listan är framställd av DN.se och lånad därifrån)

Bristyrken 2014

  • Apotekare
  • Arbetsterapeut
  • Arkitekt
  • Biomedicinsk analytiker
  • Brandingenjör
  • Cytodiagnostiker
  • Fysiker
  • Församlingspedagog
  • Gymnasielärare i yrkesämnen
  • Högskoleingenjör
  • Jägmästare
  • Kiropraktor
  • Logoped
  • Läkare
  • Lärare/Forskare vid
    universitet och högskolor Hortonom
  • Lärare i omvårdnad och omsorg
  • Planeringsarkitekt
  • Präst
  • Psykolog
  • Receptarie
  • Reservofficer
  • Röntgensjuksköterska
  • Sjukgymnast
  • Sjöbefäl
  • Skogsmästare
  • Socionom
  • Språkyrken
Yrken det är överskott på 2014:
  • Beteendevetare
  • Bibliotekarie
  • Film-/Radio-/Tv-yrken
  • Folkhälsoplanerare
  • Förlagsredaktör
  • Hälsopedagog
  • Hälsoutvecklare
  • Hälsovetare
  • Idrottsvetare/Idrottspedagog
  • Kommunikationsyrken
  • Kultur- /Museiyrken
  • Landskapsingenjör
  • Lärare i grundskolans senare år/Lärare i grundskolans tidiga
    år/Gymnasielärare allmänna ämnen
  • Trädgårdsingenjör
  • Optiker
  • Personalvetare
Källa: Sacos rapport "Framtidsutsikter" (TT)

Intressant att notera är att när jag väl påbörjade min utbildning sades det överallt att det troligen skulle vara underskott på lärare när jag kom ut. Alla SYO-konsulenter jag stötte på under min tid på universitetet lovade mig att arbetsmarknaden skulle se ljus ut när jag väl kom ut i arbetslivet...

Men oavsett hur marknaden hade sett ut så hade jag nog ändå läst lärarutbildningen. Det är ju inte så att jag ångrar mig. Det är ändå det här jag vill syssla med i framtiden...

Men visst... det hade varit ganska så skönt å ha ett yrke som det ändå är brist på. Typ, skogsmästare låter som ett ganska så mysigt och respektingivande yrke. Hör på namnet bara, det smeker fint i munnen när man uttalar det för sig själv.

Trots listan så får vi inte heller glömma bort att det ändå rör sig om statistik och spekulationer. På individnivå kan man uppnå nästan vad som helst så länge man försöker och brinner för det man tror på.

måndag 23 november 2009

Ghezali - fel plats vid fel tidpunkt


För ett antal år sedan, i slutet av 90-talet och en bit in i 2000-talet, bestämde sig någon random snubbe i Sverige med utländska rötter - ursprungligen Algeriet - för att dra till de heliga platserna Mecka och Medina. Orsakerna var troligen religiösa då han säkert kände sig kallad eller frälst efter ett antal incidenter som uppstod under hans vilda liv. Inget ovanligt med det, egentligen.

Denne random snubbe heter Mehdi Ghezali. Historien om Ghezali är egentligen ganska lustig och tragisk på många sätt.

Det hela börjar förstås efter de fruktansvärda terroristaktionerna i New York, World Trade Center, 11 september 2001. En händelse som nu gått till historien som en av de mest banbrytande i vår historia då mänskligheten plötsligt blev ännu mer korkade.

Kort därefter bestämde sig de amerikanska underrättelsetjänsterna för att snabbt hitta förövarna bakom det hemska dådet. Hur dessa arbetar och vad de får sina källor ifrån förtäljer icke historien och det lär vi heller aldrig få reda på.

Sen så har vi vår käre vän Ghezali. Han befann sig vid denna tidpunkt i något land vid Mellanöstern. Han hade odlat kraftig skägg och gjorde troligen en religiös pilgrimsresa där han säkert var på jakt efter Gud eller liknande. På grund av detta såg han ännu mer muslimsk ut och av skägget att döma så måste han därför vara kopplad till terroraktionerna som skedde på amerikansk mark för några månader sedan. Ghezali tillfångatogs av amerikansk militär och skickades med första bästa flyg till det ultrasäkra superfängelset i Guantánamobasen i Kuba.

Här började han hemma i svenska medier bli mer känd som "Kubasvensken" eller "Terrorsvensken" och diverse lustiga mediala nicknames. Ghezali arresterades helt utan några som helst bevis eller underlägg. De amerikanska myndigheterna hade helt enkelt tyckt att han såg lagom muslimsk ut och därför borde tas in förhör. Han satt fängslad - utan rättegång! - i över 900 dagar.

Efter hårt arbete från svenska ambassaden och andra diplomatiska krafter så kunde Ghezali till slut befrias under juli månad, 2004. Enligt USA utgjorde han inte längre något hot och kunde därför släppas fri. Det fanns alltså inga bevis för att han var terrorist och därför kunde man nu släppa honom.

Ganska logiskt, eller hur? Har man ej bevis för att någon är skyldig till ett brott, då kan man ju inte heller hålla kvar denna person. De flesta demokratiska rättsliga system är ju uppbyggda så här. Man är ju oskyldig tills motsatsen bevisats som det så klichéartat heter.

Men här slutar tyvärr inte historien för vår vän Ghezali. Nyligen blev han tillfångatagen i Pakistan för att han gjort någon resa i området och därför misstänks för förberedande till terroraktiviter (eller vad som helst - flummigt är det i alla fall...).

Svenska medier var fort igång med att hävda att Ghezali förberedde någon alternativ terroristorganisation som skulle ta över världen och bomba Sergels torg eller ockupera Brunnsparken i Göteborg. Hans ökända nickname "TERRORSVENSKEN" tog stor plats i löpsedlarna. Högerextremisterna och rasisterna blev förbannade för att man ens hjälpte snubben. I deras ögon var han redan dömd som terrorist och på grund av hans utländska utseende och muslimska intresse så borde han hängas och skjutas med luftgevär mot skrevet.

Och nu... Idag... har DN publicerat en artikel, skrivet av Ghezalis advokater, om vad Ghezali egentligen gjorde där borta i Pakistan när han blev arresterad och vad utgången av detta har blivit.
  • Ghezali kände för att göra en s.k. "backpacking"-äventyr i de österländska länderna (inget fel i detta, eller hur? Vem som helst i Sverige ska ju kunna åka vart denne än behagar - vi är ju fria att åka vart vi vill eller när vi vill)
  • Ghezali hade "mycket pengar" vid tillfället då han togs vilket bidrar till misstankarna om en nystartad terrorcell ytterligare!
  • Det som visade sig vara "mycket pengar" är den genomsnittliga budget som de flesta backpackers i Asien har för att klara sig
  • Problem med visum gjorde att Ghezali inte kunde vara kvar i Pakistan och därför skickades han hem
Ghezalis advokater redogjorde fint och tydligt för hans avsikter med resan till Pakistan och varför han kom i kläm med de pakistanska myndigheterna. Det rörde sig alltså inget om terrorism eller landsförrädiska aktioner.

Lämna mannen och hans familj i fred. De har ju inte gjort nånting för att förtjäna all denna skit... Och alla ni rasister och smygrasister samt högerextremister. Fuck off, för en gångs skull.

fredag 20 november 2009

Om gamla, nutida och framtida jobb...

I det lilla landet lagom råder det just nu stor brist på jobb. De som är hårdast drabbade är unga människor - speciellt de som nyligen gick ut gymnasiet. För min egen del så har jag under mina arbetsverksamma år haft ganska tur när det gäller jobb. Å andra sidan har jag också haft en del s.k. "skitjobb". Nu i efterhand kan jag faktiskt säga att jag är stolt över att jag har haft sådana här jobb.

Det som folk betecknar som skitjobb, tror jag kan vara en sorts avfart eller ingång till andra framtida jobb. När jag under min studietid sökte extra- eller sommarjobb så sökte jag i stort sett ALLA jobb som jag kunde komma åt. Nånstans måste jag ju ändå få napp, tänkte jag.

Och det fick jag nästan alltid. Vid nåt år jobbade jag som städare i Scandic Hotels. Det var nog bland de tråkigaste och fysisk (samt psykiskt) krävande jobb jag har haft. De människor som stannar kvar där och kämpar på dag in och dag ut förtjänar inget annat förutom beundran och uppskattning.


Jag var verkligen helt slut efter varje avslutat pass. Inte nog med att det var jobbigt - det var dessutom äckligt enformigt och tråkigt. Men det värsta med jobbet som städare är ändå att man inte känner någon möjlighet till avancemang eller uppskattning. Så det kvittade hur snabb eller hur duktig man jobbade - man kom ändå ingen vart...

Ett annat jobb jag har haft är McDonalds. Och säga vad man vill om McDonalds - det kan faktiskt vara ett stimulerande jobb. Dessutom kan det stundtals vara rätt roligt också. Hetsig och livfull miljö, trevliga och glada arbetskamrater. Men det viktigaste av allt var ändå all feedback man fick ifall man gjorde ett bra jobb. Att det finns en klar möjlighet till avancemang var även en viktig morot för den som strävade efter mer.

Idag jobbar jag på Casino Cosmopol i Göteborg, ett jobb som jag ändå är väldigt tacksam över att jag har. Jobbet på casinot är faktiskt det första riktiga jobb har haft. Detta är det första jobb där jag får månadslön, semesterdagar, sjukersättning och andra bra förmåner.

Trots att jag är glad över att jag har detta jobb så vill jag ändå inte stanna kvar alltför länge. Det värsta med detta jobb är den oregelbundna arbetstiden och alla nattpass som man måste göra. Den blyga månadslönen som man tjänar ihop (med tanke på den oregelbundna arbetstiden) är inte heller så smickrande eller lockande för den som vill jobba kvar...

Om ett halvår (efter Asienresan) kommer jag troligen att gå ner i tjänst (kanske 50%) och börja söka efter andra jobbalternativ. Troligtvis kommer jag att gå tillbaka till mitt frilansande pedagogiska arbete (vikariat, med andra ord - frilansande pedagogiskt arbete låter mycket tuffare).

Jag saknar faktiskt undervisningen, skolans miljö och arbetet med ungdomar. Tills dess får jag hålla ut och längta lite till...

tisdag 17 november 2009

Våldtagen av SJ

Varje gång jag ska boka en biljett från vårt underbart statligt ägda tågbolag SJ, brukar jag få en subtil känsla av att jag blir hårt våldtagen bakifrån. Jag har alltid ogillat SJ och jag ogillar allt som har med SJ att göra. Deras hemsida är uråldrig och tjänsterna som de erbjuder är rent ut sagt kassa. De som känner mig vet att jag avskyr SJ och de vet även att jag har goda anledningar att göra så.

Inte nog med att hela bolaget styrs av ett gäng inkompetenta idioter med koncentrationssvårigheter (och detta grundar jag helt enkelt på mina egna erfarenheter och för att råkar ha ett taskigt förakt mot dem), de måste också ha hiskeliga överpriser på sina tågbiljetter för att sedan komma för sent till sina destinationer.

Jag försöker hitta någorlunda bra priser så att jag kan åka till min kära Fröken L de dagar jag är ledig. Vi har ju distansförhållande nu på grund av våra jobbsituationer (hon har fått jobb i hemstaden och jag bor och jobbar i Göteborg). Och när jag åker till henne så försöker jag oftast åka med Sista minuten-resorna som vanligtvis kostar runt 150-200 - en tämligen bra affär ifall man har TUR (för det måste man ha när det gäller SJ!).

Men nu har jag ingen mer TUR. SJ verkar ha tagit bort Sista minuten-resorna mellan Göteborg-Kristinehamn och priserna har gått upp ca 50-100 kronor - utan att säga ett enda jävla piss till oss stackars resenärer.

Så här såg det ut när jag tog en titt på SJ:s härliga biljettpriser... (Klicka på bilden för att se bilden i sin helhet)

Free Image Hosting at www.ImageShack.us

Det lustiga är att jag bara överdriver liiiiite... Och oavsett om jag överdriver eller inte... så är det precis så här det känns när jag ska boka biljetter hos SJ. Det känns som om jag erbjuder SJ att sakta förgripa sig på mig... Långsamt och smärtsamt...

lördag 14 november 2009

Ett halvår kvar!

Om sex månader sitter jag och fröken L på ett tjockt flygplan på väg till det underbara Vietnam, Ho Chi Minh City. Biljetterna bokades för ett par dagar sedan och planeringsarbetet pågår successivt. Eventuellt visum, vaccinationer, packning, planering (vi har tänkt åka till flera städer i Vietnam och även Hong Kong och Macau), reseguider och annat smått och gott står på listan över saker som måste ordnas innan utresan.


Men å andra sidan så är det ju ändå sex månader dit så vi har ingen brådska direkt. Därför flyter vardagen på som vanligt och vår resa till Asien känns därför som en sorts belöning eller mål att längta efter.

Jag suckar och kollar ut i fönstret, enbart för att upptäcka hur grå och tråkig vardagarna kan te sig...

söndag 8 november 2009

Bort med alla jobbcoacher

Så kom det då äntligen upp till ytan. Den största idiotin som någonsin har uppstått i Arbetsförmedlingen. Fenomenet heter "Jobbcoaching" (ja, det är dessutom ett äckligt fult svengelskt ord) och det har kostat staten och det svenska folket miljardbelopp - närmare 3 miljarder faktiskt - avslöjar nu Aftonbladet.

Så vad är jobbcoaching? Vad gör en s.k. jobbcoach?

På arbetsförmedlingen står det följande om vad en jobbcoach är och vad en sådan gör för en stackars arbetssökande person:

    För att du ska få kontakt med arbetsgivare och öka dina chanser att få arbete kan Arbetsförmedlingen erbjuda dig stöd av en jobbcoach. Coachen utgår ifrån dina behov och ger dig bland annat stöd i att

    • sätta upp kortsiktiga och långsiktiga mål
    • hur man kontaktar arbetsgivare och företrädare inom olika branscher
    • ta fram ansökningsbrev och cv
    • förbereda dig inför anställningsintervjun

En jobbcoach är alltså nån random snubbe som säger hur du ska göra för att lättare hitta jobb. Tillsammans gör ni upp om särskilda dagar och tider som ni ska träffas så att ni kan "bolla lite idéer" och jobbcoachen kan även passa på att ge dig feedback och inspiration så att du kan fortsätta din underbara resa (tillbaka) in i arbetslivet. En jobbcoach är ungefär som en stackars elevassistent i högstadiet som hela tiden måste jaga omotiverade snorungar att göra läxan och gå på tråkiga lektioner - fast för vuxna...

Bilden ovan är direkt tagen från Newstart.se, en organisation som lånar ut sina jobbcoachtjänster till arbetssökande människor. Som vanligt så är där en massa människor med snobbiga och falska leenden. Hade jag haft orken så hade jag lagt till en fet pratbubbla på alla där det står "I'M A BIG FAT DOUCHEBAG!"

Det har även avslöjats att vissa jobbcoacher håller i skumma seminarier där man i grupp ska hävda sin styrka, prata högt för sig själv att man är snygg och stark och klappa sig halvt erotiskt på bröstet och hela tiden intala sig själv att man visst är värd ett jobb och att det visst går trots de dåliga ekonomiska tiderna. I vissa extrema fall har jobbcoacher även tillämpat sig av hypnos (utan några som helst vetenskapliga belägg!) för att hjälpa sina klienter att uppnå sina mål. För min del så hade de lika gärna kunnat sparka mig hårt i skrevet med ett par tjocka spikprydda fotbollsskor. Båda metoder hade troligen hjälpt mig lika mycket...

En sista grej med alla jobbcoacher där ute (det finns runt 900 jobbcoachbolag i landet). Om man själv inte skulle kunna hitta ett jobb, varför då inte själv bli jobbcoach? Jag menar, i grund och botten så är ju ändå en jobbcoach någon random snubbe som säger självklara grejer och ger dig självklara tips. Det är ju ett jobb som VEM SOM HELST kan klara.

För mig är en jobbcoach någon som livnär sig på människors rädsla och osäkerhet inför framtiden. Jag hoppas att de blir attackerade av en massa aggressiva norrlandsmyggor med hiv-virus.

tisdag 3 november 2009

Än är det inte hopplöst! Det finns ju hopp!

Även om jobbet på casinot stundtals är väldigt underhållande och spännande så finns där - enligt mig åtminstone - väldigt många nackdelar som överväger fördelarna. Den största nackdelen är förstås att man så pass ofta måste jobba natt och därmed tvingas förstöra hela sin dygnsrytm så att man plötsligt får samma nattvanor som en deprimerad fladdermus.


Nej, det är inte alls kul att behöva gå och lägga sig klockan 07.00 på morgonen och därmed vakna upp vid 16-tiden. Nu i vintertid är det förstås ännu värre då det är mörkt när man går och lägger sig - och förblir mörkt när man vaknar. Solen går om en som en gammal bekant och mörkret blir ens bästa vän. Hela dagen går till spillo och man får alltid boka de där sista tvättiderna på tvättstugan.

Nu under de senaste 2-3 veckorna har jag gått en ny kurs (för att lära mig ett nytt spel: Roulette) vilket betyder att jag har jobbat måndag-fredag, 10.00-18.00, varje dag. För många människor kanske detta inte betyder något speciellt. Men för mig så är det faktiskt helt underbart. Nu har jag äntligen en normal dygnsrytm. Jag blir trött vid 22-tiden och jag vaknar upp till morgonsolen samtidigt som jag får se alla trötta ungdomar motvilligt marschera mot skolorna.

Så vad är det för banbrytande händelse som har inträffat vilket har gjort att jag återfått hoppet om att en dag få ett lärarjobb - eller åtminstone ett "normalt" jobb? Jo, det är faktiskt den här måndag till fredag-rutinen som jag utsatts för de senaste 2-3 veckorna.

Det gav mig insikten att jag faktiskt är jäkligt trött på nattjobb som ändå betalar så fruktansvärt dålig. Jag vet, jag vet. Man ska inte klaga alltför mycket när man ändå har ett jobb i dessa dåliga ekonomiska tider. Och jag är ju ändå glad över att jag har ett jobb som gör att jag kan fortsätta betala mina räkningar och hyror. Men ändå... Jag har i alla fall börjat hoppas igen.

Och hopp, det är ju något som vi alla faktiskt lever för. Hoppet är alltid det sista som överger en... (Förhoppningsvis...)

måndag 2 november 2009

Shit, vad hände?

Allt bara dog ut. Bloggen föll ner i glömskans gyttjiga pöl och jag fick en ful latmask krypandes in i mitt förvirrade sinne.

Jag tänker inte skylla på något och jag tänker inte förklara alltför detaljerat kring varför jag helt (utan förvarning, jag vet - ursäkta mig!) slutade blogga. Men allt började med det nya jobbet (tyvärr inte i skolan...) som på kort tid upptog all min energi och ork. I och med detta kom jag sakta i underfund med mig själv att jag svek hela syftet med min blogg: Att skriva om min väg in i läraryrket.

Nåväl, nu är jag tillbaka igen med nya krafter! Ett längre inlägg är på ingång senare då jag ska försöka uppdatera de få vilsna läsare som snubblar in hit då och då om min plötsliga avgång i bloggvärlden och min nyfunna energi och hopp inför framtiden.

Men tills dess, tjingeling!

onsdag 24 juni 2009

I-landsproblem...

Mycket i-landsproblem som diskuteras i landet just nu. Och om det är något jag verkligen hatar och spyr över så är det just i-landsproblem.

Vi börjar med det fjantiga fenomenet "SMS-tumme" som många medier menar vara en "ökad folksjukdom". Att det är en folksjukdom känns ju lagom spektakulärt för något så trivialt, tycker jag. IDG.se gav nyligen ut en artikel där de ger förslag på olika behandlingar som ska lindra SMS-tumme.

Vår kära älskhatade kvällstidning Aftonbladet gav i samband med detta ut en artikel på hur man kan lindra skadorna med SMS-tumme. Tjejen på bilden till höger verkar uppenbarligen veta hur man sms:ar korrekt då hon ler så där äckligt falskt så att hennes blekta tänder tydligt syns.

Så undviker du sms-skador enligt Sahlgrenska akademin:
  • Variera sittställningen
  • Använd ryggstöd
  • Avlasta underarmarna
  • Använd båda tummarna
  • Sitt inte med huvudet framåtböjt för länge
  • Låt tummarna vila
  • Skriv inte för fort
  • Använd T9-funktionen
Ett annat störigt och irriterade i-landsproblem som diskuteras alltför mycket i det här landet är de förbannade foppatofflorna. Javisst, jag håller med. De är äckligt fula och jag tänker aldrig köpa ett par. Men jag bryr mig inte heller om vissa människor gör det eller om hela vårdverksamhetens personal springer runt med sådana.

I Metro-tidningens community så verkar det ha uppstått en fet debatt om foppatofflornas vara eller icke vara ända sedan en prententiös kolumnist skrev om svenska mäns klädvanor och även passade på att dissa foppatofflorna.

Jag säger så här:

"Who gives a shit?"

Folk kan fan klä sig som de vill. Jag bryr mig inte. Så länge det inte skadar någon så kan folk lika gärna gå runt med badtofflor gjorda av vingummi eller ätbara underkläder.

Och så ett tredje problem som jag inte fattar varför folk lägger ner så pass mycket tid på: Ska kvinnor få gå med bar överkropp i landets badhus?

Jag har aldrig ens tänkt tanken, men för vissa har frågan förstås varit väldigt viktig i linje med jämställdhetsarbetet. Missförstå mig inte. Jag är för jämnställdhet - speciellt i arbetslivet - och jag tycker att det är rent fuckat att inte fler kompetenta kvinnor når chefspositioner, att de ej har lika lön för lika arbete osv.

Men jobbar man i jämnställdhetens namn ifall man skriker för att kvinnor ej kan gå toppless i badhuset? Lägg ner energi på saker som faktiskt är viktiga och som betyder något för samhället. Och nej, jag tänker inte ta ställning i frågan eftersom jag tycker att den är så överdrivet retarderad att jag vill skära mig själv med en rostig potatisskalare.

P.S. Besök http://www.dagensilandsproblem.se för fler uppmärksammade i-landsproblem.

söndag 21 juni 2009

Telia-Gunnar

Hm... Mycket jobb på gång nu vilket drar mycket kraft och tid ifrån mig. Det känns lite pretentiöst och onödigt eftersom jag ändå skriver bloggen av egen vilja och med ett eget personligt syfte. Då är det ju också självklart att jag skriver mina inlägg när jag själv känner för det. När man känner att man MÅSTE blogga för bloggandets skull, det är då det inte blir kul att blogga längre.

Så därför har jag inte skrivit så mycket på sistone. Helt enkelt för att jag ej har haft lust att göra så.

Annars finns det en ganska lustig blogg som heter "Jag heter Gunnar", skriven av Telia-karaktären vid namnet Gunnar, även känd som "Telia-Gunnar". Han syns lite här och där i TV-reklamen hos de kommersiella kanalerna. Jag vet att det bara är reklam, men ibland kan man faktiskt tycka synd om den mannen på riktigt.

tisdag 16 juni 2009

Janne på gång igen!

Vår nuvarande skolminister Jan Björklund, även känd som Darth Vader eller Saruman, har kommit fram med ännu en kontroversiell lagförändring för skolan. Janne vill förstås att den kommunala vuxenskolan, komvux, blir otillgänglig för de elever som gått ut gymnasieskolan med godkända betyg. Man ska med andra ord inte få möjlighet att läsa upp sina betyg på komvux.

Inga fler andra chanser. Ifall man var en screw up i gymnasiet så förblir man en screw up för resten av livet. Argumenten till detta förslag är förstås att det kostar staten alldeles för mycket och att detta ska driva eleverna till mer studier under gymnasiet då de alla ska förstå pressen att man endast har en chans i livet, i gymnasiet.

Förslaget är förstås helkorkat eftersom den inte alls tar hänsyn till individen i sig. Låt säga att vi har en elev som har det väldigt tufft under sin gymnasiala skolgång (familjetragedier, personlig kris, svåra omständigheter etc.) och detta påverkar då dennes betyg negativt. Framtiden för denne elev har nu utformats och ödet är förseglat. Tack och hej! Bli hinduist istället och hoppas att du återföds till en person med högre kast och rikare samhällstillhörighet.

lördag 13 juni 2009

Cyberspöken över hela nätet om 70 år

Ett ganska läskigt och sorgligt fenomen som har uppstått på senare tid, ända sedan Internet blev ett allt mer socialt- och kommunikationsverktyg, är de så kallade cyberspöken. Vad är då ett cyberspöke, kan man undra.

Nej, det är inte något virus eller skadeprogram för din dator jag snackar om. Jag snackar faktiskt om människor. När en person sorgligt och plötsligt nog går bort så finns han udda nog fortfarande kvar på Internet och alla de sociala nätverk som han var delaktig i (t.ex. Facebook, msn, MySpace, bloggar osv).

Äckligt vore förstås ifall gamla bekanta fortfarande skrev till ett cyberspöke helt ovetandes om dennes avgång. Kanske finns cyberspökets blogg kvar som ett sorts monument för de efterlevande. E-posten lär fortsätta att bombarderas av diverse post, skräpmejl, utskick och kedjebrev.

Tänk när den uppkopplade generationen, 80-talisterna, går mot sin oundvikliga grav om sisådär 70 år... Då lär det uppstå ett antal miljoner cyberspöken som fortsätter uppta utrymme och som vägrar försvinna helt från nätet. Facebook lär vara en enda stor läskig uppkopplad kyrkogård och bloggarna kommer stå helt stilla utan någon som helst uppdatering.

Ganska sorgligt, men ändå fascinerande, när man tänker på det...

onsdag 10 juni 2009

Svenskt väder och landslagsfotboll

Det är lite lamt att skriva ett kort inlägg om vädret. Men jag känner att jag bara måste.

Så därför säger jag det rakt ut. Vart tog sommarvädret vägen? Från att ha varit varmt och ljuvligt så är det nu kallt och kyligt. Shortsen har fått hoppa tillbaka in i garderoben och grillen har stått oanvänd i flera veckor. Visserligen så har jag inte ens öppnat upp grillen från förpackningen ända sedan jag köpte den, men ändå. Det är ju principen som har rubbats ända sedan Moder Natur stal sommaren ifrån oss.

Jag brukar säga att svensk sommarväder är lika oförutsägbart som svensk (herr)landslagsfotboll. Man vet aldrig hur det kan gå oavsett vilka de möter. Och lite sant är det ändå...

måndag 8 juni 2009

En pirat in till Bryssel!

Jovisst, det räckte hela vägen. Ett mandat tog vi och det räcker faktiskt för att visa våra etablerade partier att många av oss är trötta på det storebrorsamhälle som de försöker utforma. Allt fler människor vill ha politiker som är vanliga människor. Vanliga människor som kommunicerar via e-post, msn eller andra kommunikationsmedel.

För mig handlar inte Piratpartiet om gratis fildelning, om att kunna ladda ner gratis filmer eller musik (vilket jag för övrigt väldigt sällan gör nuförtiden då jag föredrar att lyssna på musik via Spotify och se nya filmer på bio eller hyra på videobutik). Nej, för mig handlar Piratpartiet om den lilla människan, om personlig integritet, om att staten inte ska ha nånting med mig att göra, att jag ska få kommunicera fritt utan att bli avlyssnad eller bevakad.

En pirat i Bryssel lär nog inte kunna påverka särskilt mycket, men det är den symboliska handlingen som är viktigast.

Jag hoppas att vår enda pirat, som sannolikt nog kommer att vara Christian Engström, kan göra lite oväsen ifrån sig ändå när han befinner sig där nere. Lycka till!

söndag 7 juni 2009

EU-val idag!

Idag är det EU-val.

Idag hejar jag på Piratpartiet.

Idag klär jag mig i lila.

Och idag publicerade en av mina favoritförfattare, Jan Guillou, en artikel där han tydligt visade sitt förakt mot Piratpartiet. Det gick till och med till den graden att han gav liknelsen att en författare som röstar på piratpartiet är detsamma som om en muslimsk imam skulle rösta på Sverigedemokraterna. Ganska grovt och kraftfullt, måste jag säga.

Men helt fel.

Piratpartiet står inte för fildelning, att saker ska vara gratis eller att lyssna på musik. Piratpartiet står för demokrati, för integritet och för friheten. Jag tycker att upphovsrättskyddat material inte ska spridas fritt och jag tycker inte att allt ska vara fritt på nätet. Men jag tycker inte om de integritetsskadande lagar som våra politiker har utfärdat. Friheten, integriteten och demokratin är en stor saftig tårta som vi, folket, bör äta varje dag.

Men för var dag som går så skärs sakta en bit av tårtan bort av våra politiker som styrs av giriga lobbyister och storföretag.

fredag 5 juni 2009

Slutspurt i EU-valet!

Det närmar sig slutet nu på valet och det börjar faktiskt bli ganska spännande. EU-debatterna hårdnar och blir hetsigare. Tänk om man kunde bjuda in ett antal EU-kandidater och bara låta dem debattera rent anarkistiskt i över en timma? Ni vet, inga regler och ingen som helst upplägg på vem som ska få prata i tur och så vidare. Bara ren anarkistisk debatt!

På tal om anarki. Frågan om fildelning, personlig integritet och frihet har också börjat bli allt mer svår att avläsa hos våra politiker. I slutdebatten på SVT så kom givetvis frågan om vad kandidaterna tycker om fildelning och om det ska vara lagligt. Innan jag går vidare så måste jag bara förklara att fildelning i sig - är inget olagligt. T.ex. så är det fritt fram för mig att dela med mig av mina bilder till kompisar eller att jag skickar särskilda (lagliga) filer till mina kompisar via msn.

Fildelningen har aldrig och kommer aldrig (hoppas jag!) att vara olaglig. Däremot är det olagligt att fildela upphovsrättsskyddat material, t.ex. en låt eller film.

Okej, med det sagt så kan vi återgå till EU-debatten. När frågan om fildelning uppkom och vad kandidaterna tyckte om detta så svarade alla närvarande följande:

    Carl Schlyter (MP) – Ja. Vill ha en helt ny upphovsrätt.

    Ella Bohlin (KD) – Nej.

    Eva-Britt Svensson (V) – Ja, fildelare ska inte kunna stängas av utan domstolsbeslut.

    Gunnar Hökmark (M) – Nej. Men vi ska inte kriminalisera en hel generation.

    Lena Ek (C) – Ja, ett fritt internet men med lite ordning och reda.

    Marita Ulvskog (S) – Ja. Menar att hennes parti är på väg att svänga i frågan.

    Marit Paulsen (FP) – Ja. Menar att det inte går att förbjuda ny teknik.

    Sören Wibe (JL) – Ja. Tekniken går inte att hejda.


Har någon ett fiskespö med sig? Jag tror nämligen att våra kandidater försöker fiska röster från Piratpartiet! Åh, det är ett så billigt och så fult knep av dem att försöka sno de sista osäkra rösterna. Sex av de nio kandidaterna var alltså för fildelning?! För bara några månader sedan så röstade ju majoriteten av riksdagen igenom Ipred-lagen och uppenbart många politiker var ju för lagen...

Okej, då är det avklarat. Men vad tycker de sex om Ipred-lagen? Är de för den eller är de emot den? Är den rätt eller är den fel? Frågan som ställdes är alldeles för enkel och en aning missvisande.

Med blott två dagar kvar innan valet så vänder våra politiker nu kappan efter vinden och de försöker med alla möjliga medel för att fiska de sista rösterna. Det är så uppenbart och det är så fult att jag faktiskt blir smått irriterad.

Heja Piratpartiet!

onsdag 3 juni 2009

Första nattpasset över

Så var det första nattpasset äntligen över. Det känns alltid lite lustigt att jobba natt. Inte nog med att det kan vara både psykiskt och fysiskt ansträngande att hålla sig vaken en hel natt, det är även konstigt.

Jag gick till jobbet då det fortfarande var ljust ute. När jag slutade var det ljust igen. Det kom som en liten chock när jag steg ut ur byggnaden då både kroppen och psyket hade vant sig vid att det var natt.

När jag äntligen kom hem så skulle fröken L gå upp för att ta sig till sitt jobb. Som vanligt så gnällde och förbannade hon världen och alla dess tillbehör för att hon var tvungen att lämna den underbara sömnen. En mer morgongrinig människa får man leta efter.

Urk, nu ska jag äntligen få sova. Godmorgon till er andra. För mig blir det godnatt...

måndag 1 juni 2009

Den som röstar får klaga!

"BRA JOBBAT!" skrek nån snubbe med en orange tröja där det stod RÖSTA PÅ MODERATERNA TILL EU-VALET! när jag tackade nej till hans informationssedel. I centrala Göteborg, vid Kungsportsplatsen, står där just nu en mängd olika politiska aktivister som försöker fiska röster inför valet.

Anledningen till att han så falskt utropade "BRA JOBBAT!" till mig var på grund av mitt tafatta svar när jag nekade hans informationssedel. Jag sa helt helt enkelt att jag redan hade röstat då han räckte fram den färgglada pappersbiten. Och då log han så där äckligt falskt samtidigt som han utropade de där två korta orden.

Bra jobbat? Är det så jäkla svårt att delta i en omröstning idag att man förtjänar en sådan komplimang eller axelklappning? När blev det prestige att rösta? Har det inte alltid varit en sorts medborgelig skyldighet att rösta?

Nja, man kan ju se det på flera sätt. I en demokrati så ska man självklart få välja ifall man vill använda sin röst eller inte. Det är inget fel med det förstås då jag varken ser det som en skyldighet eller obligatorisk handling. Däremot är det ju en rättighet och valmöjlighet som alla har.

Man kan även se det på detta vis: Den som ej röstar, den har heller ingen rätt att klaga på samhället. Jag röstar - alltså har jag rätt att klaga hur mycket jag än vill.

söndag 31 maj 2009

Ja, det är varmt nu...

Vad hände? Flög tre dagar förbi bara så där? Ja, jag tror det gjorde det. Sommartider nalkas och värmen slår en lika hårt som en spark i skrevet utförd av Zlatan. Jag vet att det är illa att man klagar över att det är varmt eller när det är riktigt fint väder.

"Åhhh, va varmt det är idag. Jag döööör!" är typiska saker som varje svensk tänker när sommaren plötsligt anländer men som man ej vågar yttra högt då man är rädd för att verka otacksam över vädret. Fint väder, värme och sol är några saker som vi svenskar skattar väldigt högt och som vi ogärna klagar över - men som vi önskar att vi kunde.

Men jag ska faktiskt vara lite kontroversiell och säga det rakt ut. Fan va varmt det har varit idag! Inte sån här "åh-va-skönt-varmt-det-är-ute"-varmt utan snarare "argh-mina-kallingar-klibbar-fast-sig-i-arslet"-varmt.

Så där. Nu var det sagt. Nu kan jag gå vidare till annat. I fredags firade jag och Black Jack-gänget att vi hade fullgjort utbildningen och att samtliga var godkända. Det blev lite rusdrycker i offentliga - men härliga - parkplatser och det blev mycket trevligt snack och skoj med gänget.

Lördagen spenderades hos en kär vän som tagit examen (nej, inte studenten) efter några års studier i KY-högskolan (heter det så?). Härligt å komma ut i arbetsmarknaden mitt under lågkonjukturen. Över 46.000 människor har varslats de senaste fyra månaderna, avslöjar arbetsförmedlingen i en ny undersökning. Jobbkrisen håller i sig och bostadsbristen har nu blivit ett vardagligt inslag. Samtidigt är världsekonomin ganska förlamad och ingen vet exakt när - eller om - vi kommer ur krisen. Det kanske egentligen inte är någon kris. Det kanske bara är så här det ska vara. Det kanske är så att andra länder i en annan del av världen (ASIEN!) går om västvärlden och att vi inte riktigt har insett det.

Men nu ska vi inte vara så där. Jag är säker på att fröken T kommer slå sig in i arbetsmarknaden som en stor, stark och hänsynslös amerikansk football-spelare. Tack för senast och lycka till!

Annars då? Jo, det har varit en härlig helg.

torsdag 28 maj 2009

Utestängd från tvättstugan

Familjebostäder, min bovärd, skojade inte när de sa att tvättiderna man bokat, skulle följas minutiöst och med största allvar. Har man tvättid mellan 19-22 så har man tvättid mellan 19-22 - och inte en minut innan eller efter.

Råkar man komma för tidigt kan man inte öppna tvättstugan med sin bokningsnyckel och detsamma gäller ifall man kommer för sent. Och detta fick jag erfara igår kväll. Jag hade tvättid 19-22 och jag råkade gå ner några minuter efter 22. Anledningen till min nonchalanta tidsuppfattning var helt enkelt för att jag ansåg att det ej skulle spela någon större roll då den tvättid jag hade bokat ändå var den sista för dagen.

Men. Efter 22.00 kan man inte tvätta mer.

Jag upprepar. Efter 22.00 kan man inte tvätta mer. Hela tvättstugan stängs ner och strömmen går tillbaka till elverket. Nej, man kan inte ens ta sig in. Hela öppningsproceduren sker elektriskt och du kan endast öppna med din bokningsnyckel - som faktiskt ser ut som en liten magnetisk blå knapp.

Där stod jag. Klockan 22.10 och bara stirrade på dörren. På skylten bredvid står det "Efter 22.00 blir tvättstugan strömlös. Ingen tvättid under natten." Fröken L:s och mina nytvättade kläder var instängda i de väldesignade tvättmaskinerna. Torktumlaren hade slutat sjunga och torkskåpet hade hamnat i en total koma. Det var läskigt samtidigt som det var lustigt. Jag var utestängd från tvättstugan.

"Så vad göra?" tänkte jag med min McGyver-hjärna och började funderade på eventuella lösningar innehållande nyckelringar och säkerhetsnålar.
"Ingenting..." svarade mitt förnuft.
"Boka tvättid imorgon bitti!" skrek min reptilhjärna.
"Men då blir det ju ingen sovmorgooooon!" ropade 12-åringen i mig.
"Vill du ha dina kläder eller inte?!" förklarade tråkmånsen i mig.
"Boka tvättiden 07-10 om den är ledig." sa jag högt för mig själv samtidigt som jag insåg att jag var själv i källaren där tvättstugan är belägen. Fröken L hade inte bemödat sig att följa med mig ner då hon var upptagen med annat i hemmet.
"Voilà! Tvättiden är ju ledig, you son of a bitch!" skrek glädjefnatten i mig när han väl insåg att den tvättiden var ledig. Kläderna skulle trots allt inte konfiskeras av någon okänd aktör, tack och lov.

Idag har jag annars rätt mycket på schemat som måste utföras. De värsta uppdragen är slutförda. Jag har hämtat tvätten och jag har tvättat lakanen (ja, lika bra att tvätta när jag ändå har tvättid, även om det är tidigt på morgonen!), jag har dammsugit och moppat färdigt hela lägenheten. Det enda som återstår nu är att jag bakar etthundratjugoåtta (avrundat uppåt förstås) och en halv kladdkakemuffins till fröken L och hennes kära kollegor på hennes jobb då hon lovat att bjuda dem på mina väldoftande och välsmakande kladdkakemuffins...

Sen så återstår ett par andra småuppdrag. Men dessa orkar jag ej redogöra för då jag måste ta itu med annat. Ha en fortsatt trevlig dag.

onsdag 27 maj 2009

Simpsons och syttende maj


För mer än två veckor sedan, 17:e maj - på Norges nationaldag - så visades det ett ganska intressant avsnitt av The Simpsons. Avsnittet i sin korthet handlade om att grannstaden Ogdenville, med dess klara majoritet av invånare med rötter från Norge, blev tvungna att immigrera till Springfield för att hitta jobb och bättre liv.

Till en början togs Ogdenvillarna emot ganska väl och Springfieldborna tyckte gott om dem då dessa norrmän tog de flesta jobb som vanliga Springfieldbor ej ville ha. Norrmännen utförde bra arbeten och de skötte sig väl, trots att de verkade lite lustiga och märkliga enligt Springfieldfolket.

Men efter en rad händelser och förändringar i Simpsons-samhället så började den allmänna uppfattningen om detta folk att gå över till något mer negativt och det hela slutar med att man bygger en stor mur runt hela staden för att hålla immigranterna ute. Det roliga är att Springfieldfolket hyr in Ogdenvillarna för att de ska hjälpa dem med att bygga muren.

Kollar man igenom avsnittet så kan man förstås dra tydliga kopplingar till den nuvarande och aktuella immigrationen av mexikanare till USA och att Simpsons-gänget tar tydlig ställning till detta kan ändå påverka det amerikanska samhället och dess syn på invandring ganska mycket.

Jag tycker att avsnittet i sin helhet var väldigt underhållande och man blir lite avundsjuk på norrmännen som faktiskt får en sådan fin och unik uppmärksamhet av ett sådant välkänt och stort program som The Simpsons. Dessutom fick de sin välförtjänta vinst i senaste melodifestivalen samt att de får storfira sin nationaldag med pompa och ståp. Och att detta Simpsons-avsnitt sändes i amerikansk TV den 17:e maj är förstås ingen slump.

Det här är första gången ett lands flagga får stå i bakgrunden i sluttexterna i ett Simpsons-avsnitt. Lite historiskt är det ändå. Ur norskt synpunkt åtminstone.

tisdag 26 maj 2009

Godkänt!

Javisst, det gick hela vägen och jag spikade slutprovet med tämligen god marginal. Vi var nio stycken när vi påbörjade utbildningen och inför slutprovet så var vi bara sex personer kvar - och samtliga fick godkänt på slutprovet! Hurrah!

Så vad händer nu? Jo, jag kommer att börja jobba mer aktivt och jag är nu officiellt anställd i casinot. Det enda som behövs göras nu är att finslipa sina färdigheter och vänja sig vid arbetet. Jag har en känsla av att detta kommer bli en ganska kul sommar.

Slutprov

Idag skriver jag mitt fruktade slutprov i casino-utbildningen. Det var längesen jag var så här nervös. Jag tror nog inte jag var lika nervös som när jag skulle skriva tenta i spansk och italiensk ekonomisk historia under 1600-talet.

Håller tummarna för idag...

lördag 23 maj 2009

Fröken L, jag och Piratpartiet

Idag har jag och fröken L gladeligen deltagit i den demokratiska processen. Vi har röstat i EU-parlamentsvalet. Egentligen var det inte tänkt att fröken L skulle vara med och rösta då hon inte är ett dugg intresserad kring EU-valet så det tog en tid innan hon lät sig övertalas av mig.

Jag har under hela veckan bombarderat henne med olika diskussioner, tal och berättelser om diverse politiska manifest, om vår skyldighet och rättighet till att delta i demokratin och att försöka engagera sig i samhällets utveckling efter bästa mån osv.

Så vid 13-tiden stod vi där i valbåset och lämnade in våra röster på det parti vi fann mest lämpad att föra vår talan i den europeiska unionen. För min del blev det förstås Piratpartiet och det var väl ingen snack om det då jag anser att de faktiskt tar upp frågor som är viktiga och aktuella för vår tid.


Fröken L däremot, fann det en aning svårare att finna någon partikandidat som skulle föra hennes talan. Jag tog då tillfället i akt och försökte övertala henne att rösta på Piratpartiet och drog fram en mängd vassa politiska argument till varför.

"Varför ska jag rösta på Piratpartiet? De låter ju så löjliga." utropade hon på vägen till valbåset.
"För att Piratpartiet tar upp frågor som frihet, integritet och demokrati på allvar." förklarade jag på bästa politiska och pedagogiska vis med allvarlig röst och viftade med mina armar som om de vore två väderkvarnar.
"Varför heter de då Piratpartiet? Det låter som en grupp dumma ungdomar som bara vill ladda ner film gratis." kontrade hon med.
"Ja, att de heter Piratpartiet har flera olika orsaker. En anledning är att Piratpartiet är ett namn som verkligen fastnar i minnet. Det sticker i ögonen på dagens politiker och det är ett namn som är kontroversiellt som får folk att lägga märke till partiet. Annars hade de lika gärna kunnat heta 'Liberala frihetspartiet' eller något liknande." svarade jag och andades in djupt för att inte falla livlös ner till marken efter att ha uttalat så många ord på raken utan syre.
"Okej, okej. Det räcker nu. Ta det lugnt. Jag röstar pirat då." sa kära fröken L till slut för att få mig att knipa igen munhålan.

Jag älskar min fröken L.

torsdag 21 maj 2009

Pizza-Sverige till EU-parlamentet?

Runt om i olika delar av Göteborg kan man nu inför EU-valet se en mängd olika politiska affischer som försöker vinna röster. Vissa av dem är bra, vissa är mindre bra... och vissa är rent av katastrofala. Eftersom Göteborg länge har varit en sorts arbetarnas tillhåll på grund av dess uppenbara arbetarhistoria, så är det heller ingen större överraskning att de socialdemokratiska krafterna har slagit sina starka rötter här.

Om jag själv skulle placera mig någonstans i den politiska barometern (eller ska vi säga politiska vågen?) så skulle jag nog placera mig en ganska bra bit till vänster åt socialdemokraternas sida. Men eftersom det på senare tid har blivit allt svårare att se vad som egentligen är höger eller vänster i den svenska politiska arenan har jag funnit det allt svårare att identifiera mig med något av de etablerade partierna i landet. Därför finner jag Piratpartiet som ett bra alternativ då de tar upp och faktiskt bryr sig om frågor som frihet, demokrati och integritet. Dessutom finns det inte lika mycket bullshit i Piratpartiet som det gör i de andra partierna.

Och när vi nu ändå talar om bullshit, så måste jag bara ta upp denna idiotiska och en aning smaklösa affisch. Bilden är tagen av mig själv på väg hem från jobbet. På bilden syns Evin Cetin, en ung, duktig och smart tjej som ställer upp i valet som socialdemokrat med en klar förhoppning om att komma in i valet och påverka Sveriges roll i EU. Inget fel med det förstås. Det verkar vara en bra kandidat och hon verkar veta vad hon sysslar med.


Det som jag däremot stör mig på är hela konceptet med affischen... "pizza-Sverige" - och så en fet bild på en tjej med rötter från Mellanöstern. Visst, tanken och avsikten är säkert jättegod - men måste de säga "pizza-Sverige"? Det är ju så inihelvetesjäkla puckat så att jag blir förbannad och får ont i magen som en PMS-drabbad romerskatolsk nunna. Om man inte vet vem Evin Cetin är och hennes bakgrund så drar man ju direkt kopplingen "INVANDRARE = PIZZABAGARE".

Jovisst, jag vet att jag avsiktligt misstolkar det lite - eller kanske så överreagerar jag bara - men jag finner det hela så förbannat korkat. Varför var hon tvungen att köra med pizza-stuket?

Jodå, jag har läst en del artiklar om just denna affisch och jag vet att man kan se det hela från flera olika perspektiv. T.ex. kan man ju se det från perspektivet att innan Sverige tog emot invandrare från icke-europeiska länder så hade de inte den älskvärda pizzan eller kebabrullen - och inte heller fanns där många sushi-barer eller kina-/thairestauranger. Invandringen till Sverige har absolut gynnat landets matkultur och berikat oss på en mängd olika sätt. Det instämmer jag helt med.

Cetin förklarar det hela ganska bra på sin hemsida där hon bl.a. säger "Jag tror på det europeiska samarbetet, men jag hatar trångsynt nationalism som stänger ut människor från arbetsmarknaden och gör att välutbildade personer får arbeta som pizzabagare och taxichaufförer."

Och när man vet detta så får man en viss förståelse varför hon har valt att kampanja på detta vis. Men ändå... Komigen, liksom...

Jag slår vad om att de sega, sura och skräniga sverigedemokraterna sitter i sina små källarlokaler och skrattar åt hela affischen medan etniska svenskar och svenskar med utländsk bakgrund blir förundrade över hur något med så goda avsikter kan smaka så bittert av någon mystisk anledning...

tisdag 19 maj 2009

Ord vi sällan använder (Del III)

Igår var det en äldre dam som hälsade på spårvagnschauffören med den förnäma hälsningsfrasen "Goddag". Just då när hon sa de orden så lät hon så oerhört trevlig och sympatisk. "Goddag" är verkligen ett ord vi sällan använder och som vi daktiskt borde använda mer. Man hör det mest i gamla Astrid Lindgren-filmer eller stöter på dem när man läser gamla tidlösa romaner.

Goddag är ju precis som det låter. Det är både en hälsningsfras såväl som en önskan. Man önskar personen i fråga en god dag samtidigt som man kan antyda att dagen är god. Det har uppenbara kopplingar till det franska välbekanta ord "Bonjour" vilket direkt översatt blir just... Goddag!

Själv tänker jag avsluta denna dag - och detta inlägg - med att säga... Godnatt!

Man gör sitt bästa - och mer kan man inte göra

Usch, jobbet och utbildningen på casinot är nog en av de svårare jobben jag har haft. Vi har prov varje dag och vi förväntas klara svåra räknetest på kort tid. Det är stressigt, kämpigt och överraskande tungt för ens självförtroende och mentala tillstånd. Jag går runt och mumlar på svåra mattetal jämt och ständigt...

Klarar jag inte slutprovet - vilket sker nästa vecka på tisdag - så får jag inte jobba och då sitter jag där utan sommarjobb, ett scenario jag ogärna vill ställas inför. Men jag kämpar på så gott jag kan trots att pressen är stor. Man får göra sitt bästa - och mer kan man inte göra.

Annars händer inte så mycket runt vardagarna mer än att jag måste plugga varje dag efter jobbet. Fröken L vaknar upp varje morgon grinig och bitter på att ännu en dag har inträffat. Det är ganska lustigt faktiskt. Varje morgon är som en naturkatastrof för henne då hon beklagar sig, gnäsller och är arg över samhällets uppbyggnad och kontroll över medborgarna vilket tvingar dem till ett leverne i oändligt arbete tills den (efterlängtade men) fruktade penionen tar vid.

Annars då? Jo, snart står vi inför Europaparlamentsvalet vilket blir tämligen spännande! Jag hoppas att så många människor som möjligt tar sig tid att rösta och delta i den demokratiska processen som vi alla alltför ofta tar för givet. En annan sak vi tar för givet är den personliga integriteten och friheten - två rättigheter som sakta men säkert plogas bort på grund av de senaste lagförändringarna. Därför röstar jag pirat! Jag hoppas du gör detsamma!

Ahoj!

söndag 17 maj 2009

Saker man inte ska ta på allvar...

Här följer en lista på samtliga saker man inte ska ta på alltför stort allvar:

  • Kinas regering som hävdar att de är demokratiska och fria
  • Ryssland när de firar sin nationaldag genom att marschera med kärnvapen, stridsvagnar och soldater med laddade gevärer för att visa omvärlden att de fortfarande har stake
  • Karaoke-tävlingar på Finlandsfärjor
  • Facebook-grupper som tror att de kan förändra världen genom att bilda en virtuell grupp som heter nånting i stil med "Save the gorillas in Kongo" tillsammans med någon färgstark logga
  • Unga politiska aktivister som tror att de kan påverka politiken genom att maskera sig med en palestinasjal de köpt hos H&M under mellandagsrean och slänga trottoarstenar på poliser eller oppositionsgrupper; vad hände med den pacifistiska filosofin som historiska personer Martin Luther King, Mahatma Gandi använde sig av och som faktiskt fungerade?
  • MTV-program som handlar om dejting och mänskliga relationer...
  • Melodifestivalen och Eurovision Song Contest... Varför tror vi varje gång att vi ska vinna och varför blir vi alltid så arga och besvikna när vi väl inte gör det?

torsdag 14 maj 2009

Nummer 1 eller 2 i skolan? Nej, tack!

Intressant artikel på Metro idag som behandlar skolungdomars attityd gentemot skolans allmänna toaletter. Artikeln lägger fram ett antal flera intressanta resultat från några undersökningar man gjort på elever från årskurs 1 till 9.

16 procent kissade aldrig under sin skoltid.
63 procent bajsade inte på skoltoaletten.
70 procent upplevde toaletten som smutsig och ohygienisk.

Över 400 elever tillfrågades bland Göteborgs skolor om vad de tyckte om skolans toaletter. Många av barnen uppgav att de fanns urin och avföring på toalettringen, enligt studien utförd av Sahlgrenska akademin. Om det är så här många av våra ungdomar upplever skolans toaletter så kan man förstå varför de vägrar göra nummer 1 eller nummer 2 när de befinner sig i skolan.

Vissa kanske tycker att detta är en "skitsak", men jag tycker faktiskt att vi ska ta den här undersökningen tämligen allvarligt. Det är fan klart att våra elever ska kunna känna sig så pass trygga och säkra att de ska kunna gå på toa när behoven väl infinner sig. Det är ju en biologisk rätt, kan man säga.

Och om eleverna är kiss- eller bajsnödiga då är det ju inte så jäkla lätt för de stackars liven att prestera väl i klassrummen. Detsamma gäller ifall de känner ångest eller ängslan inför ett eventuellt toabesök.


Vuxna människor på en arbetsplats hade aldrig accepterat sådana här omständigheter ifall det hade drabbat dem själva. På samma sätt så borde inte heller våra barn och ungdomar acceptera det här då skolan ändå kan betraktas som deras vardagliga arbetsplatser.

Jag minns själv när jag gick i skolan. När nöden väl infann sig och man inte längre kunde hålla sig längre så gick man alltid till de toaletter som infann sig längst bort från de mer lättillgängliga toaletterna. Oftast tog jag de toaletter som låg vid t.ex. gymnastiksalen eller träslöjden. Därefter kände mig sig alltid så smart - och lättad förstås - eftersom man själv kom på denna sporadiskt briljanta idé.

onsdag 13 maj 2009

Dealer = Lärare?

Det märks att det är ett statligt casino jag jobbar på. Det hela känns så... restriktivt och förebyggande. Idag fick jag en lång, informativ och intressant utbildning om spelansvar och vad Svenska spel gör för att förebygga problemen. Tydligen så hör Svenska spel till de bästa i världen, enligt världsorganisationen World Lottery Association, när det gäller det förebyggande arbetet mot spelmissbruk, ett ganska fint faktum ifall jag själv får säga det.

Dessutom gör alla regler, restriktioner och rutiner att hela casinoverksamheten känns väldigt "myndighetig". Och eftersom casinot är statligt ägt så innebär detta att jag som dealer är lika mycket tjänsteman som fröken L som ändå jobbar på Skatteverket.

Och alla de lärare som jobbar på de kommunala skolorna är också tjänstemän... Så på ett sätt så är jag ändå tämligen relativt ganska inte så långt avlägsen ifrån jobbet som lärare... Hm..

tisdag 12 maj 2009

Inte så farligt ändå...

Efter två dagar på det nya jobbet i casinot så måste jag faktiskt säga att det inte är så farligt som jag hade befarat. Det är faktiskt ganska kul att gå till jobbet. Varje dag lär man sig något nytt och varje dag känner man sig lite bättre.

Jag känner en otrolig fördel som har jobbat med detta tidigare vilket ger mig ett visst övertag under utbildningen. Det betyder dock inte att jag inte har mycket att lära mig, tvärtom faktiskt. Mycket av det som man gör på ett riktigt casino kan ej jämföras med vad man gör på en "casino-krog". Allt är mycket mer rutinbaserat, kontrollerat och tryggt.

Från början när jag hade flyttat hit så hade jag tänkt mig presentera mig för kommunens alla grundskolor. Men eftersom det här nya jobbet är heltid så lär jag inte ha någon tid alls att vikariera i skolorna. Till hösten får jag göra ett ordentligt försök! Men innan dess så kör vi på i casinot.

Så därför tar jag, Frilansande pedagogen, ledigt. Men bloggen fortsätter som vanligt i samma spår. Och jag lär nog flika in med något skolpolitiskt inlägg eller en eller flera utfall om herr Björklund.

söndag 10 maj 2009

Man tager vad man haver

Imorgon börjar mitt nya jobb på casinot. Av säkerhetsskäl och liknande så kommer jag inte att skriva några direkt övergripande inlägg om mina dagar på det nya jobbet. De klargjorde detta ganska starkt på säkerhetsintervjun.

Däremot kan jag skriva vad jag känner inför jobbet. Och i all ärlighetens namn så känner jag... en aning blandade känslor. Å andra sidan är jag väl tacksam och glad över att ha hittat ett heltidsjobb över sommaren, men å andra sidan känner jag lite ångest över att ha fått ett så... "omoraliskt" jobb. Folk höjer alltid på ögonbrynen när man säger att man jobbar på ett casino...

"Jaså? Du samarbetar med (spel)djävulen alltså? Säg mig, hur mår han nuförtiden?"
"Speldjävulen? Jodå, han mår bra! Vi var och åt sushi tillsammans igår. Den snubben kan verkligen äta en massa wasabi!"

Nåväl, jag får se detta som ännu ett jobb och ännu en erfarenhet som jag kan pricka in i mitt CV tills nästkommande jobb.

Man tager vad man haver...

fredag 8 maj 2009

Min lediga vardag

Varje morgon far fröken L ut ur lägenheten likt en stressad tornado på väg mot en Bruce Springsteen-konsert. Hon behärskar tyvärr inte den ädla konsten att kunna utnyttja den korta och begränsade tid man har på sig att göra sig i ordning för dagens tjänstemannajobb. Istället så stressar, skriker och svär hon tills den stund hon tar på sig skorna och slänger iväg en puss åt mig som Maud Olofsson slänger iväg en puss till Centerpartiet innan hon stressar sig vidare till ett möte med Freddan Reinfeldt och Moderaterna.

Annars händer inte så mycket under min vardagar. Jag åker frenetiskt med spårvagn fram och tillbaka till diverse destinationer på jakt efter olika artiklar till min tomma lägenhet. Vissa saker som är så självklara, har jag inte.

Och inte nog med att jag saknar mycket grejer i hemmet. Min plånbok tar storstryk av mina stundtals sporadiska inköp av allehanda artiklar. Å andra sidan så intalar jag mig själv att det är lika bra att jag tar itu med dessa ärenden innan jag börjar jobbet på heltid.

onsdag 6 maj 2009

Första dagen i Göteborg

Fröken L är sjuk. Hon är grinig och hon är trött. Alla hennes innersta aggressioner går ut över mig och jag tar emot dem som en basketkorg tar emot studsande basketbollar. Men det är lugnt, jag är van. Stackaren fick gå hem efter blott några timmar på jobbet.

Själv har jag gått fram och tillbaka i det nya hemmet och försökt göra i ordning det sista. Jag har städat, packat fram de sista sakerna från flyttkartongerna och kastat all wellpapp som lagt sig som ett berg över mitt till synes tomma vardagsrum.

Det märks att den städkontroll som de hade här inte var av samma kaliber som den jag hade i Karlstad. Där är faktiskt rätt mycket som hade kunnat åtgärdas. Dammråttorna härjar fortfarande fritt i särskilda utrymmen och en mängd smutsfläckar präglar vissa delar av väggarna.

Det är faktiskt rätt skönt å vara ledig nu de kommande dagarna då jag får gott om tid att ordna med en massa grejer. Jag känner mig som en rastlös version av Martin Timell. Och jag måste erkänna att jag faktiskt gillar det.

tisdag 5 maj 2009

På återseende, Karlstad!


Allting klart och fixat. Nu åker jag!

Städkontrollen... IG+

Städkontrollen gick så där. Kontrollanten, som också innehar de höga befattningarna vaktmästare, låsmästare och trädgårdsmästare, knackade på vid 10-tiden. Jag öppnade och han gick rutinerat fram till spisen som han plockade isär likt en erfaren och ivrig östeuropeisk bildemontör.

Därefter så drog han fingret längs kökets alla hörn och kanter och konstaterade ganska fort att jag hade missat flera småviktiga delar och platser. Jag förklarade fort att jag helst ville veta vad jag skulle behöva få gjort så att jag kan få godkänt på städkontrollen och därefter lämna in nycklarna så att jag kan åka med kvällståget till Göteborg och hinna överraska fröken L som nu har drabbats av någon okänd förkylning vilket gör att hon är grinigare och tröttare än vanligt.

Fönstret skulle putsas om igen och jag fick heller ej glömma att öppna upp hela fönstret och putsa den även på insidan (även fastän jag inte visste hur man skulle göra tills han upplyste mig). Badrummet såg okej ut, men vissa kalkavlagringar på några delar skulle skrubbas renare.
"Annars ser det bra ut." förklarade han och pekade på de delar som faktiskt såg bra ut. "Procentuellt kan jag nog säga att du är... 50-60% färdig..." fortsatte han därefter innan jag han säga något. "Om du bara åtgärdar det där, det där, det här, och det där, så kan jag nog godkänna din städning!"

Vi gjorde upp om en tid senare igen dag - och om han är lika punktlig som han var i morse så lär han vara här om ca 5 min - för en extra kontroll som förhoppningsvis ska ge mig godkänt så att jag kan dra vidare.

Jag har varit på flera städkontroller i mitt liv och många i min bekantskapsskrets känner detsamma som jag när det gäller städkontroller av ens hyreslägenhet. Hur mycket man än gör, och oavsett hur bra man än tror att man gör det, så blir man aldrig helt godkänd första gången.

Jag håller tummarna inför nästa kontroll!

måndag 4 maj 2009

Sista veckan i Karlstad

Den här veckan blir min sista vecka i Karlstad. Jag hade tänkt jobba en massa de kommande dagarna, men tyvärr verkar telefonen ganska lugn och de ringer inte in mig från något jobb alls. Donken verkar ha trott att jag redan har flyttat och skolorna har redan fyllt upp de lediga passen med andra ivriga vikarier.

Så därför städar jag och gör i ordning de sista sakerna i lägenheten istället. De gamla kursböckerna som jag inte lär ha någon som helst användning för alls i framtiden har jag lämnat in till Campusbokhandeln i hopp om att få dem sålda och kanske få någon extra slant för. Campusbokhandeln är ett utmärkt initiativ. De tar emot ens gamla kursböcker och säljer dem därefter åt andra studenter till ett förmånligt pris.

Adressändringen är utförd. Städkontrollen utförs imorgon förmiddag. Tvättstugenyckeln ska returneras. Frysen håller på att frostas av och de mest oåtkomliga utrymmena i lägenheten har skrubbats kliniskt rena. Det enda jag egentligen gör nu är att räkna in dagarna tills jag äntligen kan stationera mig i Göteborgs fantastiska och fabulösa förorter i hopp om att förändra mitt liv.

Väskan är packad, lägenheten är öde och kylskåpet är tomt. Efter städkontrollen imorgon åker jag in till Donken och skriver på några papper, tackar för mig och gör mig redo för att åka. Det känns faktiskt lite vemodigt när jag tänker på att jag snart lämnar Karlstad helt och hållet.

fredag 1 maj 2009

Sista passet hos Donken

Idag - eller snarare i natt - gjorde jag (troligen och förhoppningsvis) mitt sista arbetspass på Donken. Det hela kändes ganska vemodigt till en början. Men väl på plats så kändes det bara jävligt skönt. Jag är så glad över att äntligen kunna avsluta detta kapitel av mitt liv och gå vidare. Donken har varit ett otroligt lärorikt, fantastisk och roligt arbete - men även slitsamt och stressigt vid vissa tillfällen. Jag kommer inte att sakna jobbet särskilt mycket, men däremot kommer jag att sakna medarbetarna. Det är främst dem som gör att man stannar kvar.

Detta blir troligen också mitt sista inlägg som handlar om att jobba på Donken.

Det har väl inte undgått någon att det är Valborgsmässoaften idag. Dagen då man ska fira vårens ankomst och skrämma iväg de sista häxorna - och även den dagen då ungdomar och vuxna super sig så fulla att deras mentala kapacitet återgår till Homo Erectus.

Självklart var hela restaurangen fullsatt av skrikande och osäkra ungdomar intill midnatt. Många av dessa ungdomar - som jag gissar befann sig i åldrarna 13-17 - skulle givetvis ha lite smått och gott att kränga i sig i hopp om att dämpa skadorna på levern men även för att de helt enkelt var lite hungriga.

Det förvånade mig lite att nästan hälften av dessa ungdomar faktiskt var de ungdomar som jag häromdagen vikarierade för. De gick alltså i Skolan som jag under hela veckans gång har vikarierat hos. Många blev förvånade och några blev till och med lätt skrämda när de såg mig. Det blev förstås några små och korta samtal om det faktum att jag faktiskt var lärare och flera av dem undrade förstås varför jag jobbade på Donken när jag dagen innan hade styrt och ställt i klassrummen. Ett av samtalen gick så här:


    "Men du är ju den där läraren vi hade på NO-lektionen?" utbrast den stackars förvirrade tjejen efter att hon hade betalat för sin cheeseburgare och cola.
    "Japp, det stämmer mycket väl. 7C var det du gick i va?" svarade jag och gav tillbaka växeln.
    "Nej, det var faktiskt 7D. Jobbar du här?"
    "Ja, uppenbarligen jobbar jag här eftersom jag står här i kassan." svarade jag och log över det självklara svaret på denna typiska fråga som folk alltid ställer när de ser en.
    "Okej, men varför jobbar du inte i skolan då?"
    "För att det inte finns några jobb åt mig ännu."
    "Aha... Det var synd. För jag tycker du är en bra lärare." sa hon till slut innan hon gick vidare.


Sånt där är alltid skönt att höra. Det är som godis för själen och fotmassage för självförtroendet.

torsdag 30 april 2009

Tusenfemhundrasextio kronor för att flytta ut

1560 kronor.

Så mycket måste jag betala för att flytta ut från min gamla lägenhet i Karlstad. Jag har precis haft min besiktning. En äldre herre med glasögon steg in vid 10-tiden och började genast kika omkring i lägenheten. Han petade på det ena och det andra, öppnade alla skåp och tände alla lampor. 7 minuter senare fick jag skriva på ett formulär. Längs ner till höger om formuläret stod det 1560:- i debiteringsavgift. Lägenheten skall tapetseras om och ugnshandtaget skall repareras.

Och jag skriver på som den sanne och gode hyresgästen jag är. Självklart ställer jag mina frågor och påpekar några saker som jag kommer i underfund med under besiktningens process. Men när det väl är dags att skriva på, då gör jag det gladeligen utan några större klagomål.

Urk.

onsdag 29 april 2009

Utmattad

Jag vet ej varför, men oftast när jag jobbar i skolan längre än två dagar i sträck, då brukar jag bli helt utmattad när jag kommer hem. Trots att jag egentligen inte gör mycket på lektionerna mer än att jag för närvaro eller att jag hjälper någon enstaka förvirrad elev med nån uppgift, så känner jag mig ändå helt utsliten när jag kommer hem.

Jag har hört med flera andra kollegor och vänner som jobbar i skolorna och de brukar uppge att de känner detsamma. Det hela är faktiskt ganska märkligt eftersom jag inte alls känner samma trötthet när jag jobbat på Donken, ett jobb som faktiskt är mycket mer fysiskt krävande.

Men om jag jobbar i skolan längre än en vecka i sträck, då brukar denna kraftiga trötthet gå över ganska fort. Det beror antagligen på att man kommer in i tempot, i arbetsmiljön eller vad det nu kan vara.

Fast tro det eller ej, men man blir faktiskt tröttare än man tror av att jobba i skolan.

tisdag 28 april 2009

Nationella prov - ett politiskt intrument?

Just nu verkar det vara mycket nationella prov runt om i landets skolor. Eleverna stressas och får för sig att dessa nationella prov kommer att ligga till grund för deras liv i många år framöver. Lärarna stressar också och vill att deras elever skall prestera så bra som möjligt. Nytt för den här terminen i grundskolans senare år är att man har infört nationella prov i biologi, fysik och kemi. Från och med nästa år, 2010, skall dessa prov även kunna användas som stöd för betygsättningen.

Inte nog med det, man har dessutom infört nationella prov i moderna språk, tyska, franska och spanska. I dessa prov ingår förstås både läs- och hörförståelse. Jag antar att det bara är en tidsfråga innan vi får nationella prov i SO-ämnena, historia, religion, samhällskunskap och geografi. Vad jag tycker om detta är ganska svårt att säga i nuläget. Men spontant känner jag att det skulle kunna gå att genomföras ifall man i dessa prov har ett tämligen övergripande och allmänt innehåll.


När proven är skrivna måste lärarna sätta sig ner i flera dagar framöver och rätta dessa tjocka häften. Jag har märkt att många lärare till och med ansöker om ledighet för att kunna hinna rätta klart proven. När de rättar måste de förstås utgå ifrån de instruktioner som Skolverket har gett.

Det här säger Skolverket om syftet med de nationella proven:


    Syftet med det nationella provsystemet skall vara att
    - bidra till ökad måluppfyllelse för eleverna,
    - förtydliga målen och visa på elevers starka och svaga sidor,
    - konkretisera kursmål och betygskriterier
    - stödja en likvärdig och rättvis bedömning och betygssättning
    - ge underlag för en analys av i vilken utsträckning kunskapsmålen nås på skolnivå, på huvudmannanivå och på nationell nivå


Vad jag förstår så håller Jan Björklund och hans lakejer på att utforma och arbeta för ännu fler nationella prov, i flera ämnen och i lägre årskurser. Jag vill inte riktigt uttala mig om vad jag anser om detta heller då jag helst vill läsa in mig på ämnet först. Men jag får intrycket av att de nationella proven fungerar som ett sorts politiskt instrument för att få den enkelspåriga allmänheten att bli glada när de visar upp "de goda resultateten."

Kanske har jag fel, kanske är jag bara så där anti-JanneB som de flesta lärare idag är eller så kanske dessa ökade nationella prov faktiskt gör gott för landets skolor, elever och lärare. Time will tell, som man brukar säga.

måndag 27 april 2009

Livet som vikarie


Idag, imorgon och i övermorgon vikarierar jag på Skolan. Anledningen till att jag inte ger Skolan, där jag vikarierar den här veckan, ett namn är helt enkelt för att jag inte vill ha någon som helst risk att jag hänger ut några enskilda skolor. Så därför säger jag bara Skolan. Det lär jag göra hädanefter på alla de skolor jag kommer att vikariera i.

Och idag har jag haft ett flertal lektioner på Skolan. Främst har det varit MA/NO och det har som vanligt varit i högstadiet. Lektionerna och undervisningen har varit som det alltid har varit.

"Hej, jag heter frilansande pedagogen och jag är vikarie för er ordinarie lärare. Enligt hennes/hans planering så ska ni göra dessa uppgifter, läsa dessa sidor, ha detta i läxa och jobba enligt denna planering. Varsågoda! Och just det - glöm ej att skriva på närvarolistan!"

Livet som korttidsvikarie är ganska så simpelt. Man kommer in till klassrummen, man för närvaron och man släpper iväg eleverna - oftast lite tidigare eftersom alla förväntar sig att vikarien alltid släpper iväg eleverna några minuter tidigare. Det är en sorts oskriven regel, vad jag har förstått. Och om man nu mot all förmodan ej skulle släppa iväg eleverna lite tidigare, då blir det kollektiva protester och eleverna kollar surt på en. "Öh, är du helt bängad i huvudet eller? Du bryter ju mot reglerna!"

Det blir inte mycket lättare heller när man som vikarie sitter i personalrummet. De ordinarie lärarna har ingen större lust att visa ett falskt intresse för en och det slutar med att man sitter i ett litet hörn och läser dagens morgontidning och dricker ljummen kaffe samtidigt som man låtsas att man tänker på viktiga skolpolitiska frågor som Jan Björklund har satt igång.

I matsalen sker förstås samma sak. Man äter sin mat och man håller käften och ler när en och en annan lärare knallar förbi. Frid och balans råder i skolans korridorer och lärarna kan stressa sig vidare från en lektion till en annan.

Det kanske låter som om jag beklagar mig över min situation men det gör jag inte. Jag har faktiskt vant mig vid detta att de ordinarie lärarna inte riktigt bryr sig om mig - varför skulle de göra det? Jag är ju bara en lättersättlig vikarie som är på tillfälligt besök och som enbart finns för att föra närvaro på eleverna. Jag skulle säkert inte lägga särskilt mycket tid på någon annan vilsen vikarie ifall jag själv var anställd lärare på någon skola...

I början störde jag mig på detta men jag har börjat tycka att det på något sätt är ganska skönt och lättsamt att vara vikarie. Jag gör mitt jobb utan att få ta större ansvar, jag behöver ej oroa mig för att göra större planeringar, inga rättningar och inga föräldrasamtal. Dessutom bryr jag mig inte heller och jag orkar inte heller skapa nya kontakter här i Karlstad, speciellt inte nu när jag ändå kommer bosätta mig i Göteborg om drygt två veckor.

Man är ingen lärare när man är vikarie. Man är enbart vikarie. Man kan förstås fortfarande kalla sig vikarielärare ifall man vill, men man är fortfarande ingen lärare för det. Och då får man räkna med att dricka sitt kaffe själv och fortsätta föra närvaron på eleverna.

söndag 26 april 2009

Flyttat och klart!

Så dääääääär, är de två första orden jag vill inleda detta inlägg med. För det är faktiskt så jag känner mig. "Så dääär", utropade den frilansande pedagogen och skakade av sina två händer med en lätt symbolisk klappning för att visa att han var färdig med den föregående sysslan.

Ojoj, det har varit en hektiskt och härlig helg. I fredags kväll kom farsan och co med sitt ideellt arbetande flyttfirma - även känd som min syster och hårt arbetande morbror. På ungefär 1½ timme fick vi ner alla mina flyttkartonger till släpkärran. Därefter var det bara raka vägen ner till Göteborg. Tyvärr drabbades jag av ett mindre hjärnsläpp vilket resulterade i att jag tog riksväg 26 - en lååååång väg ner till Göteborg på drygt 3½ timmes bilkörning.

Vi anlände till Göteborg klockan 02.10. Därefter hämtade vi fröken L som var ordentligt disorienterad när jag ringde och väckte henne från sin dyrbara skönhetssömn. Fröken L fick snabbt anställning i den ideellt arbetande flyttfirman och hoppade med i bilen som sedan körde oss vidare till mitt nya bostadsområde Bergsjön.

Efter drygt en halvtimmas vilsen körning i Göteborgs fruktansvärda förorter så anlände vi till slut utanför min nya tomma lägenhet. Nu var det bara att vi skulle flytta upp alla tunga lådor. Ingen big deal, säger de på McDonalds. Men nu visade det sig så att lägenheten låg på tredje våningen (högst upp) och ingen hiss fanns tillgänglig så det var bara att vi påbörjade det slitsamma arbetet vi hade framför oss.

Klockan 04.15 var allting färdigt. Med ett tunt täcke under mig fick jag sova min första natt i Göteborg. Och den var hemsk. Jag tror jag sov djupt i drygt 2-3 timmar och därefter stack solens starka strålar i mina ögon som ett argt bergstroll sticker sitt spö i sina stinkande skor.

Farsan och co tvingade upp oss vid 9-tiden och därefter satt vi på bilen igen, den här gången mot möblernas paradis - även känd som Ikea. Efter att ha bränt ett antal tusenlappar så var det bara att bära in alla förpackningar, möbler och varor till den nya lägenheten - som fortfarande låg på tredje våningen.

Vid 16-tiden drog den ideella familjeflyttfirman iväg hem och kvar fanns jag och fröken L i den tomma lägenheten full med kartonger och nya möbler som vi skulle lappa ihop själva med stor förjusning. Hela kvällen och en lång bit in på natten packade vi upp och gjorde i ordning. Jag själv försökte leka Martin Timell och montera ihop den nyköpta soffan, tv-bordet och tv-hyllan. Vi gick och la oss trötta som utslitna jordgubbsplockare.

Så nu sitter jag i Karlstad igen och jag lär vara här i två veckor till. Det enda jag har kvar i min gamla lägenhet är min bärbara dator, snabbnudlar och min gamla säng (som jag ska försöka få sålt så fort som möjligt!).

fredag 24 april 2009

Mitt flyttkartongsberg

Idag sker äntligen den stora flytten från Karlstad till Göteborg - åtminstone för mina möbler, prylar och saker. Jag själv kommer att åka upp hit igen efter helgens slut och jobba de sista två veckorna här uppe tills det nya jobbet börjar. Farsan, lillsyrran och morbror åker hela vägen upp hit från Ängelholm med släpvagn (som de hyrde i Göteborg förstås) för att hjälpa mig packa ner alla mina dyrbara och högkvalitativa möbler som jag stolt har införskaffat under de 4½ åren jag har bott här.

Jag har försökt sälja några av mina grejer på blocket.se men ingen verkade nappa på mina fantastiska erbjudanden så jag tog bort annonsen efter bara några dagar. Istället har jag gett bort grejerna till närmaste Second Hand-butik - Solareturen.

Skönt att bli av med dem. Något annat som också är skönt är att jag äntligen fått ner alla mina grejer i respektive flyttkartonger. De är prydligt uppradade likt ett sopberg gjort av legobitar. Blir högen större än så kommer jag snart namnge den.

När jag flyttat över allt till den nya lägenheten har fröken L lovat att stationera sig i den nya bostaden och ta väl hand om den tills jag kommer ner så vi båda kan börja välja gardiner till vardagsrummet, inreda badrummet och laga snabbmakaroner i köket.

Det känns lite spännande... Jag och fröken L under en och samma tak i flera månader framöver - tills hon hittar en egen värdig lya någonstans i Göteborgs fina förorter. Samtidigt väntar ett nytt spännande jobb över sommaren, en ny stad och nya förutsättningar för att en dag hitta någon långvarig och värdig lärartjänst.

Men som jag brukar säga... Vi tar en dag i taget.

torsdag 23 april 2009

Generationskriget... Humbug!

I den mediala och mediokra världen verkar det pågå någon vettlös diskussion som fått det fyndiga namnet "Generationskriget". Tyvärr är det inte så coolt eller spännande som det faktiskt låter. Kriget är snarare en debatt mellan två sidor som är ordentligt duktiga på att generalisera. Detta "generationskrig" består av två läger: 40-talisterna och 80-talisterna.

De båda håller på att käfta emot varandra där de menar att den ena sidan är si och den andra sidan är så. Jag orkar inte redogöra för den punktlista som Aftonbladet så prydligt presenterar. Istället lägger jag bekvämt fram följande länk för den som vill läsa hela generationskriget i sin större helhet.

Här. Varsågod. Länk till generationskriget.

Själv tycker jag hela diskussion är ren bullshit - eller humbug ifall man ska använda lite mer rumsrena uttryck. Båda sidors argument bygger på fördomsfulla föreställningar, egna erfarenheter och mediala framställningar om stora grupper människor.

Eftersom jag är född i mitten av 80-talet så antar jag att jag hör till dessa 80-talister som är både det ena och det andra. Gnälliga, flexibla, uppkopplade och har ett stort nätverk av vänner. Jag har egentligen aldrig reflekterat över min generation eller hur vi är och så vidare. Det hela känns ganska meningslöst att försöka "kartlägga" en hel generation. Lägg tid och pengar på något annat mer meningsfullt istället.

Det är farligt att generalisera. Till och med denna generalisering om att det är farligt att generalisera är farlig!