torsdag 30 april 2009

Tusenfemhundrasextio kronor för att flytta ut

1560 kronor.

Så mycket måste jag betala för att flytta ut från min gamla lägenhet i Karlstad. Jag har precis haft min besiktning. En äldre herre med glasögon steg in vid 10-tiden och började genast kika omkring i lägenheten. Han petade på det ena och det andra, öppnade alla skåp och tände alla lampor. 7 minuter senare fick jag skriva på ett formulär. Längs ner till höger om formuläret stod det 1560:- i debiteringsavgift. Lägenheten skall tapetseras om och ugnshandtaget skall repareras.

Och jag skriver på som den sanne och gode hyresgästen jag är. Självklart ställer jag mina frågor och påpekar några saker som jag kommer i underfund med under besiktningens process. Men när det väl är dags att skriva på, då gör jag det gladeligen utan några större klagomål.

Urk.

onsdag 29 april 2009

Utmattad

Jag vet ej varför, men oftast när jag jobbar i skolan längre än två dagar i sträck, då brukar jag bli helt utmattad när jag kommer hem. Trots att jag egentligen inte gör mycket på lektionerna mer än att jag för närvaro eller att jag hjälper någon enstaka förvirrad elev med nån uppgift, så känner jag mig ändå helt utsliten när jag kommer hem.

Jag har hört med flera andra kollegor och vänner som jobbar i skolorna och de brukar uppge att de känner detsamma. Det hela är faktiskt ganska märkligt eftersom jag inte alls känner samma trötthet när jag jobbat på Donken, ett jobb som faktiskt är mycket mer fysiskt krävande.

Men om jag jobbar i skolan längre än en vecka i sträck, då brukar denna kraftiga trötthet gå över ganska fort. Det beror antagligen på att man kommer in i tempot, i arbetsmiljön eller vad det nu kan vara.

Fast tro det eller ej, men man blir faktiskt tröttare än man tror av att jobba i skolan.

tisdag 28 april 2009

Nationella prov - ett politiskt intrument?

Just nu verkar det vara mycket nationella prov runt om i landets skolor. Eleverna stressas och får för sig att dessa nationella prov kommer att ligga till grund för deras liv i många år framöver. Lärarna stressar också och vill att deras elever skall prestera så bra som möjligt. Nytt för den här terminen i grundskolans senare år är att man har infört nationella prov i biologi, fysik och kemi. Från och med nästa år, 2010, skall dessa prov även kunna användas som stöd för betygsättningen.

Inte nog med det, man har dessutom infört nationella prov i moderna språk, tyska, franska och spanska. I dessa prov ingår förstås både läs- och hörförståelse. Jag antar att det bara är en tidsfråga innan vi får nationella prov i SO-ämnena, historia, religion, samhällskunskap och geografi. Vad jag tycker om detta är ganska svårt att säga i nuläget. Men spontant känner jag att det skulle kunna gå att genomföras ifall man i dessa prov har ett tämligen övergripande och allmänt innehåll.


När proven är skrivna måste lärarna sätta sig ner i flera dagar framöver och rätta dessa tjocka häften. Jag har märkt att många lärare till och med ansöker om ledighet för att kunna hinna rätta klart proven. När de rättar måste de förstås utgå ifrån de instruktioner som Skolverket har gett.

Det här säger Skolverket om syftet med de nationella proven:


    Syftet med det nationella provsystemet skall vara att
    - bidra till ökad måluppfyllelse för eleverna,
    - förtydliga målen och visa på elevers starka och svaga sidor,
    - konkretisera kursmål och betygskriterier
    - stödja en likvärdig och rättvis bedömning och betygssättning
    - ge underlag för en analys av i vilken utsträckning kunskapsmålen nås på skolnivå, på huvudmannanivå och på nationell nivå


Vad jag förstår så håller Jan Björklund och hans lakejer på att utforma och arbeta för ännu fler nationella prov, i flera ämnen och i lägre årskurser. Jag vill inte riktigt uttala mig om vad jag anser om detta heller då jag helst vill läsa in mig på ämnet först. Men jag får intrycket av att de nationella proven fungerar som ett sorts politiskt instrument för att få den enkelspåriga allmänheten att bli glada när de visar upp "de goda resultateten."

Kanske har jag fel, kanske är jag bara så där anti-JanneB som de flesta lärare idag är eller så kanske dessa ökade nationella prov faktiskt gör gott för landets skolor, elever och lärare. Time will tell, som man brukar säga.

måndag 27 april 2009

Livet som vikarie


Idag, imorgon och i övermorgon vikarierar jag på Skolan. Anledningen till att jag inte ger Skolan, där jag vikarierar den här veckan, ett namn är helt enkelt för att jag inte vill ha någon som helst risk att jag hänger ut några enskilda skolor. Så därför säger jag bara Skolan. Det lär jag göra hädanefter på alla de skolor jag kommer att vikariera i.

Och idag har jag haft ett flertal lektioner på Skolan. Främst har det varit MA/NO och det har som vanligt varit i högstadiet. Lektionerna och undervisningen har varit som det alltid har varit.

"Hej, jag heter frilansande pedagogen och jag är vikarie för er ordinarie lärare. Enligt hennes/hans planering så ska ni göra dessa uppgifter, läsa dessa sidor, ha detta i läxa och jobba enligt denna planering. Varsågoda! Och just det - glöm ej att skriva på närvarolistan!"

Livet som korttidsvikarie är ganska så simpelt. Man kommer in till klassrummen, man för närvaron och man släpper iväg eleverna - oftast lite tidigare eftersom alla förväntar sig att vikarien alltid släpper iväg eleverna några minuter tidigare. Det är en sorts oskriven regel, vad jag har förstått. Och om man nu mot all förmodan ej skulle släppa iväg eleverna lite tidigare, då blir det kollektiva protester och eleverna kollar surt på en. "Öh, är du helt bängad i huvudet eller? Du bryter ju mot reglerna!"

Det blir inte mycket lättare heller när man som vikarie sitter i personalrummet. De ordinarie lärarna har ingen större lust att visa ett falskt intresse för en och det slutar med att man sitter i ett litet hörn och läser dagens morgontidning och dricker ljummen kaffe samtidigt som man låtsas att man tänker på viktiga skolpolitiska frågor som Jan Björklund har satt igång.

I matsalen sker förstås samma sak. Man äter sin mat och man håller käften och ler när en och en annan lärare knallar förbi. Frid och balans råder i skolans korridorer och lärarna kan stressa sig vidare från en lektion till en annan.

Det kanske låter som om jag beklagar mig över min situation men det gör jag inte. Jag har faktiskt vant mig vid detta att de ordinarie lärarna inte riktigt bryr sig om mig - varför skulle de göra det? Jag är ju bara en lättersättlig vikarie som är på tillfälligt besök och som enbart finns för att föra närvaro på eleverna. Jag skulle säkert inte lägga särskilt mycket tid på någon annan vilsen vikarie ifall jag själv var anställd lärare på någon skola...

I början störde jag mig på detta men jag har börjat tycka att det på något sätt är ganska skönt och lättsamt att vara vikarie. Jag gör mitt jobb utan att få ta större ansvar, jag behöver ej oroa mig för att göra större planeringar, inga rättningar och inga föräldrasamtal. Dessutom bryr jag mig inte heller och jag orkar inte heller skapa nya kontakter här i Karlstad, speciellt inte nu när jag ändå kommer bosätta mig i Göteborg om drygt två veckor.

Man är ingen lärare när man är vikarie. Man är enbart vikarie. Man kan förstås fortfarande kalla sig vikarielärare ifall man vill, men man är fortfarande ingen lärare för det. Och då får man räkna med att dricka sitt kaffe själv och fortsätta föra närvaron på eleverna.

söndag 26 april 2009

Flyttat och klart!

Så dääääääär, är de två första orden jag vill inleda detta inlägg med. För det är faktiskt så jag känner mig. "Så dääär", utropade den frilansande pedagogen och skakade av sina två händer med en lätt symbolisk klappning för att visa att han var färdig med den föregående sysslan.

Ojoj, det har varit en hektiskt och härlig helg. I fredags kväll kom farsan och co med sitt ideellt arbetande flyttfirma - även känd som min syster och hårt arbetande morbror. På ungefär 1½ timme fick vi ner alla mina flyttkartonger till släpkärran. Därefter var det bara raka vägen ner till Göteborg. Tyvärr drabbades jag av ett mindre hjärnsläpp vilket resulterade i att jag tog riksväg 26 - en lååååång väg ner till Göteborg på drygt 3½ timmes bilkörning.

Vi anlände till Göteborg klockan 02.10. Därefter hämtade vi fröken L som var ordentligt disorienterad när jag ringde och väckte henne från sin dyrbara skönhetssömn. Fröken L fick snabbt anställning i den ideellt arbetande flyttfirman och hoppade med i bilen som sedan körde oss vidare till mitt nya bostadsområde Bergsjön.

Efter drygt en halvtimmas vilsen körning i Göteborgs fruktansvärda förorter så anlände vi till slut utanför min nya tomma lägenhet. Nu var det bara att vi skulle flytta upp alla tunga lådor. Ingen big deal, säger de på McDonalds. Men nu visade det sig så att lägenheten låg på tredje våningen (högst upp) och ingen hiss fanns tillgänglig så det var bara att vi påbörjade det slitsamma arbetet vi hade framför oss.

Klockan 04.15 var allting färdigt. Med ett tunt täcke under mig fick jag sova min första natt i Göteborg. Och den var hemsk. Jag tror jag sov djupt i drygt 2-3 timmar och därefter stack solens starka strålar i mina ögon som ett argt bergstroll sticker sitt spö i sina stinkande skor.

Farsan och co tvingade upp oss vid 9-tiden och därefter satt vi på bilen igen, den här gången mot möblernas paradis - även känd som Ikea. Efter att ha bränt ett antal tusenlappar så var det bara att bära in alla förpackningar, möbler och varor till den nya lägenheten - som fortfarande låg på tredje våningen.

Vid 16-tiden drog den ideella familjeflyttfirman iväg hem och kvar fanns jag och fröken L i den tomma lägenheten full med kartonger och nya möbler som vi skulle lappa ihop själva med stor förjusning. Hela kvällen och en lång bit in på natten packade vi upp och gjorde i ordning. Jag själv försökte leka Martin Timell och montera ihop den nyköpta soffan, tv-bordet och tv-hyllan. Vi gick och la oss trötta som utslitna jordgubbsplockare.

Så nu sitter jag i Karlstad igen och jag lär vara här i två veckor till. Det enda jag har kvar i min gamla lägenhet är min bärbara dator, snabbnudlar och min gamla säng (som jag ska försöka få sålt så fort som möjligt!).

fredag 24 april 2009

Mitt flyttkartongsberg

Idag sker äntligen den stora flytten från Karlstad till Göteborg - åtminstone för mina möbler, prylar och saker. Jag själv kommer att åka upp hit igen efter helgens slut och jobba de sista två veckorna här uppe tills det nya jobbet börjar. Farsan, lillsyrran och morbror åker hela vägen upp hit från Ängelholm med släpvagn (som de hyrde i Göteborg förstås) för att hjälpa mig packa ner alla mina dyrbara och högkvalitativa möbler som jag stolt har införskaffat under de 4½ åren jag har bott här.

Jag har försökt sälja några av mina grejer på blocket.se men ingen verkade nappa på mina fantastiska erbjudanden så jag tog bort annonsen efter bara några dagar. Istället har jag gett bort grejerna till närmaste Second Hand-butik - Solareturen.

Skönt att bli av med dem. Något annat som också är skönt är att jag äntligen fått ner alla mina grejer i respektive flyttkartonger. De är prydligt uppradade likt ett sopberg gjort av legobitar. Blir högen större än så kommer jag snart namnge den.

När jag flyttat över allt till den nya lägenheten har fröken L lovat att stationera sig i den nya bostaden och ta väl hand om den tills jag kommer ner så vi båda kan börja välja gardiner till vardagsrummet, inreda badrummet och laga snabbmakaroner i köket.

Det känns lite spännande... Jag och fröken L under en och samma tak i flera månader framöver - tills hon hittar en egen värdig lya någonstans i Göteborgs fina förorter. Samtidigt väntar ett nytt spännande jobb över sommaren, en ny stad och nya förutsättningar för att en dag hitta någon långvarig och värdig lärartjänst.

Men som jag brukar säga... Vi tar en dag i taget.

torsdag 23 april 2009

Generationskriget... Humbug!

I den mediala och mediokra världen verkar det pågå någon vettlös diskussion som fått det fyndiga namnet "Generationskriget". Tyvärr är det inte så coolt eller spännande som det faktiskt låter. Kriget är snarare en debatt mellan två sidor som är ordentligt duktiga på att generalisera. Detta "generationskrig" består av två läger: 40-talisterna och 80-talisterna.

De båda håller på att käfta emot varandra där de menar att den ena sidan är si och den andra sidan är så. Jag orkar inte redogöra för den punktlista som Aftonbladet så prydligt presenterar. Istället lägger jag bekvämt fram följande länk för den som vill läsa hela generationskriget i sin större helhet.

Här. Varsågod. Länk till generationskriget.

Själv tycker jag hela diskussion är ren bullshit - eller humbug ifall man ska använda lite mer rumsrena uttryck. Båda sidors argument bygger på fördomsfulla föreställningar, egna erfarenheter och mediala framställningar om stora grupper människor.

Eftersom jag är född i mitten av 80-talet så antar jag att jag hör till dessa 80-talister som är både det ena och det andra. Gnälliga, flexibla, uppkopplade och har ett stort nätverk av vänner. Jag har egentligen aldrig reflekterat över min generation eller hur vi är och så vidare. Det hela känns ganska meningslöst att försöka "kartlägga" en hel generation. Lägg tid och pengar på något annat mer meningsfullt istället.

Det är farligt att generalisera. Till och med denna generalisering om att det är farligt att generalisera är farlig!

onsdag 22 april 2009

FP: Fler barn skall ställas inför domstol!

Människor i synnerhet, speciellt i grupp, är oftast - milt sagt - dumma i huvudet. De är korkade, tänker kortsiktigt och vill ha snabba lösningar på problem som kräver tid, tålamod och omtanke. Vår blivande skolminister Jan Björklund hör till dessa människor och han vet att detta är det som svenska folket idag - eller folk överlag - vill se och höra.

Och läser man Aftonbladet någorlunda regelbundet så kan man idag se att det förbannade, fruktade och frustrerade Folkpartiet vill se hårdare straff, mer straff och tydligare straff mot ungdomar som inte sköter sig.

En folkpartist vid namnet Johan Pehrson vill göra det möjligt för barn från 15 år att bli ställda inför domstol. Vi kallar dem barn eftersom barn fortfarande är barn tills den dag de fyllt 18 år - och detta är enligt FN:s barnkonvention. Nu är det ju inte så att Pehrson menar att vi ska döma barn som är under 18 till några egentliga straff, men däremot ska de kunna ställas inför domstol i "avskräckande syfte".

Ett annat förslag de har är att föräldrar skall göras ekonomiskt ansvariga för de skador som deras barn utför, ett förslag som jag däremot kan instämma med. Alla föräldrar är ju trots allt ansvariga för sina barn och deras handlingar tills de fyllt 18 år och är myndiga.

Men att ställa en vettlös, korkad och omogen unge inför domstol... Vad skulle det ge för effekt mer än att ungen får en massa vuxna människor som dömer honom med sina sylvassa blickar? Problemen kvarstår ju fortfarande. Ingen unge gör dumma saker (och nu snackar jag inte om att de trycker i fyrverkerier i grannens brevlåda, jag snackar om grova rån av gamla och handikappade människor eller gängmisshandel mot skolans kurator) utan att det råder en obalans eller otrygghet i hans hemförhållanden.

Borde vi inte börja någonstans där istället för att stå och glo med arga ögon på våra barn? Lösningar skall baseras på omtanke, långsiktiga mål och med god forskning och erfarenhet bakom sig - inte med populistiska förslag och beslut.

tisdag 21 april 2009

Fristående skolor kontra kommunala skolor

De fristående skolorna fortsätter att öka i elevantal och de kommunala skolorna går allt mer i back. Detta konstaterar Skolverket som menar att de fristående skolorna lockar allt fler föräldrar med sina goda resurser och "bra rykten". Sedan 2001/2002 så har elevantalet i de kommunala skolorna minskat från 1 miljon till 900.000 elever och minskningen lär fortsätta ända in till 2011-2012.

Majoriteten, 90 % av skolans elever, går i kommunala skolor och 10% går i de privata/fristående skolorna, en ökning på 1% sedan några år tillbaka. Även jag själv har märkt av denna tendens av ökade fristående skolor då jag har sökt annonserade jobb på arbetsförmedlingen. Av alla de annonserade jobb så kom nästan hälften av de lediga jobben från de fristående skolorna.

Man skulle ju tro att de kommunala skolorna skulle få för sig att vilja konkurrera med de privata skolorna och därmed öka sina resurser och ansträngningar om att vilja förbättra skolan. Istället verkar den rulla på i samma takt och anda som den alltid gjort och detta blir ju då resultatet - att de privata skolorna växer.

De privata skolorna sticker lite i ögonen på den svenska skolans slogan: "En skola för alla". Men hur kan det förbli en skola för alla när vissa skolor enbart tar emot de elever som kommer från mer välbärgade hem? Hur mycket avspeglar det verkligheten när vi delar upp våra skolor i en "rikare skola" och en "fattigare skola"?

Skolan ska ju vara en sorts miniatyr av samhället, en reflektion om man så vill säga. Alla som går i skolan ska ju få utbildning, gemenskap och såväl samhällelig utbildning så att de kan föra sig i samhället och därmed också möjlighet att förändra samhället till det bättre.

Hur skulle jag, den frilansande pedagogen, välja mellan en privatskola eller en kommunal skola? Valet skulle bli enkelt: Jag skulle ta den som erbjöd mig en tjänst direkt. Och man får väl kalla mig en hycklare eller sellout. Men precis som alla människor behöver jag försörja mig och få arbetserfarenhet.

söndag 19 april 2009

Jobbarsökarsöndag!

Idag sitter jag inne hela dagen framför datorn och klickar mig fram efter några värdiga lärartjänster som må uppstå som sällsynta champinjoner i ett potatisfält. Alla som har sökt jobb vet att det är fruktansvärt tråkigt och stundtals väldigt deprimerande. Man klickar sig in på ams.se och börjar bläddra runt bland alla de hundratals eller tusentals (beroende på vart man bor förstås) jobb som ändå inte passar en - men som man måste söka ändå eftersom där inte finns några andra bättre alternativ.

Som det ser ut nu så finns det mest jobb inom restaurang- och försäljningsbranschen. Restaurangbranschen är det i stort sett nästan omöjligt att få jobb då de kräver att man har erfarenhet eller yrkesvana. Försäljningsbranschen är relativt lätt men då kräver de att man säljer en bit av sin själ och samvete. Jag har jobbat inom försäljning och det var nog en av de psykiskt jobbigare jobben jag har haft.

Att sitta framför en smutsig och långsam dator med en sliten headset och ringa runt till vanliga människor och erbjuda dem diverse tidningsprenumerationer (vilket svårstavat ord!) till "vansinnigt låga" priser är något man inte direkt är stolt över... Usch, jag ryser när jag tänker tillbaka på mina mörker perioder då jag jobbade för Satan och hans undermåliga undersåtar.

Hur ser det ut med läratjänsterna i Göteborg då? Där finns ett 20-tal annonserade jobb varav de flesta av dem är tjänster inom förskolan, vissa kräver någon form av specialpedagogisk utbildning och en mängd av dessa tjänser är inom gymnasieskolan. Jag har också märkt att det främst är privatskolorna som annonserar ut sina lediga lärartjänster.

Av alla de 10-tal jobb (inom skolan) som jag sökte så hittade jag endast ett jobb som passade min ämneskombination perfekt. Jag skickade givetvis in min ansökan och nu är det bara att man rullar tummarna innan dess. (Om ungefär två dagar lär jag ha glömt att jag har sökt denna tjänst - ifall jag inte bläddrar tillbaka bland de gamla inläggen i bloggen förstås).

Att söka jobb är som att skicka ett brev till Lotteriinspektionen där man artigt men bestämt ber dem skicka tillbaka en ny trisslott eftersom den man precis köpte på den närliggande tobaksboden inte gav någon vinst. Skulle man nu ha en sådan astronomisk tur att de faktiskt skickar tillbaka en ny trisslott, då är det bara att man skrapar den nya lotten men snabbt inser man till sin besvikelse att man fick ännu en nitlott.

Slutsats: Att söka jobb är som att söka efter den sällsynta vinstlotten bland alla nitlotter.

lördag 18 april 2009

Några saker man bör göra då och då...

Några saker man sällan gör, men som man borde göra då och då (utan inbördes ordning):

1. Rensa bland MSN-kontakterna.
- Varför ha kvar folk som man ändå aldrig pratar med och som man knappt kommer ihåg?

2. Framkalla de digitala bilder man har i datorn.
- Datorer kraschar förr eller senare. Framkalla bilderna innan det är för sent!

3. Städa/Sopa balkongen (ifall man har någon).
- Det samlas damm och grus där mer än man tror faktiskt.

4. Skura, torka och städa badrummet.
- Toaletten besöker vi varje dag (och på grund av detta så förtjänar den en noggrann storstädning då och då!

5. Damma toppen på bokhyllan.
- Dammråttornas huvudstad, Dammråttia, finns alltid belägen på toppen av bokhyllan...

fredag 17 april 2009

Piraterna blir allt fler!

I och med den historiska (och enligt mig den felaktiga) domen mot de fyra anklagade Pirate Bay-grundarna så har det liberala politiska partiet Piratpartiet nu vuxit med över 3000 medlemmar till - på blott några timmar! Det betyder att partiet nu är större än tre av de existerande riksdagspartierna.

Detta visar ändå att folk har börjat inse att Piratpartiet behövs och att de behövs för att vi ska fortsätta bevara vår frihet, integritet och kunna sprida kunskap som människor i demokratiska länder ska ha fortsatt rätt att göra.

Jag har bestämt mig. Jag ska rösta på Piratpartiet i Europavalet!

Piraterna seglar vidare i den klorfyllda vattenbassängen

Så kom äntligen domen mot piraterna i Pirate Bay... 1 års fängelse och 30 miljoner i skadestånd. Underhållningsbranschen anser sig ha vunnit och de tror nu att Internet kommer att bli lika rent som en klorfylld vattenbassäng.

Men egentligen är hela domen skitdum och jävligt naiv. Lobbyisterna och affärsmännen i sina dyra kostymer sitter på sina fåtöljer och menar att detta är en sorts seger mot den illegala fildelningen - och illegala sajter såsom Pirate Bay. Men jag är ledsen att säga detta, vattenbassängen kan aldrig bli helt ren oavsett hur mycket klor man än häller i. Gå in på google, därefter är det bara att skriva in diverse filmer/låtar du vill ladda ned och google kommer att länka till en bra mängd illegala sajter. Borde då inte alla sökmotorer bli stämda eller nedlagda då de på ett sätt länkar till illegala sajter såsom Pirate Bay?

Nu blir de orakade killarna på Pirate Bay martyrer och de kommer alla att skrivas in i de svenska historieböckerna för att ha gjort avtramp i historien. Fildelningen i världen kommer att fortsätta medan underhållningsindustrin vägrar anpassa sig efter marknaden. Mp3-spelare säljs fortfarande på SIBA, Elgiganten och en massa andra tusen affärer - vilket är rätt lustigt eftersom du faktiskt måste ladda ner låtar ifall du vill fylla din mp3-spelare med musik.

Att kämpa mot den tekniska utvecklingen på Internet är som att kämpa mot vädret. Du kan inte bestämma vad det ska bli för väder och du kan ej förhindra att det ibland regnar, blåser eller är varmt. Det enda du kan göra är att du bestämmer vad du ska för kläder eller skor. I många fall är det bara att man glider med och försöker anpassa sig så gott det går. Konsumenterna är de som ska styra marknaden och efterfrågan medan producenterna (företagen och underhållningsbranschen) borde anpassa sig efter konsumenternas behov. Istället håller producenterna på att hälla i en jäkla massa klor i vattenbassängen i hopp om att bassängen ska förbli ren. Alla de som hoppar i vattnet kliar sig i ögonen av ren irritation.

Två dagar senare är bassängen återigen fylld av alger och skit.

torsdag 16 april 2009

Förväntansfull!

Idag är det den 16:e april. Och från och med idag är lägenheten i Göteborg officiellt min! Så nu är det bara att hämta nycklarna och börja flytta in så fort jag fått i ordning det mesta här i Karlstad.

Fröken L åker ner nu i helgen och börjar jobba i Göteborg - hon har fått sommarjobb där - och kommer tills dess bo i min tomma lägenhet tills jag kommer ner. Känner mig riktigt förväntansfull och positiv inför flytten!

onsdag 15 april 2009

Stephen King? Nej, tack!

Jag försökte verkligen lyssna klart novellsamlingen av Stephen King. I samlingen fanns en mängd kända och välskrivna titlar. Men tyvärr orkade jag mig bara igenom de två första novellerna och därefter var det rena sömnfesten. Det var inte alls läskigt nånstans. I nån bok så var det någon pojke som stötte på Djävulen. Djävulen bar en svart kostym och allt levande i hans närhet dog. Oj, va läskigt.

I en annan novell var det någon snubbe som såg sin egen död framför sig när han gick på en offentlig toalett (jag kommer inte riktigt ihåg detaljerna eftersom jag tyckte den var så hiskeligt tråkig). Därefter så orkade jag inte lyssna mer.

Nu måste jag hitta någon ny talbok som jag kan lyssna på när jag åker buss, går till jobbet eller vad det nu kan vara.

Annars så är det bara gött att glida omkring nu och jobba järnet på Donkan tills jag flyttar ner till Göteborg. Det mesta är nedpackat i lägenheten, fröken L och jag har städat det värsta och jag har fått ett par intresserade och potentiella köpare av mina begagnade möbler. Nu väntar jag bara på att familjen kommer upp hit så vi kan köra ner allt till den nya lägenheten.

tisdag 14 april 2009

Dålig karma på er elaka människor där ute!

Idag tänkte jag egentligen skriva ett långt inlägg om det nya förslaget som den sittande regeringen tillsammans med herr Jan Björklund har utformat. Ni vet, det där förslaget om att avskaffa IV-programmet. Men på grund av en rad händelser - som jag snart ska redogöra för - så tänkte jag ploga igenom detta lite fort.

Janne menar förstås att IV-programmet är det största misslyckandet inom svensk skola och att hela konceptet med ett individuellt program är dömt att gå under. Ungdomarna där lär sig inget och det tjänar ingenting till att ha kvar programmet, måste Janne ha sagt när han satt på toa och kliade sig på huvudet samtidigt som han beklagade sig över alla de bråkiga ungdomar som ränner runt omkring i hans bostadsområde under fredagskvällarna.


Översättning: Problematiska (puckade) ungdomar är ett problem och ett problem måste tas itu illa kvickt. Vi hoppar över det gula kortet och går direkt till det röda. Felet med detta tankesätt är att vi kommer slänga ut en stor mängd ungdomar ute i kylan och att vi på något kollektivt sätt säger: "Nej, ni har misslyckats och det finns ingen räddning för er. Ut och käka kebab eller cheeseburgare eller något, vi bryr oss inte."

Självklart är jag fullt medveten om de brister som finns i IV-programmet och alla de svårigheter som de lärare i det gymnasieprogrammet varje dag stöter på. Men brister kan fixas och problem kan lösas. Men i Jannes värld får det inte finnas någon plats för elever med svårigheter, elever med inlärningsproblem eller elever med jobbiga hemförhållanden. Nej, i Jannes värld ska vi ha skoluniform på oss, läsa högt ur bibeln inför varje lektion och marschera som hjärntvättade hyenor på väg mot slakteriet.

Och om vi nu tar bort IV-programmet... Vad händer då med alla de ungdomar som faktiskt behöver ett individuellt program? Sopar man undan dammet under mattan så kanske allt ser fint och prydligt ut, men dammråttorna under mattan finns fortfarande där och de lär frodas väl, kan jag tänka mig.

Nog om det. Nu över till lite mer personliga saker. Jag vet, jag vet. Världen kretsar inte kring mig och jag önskar verkligen - verkligen - att jag bidrog mer till den mediala och skoldebatten lite mer och alla de saker som rör skolans värld. Tyvärr har jag andra bollar i luften och andra saker i det personliga livet som måste ses över.

Idag skulle bara vara en glädjens dag. Och den började som en glädjens dag. För idag, klockan 13.12, i Södra vägen 12 i Göteborg, skrev jag på kontraktet till min nya lägenhet! Jag fick läsa en massa blanketter, skriva på det ena och det andra pappret, läsa en lång lista på saker man inte ska göra och särskilda ordningsregler och därefter var allt klart. Nycklarna kan som tidigast hämtas på fredag.

Men snart skulle mitt tillfälliga euforiska lyckotillstånd utplånas likt en hungrig utrotningshotad schimpans på jakt efter mogna bananer (usch, det var en hemsk liknelse). När jag satt på centralstationen och väntade på mitt tåg som skulle anlända om drygt en 1 timma, så märkte jag nån gång under hela vänteprocessen att min jacka (!) hade blivit stulen! I jackan hade jag tågbiljetten hem och mitt dyra busskort värt 700 kr (som gör att jag kan åka gratis, när som helst, var som helst och hur mycket som helst i hela Värmland!).

Fråga mig inte hur den förbannade tjuven snodde min jacka. Jag hade den vid sidan om mig och väskan vid andra sidan och läste lugnt min bok. Någon gång under allt måste han alltså ha glidit förbi och ryckt till sig jackan utan att jag märkte det.

Jag säger bara en sak. Dålig karma!

Dålig karma på dig också, Jan Björklund!

lördag 11 april 2009

En låååång långfredag

Idag, på långfredagen, gick Jesus mot sin död för att betala för människornas skuld. Trots att jag inte är vidare kristen eller ens religiös, så finner jag religiösa personer, händelser och ritualer som oerhört intressanta. Religion är underhållande och religion är på något vis så där härligt mänskligt naivt beteende som enbart kan uppstå hos smarta och korkade människor.

Den här fredagen har sannerligen varit lång. Inte för att jag har ägnat en längre tanke eller reflektion över Jesus hårda kval. Nej, den har varit lång för att jag och Fröken L har stått och slitit i mitt smutsiga kök hela dagen. Vi fick lida för mina ohygieniska och icke-sanitära synder som jag har (o)medvetet har bedrivit i över 4 år i samma lägenhet. Jag visste att jag hade det smutsigt... men så häääär smutsigt? Ack och ve, så lättvindigt min uppfattning om sanitärt uppehållande har varit. Jag skäms. Och Fröken L får lida för mina synder.

Å andra sidan är halva det tunga arbetet nu över när köket äntligen är avklarat. Det som nu återstår är att jag moppar och dammsuger lägenheten ett antal gånger, att jag krigar klart i badrummet och att jag ger mina fönster några intima smekningar med disktrasan och fönsterputsmedlet.

Belöningen var dock inte alltför långt distanserad från oss ty vi bestämde oss för att käka hos den lokala nyöppnade iranska (eller är det kurdiska?) kebabrestaurangen här i närområdet. Det bjöds på nygrillade shiskebabspett och kycklingspett blandat med en stor förtjusning av nybakade vedugnsbröd. Mums.

Nu är vi helt utslitna och trötta (åtminstone jag då jag har gjort det mesta av arbetet). Dags att stämpla ut. Glad påsk på er alla.

fredag 10 april 2009

Phew!

Jag och Fröken L har städat, skrubbat och spolat min lägenhet hela dagen - och än har vi mycket kvar att göra! Spisen och ugnen var det absolut värsta. Har stått och städat och misshandlat den hela dagen. Fick dra ut den från sin ursprungliga plats och ge den en ordentligt närgången helkroppsmassage för att få den att se någorlunda anständig ut. Kalkavlagringar, torkad fett, smuts och annat skit har legat hemligt gömt kring hela köket under de 4½ åren jag har bott här.

När man tänker efter är ens boende egentligen jävligt skitigt och det är först när man storstädar den (för att man måste flytta) som man först inser hur dåligt städat ens hem är. Som tur är så är den lägenheten jag nu städar bara en liten 1:a på 24,5 kvm vilket gör självaste städprocessen inte så hemsk som den hade kunnat vara.

Nåväl, nu ska jag återgå till arbetet innan Fröken L börjar gnälla på mig för att blogga istället för att skrubba kalkavlagringarna från diskvasken!

Städa på, gott folk!

onsdag 8 april 2009

Snabba ryck nu!

Igår sa jag upp min lägenhet. Det hela gick väldigt smidigt till. Jag gick in till fastighetsbolaget och berättade kort och koncist att jag tänkte flytta ut ur min nuvarande lägenhet och att jag därför ville säga upp den. Sedan så var det bara att skriva på några papper, läsa igenom några villkor om städkontroll och lägenhetsbesiktning och därefter ta hem lite kuvert och formulärer.

Redan nu på tisdag, 14 april, så beger jag mig till Göteborg för att skriva på kontraktet till den nya lägenheten! Och sedan är lägenheten min! Nu kommer det blir dubbel hyra i tre månader framöver. Men här kommer ännu en god nyhet angående detta!

Eftersom min nuvarande lägenhet är en studentlya (jag vet, jag blev färdig i januari så tekniskt sett så är jag inte längre en student...) så är den hyresfri under juni och juli månad. Och eftersom jag sade upp lägenheten nu i april så innebär det att jag endast behöver betala dubbelhyra under maj. Så nu blir det snabba ryck och mycket att göra på kort tid!

Och imorgon lär det bli grymt mycket att göra på Donkan. Chefen ringde in mig och hon ville hemskt gärna ha mig där under dagens gång eftersom HELA Karlstads hockeygalna stadsbor lär ta sig till centrum för att fira SM-guldet - och därefter lär en stor del av dessa bege sig till Donkan där jag jobbar. Om vädret är bra lär allt bli ännu värre. Just det, ja. Grattis till SM-guldet, FBK.

måndag 6 april 2009

Göteborg, here I come!

Klockan 10.00 var jag på Hammarkullen för att kolla på en lägenhet. Efter visningen fick jag reda på att jag var den enda som tackat ja till visning och därför var sannolikheten till att jag skulle få lägenheten väldigt stor.

Hammarkullen ligger ute vid Angered en bit utanför Göteborgs centrum, ungefär 15 minuter med spårvagn. När jag satt på spårvagnen tillbaka hem till Bagges lägenhet kände jag mig en aning osäker på om jag skulle ta lägenheten då jag tyckte att den såg en lite förfallen ut och jag inte riktigt gillade området.

Men så ringde plötsligt telefonen igen när jag satt på Bagges slitna soffa.

"Hej, det här Hyresvärden. Är du fortfarande intresserad av den där lägenheten ute i Bergsjön som du var på visning för någon månad sedan?" berättade rösten på andra sidan luren.
"Uhm... Va?" frågade jag och trodde att det var hyresvärden för lägenheten ute i Hammarkullen.
"Det visade sig att den personen som hade blivit erbjuden lägenheten nu drog sig ur i sista stund vilket gör att den lägenheten som du sökte innan nu blir tillgänglig."
"Jaha..."
"Så vad säger du? Är du intresserad av att teckna kontrakt redan nu, den 16 april?"

Så nu sitter jag här. På Bagges slitna soffa. Lätt chockad. Glad. En aning exalterad.

Och snart bär det av till Göteborg!

I Göteborg igen...

Så var man i Göteborg igen. Hemma hos en gammal polare, Bagge, som jag läste på gymnasiet ihop för många år sedan. Bagge pluggar på och glider omkring vid Chalmers universitet och läser till civilingenjör helt obekymrad över landets ekonomiska situation och jobbmöjligheter.

Jag sitter på min bärbara dator och surfar på ett öppet nätverk som kallas "Ipredia". För er som inte vet så kan jag informera er om att Ipredia är en sorts rörelse som startat i samband med Ipred-lagen. Det började med att en inflytelserik bloggare, Emma tror jag hon heter, bestämde sig för att protestera mot Ipred-lagen genom att öppna upp hela sitt nätverk för alla. Och genom att göra detta så kan man gå runt lagen och därmed kan man inte anklagas för illegal fildelning då nätverket blir offentligt och publikt. Jag instämmer med denna rörelse helt och jag hoppas att allt fler deltar i det. Ipred-lagen är verkligen en stor skrevspark mot rättsäkerheten och den individuella integriteten.

Nåväl... Anledningen till att jag befinner mig i Göteborg igen är för att jag ska gå på ännu en lägenhetsvisning och arbetsintervju. Den här gången ligger lägenheten på ett betydligt mindre eftertraktat område, Angered. Jag antar att det blir ett icke-attraktivt område när där bor alltför många bruna människor i en och samma plats.

För det är så det funkar i detta land (och i de flesta länder, antar jag) - oavsett vad som sägs. Ju fler bruna människor där bor i ett särskilt område, desto mindre eftertraktat är det. För mig kvittar det. Bara jag har någonstans att bo och tak över huvudet så är jag nöjd.

Vi håller tummarna inför imorgon!

lördag 4 april 2009

Karriär i McDonalds eller karriär i skolan?

Igår fick jag ta ett oerhört stort ansvar på McDonalds då jag jobbade. Den ordinarie skiftledaren var sjuk och en restaurangchef från en annan restaurang i länet hade kallats in. Han var förstås inte helt van vid de rutiner och sätt vi arbetade med så därför fick jag, som hörde till de mer rutinerade och erfarna medarbetarna, ta över roddret allt mer.

Under rasten när jag och restaurangchefen satt och vilade så pratade vi lite allmänt. Han frågade mig om min livssituation, hur länge jag hade jobbat och berömde mig för att jag var så organiserad och duktig på jobbet. Jag berättade kortfattat hur jag hade det och hur framtidsutsikterna såg ut för min del.

"Vad har du för planer efter att ha flyttat till Göteborg?" frågade han.
"Som det ser ut nu så kommer jag troligen att sommarjobba på ett casino och därefter till hösten hade jag tänkt söka några lärartjänster ifall där nu finns några." svarade jag.
"Hm... Hur länge har du jobbat på McDonalds?" fortsatte han.
"Ungefär två år nu..." sa jag.
"Du vet väl att du kan göra karriär här på McDonalds? En sådan duktig kille som du har stora möjligheter att utvecklas på detta jobb, ska du veta." berättade han.
"Nja... Visst tycker jag att detta jobb är okej och att många av medarbetarna är trevliga, men jag har andra framtidsplaner."
"Du skulle tjäna mycket mer på McDonalds än du skulle om du jobbade som lärare." fortsatte han, utan att låta hånande eller nedsättande på något vis. Det var mer som ett konstanterande från hans sida där han på något sätt menade väl med det han sa.

Ingångslönen för lärare i landet - oavsett kategori - ligger runt 20.000 kronor (vi får inte glömma att där faktiskt finns många obehöriga lärare som drar ner på det här genomsnittet). Snittlönen för en 55-årig gymnasielärare ligger på 26.000 kronor.

En 20-årig McDonaldsarbetare, utan yrkesvana, tjänar enligt Hotell- och Restaurangfackets löneavtal ca 105 kr/timmen (Ob-tillägg inräknat). På McDonalds kan man också räkna med att få många extratimmar ifall man vill - utöver de vanliga 160 timmar man vanligtvis får i månaden. Är man dessutom utbildad och gått på kurser inom McDonalds ligger lönen på runt 125 kr/timmen.

Vissa månader har jag hört om skiftledare som har tjänat upp emot 25000-28000 kronor då de valt att jobba lite mer än vanligt. McDonalds brukar dessutom alltid framhäva att det finns en karriär inom deras bransch och att alla de som är sugna på att klättra i stegen alltid får möjlighet till detta ifall de är tillräckligt intresserade och motiverade. Det är alltså bara en fet myt det där om att man sliter för en slavlön i McDonalds (även om jag faktiskt tycker att man tjänar dåligt i förhållande till det tunga arbete man utför).

Jag är ganska säker på att många av de personer som väljer att bli lärare inte väljer yrket på grund av lönen - även om lönen förstås utgör en viktig del av arbetet. Detsamma gäller för mig då jag ser arbetet som betydelsefullt och stimulerande samt att man faktiskt gör en skillnad i samhället.

Men så som jobbsituationen ser ut just nu i landet så får jag nog vänta lite innan jag får turen att ta en längre tjänst inom skolan. Förr kände jag mig stressad inför det. Men på senare tid har jag börjat känna ett större lugn. Det är faktiskt rätt skönt att få testa på en massa andra jobb innan jag slår mig ner bakom katedern eller ställer mig framför tavlan.

torsdag 2 april 2009

Ipred-lagen och jag

Medan en stor del av Sveriges befolkning just nu skriker och gapar om den nya Ipred-lagen så sätter jag mina tankar och energi på helt andra saker. Visst har jag åsikter om den nya lagen och visst kan jag delge mina synpunkter om det hela. Dock får det bli väldigt kortfattat eftersom jag inte orkar skriva ett alltför långt inlägg idag eftersom jag har jobbat hela dagen och min kropp känns som överbliven spansk spagetti.

Ipred-lagen innebär i korta drag att skiv- och filmbolagen kan begära ut information om särskilda abonnenter som de misstänker vara delaktiga i fildelning. Med denna information kan de då ställa personen i fråga inför domstol och denne kan då bli tvungen att betala en hiskelig skadesumma för ens fruktansvärda fildelningshandlingar. Uschiamej, säger nu den större delen av folket med Piratpartiet i spetsen.

Jag förstår hela skiv- och filmbolagens frustration inför den hejdlösa och globala fildelningen som inte har några som helst nationella eller internationella gränser då de går miste om ofantliga summor av pengar. Dessutom förstår jag många av de "liberaler" som är för fildelning och som menar att detta är en stor bitchslap mot rättssäkerheten och andra integritetsfrågor. Anledningen till att Ipred-lagen kan uppfattas som ett hot mot rättssäkerheten är helt enkelt så att skiv- och filmbolagen kan agera poliser och kräva uppgifter om enskilda individer.

Det är som om jag skulle kunna kräva uppgifter om min grannes internetvanor ifall jag misstänker honom för att vara en stor entusiast av dansbandsmusik och därför fildelar han mängder av denna musik. Egentligen är det ju polisens jobb och ansvar att sköta den här biten men nu kan alltså vanliga snubbar i kostym och bakåtslickat hår på något kontor i Jönköpings centrum börja leka FBI-agenter och jaga en mängd misstänksamma fildelare i landet.

Om jag var tvungen att sympatisera för någon av sidorna så skulle jag nog ställa mig på "liberalernas" eller fildelarnas sida - tills lagen har formulerats om eller tills man har hittat en bättre lösning för problemet med den ofantliga fildelningen.

Sedan så får vi inte glömma att tekniken och Internet har mycket kvar att utvecklas samt att det inte lär stanna i utvecklingen någonsin. Ipred-lagen kanske motarbetar fildelningen en aning. Men jag är fullt övertygad om att där snart kommer nya sätt och ny teknik som antingen förändrar fildelningen eller förbättrar den.

If you cant beat them... join them.



Oj... Det blev ett långt sidospår. Hursomhelst så tänkte jag berätta om andra intressanta saker. Bland annat har jag fått tid för ännu en lägenhetsvisning i Göteborg och jag har blivit inkallad för en andra intervju för ett jobb jag sökte för flera veckor sedan.

Och just det ja... Jag vågar dessutom påstå att våren äntligen är här. Ett klart tecken på detta är Fröken L som snyftar och kliar sig runt ögonen på grund av den årliga och outhärdliga pollenallergin. Stackars henne och alla de människor som lider av denna fruktansvärda allergi.

onsdag 1 april 2009

En av fyra...

Sju personer erbjöds på visning till min drömlägenhet. Av dessa sju kom enbart 5 personer på visning. Och av dessa 5 uteslöts en av hyresvärden. Av de fyra som återstod drog hyresvärden - enligt honom - lott... och jag blev tyvärr inte den lyckliga vinnaren. Fan...

Men det är bara att bita ihop och vänta på nästa erbjudande. Jag får inte ge upp och så länge jag kämpar har jag inte förlorat!

Och någon som verkligen har kämpat är min underbara Fröken L som idag äntligen tog sitt körkort. Stort grattis till henne!

Slutligen... så såg jag två vackra tranor häcka på det värmländska skogslandskapet när vi var ute och körde. Ett solklart vårtecken.