måndag 27 september 2010

Min första studiedag

Idag hade jag min första studiedag. Hela stadsdelen Bergsjöns skolverksamhet bjöds in. Dagen började med en lång och väldigt informativ föreläsning av Martin Ingvar, professor i Integrativ medicin vid institutionen för klinisk neurovetenskap vid Karolinska institutet. Förutom detta så har han en hel del massa andra projekt vid sidan om samt att han vid flera tillfällen har medverkat i olika media, reportage eller artiklar. Föreläsningen blev inte alls som jag hade väntat mig. Den var faktiskt väldigt intressant, berättad på ett bra och tydligt vis, rolig och lustfylld samt inspirerande.

Det måste ha kostat skolorna otroligt mycket för att ha bjudit in honom och anordnat denna studiedag.

Därefter på eftermiddagen så blev det långa och segdragna diskussioner om hur vi ska förbättra skolan som vi jobbar på och hur vi ska uppnå fantastiska pedagogiska resultat som både förbättrar vår arbetsplats, stadsdelen, barnen, personalen och hela samhället. Diskussionerna ledde till att alla de medverkande lärare pratade runt varandra i en enda stor loop. Det var intressanta diskussioner... men alldeles för mycket snack och för lite verkstad.

Alla kände en sorts uppgivenhet och hopplöshet när dagen var slut. Trots den inspirerande föreläsningen från den gode herr Ingvar så blev det nog inte så mycket mer förändring i skolans ledning eller arbete, är jag rädd...

För min egen del kändes allt väldigt spännande och nytt. Det var kul att få vara med och det var kul att få se skolans engagerade pedagoger diskutera sig heta om skolans uppdrag, existens och fortsatta arbete.

När jag själv vågade öppna munnen - och då inledde jag ödmjukt med att säga: "Jag som ny, både i detta yrke och i denna skola, känner att..." - så märkte jag genast av att jag fick ALLA de gamla lärarnas uppmärksamhet på mig vilket gjorde att jag smått darrade i rösten som en vilsen skolflicka när jag skulle säga det som jag tänkte. Jag slängde fram något naivt förslag på hur man kanske, preliminärt och förmodligen, kunde förbättra elevernas resultat och betyg.

Men så fick jag en motfråga som jag snabbt skulle försvara (vilket jag gjorde på ett otydligt och osäkert vis gjorde). Därefter så nickade alla diskret eller så var det någon som sa "Jahapp..." lite tyst och så försvann det lilla jag sa ut i sanden...

Som ny och ung lärare - framförallt ifall du är vikarie - så känner du många gånger att dina ord inte väger mycket, din erfarenhet är väldigt tunn, att du är ouppskattad och att väldigt få verkar lägga särskilt mycket uppmärksamhet på dig. Det är inte lätt att vara vikarie. Man har mycket att bevisa och man har oftast väldigt kort tid på sig att bevisa det. När man väl har bevisat för omgivningen att man "visst kan" så är tjänsten antingen slut eller så har man skickats iväg till en annan skola...

söndag 26 september 2010

Ännu en skön söndag...

Jag gillar söndagar. På söndagar brukar man vara ledig och det är också dagen innan arbetsveckan vilket gör att man lättare kan tacka nej till diverse upptåg. Det bästa med söndagarna är att man brukar få tid över till att göra sådant som man under veckans gång har skjutit upp.

Så idag, på denna sköna söndag, har jag fått tid till att göra mycket av det som jag under veckan inte har hunnit göra. Jag har städat, dammat, moppat, diskat och (äntligen) vikt tvätten. Jag har även haft tid att få sätta mig ner med min underbara Nintendo Wii och spelat lite verklighetsbefriande spel. Och så jag har självklart hunnit surfa runt på det vida nätet.

Lite härlig söndagsläsning har ni här:

Inget kan skada SD mer än en öppen och saklig debatt - En kolumn skriven av en av landets mest omtalade och beryktade personer. Jag gillar honom skarpt för hans klockrena kolumner i Aftonbladet och självklart för hans välskrivna romaner (framförallt böckerna om tempelriddaren Arn!)

Vi i Sverige - En blogg som regelbundet och dagligen diskuterar och belyser problemet med den ökade främlingsfientligheten som råder i landet. En oerhört välskriven och intressant blogg som jag ofta besöker.

Elvis - Nej, jag tänker inte på "The King". Jag menar självklart Metros härliga seriestripp som man varje dag kan läsa i tidningen.

torsdag 23 september 2010

Min största pedagogiska utmaning hittills...

Idag fick jag min första lilla skrevspark mot självförtroendet. Jobbet på Squashskolan är och har varit kul hela veckan. Men den har även varit intensiv. Jag har ansvar över 13 elever - alla med utländskt bakgrund och alla tämligen nyanlända till Sverige.

Det är mycket känslor som svävar omkring i klassrummet, mycket åsikter och mycket osäkerhet. Detta tar sig uttryck jämt och ständigt och eleverna jobbar hårt med att komma till rätta med sin livssituation och med skolan. De alla går i förberedelseklassen och de alla vill gå till sin "riktiga klass". Tyvärr kan de inte hoppa över till sin "riktiga klass" förrän de anses ha tillräckliga kunskaper för att klara skolan.

Större delen av förberedelseklassen som jag ansvarar för har väldigt bristande svenskkunskaper och de alla är väldigt osäkra på sin förmåga och arbetskapacitet. Ibland så brister det i hjärtat på mig när jag ser att de verkligen försöker - men att de inte vågar på grund av att de är alldeles för rädda för att göra misstag. Istället så gör de ingenting alls just för att undvika att göra misstag.

Många gånger så är det frustrerande och jobbigt eftersom jag jämt och ständigt måste påminna dem om att de ska sänka sin ljudnivå, att de ska prata mindre, att de ska sluta tramsa och att de måste uppföra sig bättre osv osv. Pedagogiken blir inte så undervisande, snarare blir det mer omvårdnads- och uppfostringsarbete. Efter ett tag känner jag mig inte så duktig. Jag känner mig gammal och grå, trist och tjatig.


Idag uppstod flera konflikter och en massa småbråk. Jag blev tvungen att ryta till ordentligt för att markera för dem vart jag står, vad jag tolererar och vart mitt tålamod tar slut. Och jag fick inte bara göra det en gång. Inte två gånger. Nej, inte tre gånger heller. Jag fick göra det så många gånger att jag till slut tappade räkningen och stämningen i klassrummet blev ännu mer negativ och dyster - utan att ha löst ett enda problem...

I slutet av dagen kände jag mig otillräcklig och dum för att jag hade skrikit åt dem när jag istället skulle ha tagit till mig av andra medel. Så på hemvägen var det många tankar som for omkring i huvudet på mig.

Imorgon blir en ny dag. Och då ska jag försöka från lite andra perspektiv.

Just det ja... Imorgon är det fredag och åker min fredagsslips på! Varje fredag bär jag slips i skolan. Det är lite av min grej. Försöker få igenom denna tradition. :)

tisdag 21 september 2010

Vi kör på pedagogisk gräsrotsnivå!

Saker och ting känns bra just nu. Både i det privata livet såväl som mitt jobbliv. Fast visst hade saker och ting kunnat vara bättre:

T.ex. så hade det varit bättre om det rödgröna laget hade vunnit valet så att Sverige hade kunnat återgå till ett mer solidariskt, mer humant och politiskt varmare land. Ett land där man låter medmänsklighet och rättvisa gå före vinst och privata intressen. Istället så sitter de blåa kvar i makten och ett äckelparti såsom Sverigedemokraterna kom in i riksdagen. Jag och min sambo fröken L satt och förfasade oss över att SD faktiskt fick fler röster än Vänsterpartiet och Kristdemokraterna fick.


Men nu står vi här ändå och det finns inget att göra förutom att gilla läget. Det vi kan göra - på gräsrotsnivå - är att försöka visa oss fortsatt solidariska mot varandra, att vi ser efter våra medmänniskor och att vi försöker göra detta land lite bättre med de medel var och en har. Jag kommer därför att jobba på en pedagogisk gräsrotsnivå!

Själv så stortrivs jag på mitt nya jobb i Squashskolan. Jag jobbar fyra dagar i veckan med min underbara förberedelseklass bestående av 16 elever - alla av dem med bakgrund från alla världens hörn. Vi skrattar, vi gråter, vi skojar, vi skämtar, vi jobbar och vi lär oss tillsammans varje dag som går. Jag känner verkligen att jag går till jobbet med ett leende och jag tycker att arbetsdagarna går bortskämt fort förbi. Så som det ser ut nu så har jag alltså jobb ända tills julen.

Men imorgon är det onsdag och då kommer jag att jobba på Kiwiskolan med mina glada årskurs 4-elever. Det blir också en rolig dag med skogsvandring, matsäck (det var längesen man hade!) och diverse lekar.

Och visst brukar maten, som man har med sig i en matsäck, ALLTID smaka bättre än den annars gör?

lördag 18 september 2010

Lärarpartner använder SD!?

Är man anställd hos Lärarpartner AB så får man i slutet av varje vecka ett brev där de ber en rapportera in hur man kan jobba nästa vecka. Då brukar de skriva någon uppmuntrande text där de önskar oss en trevlig helg och brevet brukar även i regel innehålla någon fin eller passande bild som är tänkt att lyfta upp texten ytterligare. Förra veckan var där t.ex en fin bild på en stor korg bestående kantareller.

Men den här veckan blev det lite annorlunda. Gissa vilken stor chock jag fick när jag öppnade brevet. Så här såg det ut:

Ojojoj, snacka om en fet tabbe! De hade ju råkat klistra in Sverigedemokraternas partisymbol i brevet och använt den som bakgrundsbild. De tyckte säkert att bilden var fin och bara körde in den där utan att tänka efter vad det egentligen var. Jag hoppas innerligt att det var ett ärligt, dumt och korkat misstag bara.

Men tack och lov kom detta brev inflygande till inkorgen bara 10 minuter senare:

Hmm...

Heltid från och med på måndag!

På måndag börjar en ny tjänst för mig. Det är egentligen en tjänst på heltid som ska pågå i fyra veckor. Men eftersom jag redan jobbar på Kiwiskolan, 20% (dvs. varje onsdag), så har denna nya skola haft överseende med det.

Detta är vad som har hänt:

I torsdags fick jag reda på att en heltidstjänst på Squashskolan blev tillgänglig. De ringde mig först och frågade om jag var intresserad och jag svarade självklart ja. Och därefter fick jag veta vad tjänsten är:

Det är en heltidstjänst (tekniskt sett 80%) där jag kommer att vara klassföreståndare för en grupp elever på runt 22 i åldrarna 13-15. Eleverna är nyanlända(!) från diverse länder runt världens alla hörn. Jag får veta att eleverna är ifrån bl.a. Somalien, Palestina, Pakistan, Filippinerna osv. Jag kommer att vara deras mentor och jag ska då försöka "förbereda" dem för den svenska skolan. Och då börjar jag på måndag.

Chockad och glad som jag var när jag blev erbjuden tjänsten så svarade jag glatt med att säga "Aha... Uhm... Okej!" som en nervös fjortonåring som precis kommit in i målbrottet.
"Ja, vi vill också att du ska vara medveten om att denna tjänst mer kommer att handla om omvårdnad än traditionell undervisning." svarade rektorn på andra sidan luren.
"Jaha... Men då hoppas jag också att ni är väl medvetna om att jag aldrig har jobbat med liknande klasser tidigare, jag har ingen Svenska2-behörighet och jag har ingen som helst erfarenhet av detta typ av arbete." förklarade jag ärligt och klart.

Och jag fick tjänsten. Jag fick den inte för att jag var mest kompetent eller för att jag hade gjort ett superbra intryck när vi sist sågs. Snarare så fick jag den för att det helt enkelt inte fanns någon annan (med lärarbehörighet) i närheten som de med så kort varsel kunde ringa in. Men jag klagar inte. Det ska bli oerhört intressant och se hur denna tjänst är och hur den utvecklar sig. En annan bra sak med denna tjänst är att den pågår tills min andra tjänst (även denna på 80%), på samma skola, börjar.

Jag inväntar måndagen med stor spänning!

måndag 13 september 2010

Squash eller Kiwi?

Idag fick jag ett erbjudande från Squashskolan. Jag var och presenterade mig hos Squashskolan för ett par veckor sedan. Det var den skolan som var så där överdrivet intresserade av mig och otroligt imponerade över min lärarbehörighet. Deras byråsekreterare (den som skötte skolans vikariepool) såg ut att vilja äta upp mig med sina ivriga ögon.

De har ringt ett par gånger och undrat om jag kunnat rycka in nån dag. Tyvärr har jag varje gång fått neka då jag blivit uppbokad från andra håll. Men i morse så ringde telefonen och väckte mig från en orolig sömn. Jag kan även tillägga att jag igår natt jobbade på casinot vilket gjorde att jag var extra yrvaken när de ringde.

"Hej! Det är Britta från Squashskolan! Jag undrar ifall du vill jobba hos oss imorgon? Det är en årskurs 4 och du kommer jobba från 8-14!" halvskriker byråsekreteraren Britta på andra sidan luren.
"Uhm... Urrrrrgh." svarar jag och försöker vakna till lite. "Jag hade hemskt gärna jobbat imorgon, men jag jobbar i natt vilket gör att jag inte riktigt vet ifall jag orkar jobba morgonen."
"Okej. Jag tänkte inte säga detta från början. Men så här ser det ut." säger hon plötsligt och låter lika allvarlig som finansministern under en SVT-utfrågning. "Vi har en 80%-tjänst som kommer upp snart. Den tjänsten innefattar att du är klassföreståndare för en årskurs 4 under tio veckor då deras ordinarie går på utbildning. Du kommer att få jobba måndag, tisdag, torsdag och fredag. Det passar väl dig perfekt eftersom du i nuläget - om jag minns rätt - redan jobbar varje onsdag på Kiwiskolan?"

Och där stod jag. Plötsligt helt klarvaken efter det som hade sagts. De sa att jag inte behövde bestämma mig nu direkt. Jag skulle återkomma under veckan så att de kunde boka in mig för något pass då de vill se hur jag för mig i klassrummet. Plötsligt stod jag inför ett svårt vägskäl. Vad ska det bli? Squash eller Kiwi?



Jag har blandade känslor. Jag vill förstås hemskt gärna ta denna tjänst. Den ligger nära där jag bor. Det är en årskurs 4, pågår under 10 veckor och är 80%. (I kombination med tjänsten på Kiwiskolan så blir det ju 100%.) Egentligen hade jag velat göra min första längre tjänst på grundskolans senare år. Jag föredrar att undervisa de äldre barnen och jag har alltid tyckt att det är både mer utmanande, roligare och mer stimulerande.

Och om jag nu bestämmer mig för att ta denna tjänst hos Squashskolan så innebär det att mina vikariedagar är över - åtminstone för 10 veckor. Jag som precis hade börjat göra mig bekväm i Kiwiskolan, precis lärt känna eleverna och personalen där, precis fått fäste i skolan och äntligen skapat mig ett namn och rykte hos skolan. Det känns lite vemodigt å behöva lämna dem nu...

Men så som det ser ut nu så lutar det faktiskt åt att jag kommer ta denna tjänst. Kiwiskolan har redan lärt känna mig och jag lär ha en väldigt bra referens från deras sida. Jobbar jag nu hos Squashskolan så blir det ännu en skola som jag kan trycka in i mitt CV och som jag kan använda i mitt nästa jobbsökande. Det klokaste och mest långsiktiga beslut vore därför att ta denna tjänst. Den är ju trots allt bara 10 veckor... Eller...?

onsdag 8 september 2010

Skolans arbete och utveckling sker i skolan - och hos lärarna!

Hela veckan har jag jobbat i skolorna. I måndags var jag på Kiwiskolan och i tisdags gjorde jag ett återbesök på Bananskolan och idag var jag på Kiwiskolan igen med mina kära elever från årskurs 4a och 4b. Det är skönt med återkoppling och uppföljning. Jag gillar att jag har samma klasser och samma elever en gång i veckan, varje vecka. Det går också bra. Jag gillar att vara i klassrummen och jag gillar att åter igen få befinna mig i pedagogikens korridorer.

Jag har även pratat med många lärare, flera av dem nyexaminerade som jag. När jag får höra deras historia och när jag får se vart de är idag så ger det mig hopp. Det är inte kört. Arbetsmarknaden är svår - men den är inte omöjlig. Den som kämpar och den som jobbar hårt kommer att slå sig fram. Det är jag övertygad om. Detta ger mig ro...

Och på tal om ro. Folkpartiet med Jan Björklund i spetsen visar just nu sina valfilmer i de svenska TV-kanalerna där de behandlar svensk skola och arbetsro. En valfilm som jag finner oerhört irriterande, dum och korkad är denna:



Inte nog med att den är oerhört dum och överdriven. Den är så jäkla populistisk att jag får själsliga kväljningar bara jag ser den. Jag blir irriterad på läraren som står vid sin tavla och bara snackar skit utan att ha någon som helst koll eller kontroll på de övriga eleverna i klassrummet. Jag blir också irriterad över att Folkpartiet har valt att göra en så enkel och korkad bild av hur det kan se ut i dagens klassrum.

Nej, det ser inte ut så där. Det finns (förhoppningsvis) inga sådana lärare. Och om det nu finns några enstaka sådana lärare där ute som tilllåter ett sådant kaos råda i sina klassrum, då vill jag träffa den läraren och då vill jag sparka den personen hårt i skrevet med skor av stålhätta. Hade jag varit den där läraren i valfilmen så hade jag hoppat till direkt och fått samtliga av eleverna att antingen knipa igen munnen - eller lämna klassrummet. Sådant respektlöst uppförande och beteende tillåter jag aldrig i mina klassrum. Och jag är säker på att de flesta verksamma lärare tänker som jag...

Jag blir också irriterad över att Folkpartiet tror att klassrummets "arbetsro" börjar hos dem. Nej, arbetsron börjar först och främst hos lärarna som är ute i fält. Den börjar hos seriösa och engagerade lärare som tar sitt jobb på allvar. Den börjar hos skolorna och den börjar hos de som jobbar i skolan.

Jan Björklund. Jag hoppas du sover dåligt om nätterna och jag hoppas att du varje dag blir angripen av horder av myggor som ger dig jobbiga myggbett.

söndag 5 september 2010

En seg söndag...

Så var det söndag. Kristendomens heliga dag under veckan. Idag ska vi vila, tänka efter lite vad vi vill med livet, kanske gå på gudstjänst och därefter invänta söndagsfilmen på TV4.

För mig själv verkar inte mycket hända. Jag fick in valkuverten i fredags. Sitter här och tänker efter när jag ska rösta - och vilka jag ska rösta på. Har förstås redan bestämt mig, men jag vill i år delta i personvalet också.

Var inne på valpejl.se och gjorde testet för att se vilket/vilka parti/-er jag sympatiserade mest med. Resultatet var lite oväntat. På förstaplatsen låg Feministiskt initiativ (!) och på en stadig tvåa låg Socialdemokraterna.

Annars så har jag lite småångest över ifall jag ska fortsätta söka jobb eller inte. Och så måste jag ringa Arbetsförmedlingen och berätta för dem att jag har fått jobb. Nu när jag tänkt efter lite så har jag kommit fram till att Arbetsförmedlingen inte var till någon nytta alls.

onsdag 1 september 2010

Ännu en anledning till varför jag ej ska rösta borgerligt!

Dagen började inte så bra. Jag stod vid hållplatsen och väntade på bussen. Plötsligt kommer tre översympatiska tanter med en bricka och erbjuder kaffe, lite socker och mjölk. På muggarna står det "MODERATERNA - DET ENDA ARBETARPARTIET" med klara blåa färger. Samtidigt som dessa översympatiska tanter delar ut kaffe till trötta göteborgare vid hållplatsen som ska till sina jobb eller skolor så delar de också ut broschyrer och informationsblad som hävdar att man ska rösta borgerligt ifall man vill ha en fortsatt ljus framtid för detta avlånga land.

"Rösta på alliansen!" säger dem och ler så där överdrivet och nästan trycker brickan mot min tomma mage. Jag hade ej hunnit äta någon frukost.
"Uhm... Okej..." svarar jag och snor åt mig en kopp kaffe. Jag brukar vanligtvis inte dricka kaffe då jag personligen inte känner av koffeinet. Men hej - gratis kaffe liksom. Då måste man ju bara ta. Det är ju förprogrammerat hos varje medborgare. Är det gratis, då ska man banne mig ta för sig - vare sig det är fula kaffemuggar, paraplyer, kondomer, startpaket för Comviq kontantkort eller pepparkakor.
"Ska det vara mjölk till också, kanske?"
"Nej, tack. Det är bra så." säger jag samtidigt som de sträcker fram en broschyr som pedagogiskt förklarar fem orsaker till varför man ska rösta på alliansen.

Och nu tyckte jag ändå att saker och ting kändes bra. Jag var på väg mot mitt första riktiga lärarjobb och jag hade en mugg gratiskaffe i handen. Så jag tar mig en sipp. Det smakar kaffe. Och det smakar inte gott. Efter två sippar bestämmer jag mig för att det får räcka. Jag låtsas läsa broschyren när jag ser att de tre översympatiska tanterna kollar åt mitt håll.

"Gott kaffe!" säger jag med mina ögon och lyfter tafatt upp min gratis kaffemugg. Så fort de vänder sig om så slänger jag kaffemuggen i närmaste papperskorg.

Och då... Till min förskräckelse och förvåning... så ser jag att jag har spillt lite kaffe på min nytvättade t-shirt.

Jäklar moderaterna. Där har vi ännu en anledning till varför jag inte ska rösta på dem. De får ju en att spilla kaffe på sina t-shirts när man ska till sitt nya jobb...

För övrigt så gick dagen fantastiskt på Kiwi-skolan. Jag trivs bra med min klass och de trivs (förhoppningsvis) bra med mig. Det här kommer bli en härlig hösttermin!