söndag 6 november 2011

Söndag kväll.

Och höstlovet har svept förbi som en obemärkt sommarvind. Jag har egentligen inte gjort nånting (vettigt) alls. Har haft Fröken L's tonåriga kusiner på besök och därför inte riktigt kunna slappna av helt - förrän idag.


Lite ångest har man förstås. En eller två extra lediga dagar till hade man inte tackat nej till. Fast samtidigt är det ändå lite skönt att komma tillbaka till vardagen. Dessutom lär det nog bli en del arbete att göra med eleverna. Ska se om jag kan starta upp något nytt arbete med eleverna. Och påbörja läsgrupperna. Och börja med den där skrivuppgiften som jag länge tänkt på. Sedan ska vi ju också ploga oss igenom den svenska grammatiken och ordklasserna. Just det ja, får inte heller glömma att boka bibliotekstid. Får inte glömma att skriva klart elevernas IUP och omdömen. Därefter behöver jag komma ifatt med kurslitteraturen för den kurs jag läser vid sidan om... Phew...


söndag 30 oktober 2011

Ett litet avbrott i höstlovet...

Jag har verkligen ingen lust att gå imorgon. På kurs.

Sedan 2 månader tillbaka så läser jag en kurs om språkutveckling och svenska som andraspråk, 7,5 högskolepoäng. Det är en givande, intressant och relevant kurs. Föreläsningarna sker med 1-2 veckors mellanrum. Arbetsbördan är inte så värst tung ifall man nu ser till kursens innehåll.

Det enda problemet är... Att nästa föreläsning infaller sig nu imorgon - mitt i höstlovet. Och jag känner någonstans i mitt pedagogiska sinne att jag faktiskt inte orkar eller har någon som helst lust. Även om rektorn har lockat oss med att "lunch ingår" i morgondagens fullspäckade schema.


Jag har inte heller orkat ploga mig igenom kurslitteraturen. Det har helt enkelt varit så mycket att göra de senaste veckorna. Luften gick ur mig helt när höstlovet nu äntligen inträffade.

Suck... Jag får väl ta mig igenom detta och sedan tänka på att det trots allt är 6 dagar till av lovet. Och så har man ju vridit tillbaka klockan en timma så jag har faktiskt vunnit en timma också...

tisdag 25 oktober 2011

SKOLINSPEKTIONEN i klassrummet. Sista lektionen!

Klockan är 13.30. Elevens val.

20 minuter kvar av lektionen. Under denna lektion brukar jag slänga ut ett antal "förslag" på aktiviteter som eleverna kan få jobba med. De flesta elever utnyttjar denna tid väldigt väl med att ta igen förlorad arbetstid, göra läxor eller utöka sina kunskaper.

Men ett stort antal springer runt som yra höns och målar slumpmässiga figurer på sina papper.

Det råder kaos. Eleverna är trötta. Griniga. Ont i högerarmen eftersom de samma dag har fått sina vaccinationssprutor.

Det knackar på dörren. In stiger han. SKOLINSPEKTIONEN: Mats står det på hans namnbricka. Han har på sig glasögon, skägg och en manchesterkavaj med vit skjorta under.

"Hej, går det bra om jag kommer på besök här?" frågar han.
"Absolut! Välkommen in!" svarar jag snabbt och börjar fundera över hur läget ser ut i klassrummet.

Kaos råder och några elever ska upp och redovisa sina arbeten. Jag känner en sting av nervositet och skam när jag inser att det faktiskt ser ut som om jag inte har full koll på läget och full koll på var alla elever är (en elev har till och med gått ut i korridoren för att "läsa").

13.49. Lektionen slutar. Eleverna står vid sina platser och jag delar ut en lång pedagogisk utskällning där jag hotar med den ena bestraffningen efter den andra. Föräldrar skall kontaktas och åtgärder skall vidtagas för bästa disciplinära effekt. SKOLINSPEKTIONEN står vid ett hörn och visar inte med en min vad han anser, tycker eller tänker.

Eleverna skickas ut efter att jag har suckat och sagt:

"Okej, gå härifrån nu. Vi kör inga avslutningslekar och jag är riktigt trött och besviken på de flesta av er. Så! Ut! Jag vill inte se er mer..." säger jag uppgivet och med en spelad(?) upprördhet blandad med sorg. Eleverna går ut tyst som i en valvaka.

Dörren stängs när sista eleven lämnar klassrummet och Mats går fram till mig:

"Vilken lysande utskällning du gav dem! Jag måste säga att du hanterade situationen oerhört väl och att du gjorde det på ett högst föredömligt sätt! Bra jobbat!"
"Uhm... Okej... Tack?"
"Ja, jag vet ju hur situationen ser ut för er pedagoger som befinner sig i dessa arbetsområden och jag vet hur hårt ni jobbar. Dessutom är jag väl medveten om att inte alla lektioner kan vara stjärnlektioner då verkligheten oftast knackar på!"
"Uhm..." svarar jag och ser helt fåraktig ut.
"Såja, du skötte dig bra. Nu ska jag vidare! Hej svejs!"

Som det kan gå ibland...

måndag 24 oktober 2011

Skolinspektionen på besök!

Jo, jag vet. Jag är riktigt dålig på att uppdatera emellanåt. Och ja, jag vet. Jag har dåliga bortförklaringar - eller så har jag inga bortförklaringar alls.

Det har helt enkelt varit mycket att göra de senaste månaderna och jag har helt enkelt inte orkat eller haft någon som helst lust att nedteckna mina virriga tankar på en blogg som ändå är som en liten prutt ute i det virtuella universumet.

Men... Det här måste jag rapportera om:

Imorgon, alltså på tisdag 25 oktober, så kommer SKOLINSPEKTIONEN (med stoooora bokstäver för att styrka hur stort det är med ett besök från en sådan här myndighet) på besök i Guavaskolan. Och jag, stackars mig som befinner mig i en stor minoritet - i fråga om kön, har blivit utvald för att representera skolans alla män och ska därmed föra alla manliga pedagogers talan.

Det finns totalt TVÅ manliga lärare på hela verksamheten där jag jobbar. Resterande 40-50 är kvinnor.

Jag ska rapportera lite mer imorgon hur självaste mötet med SKOLINSPEKTIONEN var. Man måste ju avdramatisera det lite. SKOLINSPEKTIONEN är ju bara en MYNDIGHET utskickad av SKOLVERKET som då lyder under REGERINGEN.

måndag 29 augusti 2011

ALLA har åsikter om svensk skola!


Alla har åsikter om hur svenska skola ska styras. ALLA.

Alla debattartiklar och reportage som regelbundet blossar upp i våra rikstäckande tidningar får alltid en massa respons, kommentarer, feedback, kritik och åsikter från läsarna.

Aftonbladet rapporterar idag om att Skolverket nu ska göra en storsatsning för landets mattelärare då svenska elever har försämrats kraftigt i sin matematiska utveckling. Vi ligger långt ner i de senaste europeiska mätningarna. Nobelpriset i de naturvetenskapliga grenarna är längre än de någonsin har varit och våra stackars ungdomar har ingen aning om hur mycket pengar de ska betala ifall Kalle ska köpa tre stycken chipspåsar för 18.90:- styck och 2 liter cola för 17.90:- plus pant.


Jag vill inte uttala mig alltför mycket i denna fråga då jag själv inte är tillräckligt insatt i frågan när det gäller matematiken. Jag undervisar ju inte i detta ämne.

Men hur det än är så stämmer verkligen det konstaterande som jag drog i början av detta inlägg.

ALLA har åsikter om hur svenska skolan ska styras och hur vi ska göra för att få "pli på ungarna". Antingen så låter vi ungarna gå i skolan längre dagar (dessa förbannade ungar kan ju inte bara gå i skolan till klockan 14!), vi kanske borde lägga till en extra skoldag i veckan (som man gör i Frankrike till exempel) eller så borde vi införa skoluniform så att ungarna slipper känna ångest när de står framför garderoben.

Eller så kanske lärarna borde rycka upp sig för fan och sedan borde man införa kollektiv bestraffning, eller varför inte katederundervisning och ge lärarna rättigheterna att beslagta elevers mobiltelefoner och kepsar (vilket lärare "inofficiellt" har). Kanske borde man göra så att de sämsta och bråkigaste eleverna skickas ut i en skog för att själva lära sig leva i vildermarken. Varför inte göra så att föräldrar vars barn inte presterar tillräckligt högt borde få minskat barnbidrag? Och mobbarna borde få ungdomsvård obönhörligen samtidigt som lärare borde skärpa sig och skaffa svart bälte i karate.

Tja du... Alla dessa åsikter och alla dessa tyckare. Vad ska vi göra? Vad kan vi göra?

Själv klampar jag mig framåt dag efter dag och finner största nöje med mitt jobb så fort jag ser att den intellektuella glödlampan lyser ovanför mina elevers sinnen. :)


torsdag 25 augusti 2011

Dagens arbetslagsmöte


Arbetslagsmötet. Klockan 14.48. Skolans bibliotek.

Frilansande pedagogen: "Jo, jag har fixat ihop en blogg till oss i fyran och tänkte testköra den nu under terminen."

Bitter, trött och gammal lärare: "Okej..."

Fp: "Ja... Tanken med bloggen är då att jag och eleverna ska få chansen att berätta lite om fyran, vårt arbete, vad vi har lärt oss, vad vi har för oss, ge ut framtida information om kommande utflykter eller liknande och så vidare."

Bitter, trött och gammal lärare: "Ojojoj..." (suckar)

Fp: Jag tänkte också lägga upp lite annan information om klasserna i övrigt, kanske skriva veckans planering på bloggen och eventuella projekt.

Bitter, trött och gammal lärare: "Ja... Här ser man verkligen en ung, stark och pigg lärare. Men vänta du bara några år när du har jobbat ett tag. Då kommer det inte att finnas samma energi eller kraft, ska du se. Hahaha!" (sarkastiskt skratt)

Fp: "..."

Den dag då jag tröttnar och inte längre gillar mitt jobb så kommer jag att göra följande saker:

1. Byta arbetsplats.
2. Ta tjänstledigt (och göra annat under tiden).
3. Byta jobb

Annars.

Skönt med fredag imorgon. Då blir det fredagsslips och elevens val på slutet. Ett skönt och bra slut på veckan.

onsdag 24 augusti 2011

Bittra kollegor och dåliga föredömen - i skolan

Det finns förvånansvärt och förskräckligt många bittra och dystra människor som jobbar i skolans värld. Tyvärr.

Guavaskolan, där jag jobbar, är inget undantag. Vi har en (alldeles) för stor skara av inspirationslösa pedagoger (kan man ens kalla dem pedagoger när de befinner sig i ett sådant sinnestillstånd?) som verkligen ogillar sitt jobb och som verkligen inte orkar med att hjälpa eller undervisa små barn eller ens föra en konversation med sina kollegor.

Sedan har vi de lärare som inte riktigt har alla schackpjäser i brädan. De människor som har slagit fel pinkod till VISA-korten. Alla vassa knivar är inte i skåpet. Det fattas ett par ord i ordboken. Lampan har slocknat i korridoren. Tja... Ni vet vad jag menar.

Två sådana kvinnliga lärare finns det faktiskt i skolan där jag jobbar. Två kvinnor i medelåldern. Dessa två kvinnor verkar dagligen brottas med sin vikt och de verkar hetsa varandra till att gå ner i så mycket vikt som möjligt. De äter yoghurt till lunch och sitter tillsammans med barnen i matsalen och käkar ett knäckebröd (med mikroskopiskt mycket smör på) samtidigt som de stirrar på barnens tallrikar. Och dessa människor är varje dag förebilder till barnen.

Inte nog med detta. De är också oerhört griniga på allt och alla. Det är både smärtsamt och jobbigt att vara rastvakt. Det är en pina att behöva sitta med i mötena och diskutera läroplanen. Det är hemskt jobbigt att behöva vara sekreterare på konferenserna. Det är jobbigt att behöva kontakta föräldrarna, kaffet är för svagt, för starkt, för kallt och så vidare.

Bara genom att befinna sig i deras närhet gör att man själv sakta blir cynisk, arg och bitter.

Usch.

Tack och lov att man har barnen som gör en glad, positiv och full av liv.

måndag 22 augusti 2011

Ballonger i luften - och en helt ny fräsch start!

Trots en fruktansvärt dålig start på dagen (med spårvagnstrafiken som var död i över 40 minuter) kom jag äntligen fram till skolan 30 minuter innan eleverna började. Meningen var ju att jag skulle anlända till skolan lite tidigare så jag hann förbereda lite mer. Men men, det ordnade ju sig ändå.

Första dagen på skolan var annars en väldigt fin och kort dag. Guavaskolan har ju en väldigt rolig tradition, tycker jag. Eleverna får alla varsin lapp där de ska skriva ett valfritt meddelande. På varje lapp står även skolans adress. Dessa lappar fäster varje elev på en heliumfylld ballong. Därefter samlas hela skolan på fotbollsplanen och inväntar rektorns nedräkning.

Och så släpper alla barn sina ballonger upp i luften!

Har vi då tur så lär ballongerna åka med vinden långt bort för att sedan tas upp av någon vänligt sinnad person som då väljer att skicka ett brev eller meddelande tillbaka till skolan. Vi brukar få svar från närliggande kommuner i Västergötland men det har hänt att vi till och med fått svar från Danmark och Norge!


Efteråt - när barnen hade gått hem - satt jag och Nelly och planerade veckan. Vi båda kände oss först lite överväldigade över uppgiften att starta upp något helt nytt. Men samtidigt brinner vi båda för vårt jobb och vi båda vill verkligen starta upp något bra med bra rutiner, meningsfylld och lustfylld undervisning samt ett härligt och lärorikt läsår! Nu kör vi!




söndag 21 augusti 2011

Skolstart imorgon!

Skolstart imorgon!

Man brukar ju prata om hur ängsliga och ångestfyllda barn är inför skolstarten. Det man inte tänker på är att många lärare faktiskt känner detsamma inför skolstarten - speciellt de lärare som inte har jobbat så länge i skolan.

Jag är förstås inget undantag. Lite ångest och stress känner jag inför morgondagen...

Och förväntansfull. :)

onsdag 17 augusti 2011

Veckan före skolans start...

Okej... Ska vi se här:

Måndag: Samling i personalrummet. De nya rektorerna presenterar sig och det bjuds på fjuttiga och torra smörgåsar. En kort stund senare äter alla upp sin förtäring framför sig och därefter blev det mer prat och diverse diskussioner om det ena och det andra. På eftermiddagen väntade en substanslös och förvirrande föreläsning som varade i över 2,5 timmar (vilket i sig var alldeles för länge...)

Tisdag: Jag och den andra läraren Nelly (i parallellklassen) knådar och knåpar ihop schemat. 1080 minuter undervisningstid måste fördelas över veckan. Barnen måste ha exakt 1280 minuter undervisning samtidigt som allt detta måste fördelas över veckan så att det passar bäst för alla inblandade.

Onsdag (idag): Jag och Nelly springer runt i hela skolan på jakt efter bokhyllor, bord, stolar, förbrukningsmaterial (pennor, suddgummin, limstift, skrivhäften, kritor osv), läromedel, diverse böcker och allt sånt som man måste ha i ett klassrum. På eftermiddagen möblerar vi om i klassrummet, letar efter andra möbler och försöker få i ordning.

Torsdag (imorgon): Fortsatt jakt efter läromedel (till barnen) när vi strosar omkring i ett stort lagerhus som säljer kontorsmaterial och skolmedel. Därefter mer jakt på förbrukningsmaterial och ytterligare jobb med att göra i ordning i klassrummet samt förbereda sig för skolstarten nästa vecka.

Fredag: Hela lärarkåren beger sig till en liten Spa-resort för att... tja... "behandlas" (heter det så?) under dagen.


söndag 14 augusti 2011

Slut på semestern...

Regn. Blåst. Regn. Och så lite mer regn. Det beskriver denna mörka söndag ganska väl i Göteborg. Sommaren kan väl inte redan vara slut, kan den? Jo, det kan den. Svensk väder är lika oförutsägbart som svensk (herr)landslagsfotboll, brukar jag säga. Man vet nästan aldrig hur det kan gå. Ett ganska symboliskt, känslomässigt och komiskt tecken på slutet av semestern, tycker jag.


Imorgon skall personalen på Guavaskolan infinna sig 8.30 i det rymliga personalrummet. I en halvtimma är det tänkt att personalen skall tillbringa 30 minuter med "fika och sommarsnack" (ja, det står så på informationsbladet som jag fick hemskickat med posten i veckan). Jag antar att detta moment är av yttersta nödvändighet då lärare (speciellt kvinnliga - ursäkta mitt generaliserande av den kvinnliga lärarkåren men denna observation är baserad på egna erfarenheter) är OTROLIGT sociala och pratglada varelser.

Därefter väntar 1½ timma i biblioteket (där vi alltid samlas för information, möten, konferens osv) då de nya rektorerna antagligen ska snacka och göra sig bekanta med personalen och vissa kollegor då skall få chansen att fjäska lite, spotta ur sig lite hederlig kallprat och därefter diskutera vädret m.m.

När detta är avklarat blir det dags för lunch och därefter slutar dagen med en lång föreläsning framförd av någon entusiastisk och visionär forskare/politiker/författare/professor. Resten av veckan blir det väl lite arbetslagsmöten, pedagogiska diskussioner och en hel del pedagogisk planerande av det kommande skolåret.

onsdag 10 augusti 2011

Skolstarten närmar sig...

Semestern är inne på sin sista vecka. Solen och värmen avtar. Flyttfåglarna kommer snart att påbörja sin årliga flygträning och dagarna blir kortare för varje dygn som går. Skolstarten närmar sig.

Man kanske borde börja blogga lite igen...?



fredag 8 juli 2011

Slut på sommarskola!

Detta inlägg blir i bästa Twitter-mané.

Nu är sommarskolan äntligen slut! :)

tisdag 5 juli 2011

Sommarskolan = Barnpassning eller fritidsgård?

Wow! Veckan har bara flygit förbi så där!

Jag har inte orkat, haft tid eller funnit någon som helst motivation i att nedteckna mina funderingar eller upplevelser på bloggen. Det har helt enkelt varit för mycket att göra.

Men här kommer iallafall en liten iakttagelse över sommarskolan (som nu är inne på den andra och sista veckan):

Sommarskolan är verkligen tråkig. Missförstå mig inte nu. Jag gillar mitt jobb och jag gillar att jobba med barnen. Det är oftast väldigt stimulerande, roligt och spännande. Men sommarskolan är inte alls som "den vanliga skolan".


Sommarskolan består av två typer av elever:

1. De elever som vill förbättra och höja sina kunskaper.
2. De elever som behöver fylla igen sina kunskapsluckor eller ta igen det de har missat under skolåret.

De elever som tillhör första punkten är väldigt lätt att jobba med. Dessa elever gillar skolan och de tycker om att bli utmanade. Dessa elever kan man jobba med under en hel dag utan att finna några större svårigheter.

Sen har vi de elever som tillhör den andra kategorin. Dessa elever går till sommarskolan mot sin vilja. De bara sitter där och försöker döda tiden. När man ser att de blivit alltför ofokuserade och trallar runt i förvirringens bana så lutar man sig över dem och säger sedan (så myndigt man kan) att eleven i fråga bör "räkna lite matte nu..." varav eleven sedan suckar högljutt och uppgivet för att sedan plocka fram sin slitna mattebok och "räknar lite matte".

Jag skäms faktiskt lite när "pedagogiken" faller till den nivån. Jag ska faktiskt säga som det är: Sommarskolan må vara bra och nyttig för många barn, men för de flesta barn är sommarskolan faktiskt en form av fritidsgård eller barnpassning... Urk.

måndag 27 juni 2011

Sommarskola!

Första dagen på skolan.

Sommarskolan alltså.

Och jag måste säga. Åh va gött å jobba i sommarskolan! Schemat är gött. Eleverna är snälla och rara. Men det absolut viktigaste är: Man har inte alls många elever att se efter! Jag jobbar med 15 elever i min grupp (från åk 3-5) och jag jobbar tillsammans med en annan lärare + fyra förvirrade 15-åriga sommarjobbare!

Eleverna känns dessutom överraskande väldigt produktiva och motiverade. De verkar uppskatta skolan och de verkar tycka att skolan ändå är ganska rolig (även om många av dem inte vill medge det!)

Nä, nu kallar sängen och jag ska förbereda mig inför morgondagens arbete.

Just det, ja. En sak till: Jag slipper planera! Eleverna har redan material som de har fått tilldelat från sina ordinarie lärare. Ännu en anledning att tycka om sommarskolan! :)

torsdag 23 juni 2011

"Sex-rektorn" får upprättelse!

Andreas Karlsson, fd rektor på Norrlands Entreprenörsgymnasium (ja, det är en friskola), har nu fått upprättelse.

För en tid sedan blev Andreas Karlsson uthängd på media efter att bilder på honom från Facebook har läckt ut. I tidningarna beskrevs han som "sex-rektorn" (vilket jag för övrigt tycker är ett ganska lustigt smeknamn i bästa skvallertidningsanda) och det beskrivs på flera icke källkritiska sätt hur han springer omkring i bar överkropp, utklädd till kvinna eller poserar i utmanande kläder...

Nej, det var visst inte så allvarligt. Andreas Karlsson förklarar till DN i en intervju så här:

– På en av bilderna är jag utklädd till östtysk kulstöterska på en maskerad som Luleås skolchef anordnade, en annan bild visar mig i bar överkropp när jag dansar turkisk dans på resa i Turkiet.

Och visst kan man inte låta bli att skratta lite när man hör om allt det här? Det hela skulle faktiskt kunna bli en medelmåttig komedifilm med mediokra skådespelare och fjuttig budget. Här är en av bilderna som publicerats på DN.


Låt oss summera.

Detta har hänt:

1. Omtyckt rektor på skola bjuder på sig själv.
2. Omtyckt rektor klär upp och klär ut sig i diverse lustiga kläder och plagg.
3. Omtyckt rektor lägger upp bilderna på Facebook i hopp om att folk ska kommentera och gilla hans bilder.
4. Omtyckt rektors bilder sprider med vindens fart över hela landet då en reporter bestämmer sig för att skriva om rektorns "sexäventyr".
5. Omtyckt rektor blir inte så omtyckt längre.
6. Omtyckt rektor - som därefter blev känd som "sex-rektorn" - får kicken.
7. "Sex-rektorn" får upprättelse av Luleå tingsrätt som säger att skolan har avskedat honom för felaktig avsägning.
8. "Sex-rektorn" får nytt namn: Arbetslöse rektorn.
9. En tjugondel av svenska befolkning rycker lite på ögonbrynen och en tiondel skrattar tyst i sina kontor och rum.

Vad kan vi lära av denna historia, mina vänner?

Jo. Tänk igenom en extra gång varje gång du publicerar bilder på Facebook. Det kan kosta dig ditt jobb.

tisdag 21 juni 2011

Skolavslutning

Hurrah! Så var det äntligen slut på det här skolåret! Eleverna har haft sin skolavslutning. Det har varit samling i aulan, sång, dans, underhållning och tal från rektorn. Eleverna har därefter samlats i sina klassrum för en sista fika och därefter har de fått flyga ut i friheten. Personalen har delat ut blommor till varandra, till de som ska pensioneras/sluta och det har hållits tal. På kvällen blev det storsamling för hela skolområdet där god mat och dryck serverades. Alla är glada och lättade över att det är över.

Men.

Imorgon klockan 8.00 står jag, Frilansande pedagogen, i skolan igen och inväntar de elever som hade ogiltig frånvaro (på Åhörardagen). Ungefär 15 elever hade ogiltig frånvaro den dagen. 0-2 elever beräknas komma imorgon.

Det känns ganska surt om jag ska vara ärlig. Att behöva stå där och vakta de stackars eleverna som bara suckar efter friheten.

Detsamma gör jag. Det känns som om det är sommarlov. Men den illusionen spräcks så fort jag kommer på mig själv med att jag måste upp samma tid och göra samma morgonrutiner imorgon.

Och just det. Så har vi ju även sommarskolan. Som börjar på måndag nästa vecka.

Men ni som inte går i skolan, är lediga eller har semester vill jag önska: Glad sommar!

fredag 17 juni 2011

Alla räknar ner...

Jag gillar min nya klass. Min nya klass som jag ska få jobba med i höst. De är 3:or nu men blir alltså 4:or när jag får dem.

Jag har bara träffat dem tre gånger och jag har bara varit ensam med dem två gånger. Och det tog mig inte lång tid innan jag förstod att detta är bra elever. Det känns bra. Jag tror att nästa läsår kommer att bli ett bra år.

Annars är det inte mycket som händer på den pedagogiska fronten. Eleverna är inne på sina sista dagar och sommarlovet nalkas. Denna sista vecka har eleverna mest fått städa i sina bänkar, skåp och lådor. De har fått ta hem egenproducerat material och de har fått lämna tillbaka läroböcker osv.

För min egen del så har jag fått flyta omkring ganska fritt i skolan. Jag har fått hoppa in där det har behövts och jag har ryckt in när någon lärare behövt vara kompledig eller liknande. Och i vissa enstaka fall har jag bara suttit personalrummet, druckit kaffe och rastvaktat och sett över eleverna.

Mitt största projekt den här veckan har istället fått vara ansvaret över skolavslutningsprogrammet där jag har fått hjälpa till med att förbereda och redogöra för aktiviteteter.

På tisdag blir det skolavslutning. Eleverna räknar ner. Lärarna räknar ner. Och jag räknar ner...

torsdag 16 juni 2011

Får vi högre löner då?

Jag vet. Lite torftigt. Väldigt pinsamt. Men intressant innehåll. :)

onsdag 15 juni 2011

Skyll på min reptilhjärna!

Jag vet, jag vet. Det har varit väldigt dåligt på uppdateringsfronten. Det värsta är att jag inte har någon som helst ursäkt till detta irreguljära, ouppfostrade och inkonsekventa uppförande! Nej, jag har helt enkelt inte orkat ta mig över till bloggen.

Men ni bör alla veta om att jag har TÄNKT på det många gånger. "Kanske borde jag blogga idag?" säger min stackars hjärna och försöker påminna mig om att jag bör hålla denna blogg levande ifall jag vill ha ett fortsatt intresse hos mina få stackars läsare där ute. Men den lata reptildelen av hjärnan har tagit över när det gäller bloggfronten och ergo: ingen uppdatering.

Men bättre sent än aldrig, brukar man ju slentrianskt slänga ur sig och därför kommer nu ett litet och enkelt inlägg för att visa att jag faktiskt lever och andas ännu.

Senaste veckan har inte mycket hänt. Jag var ju på lägerskola med min klass förra veckan och det enda jag har att säga om det var att det var fantastiskt roligt. Jag har ingen större lust att berätta om självaste lägret i sig, då det skulle bli alldeles för mycket att skriva och det orkar varken jag skriva eller ni läsa om.

Däremot kan jag nu informera om att vi nu är inne på slutsignalen. Nu är det bara är tre skoldagar kvar innan sommarlovet träder i kraft! Både lärarna och eleverna räknar ner. Ja, jag vet. Här i Bergsjön så tar skolan sommarlov ovanligt sent. Jag känner att eleverna (och även personalen) har checkat ut rent mentalt (och även fysiskt hos vissa).

För min egen del så har dessa sista dagarna i skolan varit ganska så... "flytande". Jag har fått hoppa hit och dit mellan klasserna och fått vikka här och där. När jag kommer till skolan så vet jag inte så mycket om vad som komma skall. Istället har jag fått stå i beredskap för eventuella inhopp.

Det har alltså varit ganska lugnt. Och tråkigt.

Jag ser faktiskt fram emot nästa skolår då jag får min egen klass som jag får forma helt och hållet under ett helt år från början till slut. Men innan dess så har vi ju ett sommarlov som väntar.

Och just det. Två veckors sommarskola också.

måndag 6 juni 2011

Sveriges nationaldag - fira det (eller fira det inte) som du själv vill!

Sveriges nationaldag idag.

Det är en dag som rör upp känslor hos många. Det är en dag då många är förvirrade, lite glada och väldigt reserverade. Det är också en dag som många varken vet om eller bryr sig om.

För mig är det allt ihop.


För mig är Sveriges nationaldag en dag då vi firar Sverige och hedrar den öppenhet, humanism och framförallt den demokrati som länge har präglat vårt lands politiska övertygelse. Vi firar landet och vi firar alla de människor som bor här. Därför anser jag att det är varje människas rätt att få välja att fira nationaldagen på sitt sätt.

Vare sig man vill stå i kör och sjunga för sitt land, delta i en kyrkomässa, hoppa runt i diverse vattenfontäner, måla sitt ansikte gult och blått, se på när kungafamiljen håller sitt årliga nationalfirande, grilla med sina närmaste vänner, äta glass ute i solen eller inte göra nånting alls - så är det varje svensk medborgares rättighet att få välja om denne vill fira nationaldagen eller inte.

Anders Lindberg på Aftonbladet har skrivit en ledare om nationaldagsfirandet: http://www.aftonbladet.se/ledare/article13130298.ab där han anser att vi idag inte firar enfald - vi firar istället mångfald.

Artikeln har fått över 250 kommentarer och över 90% av dessa kommentarer är från arga människor som menar att de "inte får fira sitt land", att det multikulturella Sverige är "ett misslyckande", att det hela är "fruktansvärt" osv. En stor del av dessa läsare verkar sia om sitt lands framtida undergång och många av dem sätter sitt hopp på att Sverigedemokraterna skall frälsa dem och rädda Sverige.

Kan vi inte alla bara komma överens om att det är Sveriges nationaldag idag och att alla människor ska få fira det (eller inte fira det) så som de själva önskar och behagar?

Imorgon ska jag iväg med mina elever på lägerskola. Det kommer bli lekar, utflykter i skogen, eventuellt sol och bad samt en natts övernattning. Jag ser faktiskt riktigt fram emot detta. Det ska bli riktigt trevligt.

måndag 30 maj 2011

Lärare är gnälliga

Lärare - inte alla förstås - är oftast väldigt gnälliga. Speciellt de lärare som varit verksamma i många år och speciellt dem som inte är särskilt bra på sitt jobb. Dessa lärare gnäller på nästan allt. De gnäller på eleverna. De gnäller över ledningen. De gnäller över samhället. De gnäller över maten och - framförallt - så gnäller de på läroplanen.

Förra veckan satt vi och diskuterade och analyserade den nya läroplanen. Jag gillar för övrigt den nya läroplanen. Jag gillar Skolverkets läroplan eftersom jag anser den var bra på flera vis. Den är väldigt bred, den värnar hårt om det fria tänkandet, demokratiska värderingar och kritisk källanalys. Med den nya läropkanen som kom ut i år så har man gjort läroplanen ännu bättre.

Den nya läroplanen skiljer sig egentligen inte mycket från den gamla. Man har bara bytt ut ett par ord och man har omformulerat vissa meningar här och där. Det märks att den nya läroplanen lutar mer åt "höger" rent politiskt då vissa nya ord och begrepp genomsyrar innehållet. Bland annat har ordet och begreppet "entreprenörskap" fått större utrymme.

Det jag gillar med den nya läroplanen är faktiskt att man gjort den tydligare när det gäller kunskapskravet, ämnesinnehållet och betygssystemet. På detta vis tror jag att det kommer bli lättare att jobba med läroplanen och den lär nog ena lärarkåren ytterligare.

Så vad var det jag skulle prata om nu igen?

Jo, just det. Lärare är gnälliga. Under hela mötet satt mer än hälften och beklagade sig över sin situation, över hur meningslös analysarbetet av läroplanen kändes, hur jobbig den var, hur otydlig den var, hur jobbigt det var att jobba så länge och hur dåligt väder vi hade trots att det snart är juni. Urk.

Till och med jag är gnällig nu när jag gnäller på gnälliga lärare. Därmed har jag bevisat den tes jag presenterat under hela detta inlägg.

tisdag 24 maj 2011

Sjuk...

Det är jobbigt å vara sjuk - speciellt om man är lärare.

Även om man är sjuk så känner man ändå att man borde ordna med en enkel planering till vikarien som ska hoppa in för en. Det är inte som med andra jobb då det bara är att ringa in och sjukanmäla sig.

På något vis känner man (jag tror de flesta lärare håller med mig på denna punkt) en skyldighet och plikt att hjälpa den vilsna vikarien och eleverna.

Får hoppas att jag hinner bli bättre till imorgon så jag kan komma tillbaka.

torsdag 19 maj 2011

Inshallah

Överambitiös. Engagerad. Och naiv.

Sån är jag som pedagog. Jag ska vara ärlig och jag ska säga som det är. Jag gillar mitt jobb - nej, jag älskar mitt jobb - och jag gör verkligen så mycket som möjligt för att mina elever ska få den bästa utbildning och skola som går att få med de medel som finns tillgängliga. Därför anser jag mig vara en duktig lärare.

Samtidigt så vet jag också om att jag befinner mig i början på min pedagogiska karriär och jag vet också om att jag är ung, har en naiv vision av hur svensk skola ska se ut samtidigt som jag är väldigt engagerad i mina elevers studier och resultat.

Igår, efter avslutad arbetstid, under regn och blåst, promenerade jag de tio minuter som behövdes för att knacka på dörren hemma hos en av mina elever. En kille i 13-årsåldern (som alltså gått om ett år eftersom han kom till Sverige ganska sent) från Afghanistan som har haft det ganska bråkigt och jobbigt i skolan ända sedan han började Guavaskolan.

Vi kan kalla honom... Amir (efter en av huvudkaraktärerna i boken "Flyga drake" - en väldigt bra bok för övrigt). Amir har något inom sig som jag tror kan leda honom långt här i livet. Han har bara bott i Sverige i sex år men ändå så är hans svenska perfekt. Den är felfri och han bryter ingenting alls. Ingen skulle kunna tro att han är invandrare om man pratade med honom på telefon.

Amir är begåvad på många sätt och vis. Han är smart, han har ett brinnande intresse och nyfikenhet för vetenskapliga frågor såväl som existentiella frågor. Han lyssnar alltid på mig med stora ögon och öron när jag pratar om t.ex. universums oändlighet eller diskuterar viktiga historiska händelser. Allt som han finner intressant och roligt suger han åt sig som en svamp.


Men Amir har också en tendens att hamna i bråk och konflikter. Han är starkare och större än de flesta barn i skolan och många gånger gör han saker utan att tänka sig för. Och det slutar alltid med att jag kommer på honom och därefter ger honom en utskällning för att han ska förstå sig av sina misstag.

Och jag kan se i hans ögon, hans hållning, hans "utstrålning" att han verkligen ångrar sina handlingar. Han tar sin bestraffning och han gör det utan att gnälla eller klaga.

Så igår kväll satt jag inne i hans lilla lägenhet på fjärde våningen tillsammans med hans bekymrade mamma. Hon serverade mig te, räckte fram kakor och andra sötsaker och vi försökte hålla en någorlunda lätt diskussion och konversation om hennes barns framtid. Amirs mamma har förstås svårigheter med svenskan och hon kämpar hårt med att lära sig språket.

Hon berättar för mig att Amir har 5 andra syskon. Alla fem syskon är väldigt framgångsrika, studerar och bor på andra håll i landet. En bor och studerar i England. Amir är det sista och yngsta barnet kvar i hemmet.

"Jag är här på min egen tid. Jag är inte här för att skälla ut dig. Jag är inte här för att säga till dig hur dåligt du uppför dig ibland. Nej, jag är här för att jag bryr mig och för att jag tror på dig. Men jag tänker inte tro på dig i all evighet. Du måste också visa mig att du är beredd att skärpa dig och visa mig att du vill mer här i livet än att sluta som någon underbetald nattstädare som jobbar svart för att få ihop månadshyran. Det här är det SISTA stora jag gör för din skull. Om inte detta funkar så kommer jag att ge upp, Amir. Om du vill att jag ska tro på dig så måste du tro på dig själv först. Annars slösar du bara med min tid."

Jag hoppas verkligen att jag nådde in i Amirs hjärta och att jag från och med den dagen påverkade hans liv till det bättre.

"Inshallah", svarade Amirs mamma och nickade vänligt mot mig.

tisdag 17 maj 2011

"One to One"-projektet - ren marknadsföring!

Det är mycket tjat just nu från eleverna.

Eller rättare sagt: Det är ovanligt mycket tjat just nu från eleverna.

Tjatet gäller varje dag samma sak: MacBook. Det vill säga elevernas bärbara datorer. Alla elever i Bergsjöns skolor får - när de börjar högstadiet (åk 6) - varsin bärbar MacBook. Projektet kallas även för "one to one"-projektet. Mina elever fick sina datorer förra veckan och ända sedan dess vill de jobba (läs: spela) med sina datorer.

I korta drag innebär "One to One"-projektet att varje elev ska få varsin bärbara dator för att hjälpa, stödja och stimulera eleverna i deras inlärning och studier.


Idén bakom projektet är - enligt mig och min yrkesprofessionella bedömning - ETT AV DE ABSOLUT DUMMASTE SAKERNA SOM FINNS!

Varje dator kostar ungefär 10.000 kr. I Guavaskola, där jag jobbar, finns två årskurs 5-klasser varav det går 17 elever i varje klass. Så med enkel matematik: 34x10.000r blir det totalt 340 000 kr totalt - och detta är bara för en skola.

Och vad gör eleverna med sina datorer?
1. De vill gå in på sociala medier (Facebook, Twitter, bloggar).
2. De vill gå in på youtube.com och kolla samt lyssna på sina favoritkommersiella låtar.
3. De vill googla efter lustiga bilder.
4. De vill ändra bakgrundsbild till sin dator.
5. De vill spela meningslösa spel.

Jag ser detta redan hos de nuvarande sexorna och det irriterar mig så oerhört mycket när jag ser hur de varje dag leker och tramsar med sina datorer.

Men oroa er inte. Dessa pengar kommer inte från skolan. Pengerna kommer "utifrån" (jag vet inte varifrån exakt) och det är pengar som man därför "lika gärna bör ta emot eftersom det ändå är gratis".

Jag tror att idén bakom "One to One"-projektet är ren marknadsföring från Macintoshs sida. De vill lära upp denna generation av barn till att använda Mac-datorer så att de i framtiden vänjer sig. Samma sak har McDonalds gjort med sina Happy Meal-erbjudande för att "vänja" barnen vid tanken att McDonalds = Bra.

Hade man inte lika gärna kunnat lägga alla dessa pengar på att anställa fler lärare i skolan, utöka resurserna eller öka lärarnas löner?

Nej, fy fan. Jag borde gå ut i media med detta. Kanske borde slå en signal till Sveriges Radio...?

måndag 16 maj 2011

Kvarsittning

Tyst i klassrummet. Fem elever i klassrummet sitter och känner (förhoppningsvis) ånger över sitt uppförande.

Kvarsittning.

Och här sitter jag och vaktar över dem som någon sorts underbetald fångvakt. Det känns inte särskilt bra att sitta tillsammans med sina elever efter skolan. Det känns faktiskt rätt misslyckat. Kvarsittning har ingenting med pedagogik att göra. Det handlar helt och hållet om bestraffning och att ta ställning samt uppvisa en (något förlegad) ståndpunkt.

Men ändå använder jag tyvärr (nästan varje vecka) kvarsittningen som en sorts bestraffningsmedel för att frihetsberöva de elever som inte skött sig i skolan, kommit för sent till lektionerna eller på något sätt ha uppfört sig dåligt. Jan Björklund hade varit stolt över mig...

Men jag är inte stolt när jag måste delegera kvarsittning till mina elever. Tvärtom så skäms jag en aning. Jag känner en viss pedagogisk sorg över att man inte kommit längre än så här och jag frågar mig själv varje dag hur jag ska göra för att få denna klass tillbaka på rätt spår igen.

Suck.

Och på Aftonbladet så fortsätter kampanjen kring hur vi ska få upp läraryrkets status... Jag följer granskningen med en sorts uppgiven och hopplös, mental suck.

fredag 13 maj 2011

Underskatta inte föräldramötets effekter!

Hm... Det var ju märkligt...? Gjorde ett inlägg igår som nu helt utan anledning har försvunnit ut i cyberrymden.

Nåväl...

Igår kväll höll jag i mitt första föräldramöte. 17 föräldrar var inkallade, 15 lämnade besked och 10 tackade ja till inbjudan.

Totalt 7 föräldrar kom.

Det är just det som är svårigheterna med att jobba i sådana här skolor ute i dessa "socialt utsatta" (jag sätter citationstecken på detta begrepp då jag tycker att begreppet känns väldigt svävande och inte alls representativt för hur människor upplever sina stadsdelar) förorter. Man får inte alltid det föräldrastöd och engagemang som behövs för att få en så bra pedagogisk arbetsro som möjligt.

Mötet i sig gick faktiskt överraskande bra. De få föräldrar som var där kändes väldigt engagerade och öppna. De visade stor respekt och ödmjukhet samtidigt som man kände av ett uppenbart engagemang.

En sak har jag lärt mig efter detta första (och absolut inte sista) föräldramöte: Man ska verkligen INTE underskatta föräldramötets effekter. Det är en väldigt viktig del i lärarens arbete och jag tror att det definitivt kan styrka och stärka lärarens arbete samtidigt som man kan få bättre ordning i klassen.

torsdag 12 maj 2011

Mitt första föräldramöte ikväll!

Idag har vi haft en idrottsutflykt med hela skolan. Hela skolan har engagerat och deltagit i friidrottsaktiviteter. Lärarna har fått jobba som funktionärer där vi fått i uppgift att skriva ner tider, resultat och ge information om samtliga idrottsgrenar.

Det har varit oerhört påfrestande, jobbigt och slitigt, känner jag. Speciellt när man är utomhus och måste höja rösten varje gång för att ungarna ska höra vad man har att säga. Hela saken blir inte bättre av att jag har en (ursäkta mig) för jävlig klass som knappt vet hur man ska uppföra sig.

Jag vet inte hur många gånger jag har skrikit på dem och jag vet inte hur många gånger som jag har känt att jag bara vill kasta ut dem från klassrummet. Missförstå mig inte nu. Jag gillar mitt arbete och jag är stolt över mitt yrke. Jag tycker om eleverna, jag tycker om det pedagogiska arbetet och jag värnar om elevernas utbildning, kunskap och utveckling.

Men den här klassen som jag har jobbat med i mer än 5 veckor är en väldigt svår klass främst för att den tidigare läraren var en virrpanna som har lika mycket koll på sin omgivning som en alkoholiserad sköldpanna. Hur klassen ser ut reflekterar (vare sig man vill det eller inte) i lärarens sätt att arbeta.

Jag själv kan tycka att jag är en väldigt duktig pedagog. Jag tar mitt arbete på stort allvar och jag har lätt att få kontakt med barn och ungdomar. Visst har det blivit lite bättre i klassen sen jag kom. Men jag är rädd att allt kommer att falla i bitar igen när den ordinarie (virrpanne-)läraren återvänder.

Ikväll blir det ett extra inkallat föräldramöte. På detta möte MÅSTE jag prata om klassens situation, om den bristande studiemotivationen och hur vi tillsammans kan höja barnens resultat och få bättre studiero i klassrummet. Detta blir också mitt första föräldramöte som jag själv ordnat.

Och man glömmer ju aldrig sin första gång.

onsdag 11 maj 2011

Vi gör ett nytt försök!

Vet ni vad? Jag gör ett nytt försök med bloggandet. Jag har verkligen känt den senaste tiden hur det har kliat i fingrarna - speciellt nu under dessa tider då diskussionen och debatten kring svensk skola har hettat till.

Det behövs fler lärare som gör ett samhälleligt utrop till den mediala sfären och det behövs fler pedagoger inom den debatterande arenan! Frilansande pedagogen är tillbaka!

Jag gör en snabb uppdatering kring hur min pedagogiska karriär för tillfället ser ut. Senast jag uppdaterade bloggen så skrev jag om mitt nya arbete hos "Guavaskolan". Då jobbade jag som resurs-/extra-lärare för åk4.


Men sedan ett par veckor tillbaka så jobbar jag som klassföreståndare för en åk 5-klass. Och jag kan lova er: det är ett hårt arbete med denna klass då det finns så mycket oroligheter, osäkerhet och omotivation till studierna. Fast detta gör ju jobbet desto mer spännande och meningsfullt. Så jag krigar och kämpar för varje dag som går lika mycket som jag stimuleras och utvecklas i mitt pedagogiska arbete!

Vidare kan jag även berätta att jag nu har fått ett års förlängt vikariat på samma skola. Detta betyder alltså att jag stannar till och med vårterminen 2012! Så nästa läsår, alltså hösten 2011, kommer jag att jobba som klassföreståndare för en åk4. Detta känns oerhört spännande då jag ska få vara med från allra första början och forma min klass från skolårets början!

Jag ska försöka att återigen hoppa på den pedagogiska debatten och bidra med mina läraråsikter så att vi får en bättre fördelning på åsikterna i den rådande skoldebatten!

Fast allt kan ju inte ske på en dag, likaså som att Rom inte byggdes på en dag. Därför fortsätter jag istället en annan dag!

Ha en fortsatt trevlig kväll!

/Frilansande pedagogen

onsdag 2 mars 2011

Orkar inte.

Jag är ledsen, gott folk. Men jag har helt enkelt inte orkat blogga de senaste veckorna.

Det kanske blir en uppgång inom en snar framtid. Kanske inom en avlägsen framtid. Eller kanske om en närliggande framtid.

torsdag 20 januari 2011

"Eget arbete"

Jobbet som resurslärare är ganska lätt och avslappnande, känner jag. Det känns mest som om man bara glider omkring i klassrummet och kollar på när eleverna och läraren jobbar samtidigt som ens auktoritära aura minimeras.

Jag har fått en egen bärbar MacBook som jag får jobba med under hela mitt vikariat. Och som det ser ut nu så är jag den enda läraren på hela skola som verkligen utnyttjar sin MacBook. Jag går runt omkring med den som om den vore min egen och jag arbetar med den så mycket som jag bara kan. Skolan har faktiskt en hel del resurser, smartboard, bärbara datorer och andra multimediaredskap som de bara låter stå och samla damm. Det är egentligen ganska slösigt när man tänker på det.

Så nu sitter jag i klassrummet... 5b. Och kollar på när de jobbar samtidigt som deras bittra lärare sitter på sin kateder och rättar prov/texter/förhör/tester osv. Det är ganska så omotiverat å vara här inne, känner jag. På schemat står det att eleverna har SO/NO. Men i själva verket så har de "Eget arbete" (som om det vore ett eget ämne).

Eleverna är lite småstökiga, vilsna och vet inte riktigt vad de ska göra. Lite deprimerande är det att behöva vara i det här klassrummet 1-2 gånger i veckan.

Och den här klassen ska jag ta över om drygt 10 veckor... Jag ser redan fram emot det.

söndag 16 januari 2011

Vad händer egentligen...?

Jodå... Det pågår för fullt. Undervisandet alltså.

Jag har bara inte orkat uppdatera eller skriva något på bloggen. Det är rätt mycket saker som jag har fått lägga på hyllan på grund av skolan. Jag hade t.ex. (för ett par månader sedan) idén om att jag skulle börja blogga för Skoljobb.se framöver. Men den ambitionen sprack ganska omgående när jag såg vilket fruktansvärt dåligt bloggverktyg de hade, vilka begränsningar det fanns i redigeringsupplägget och hur ful designen på bloggen var.

Samtidigt så tar jobbet i Guavaskolan all fokus och kraft ifrån en. Jag orkar helt enkelt inte. Även om jag nästan varje dag - när jag står inför någon intressant händelse eller konflikt - tänker "det här ska jag blogga om när jag kommer hem!" så rinner det ut i sanden när jag väl är hemma då sinnet är inställt på att slappna av och göra andra saker istället.

Förutom jobben så har jag och fröken L fullt med att städa, packa och göra i ordning inför flytten - som sker nu på lördag. Det ska bli kul att flytta, även om det är jäkligt trist och tråkigt att behöva rengöra spisen, ugnen, köket, fönstren, hallen, sovrummen, damma, dammsuga, torka osv osv. Jag blir trött bara av att nämna det här i bloggen.

Men vad är det jag egentligen gör på det nya jobbet?


Den frågan har jag ställt mig själv under hela veckan. Svaret är: Vet ej. Rektorn har inte riktigt bestämt hur min nuvarande tjänst ska se ut, vilken typ av undervisning jag ska bedriva och i vilka klasser jag ska jobba. De har lovat mig heltid och de har sagt att jag ska få mina garanterade arbetstimmar i veckan. Först imorgon kan vi se med säkerhet vad jag ska göra. Det jag än så länge vet, är det att jag ska undervisa i främst engelska och svenska samt en snutt historia (en gång i veckan). Det känns väldigt spännande och kul. Jag ser faktiskt fram emot att gå till jobbet.

tisdag 11 januari 2011

Imorgon börjas det!

Lång studiedag idag. Hela Bergsjöns skolområde var där. Över 6 skolor under ett och samma tak. Det var kul å träffa kollegorna i Squashskolan. Saknar dem faktiskt lite.

Dagens ämne och föreläsning skulle handla om... Den nya läroplanen. Vi gick igenom lite om skolans mål, kursplaner, styrdokument och andra byråkratiska dokument.

Föreläsaren var medelålders. Torr "humor" (om man nu kan kalla det humor...?) och riktigt, riktigt, riktigt tråkig. Fy fan va trist det var. Och jag var inte den enda i föreläsningssalen som satt inne med dessa känslor och åsikter.


Det var ganska ironiskt att en person som skulle prata om lustfyllt lärande var så fruktansvärt tråkig att man ville slå ner sig själv med ett par gamla loppisinköpta stinkande skor.

Dagen var lång. Diskussionerna var sega. Maten var halvdan. Kollegorna trevliga. Och mycket kaffepauser blev det. Jag krängde i mig tre koppar på mindre än 3 timmar. Inte bra. Slutade med att jag satt och skakade med händerna som om jag drabbats av Parkinsons.

Imorgon börjar skolan på riktigt! Ska bli kul!

måndag 10 januari 2011

Känner mig laddad!

Första dagen på nya jobbet, nya skolan: Guavaskolan.

Samling i skolans (lilla) bibliotek. 25 kvinnliga lärare. Alla hälsar, kramas och är glada över att få se varandra igen efter tre veckors jullov.

Mitt i bland alla sitter jag. Av alla 25 lärare så är två av dessa manliga lärare. Resten är kvinnor. Medelålders. Sympatiska. Glada och välkomnande. Jag kan inte låta bli över att tänka över hur könsfördelningen ser ut i de flesta skolor jag har befunnit mig i. Varför är det så många kvinnor som väljer just läraryrket?

Mer hinner jag inte tänka. Rektorn startar igång dagen med att säga vad som skall göras, hur schemat ser ut för dagen och resterande veckan. Och presenterar de nya kollegorna och vikarierna.

"Vi har också en annan kille som ska gå med oss hela vårterminen. Han heter Frilansande Pedagogen - uttalar jag det rätt nu? - han jobbade i Squashskolan i höstas och har ett väldigt gott rykte kring sig. Vi är glada över att ha dig här. Välkommen!" säger hon högt och myndigt.

Generad blir man förstås. Stolt och glad också.

Tjänsten då...?

Inte alls som jag trodde.

Heltid: Mycket bra.

Undervisningstimmar: 35 timmar arbetstid i veckan. 18 av dessa timmar är undervisning. Mycket bra det också.

Ämnen: Engelska. Svenska. Lite historia.

Undervisning: Nja... Jag kommer istället att jobba som "resurslärare" eller "extralärare". De hittade ingen bra definition på min tjänst. Så de första 10 veckorna på Guavaskolan kommer jag alltså inte att vara klassföreståndare. Nej, istället så drar jag ut stackars "svaga" elever som får sitta med mig i ett trångt och spartanskt inrett grupprum samtidigt som vi går igenom olika studiematerial i lite långsammare takt.

Till en början kändes det lite... Ängsligt. Besviken. Orolig. Det här är ju inte alls det som jag är utbildad till eller har någon erfarenhet av. Men efter att ha pratat med de andra lärarna, rektorn och kollat runt lite mer så kändes saker och ting bättre och klarare.


Det här kan nog bli riktigt bra. Jag är positiv och jag ska gå in för det här fullt ut. Jag har en värdefull chans att göra mycket nytta i denna skola och möjlighet att verkligen hjälpa och stödja barn i deras studiegång.

Imorgon blir det föreläsning och studiedag. Långa diskussioner om den nya läroplanen.

Känner mig ordentligt laddad!

fredag 7 januari 2011

Lite segt nu...

Händer inte så mycket nu, tycker jag. Jag och fröken L har hetsat oss fram och tillbaka bland Göteborgs möbelaffärer på jakt efter nya möbler till den nya lägenheten. Bortsett från det så händer inte särskilt mycket.

Det känns mest som om jag bara väntar på att få komma tillbaka till vardagen. Och först på måndag, 10 januari, om tre dagar alltså, så är jag tillbaka i racet. Då börjar nämligen min nya heltidstjänst. En tjänst som jag knappt vet något om. Den enda kontakt jag har haft med skolan och dess rektor har skett genom ett kort samtal på mobilen.

Det enda jag fick veta var att vi skulle börja 10 januari (tre dagar innan eleverna börjar) för att planera, träffa de nya kollegorna, diskutera och sitta i olika möten osv. Jag har inte ens löneförhandlat, fått reda på vilken årskurs (eller årskurser?) eller exakt hur länge tjänsten fortgår (visst var det hela vårterminen ut?).

Så jag glider fortfarande omkring i mina semesterkläder, fastnat i avslappningstillståndet, bär på nåt extrakilo efter all julmat, sysslolös och rastlös medan jag läser (underhållande) pocketböcker.

Egentligen ska jag inte klaga. Det är ju gött och skönt å vara ledig (fast egentligen är jag tillfälligt arbetslös då jag inte får betalt för den här s.k. "ledigheten"). Man får ju njuta så länge det varar, brukar man säga.

Men nån måtta får det fan vara.

Idag på eftermiddagen blir det åtminstone lite jobb... på casinot. Urk.