tisdag 3 november 2009

Än är det inte hopplöst! Det finns ju hopp!

Även om jobbet på casinot stundtals är väldigt underhållande och spännande så finns där - enligt mig åtminstone - väldigt många nackdelar som överväger fördelarna. Den största nackdelen är förstås att man så pass ofta måste jobba natt och därmed tvingas förstöra hela sin dygnsrytm så att man plötsligt får samma nattvanor som en deprimerad fladdermus.


Nej, det är inte alls kul att behöva gå och lägga sig klockan 07.00 på morgonen och därmed vakna upp vid 16-tiden. Nu i vintertid är det förstås ännu värre då det är mörkt när man går och lägger sig - och förblir mörkt när man vaknar. Solen går om en som en gammal bekant och mörkret blir ens bästa vän. Hela dagen går till spillo och man får alltid boka de där sista tvättiderna på tvättstugan.

Nu under de senaste 2-3 veckorna har jag gått en ny kurs (för att lära mig ett nytt spel: Roulette) vilket betyder att jag har jobbat måndag-fredag, 10.00-18.00, varje dag. För många människor kanske detta inte betyder något speciellt. Men för mig så är det faktiskt helt underbart. Nu har jag äntligen en normal dygnsrytm. Jag blir trött vid 22-tiden och jag vaknar upp till morgonsolen samtidigt som jag får se alla trötta ungdomar motvilligt marschera mot skolorna.

Så vad är det för banbrytande händelse som har inträffat vilket har gjort att jag återfått hoppet om att en dag få ett lärarjobb - eller åtminstone ett "normalt" jobb? Jo, det är faktiskt den här måndag till fredag-rutinen som jag utsatts för de senaste 2-3 veckorna.

Det gav mig insikten att jag faktiskt är jäkligt trött på nattjobb som ändå betalar så fruktansvärt dålig. Jag vet, jag vet. Man ska inte klaga alltför mycket när man ändå har ett jobb i dessa dåliga ekonomiska tider. Och jag är ju ändå glad över att jag har ett jobb som gör att jag kan fortsätta betala mina räkningar och hyror. Men ändå... Jag har i alla fall börjat hoppas igen.

Och hopp, det är ju något som vi alla faktiskt lever för. Hoppet är alltid det sista som överger en... (Förhoppningsvis...)

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar