Min första lärarpadawan

Idag gjorde jag min sista dag med min kära förberedelseklass. Det kändes lite mer vemodigt än jag trodde. På slutet av dagen så ville jag nästan inte lämna dem. Jag tror de kände ungefär detsamma. De är faktiskt riktigt härliga, goa och glada. Men som tur är så kommer vi ju att ses ganska ofta då jag fortfarande jobbar på samma skola, men med en annan klass bara.

Idag hade jag också min första lärarkandidat- eller lärarpadawan som jag brukar säga enbart för att få det att låta lite häftigare och mer spännande - som gick vid min sida. Det kändes lite konstigt faktiskt å ha en ung och smånervös lärarkandidat som gick efter mig och som ställde frågor. Det här var till och med hennes första lästermin.

Jag minns ju själv min lärarkandidatur när jag själv var ute i skolorna och praktiserade. Jag svarade så gott jag kunde på hennes frågor och jag berättade så mycket jag visste om hur livet som nyexaminerad lärare såg ut, vad jag ansåg om läraryrket, hur jag jobbade osv.

Efter sista lektionen hann vi prata lite om yrkesvalet och vad det var som gjorde att vissa drogs till arbete i skolan. Hon ville till och med höra om mina åsikter och tankar kring det pedagogiska arbetet, hur jag jobbade med eleverna och varför jag valde detta yrke. Flera intressanta ordväxlingar och en givande diskussion uppstod. Jag kände mig i slutet av dagen som en riktig lärarjedi. :)