Lärare är gnälliga

Lärare - inte alla förstås - är oftast väldigt gnälliga. Speciellt de lärare som varit verksamma i många år och speciellt dem som inte är särskilt bra på sitt jobb. Dessa lärare gnäller på nästan allt. De gnäller på eleverna. De gnäller över ledningen. De gnäller över samhället. De gnäller över maten och - framförallt - så gnäller de på läroplanen.

Förra veckan satt vi och diskuterade och analyserade den nya läroplanen. Jag gillar för övrigt den nya läroplanen. Jag gillar Skolverkets läroplan eftersom jag anser den var bra på flera vis. Den är väldigt bred, den värnar hårt om det fria tänkandet, demokratiska värderingar och kritisk källanalys. Med den nya läropkanen som kom ut i år så har man gjort läroplanen ännu bättre.

Den nya läroplanen skiljer sig egentligen inte mycket från den gamla. Man har bara bytt ut ett par ord och man har omformulerat vissa meningar här och där. Det märks att den nya läroplanen lutar mer åt "höger" rent politiskt då vissa nya ord och begrepp genomsyrar innehållet. Bland annat har ordet och begreppet "entreprenörskap" fått större utrymme.

Det jag gillar med den nya läroplanen är faktiskt att man gjort den tydligare när det gäller kunskapskravet, ämnesinnehållet och betygssystemet. På detta vis tror jag att det kommer bli lättare att jobba med läroplanen och den lär nog ena lärarkåren ytterligare.

Så vad var det jag skulle prata om nu igen?

Jo, just det. Lärare är gnälliga. Under hela mötet satt mer än hälften och beklagade sig över sin situation, över hur meningslös analysarbetet av läroplanen kändes, hur jobbig den var, hur otydlig den var, hur jobbigt det var att jobba så länge och hur dåligt väder vi hade trots att det snart är juni. Urk.

Till och med jag är gnällig nu när jag gnäller på gnälliga lärare. Därmed har jag bevisat den tes jag presenterat under hela detta inlägg.