Så var det första nattpasset äntligen över. Det känns alltid lite lustigt att jobba natt. Inte nog med att det kan vara både psykiskt och fysiskt ansträngande att hålla sig vaken en hel natt, det är även konstigt.
Jag gick till jobbet då det fortfarande var ljust ute. När jag slutade var det ljust igen. Det kom som en liten chock när jag steg ut ur byggnaden då både kroppen och psyket hade vant sig vid att det var natt.
När jag äntligen kom hem så skulle fröken L gå upp för att ta sig till sitt jobb. Som vanligt så gnällde och förbannade hon världen och alla dess tillbehör för att hon var tvungen att lämna den underbara sömnen. En mer morgongrinig människa får man leta efter.
Urk, nu ska jag äntligen få sova. Godmorgon till er andra. För mig blir det godnatt...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar