Min första studiedag

Idag hade jag min första studiedag. Hela stadsdelen Bergsjöns skolverksamhet bjöds in. Dagen började med en lång och väldigt informativ föreläsning av Martin Ingvar, professor i Integrativ medicin vid institutionen för klinisk neurovetenskap vid Karolinska institutet. Förutom detta så har han en hel del massa andra projekt vid sidan om samt att han vid flera tillfällen har medverkat i olika media, reportage eller artiklar. Föreläsningen blev inte alls som jag hade väntat mig. Den var faktiskt väldigt intressant, berättad på ett bra och tydligt vis, rolig och lustfylld samt inspirerande.

Det måste ha kostat skolorna otroligt mycket för att ha bjudit in honom och anordnat denna studiedag.

Därefter på eftermiddagen så blev det långa och segdragna diskussioner om hur vi ska förbättra skolan som vi jobbar på och hur vi ska uppnå fantastiska pedagogiska resultat som både förbättrar vår arbetsplats, stadsdelen, barnen, personalen och hela samhället. Diskussionerna ledde till att alla de medverkande lärare pratade runt varandra i en enda stor loop. Det var intressanta diskussioner... men alldeles för mycket snack och för lite verkstad.

Alla kände en sorts uppgivenhet och hopplöshet när dagen var slut. Trots den inspirerande föreläsningen från den gode herr Ingvar så blev det nog inte så mycket mer förändring i skolans ledning eller arbete, är jag rädd...

För min egen del kändes allt väldigt spännande och nytt. Det var kul att få vara med och det var kul att få se skolans engagerade pedagoger diskutera sig heta om skolans uppdrag, existens och fortsatta arbete.

När jag själv vågade öppna munnen - och då inledde jag ödmjukt med att säga: "Jag som ny, både i detta yrke och i denna skola, känner att..." - så märkte jag genast av att jag fick ALLA de gamla lärarnas uppmärksamhet på mig vilket gjorde att jag smått darrade i rösten som en vilsen skolflicka när jag skulle säga det som jag tänkte. Jag slängde fram något naivt förslag på hur man kanske, preliminärt och förmodligen, kunde förbättra elevernas resultat och betyg.

Men så fick jag en motfråga som jag snabbt skulle försvara (vilket jag gjorde på ett otydligt och osäkert vis gjorde). Därefter så nickade alla diskret eller så var det någon som sa "Jahapp..." lite tyst och så försvann det lilla jag sa ut i sanden...

Som ny och ung lärare - framförallt ifall du är vikarie - så känner du många gånger att dina ord inte väger mycket, din erfarenhet är väldigt tunn, att du är ouppskattad och att väldigt få verkar lägga särskilt mycket uppmärksamhet på dig. Det är inte lätt att vara vikarie. Man har mycket att bevisa och man har oftast väldigt kort tid på sig att bevisa det. När man väl har bevisat för omgivningen att man "visst kan" så är tjänsten antingen slut eller så har man skickats iväg till en annan skola...