Banan, squash och kiwi

Innan jag påbörjar dagens inlägg så vill jag snabbt påpeka att jag hädanefter kommer att döpa varje skola (som jag kommer att vikariera för, jobba eller besöka) efter någon frukt eller grönsak (t.ex. Äppelskolan som jag var på häromdagen). Detta för att det ska bli både lättare för mig och för de få potentiella besökare som finns där ute att få bättre koll på vilka skolor jag vikarierar för osv.

Idag var jag och besökte Bananskolan. Bananskolan är en ganska fin skola och de har all verksamhet på en och samma plats. Förskola, grundskolans tidigare och senare år, är alla placerade på ett och samma område. Förutom detta så befinner sig Bananskolan oerhört nära där jag bor. Det tar mig mindre än 2 minuter att gå till skolan.

På morgnarna kan man till och med höra ångestfyllda ungdomar hasa sig iväg mot skolan. Bananskolan tog emot mig med öppna armar. Den som ansvarade för skolans vikariepool - låt oss kalla honom Big Banana (låter nästan som en misslyckad rappare) - hälsade på mig och frågade lite enkla saker om mig. Han kändes inte så särskilt entusiastisk över att jag var behörig lärare eller att jag hade ämneskompetens eller liknande. Istället verkade han gladare över att jag bodde så nära.

"Ja... Jag då lärarbehörighet, här är mitt examensbevis, mitt utdrag från belastningsregistret och så har du här mina referenser", förklarade jag när vi satt på hans trånga kontor.
"Men va bra! Du bor ju här i närheten. Då kan vi ringa dig när det gäller akuta vikariat eller liknande!"
"Jovisst! Det låter kanon. Här har du mitt examensbevis..." fortsätter jag och räcker desperat fram mina papper.
"Jajaja, vi kan väl kopiera det där då." säger Big Banana motvilligt och släpar sig iväg mot den
högljudda kopiatorn.

Därefter så tog jag mig till Squashskolan (jag är väldigt nöjd med det namnet!), även denna skola låg i närheten av vart jag bor. Squashskolan tog också emot mig med öppna farmar. Byråsekreteraren var otroligt glad och entusiastisk över att jag hade tagit mig in i skolans expedition. Till skillnad från Big Banana så var denna byråsekreterare - låt oss kalla henne Sharon (ni vet den här orangea frukten som ser ut som en tomat) - äckligt imponerad över mitt examen och lärarbehörighet.

"Nämen va rooooooligt! Du har ju lärarbehörighet! Wow! Ojojoj! Det var ju jättebra!" utbrast hon samtidigt som hennes ögon vidgades till onaturliga nivåer.
"Ja... Det har jag." svarade jag med ett osäkert leende."Jovisst! Ska vi se här... Och så bor du i närheten också! Wow! Ojojoj! Jättebra!"
"Mmm... Här har ni mina papper, examensbevis, utdrag från belastningsregistret och referenser." fortsatte jag och sträckte fram pappren.
"Nämen! Va bra! Här var det ordning och reda! Wow! Ojojoj! Jättebra!" halvskrek hon och skrattade samtidigt som hon började virra runt i kontoret. Hon tog mina papper och kopierade dem med stort iver.

Så nu sitter jag här hemma och väntar på att dra till jobbet i postterminalen i Härryda. Det känns... inte kul. Jobbet på postterminalen är tungt och jobbigt. Jag har redan träningsvärk från gårdagens pass.

Nåväl... Framtiden känns i alla fall ganska ljus just nu. Imorgon jobbar jag på F-skolan - som hädanefter skall kallas Kiwiskolan - med klass 4a och 4b under en hel dag. Det ska bli spännande!

Allting började med Big Bang

Det är lite stressigt nu faktiskt. På onsdag börjar jag på mitt första lärarjobb på Päronskolan (påhittat namn förstås). Visserligen är det bara en 20% tjänst där jag är schemalagd en dag i veckan. Jag kommer undervisa och leda klass 4a och 4b.

Lektionerna som står på mitt schema är följande:


Engelska - 30 minuter
NO - 1 timma och 40 minuter (!)
Pedagogisk lunch - 50 minuter
Engelska - 30 minuter
Idrott - 1 timma


Jag känner varken någon oro för engelskan eller idrotten. Det är två ämnen som jag känner mig trygg och ganska hemma i. Det som däremot gör mig lite stressad och nervös är NO-lektionerna. Inte nog med att de är otroligt långa (100 minuter!), jag måste även planera och hitta på något som jag kan sysselsätta eleverna med under den tiden. Mina kunskaper om kursplaner och betygskriterier för naturorienterade ämnen i grundskolans tidigare år är oerhört begränsade... Jag blev därför tvungen att snabbt ta mig in i Skolverkets hemsida och kolla upp kursinformationssystemet för dagens skola.

Mål som eleverna skall ha uppnått i slutet av det femte skolåret [inom fysik]

Eleven skall

beträffande natur och människa

– ha insikt i hur planeterna rör sig runt solen samt hur jorden och månen rör sig i förhållande till varandra och kunna förknippa tideräkning och årstider med dessa rörelser,

– ha insikt i grundläggande meteorologiska fenomen och sammanhang,

– ha insikt i tekniska tillämpningar av den elektriska kretsen och permanentmagneter,

– ha insikt i grunderna för ljudets utbredning, hörseln samt ljusets egenskaper och ögats funktion,

– ha kännedom om berättelser om naturen som återfinns i vår och andra kulturer,

beträffande den naturvetenskapliga verksamheten

– ha egna erfarenheter av systematiska observationer, mätningar och experiment,

– känna till några exempel där fysikaliska upptäckter har påverkat vår kultur och världsbild,

beträffande kunskapens användning

– ha inblick i hur fysiken kan belysa existentiella frågor, t.ex. världens uppkomst, livets betingelser på jorden och på andra planeter samt energi- och resursfrågor.

Innan jag flyttade till Göteborg så hade jag en ganska liten men stadig lektionsbank. En lektionsbank (eller kunskapsbank som man även kan kalla det) är varje lärares verktygslåda. Här har man stenciler, papper, planeringar, övningar osv från alla de ämnen och områden som man har undervisat i. Min lektionsbank för ämnena historia, religion, samhällskunskap och geografi var tämligen ganska stor och bred.

Men nu är allt borta. Jag hittar inte längre min lektionsbank. Allting låg i mitt gamla USB-minne. Och den har jag tappat bort. Den försvann någonstans under min flytt till Göteborg. Så nu är allting tomt och jag måste i stort sätt börja samla på mig kunskap och information igen.

Därför känns allt lite stressigt just nu... Men det hade jag räknat med. Nu gäller det bara för mig att hitta på lite saker som vi ska göra och planeringsarbetet börjar idag. Jag har redan kommit på vad vi ska läsa om. Vi ska dra oss igenom Big Bang-teorin, solsystemet, planeterna, galaxerna och det mesta som rör den grundläggande astronomin till.

Det blir nog en bra start. Allting började ju med Big Bang.

24

I fredags, på morgonen, klockan 07.15 ringer mobiltelefonen. På andra sidan luren hör jag:

"Hej, det är M från Lärarpartner. Vi undrar ifall du kan rycka in blixtsnabbt idag?"
"Uhm... Okej? Vad är det för ämnen? Vilken skola är det och när ska jag infinna mig där?" svarar jag i mitt yrvakna tillstånd. Det tar ett tag innan kroppen och sinnet fattat att jag lämnat drömvärlden och John Blund.
"Det är NO och Ma. Du kommer att få arbeta på Äppelskolan (påhittat namn!) och du ska vara där om ca 60 minuter och du kommer jobba där tills 13.45." säger M.
"Okej, hur tar jag mig dit?"
"Kan du vara på centralstationen klockan 07.30?"
"Nej, det kan jag inte. Det tar runt 23-25 minuter för mig att ta mig dit.
"Aha... Okej, vi ska se ifall vi kan lösa detta! Gör dig redo! Jag ringer igen om 5 minuter!"

Jag klär på mig i all hast, borstar tänderna och hoppar över frukosten. Mobiltelefonen ringer igen.

"Okej, så här ska vi göra. Du ska hoppa på buss 74 mot Angered från din närmaste busshållplats klockan 07.45. Hinner du det?"
"Uhm... Ja, det är om 2 minuter!"
"Okej, bra! Gå nu! Ring mig när du sitter på bussen."

Jag småspringer mot hållplatsen och känner mig plötsligt som agent Jack Bauer från TV-serien 24. Kort därefter sitter jag på bussen på väg mot min destination. Jag ringer Lärarpartner.

"Hej, jag sitter på bussen nu."
"Bra! Du ska hoppa av i hållplats A klockan 08.01. Därifrån så tar du buss 806 mot Äppelstorp (påhittat namn här också!) klockan 08.07. Hoppa av vid Äppel-hållplatsen. Därefter går du mot skolans expedition och möter upp rektorn. Han befinner sig på en gul villa bredvid skolan. Lycka till!"

Precis som angivet så sitter jag några minuter senare på bussen på väg mot Äppelskolan. Jag hoppar av vid hållplatsen och går mot den "gula villan" bredvid skolan (jag skojar inte, där var faktiskt en gul villa som expeditionen och rektorn hade sitt kontor i).

5,5 timmar senare var dagen avklarad. Allt gick bra och jag kände mig nöjd med min prestation. Lärarpartner ringer och frågar hur allting gick.

"Uppdraget genomfört", vill jag säga till M och därmed känna mig ännu mer som Jack Bauer.

30% + 20% + 30% + 20% = 100%

Igår jobbade jag på Härryda postterminal. Det var inte alls som jag hade tänkt mig. Arbetet var tungt, hetsigt och ganska monotont och upprepande. Rent fysiskt sett så är nog detta arbete bland de jobbigaste jag har haft. Det man gör på postterminalen är att man packar upp, packar ner, packar iväg och packar fram lådor i alla storlekar och tyngder. Och så gör man det om och om och om och om igen tills man hör en tuta eka i högtalarna. Då blir det rast i 30 minuter. När rasten är över så börjar man om igen och jobbar tills man hör samma tuta och då slutar man.

Här lär jag inte jobba alltför ofta och alltför regelbundet då jag inte vill riskera att få några axel- eller ryggskador (samt att det faktiskt är jäkligt tråkigt emellanåt...). Det blir nog 2-3 dagar i veckan, tänker jag mig.

Och idag hade jag min första dag på F-skolan som 20% fastanställd lärare. Tjänsten innebär att jag jobbar och är schemalagd varje onsdag där jag blir klassföreståndare för årskurs 4a och 4b. Jag kommer att få undervisa i engelska, NO och idrott. Idag fick jag träffa klasserna och läraren som jag kommer att få gå tillsammans. Det känns väldigt bra och det känns positivt. Jag ser fram emot att få börja planera lite lektioner, teman och olika områden som vi ska gå igenom. På slutet av dagen träffade jag rektorn.

Vi satte oss ner i hennes kontor, hon satte sig mittemot mig och började snabbt fråga ut mig lite om min bakgrund, utbildning och syn på skola och elever. När hon hade fått veta det mest väsentliga slängde hon fram den oundvikliga frågan som jag så länge hade befarat:

"Löneanspråk?", frågade hon snabbt och studerade min reaktion.
"Jag tänker mig... Tjugotvå...?" svarade jag några sekunder senare.
"Det kan vi nog tillmötesgå." svarar hon kort och koncist.

Och så gick hon igenom uppgifter och vi båda skrev på anställningsavtalen.

När jag väl satt på bussen på vägen hem så kunde jag inte riktigt låta bli att fundera över hur hög lön jag egentligen kunde få ifall jag hade haft lite mer is i magen. Väl hemma googlade jag fram och fann följande fakta:

En genomsnittlig ingångslön för en (behörig) lärare brukar ligga runt 23.000. Genomsnittslönen för lärare ligger på 26.000.

Imorgon och övermorgon väntar jobb på casinot. Det blir en lönehelg så det lär bli en hel del att göra.

Med allt detta så har jag äntligen kommit fram till hur min höst jobbmässigt kommer att se ut.

30% jobb på postterminalen i Härryda.
20% jobb på F-skolan.
30% jobb på casinot.
20% jobb som spontanvikarie på olika skolor.

Let's do this!

Bananskalet - en lärares bästa vän

Saker och ting går inte alltid som man har planerat. Ibland har ödet andra planer åt en och ibland måste man halka in på något bananskal här eller där för att komma någon vart. Min bananskal kom idag...

Klockan 07.06 fick jag ett sms från Vikarien.se. För er som inte vet så kan jag snabbt säga att vikarien.se är en sajt som kopplar ihop arbetsgivare som behöver få in omgående och tillfällig arbetskraft och arbetstagare som söker vikariat. Lagom chockad blev jag när jag kikade på mobiltelefonen efter att väckarklockan gick igång:

Nytt vikariat!
Skolår 7: Samhällsorienterande ämnen
Var: F-skolan
När: 24/8
Kontakt: 073-XX XX XXX
Obs! Kontakta arbetsgivaren vid förhinder.

Detta innebar alltså att jag skulle rycka in för ett kort vikariat idag, i en skola som jag tidigare var på intervju på och i ett ämne som jag har full behörighet och kompetens för. Men så fort glädjen hade lagt sig så kom jag ju på att jag ska börja på mitt nya jobb hos Proffice idag... Så jag ringde in till skolan och fick prata med den biträdande rektorn som jag tidigare hade blivit intervjuad av för ett par veckor sedan.

Jag tackar nej med stor sorg och förklarar att jag var upptagen idag på eftermiddagen.

"Men du! Vi har en 20% tjänst som börjar nu imorgon! Det är för en årskurs 4 och tjänsten innebär att du kommer vara schemalagd hos oss varje onsdag under veckan. Kan du komma in imorgon så kör vi en snabb introduktion?"


Du kan kalla det vad du vill. Du kan kalla det ödet, tur, rätt plats vid rätt tidpunkt. Men jag väljer att kalla det bananskalseffekten! Bananskalet är en lärares bästa vän. Genom bananskalet så kan du halka in i pedagogikens värld hur som helst och när du minst anar det.

Och ja... Mitt bananskal kom idag!

Jobb imorgon!

Det har varit mycket i gång de senaste dagarna... Nej, de senaste veckorna faktiskt. Jag och fröken L har haft konstant besök hos oss i flera veckor under sommaren. Men nu är alla äntligen hemma hos sig själva igen och vi är nu tillbaka i vardagen.

Själv har jag haft flera projekt igång. Det blev visst inga lärarjobb trots att jag sökte som en idiot, var på flera intervjuer och gjorde flera goda intryck. Istället blev det jobb... på postterminalen i Härryda - en ort nånstans utanför Göteborg. Jag kommer att packa, bära runt och sortera post. Och det känns väl så där... Det känns skönt å äntligen få något jobb igen, men det känns mindre kul att jag åter igen kom en bit ifrån den pedagogiska korridoren.

Men jag får se det positivt. Detta jobb har jag fått genom bemanningsföretaget Proffice och jag kommer att få jobba där minst 3-5 dagar i veckan. Efter inlärningsperioden - då jag har lärt mig grunderna och fått in rutinen kring detta nya jobb - så ska jag försöka hitta några endagsvikariat här och där.

Jag + förskolan = Inte sant

Jag hatar gruppintervjuer. Det känns som om man är med i någon dålig dokusåpa á la Big Brother/Paradise Hotel. Man slåss desperat - men diskret - om uppmärksamheten och man måste trängas med andra människor för att visa sig en aning bättre än dem.

Idag var jag på en gruppintervju i S-förskolan. Det var verkligen en förskola i dess traditionella mening. Vi pratar om barns småstövlar, vi pratar om vantar, overaller och smutsiga gångar fulla med sand och spadar. När jag tänker efter så kan jag inte säga att det direkt var en förskola... Det var mer ett dagis... Ni vet... Barnen var mellan 1-5 år gamla. Då är det väl dagis?

Aja, jag vet inte riktigt vad det var. Men det var i alla fall TVÅ tjänster som fanns lediga. Båda var 100% (!) och båda tjänsterna innefattade arbete i förskolan/dagis. Jag kom dit i god tid och fick därefter sällskap av en annan medelålders kvinna. Vi satte oss spänt och tyst ner i deras gamla soffa i personalrummet och inväntade övriga.

Och så kom dem... Ytterligare fyra medelålders kvinnor. Alla såg så där härligt mogna ut och vana vid att jobba med barn. De anställda på dagiset (jag kommer kalla det dagis hädanefter!) var också medelålders kvinnor. Alla var så där superpedagogiska med barnen och pratade långsamt och gulligt med varenda unge.

Jag kände mig helt vilsen. Redan när jag stod utanför byggnaden kände jag att jag var helt fel ute och jag hade en stor lust att springa iväg till närmaste McDonalds för att ta mig en kopp kaffe för 10 kronor och börja fundera allvarligt över mitt liv och min karriär.

Så började gruppintervjun. Vi alla satt spänt och kollade på varandra lite diskret. Dömde varandra med blicken och tänkte noga på vad vi skulle säga. Fula lappar hade klistrats på våra tröjor så att de som intervjuade oss kunde komma ihåg vårt namn utan att behöva koncentrera sig.

"Hur är din syn på barn?"
"Vad är livslångt lärande för dig?"
"Hur viktig tycker du att förskolan är för barnen?" (Märk väl att man titulerar barnen "barnen" och inte "elever" som jag är van vid)

Och alla fick komma till tals. Det var en jäkla massa skitsnack från flera håll. Ord som "respekt", "kommunikation" och "lustfyllt lärande" flöt upp till ytan som lökringar i en fritös. Jag satt där och låtsades lyssna samtidigt som jag tänkte i högvarv på hur jag skulle svara på frågorna.

Det tog mig därför inte lång tid innan jag började ge upp. Jag hade ingen chans mot dessa ödmjuka och humana kvinnor som satt bredvid och mittemot mig. De alla hade redan barn och de alla hade kommit i underfund med vad de ville eller skulle göra i livet. Jag hade inte mycket att komma med, kände jag.

En timma senare gick jag därifrån utan att känna mig särskilt hoppfull. Jag kände mig istället smutsig och korkad för att jag hade tagit mig hela vägen in dit. Jag förtjänar inte de tjänsterna och jag förtjänar inte att jobba i förskolan. Jag gillar inte småbarn - speciellt inte om de ej kan ta på sina egna byxor och äter sanden från sandlådan. Det är inte riktigt min grej.

Jag vill lära ut till barn som har åtminstone lite vett. De ska åtminstone gå i grundskolans tidigare år. Jag vill stå i ett klassrum med en gammal jordglob i hörnet, ett par ordböcker på bokhyllan, en whiteboard-tavla med tillbehörande tuschpennor.

Jag hoppas nån av de där kvinnorna får jobbet.

16:e dagen i arbetslöshet

Nu har jag varit arbetslös i 16 dagar. Och på dessa 16 dagar så har jag mått kanon. Jag har haft tid att umgås med nära och kära. Min dygnsrytmen är normal. Jag vaknar tidigt om morgnarna och lägger mig tämligen tidigt om kvällen tillsammans med fröken L.

Varje dag bläddrar jag igenom Arbetsförmedlingens platsbank i hopp om att hitta någon värdig tjänst som ger mig en viss värdig lön så att jag kan fortsätta leva mitt tråkiga och medelmåttiga liv. Visserligen har dessa 16 dagar inte varit helt förgäves. Jag har trots allt blivit inkallad för intervju två gånger redan och har två intervjuer till framför mig.

Imorgon väntar S-förskolan som befinner sig ganska centralt. Jag är inte helt säker på vad det är för tjänst mer än att det är en förskola som anställer. Vi får se hur det går här. På onsdag väntar ännu en intervju, fast på en bemanningsföretaget Lärarpartner AB.

Därefter så är det bara att vänta... Imorgon ska jag få besked om jag får 40%-tjänsten som idrottslärare på den där frikyrkoliknande friskolan. Jag vill tänka positivt och framåt. Men någonstans i mitt undermedvetna finns ett litet troll som gnisslar tänderna, är bitter och negativ. Men jag förstår honom... Jag vill inte tänka alltför positivt då jag bara skulle bli väldigt besviken ifall jag inte fick de tjänster jag har sökt.

Samtidigt så är det ju hoppet som gör att man fortsätter kämpa.

Det finns hopp... i förskolan

Igår var jag på min första arbetsintervju i en privatskola, F-skolan. Det var en väldigt fin, nybyggd och modern skola. Den biträdande rektorn som tog emot mig var ovanligt ung (för att vara rektor), öppen, avslappnad och väldigt trevlig samt att han arbetade med en Mac-dator och en Iphone 4 i handen som ständigt och jämt lämnade ifrån sig diverse elektroniska ljud under hela intervjun.

Det här var minst sagt en modern och positiv skola. Det var en friskola - precis som jag hade förväntat mig de flesta friskolor. Och givetvis så spottade denne biträdande rektor ur sig en mängd positiva saker om skolan. T.ex. att F-skolan var en väldigt modern skola, eleverna är väldigt snälla och goa, lärarna var duktiga och kompetenta (och väldigt unga för den delen - genomsnittsåldern låg på 32 enligt honom!), skolmiljön var präglad av pedagogiska sötsaker, maten var lagad av bästa kvalité och toaletterna luktade hallonbär. Allt var strålande och fint!

(Nästan lite för fint...)

Intervjun gick bra. Han visade mig runt i skolan. Frågade lite om min bakgrund, utbildning och erfarenheter. Och tjänsten... 40% vikariat under höstterminen (med möjlighet till förlängning). Undervisning i idrott för årskurs 4-6 och eventuellt något extra ämne.

Jag blev givetvis sugen på denna tjänst eftersom den lät väldigt bra och rolig. Den biträdande rektorn var intresserad av mina erfarenheter och meriter eftersom han hela tiden nämnde att jag var "karateinstruktör" för samtliga kollegor som gick förbi och hälsade på. Jag fick träffa arbetslagsledaren för idrottslärarna och denne visade sig också vara en kampsportsutövare (fast inom lite "fulare sporter" dvs. MMA -, som rektorn sa).

Mitt intryck i helhet?

Som jag precis sa... Det var en fin och fräsch skola. Nästan lite för fin... Tidigt i min lärarkarriär bestämde jag mig för att bli en hårt kämpande lärare i en kommunal och hårt arbetande skola. Friskolor kände jag som något negativt och elitistiskt. Men med tanke på min situation idag och att erfarenhet är något som man som lärare bör inneha så sa jag ivrigt ja till tjänsten.

Besked får jag nästa vecka. Och jag ska vara ärlig. Erbjuds jag tjänsten så kommer jag att ta emot den med öppna armar...

Ännu en...

När man har tur... då har man tur! Jag blev idag inkallad för ännu en intervju. Precis som med de andra skolorna så är även denna en förskola. Och det bekräftar det jag hela tiden har trott och förstått:

Framtidens lärarjobb finns i förskolorna...

Ännu en intervju!

Jag verkar ha flyt nu! Idag blev jag inkallad för ännu en intervju på fredag. Den här gången är det på F-skolan. Och hör här... F-skolan är en privatskola! Precis som förra tjänsten jag sökte häromdagen så är även detta en tjänst på 40% och om jag hörde rätt på telefonen när de ringde så är detta också en tjänst i förskolan.

Själv har jag alltid varit lite negativ mot friskolor och jag har väl aldrig gillat idén särskilt mycket. Men i den sits som jag idag befinner mig i så är jag inte riktigt lika petig längre. Jag kan faktiskt tänka mig jobba på en privatskola - för erfarenhetens skull.

Vi får se hur det går...

Tvinga barn att sitta med hos föräldrarna på jobbet?

Ingen har väl missat Jan Björklunds senaste utspel om att föräldrar kan tvingas sitta med i klassrummet för att förhindra att busiga barn hittar på hyss (jag vet, gårdagens nyheter, men jag har inte kunnat skriva förrän idag). Intressant tanke... Synd att idén är helt... FÖRBANNAT URKORKAT! Janne... Du är allt för lustig ibland!

Men hur ska detta lösa några som helst problem? Ska man lösa ett problem i skolan så vill man ju lösa den ur ett långsiktigt perspektiv. Annars är det bara ett löst slag i luften.

Jag har ett liknande förslag. Varför kan inte barn tvingas följa med sina föräldrar till deras jobb ifall det visar sig att föräldrarna inte sköter sitt jobb eller inte är tillräckligt bra med att uppfostra sina egna barn? Barnen kanske kan slänga några ledsna eller besvikna miner mot sina föräldrar så att de arbetar hårdare. Det kan gå... Det kan gå...

Annars då...? Jo, det här slank in i e-postinkorgen idag:

Hej,

Tack för din ansökan och intresse av att arbeta hos oss på Lärarpartner. Hör gärna av dig till oss igen på tfn: 031-XXX XX XX så kan vi prata mer personligt och eventuellt avtala en tid för ett möte.

Med vänliga hälsningar

Martina, Lärarpartner AB

Det är inte första gången som jag har fått kontakt med Lärarpartner. För mer än ett år sedan så kallade de in mig på intervju men eftersom jag just då precis hade fått jobb på casinot så var jag tvungen att avböja deras erbjudande. Men den här gången så ser det ljusare ut.

Nästa vecka är jag bokad för gruppintervju!

Pokerkväll

Ikväll har jag och ett par goda vänner haft pokerkväll. 20 kr insats för att "köpa in sig" och Texas Holdem Poker med blinds som höjs var tionde minut. Det var trevligt, spännande och kul. Men det är inget som jag gärna gör varje dag då jag tycker att poker i många fall är stressigt och psykiskt jobbigt i längden.

Jag skulle nog aldrig kunna leva som pokerspelare. Redan nu när jag spelar med mina vänner - där insatsen endast är 20 kr - så känns det ändå väldigt stressigt och nervöst när saker och ting väl börjar hända. Tänk de pokerspelare som spelar på proffsnivå. Tänk vad ett osäkert och stressigt liv de lever. Nej, tack, säger jag.


Lite intressant information om Texas Holdem poker.

Ingen vet exakt när Texas Holdem "uppfanns" men enligt legenden så spelades det första Holdem-spelet i Robstown, Texas. Enligt myterna så uppfanns spelet av cowboys som var ute i öken och hade tråkigt. De hade endast en kortlek och kunde därför inte spela 5-kortspoker. Därför uppfann de Holdem så att alla kunde spela tillsammans och samtidigt.

"Varför ville du bli lärare?"

Idag var jag på min första intervju någonsin för en lärartjänst på A-skolan. Tjänsten är på 40% vilket innebär att jag enbart jobbar på tisdagar och onsdagar och jag kommer att undervisa i NO och Ma - två ämnen som jag egentligen inte är behörig i. Men i skolans värld är ingenting svart eller vitt vilket innebär att ämneslärare kan undervisa i alla olika tänkbara ämnen vare sig de vill det eller inte.

Intervjun i sig gick nog ganska bra. Jag tyckte att jag gjorde rätt bra ifrån mig och jag tyckte att jag svarade bra på deras frågor. Men jag måste säga att många av frågorna var frågor som jag inte ens hade tänkt på förrän jag väl ställdes inför dem.

En av de svåraste frågorna var ändå: "Varför ville du bli lärare?"

Och det är en fråga som jag många gånger har brottats med. Under lärarutbildningen så ställdes man inför denna fråga dagligen och man fick skriva olika PM och uppsatser om det på slutet av varje kurs (vilket i längden blev så fruktansvärt tråkigt!).

Så nu satt jag där... smått nervös och halvsvettig. I ärlighetens namn har jag inte reflekterat vidare över denna fråga på över ett år och jag antar att denna intervju var en sorts väckarklocka för min pedagogiska personlighet.

Mitt svar var enkelt och komplicerat.

Jag antar att det är något som jag alltid har gillat. Jag har alltid tyckt om att lära ut och jag har alltid tyckt om att se människor utvecklas. När jag tränade karate tog jag tidigt rollen som barninstruktör vilket gav mig stora möjligheter till att få lära ut. När jag jobbade på McDonalds tog jag jämt rollen som "mentor" och lärde upp flera yngre medarbetare i köket och när jag spelade schack (på en förening) så var jag en av dem som mer än gärna visade och lärde de yngre och mindre erfarna kollegorna.

Jag tror inte att läraryrket är ett kall. Det låter alldeles för religiöst och fanatiskt. Jag tror inte att heller att det är något som man direkt bestämmer sig för att bli... Jag tror att många blir lärare av en slump bara - genom ett bananskal. Det pedagogiska arbetet kanske visar sig vara något som man gillar att göra och som man har en viss fallenhet för.

Besked om jag får jobbet eller ej kommer först nästa vecka. Vi håller tummarna.

Första mötet med Arbetsförmedlingen...

Idag har jag varit hos Arbetsförmedlingen. Det var min första erfarenhet och möte med Arbetsförmedlingen någonsin och jag måste ärligt säga att det var... Oväntat positivt! Jag skrev in mig för några dagar sedan enbart för att jag ville registrera mig i deras vikariepool och därmed verifiera mina uppgifter (examensbevis, anställningsbevis, arbetsintyg etc.).

Jag var där i god tid, satte mig ner i en av deras obekväma stolar och spanade in den bistra omgivningen. Folk är inte glada på Arbetsförmedlingen. De anställda som jobbar där är småstressade och småirriterade (och lite elaka ibland faktiskt) medan de arbetssökande är bittra, ledsna eller uppgivna. Givetvis finns där en del positiva människor också som rör sig - men dessa syns inte lika mycket i mängden.

Jag ropades upp till slut och så körde vi igång.

Vi pratade om min situation. Vi gick igenom mina betyg, anställningsbevis, arbetserfarenheter och vad jag hade för mål och hur jag skulle uppnå mina mål med hjälp av en handlingsplan. Därefter kom saker som alfakassa upp, jobbcoach och annat jobbrelaterat. Detta kom jag och min kära handläggare Margita (jag hittar inte på namnet!) fram till:

HANDLINGSPLAN FÖR FRILANSANDE PEDAGOGEN
Mål: Hitta jobb.
Hur: Genom att söka jobb.
Metod: Söka jobb på arbetsförmedlingen.se eller andra bemanningsföretag.
Tidsram: Hitta jobb så fort som möjligt.

Imorgon blir det jobbintervju med A-skolan. Vi håller tummarna!

"Smaken sitter i hålen..."

"Programmet presenteras av Jarlsberg. Smaken sitter i hålen." får vi höra lite titt som tätt på TV just nu. Och varje gång jag hör denna semisnuskiga (ja, den är snuskig om man har en halvt aktiv hjärna) så kan jag inte låta bli att småle lite barnsligt.

Frågan är bara ifall marknadsföringsavdelningen för Jarlsberg är medvetna om denna slogan. De måste de fan vara. Jag tänker mig att mötet för Jarlsbergs tillfälliga projektgrupp för marknadsföring i TV utspelade sig nånting på detta vis:

Marknadsföringsavdelningen, Jarlsberg.
Ulricehamn, 2009, 12 mars, klockan 09.35.

Projektansvarige Per: Okej, folk! Dags att brainstorma här! Vi har en ost. Den är jävligt god fastän den luktar lite skumt. Den är gul och den har hål. What do we got?!

Karl: Hm... Hur lång ska denna slogan vara? Och hur viktig är den?

Projektansvarige Per: Den är jävligt viktig för företaget och den kommer påverka hela världen hur vi ser på ost en lång tid framöver!

Birgit: Vad sägs om... "Jarlsberg... Probably the best cheese in the world?"

Morgan: Wow! Där har vi det! Det låter asbra! Kör på den!

Birgit: Tack, Morgan. Puss på dig...

Projektansvarige Per: Hm... Det där lät lite för bekant. Jag tror vi får ha den som plan B... Vad mer? DU! DU DÄR BORTA! Vad säger du?

Praktikant-Pelle: Uhm... Smaken är som baken... Och i baken... Så har vi en rumpa... I rumpan finns ett anus... Och anus är ett hål.

Projektansvarige Per, Morgan, Birgit m.fl.: WOW! Du har nånting på gång där!

Praktikant-Pelle: Smaken... sitter i hålen.

Projektansvarige Per: Bingo...

Jag googlade Jarlsbergs slogan och hittade 76000 träffar. På Facebook finns redan en grupp som hyllar reklamen och det verkar ha twittrats ganska flitigt kring ämnet.

Jag säger bara en sak: Bra jobbat Praktikant-Pelle! Du har fått hela Sverige att tänka på Jarlsbergs ost!

Intervju på fredag!

Jag har nu varit arbetslös i tre dagar och på dessa tre dagar har jag sökt konstant efter jobb. Jag har registrerat mig på ett dussintals olika bemanningsföretag och jag har filat på mitt CV ett stort antal gånger. Jag har till och med varit på Arbetsförmedlingen och skrivit in mig - för första gången i mitt liv.

Och så har jag fått mycket annat gjort... Man inser inte hur mycket tid man verkligen får över när man inte jobbar. Jag har gått runt med blandade känslor. Det har varit skönt och en lättnad å inte behöva jobba på casinot längre. Men det har också varit lite deppigt och ångestladdat över att få gå runt sysslolös om dagarna. Visserligen har jag försökt vara så produktiv som möjligt genom att träna varje dag, hålla det rent och snyggt i lägenheten och fixa så att maten står på bordet när min kära Fröken L kommer hem från sitt jobb.

Men jag trodde ALDRIG att jag skulle få komma in på en intervju så fort och så plötsligt! Idag ringde dem från A-skolan (jag vill ej uppge namnet på skolan) och frågade om jag ville komma in på en intervju på fredag, klockan 10.00. Chockad som jag var, när jag ringde, så hostade jag fram ett jakande svar och när hon på andra sidan lade på luren så började jag dansa runt i vardagsrummet som en fanatisk pingstpräst på en påskmässa.

Detta blir min FÖRSTA riktiga arbetsintervju för en aktiv lärartjänst. Det ska bli grymt spännande!

För många bittra människor har åsikter om dagens skola

Inför årets val är det skolfrågor och sjukvården som engagerar de flesta svenskar. Detta visar opinionsundersökningsföretaget (långt ord!) Novus. Detta är väl ingen större chock, om man säger så. Om det är två saker som rör om i folks grytor så är det definitivt skola och sjukvård.

Skolfrågor är något som nästan alla har åsikter om. Och detta för att alla i Sverige har gått i skolan. Det jag tycker är intressant är att alla de vuxna som ska uttala sig om skolorna alltid säger ungefär detsamma. Följande meningar yttras ofta vid skolfrågor:

"Det är för låga krav i dagens skola."
"Dagens ungdomar har ingen respekt för vuxna eller lärare."
"Den svenska skolan halkar efter övriga världen."
"Svenska elever är för lata."
"Svenska lärare vet inte hur man ska bemöta eller behandla dagens ungdomar."
"Det svenska betygssystemet är uråldrigt."
"Dags att införa skoluniform så får vi lite ordning på ungdomarna!"



Vuxna människor har en tendens att ALLTID klaga och nedvärdera dagens ungdomar så fort de får chansen (och detta är ett naturbundet fenomen som lyder under biologiska och astronomiska lagar, förmodar jag) och det är något som för alltid kommer att fortgå så länge vi är människor. Vuxna har en tendens att vara småirriterade på ungdomar och de blänger surt på dem dagligen i kollektivtrafiken eller i närmaste ICA-butik.

Vuxna människor gillar inte å se ungdomar som befinner sig i grupp och de gillar inte heller ungdomar som för väsen. De gillar inte heller ungdomar som ser lite annorlunda eller rebelliska ut. Och de gillar inte heller när ungdomar sitter och "hänger" på trottoarkanten eller i någon allmän parkbänk.

Och nu... inför valet så ser vuxna en möjlighet till att ventilera sina undantryckta känslor i skolfrågorna. Det räcker med att man läser kommentarerna kring artiklar som berör skolfrågor i våra stora mediesajter (som DN.se eller Aftonbladet.se) för att bli påmind om att där bor väldigt många bittra människor här i Sverige.

T.ex. idag så har Lärarförbundet fått ge svar på tal angående Jan Björklunds förslag om att skolk skall införas i betygen. Detta för att överjävliga ungdomar som inte vill vara i skolan skall bestraffas ytterligare om de skolkar. Det är ganska uppenbart att herr Björklund hellre tillämpar sig av bestraffningsmetoder för att få pli på dagens "flumskola" än att se över vad problemen bottnar sig i.

Lärarförbundet svarar med att sådana åtgärder egentligen inte spelar så stor roll. Visst kan skolket vara synligt bland betygen... Men hur ska det lösa skolkproblemet?

Jag instämmer med Lärarförbundet som säger det självklara i denna fråga. Vi kan inte lösa de problem som finns i svenska skolor (och problem kommer det alltid att finnas!) genom bestraffningar eller andra disciplinära åtgärder. Allt bottnar sig i det som Bill Gates och amerikanska hip hop-artister har ett överskott av: Pengar. Ekonomi. Kontanter. Cash.

Satsa mer pengar på skolan, rekrytera fler lärare, mer resurser så ska vi nog se att det blir bättre.

Oj! Har det gått så lång tid redan?

Ett halvår har alltså redan gått sedan senaste inlägget? Oj fan, va tiden går fort. Men nu är jag tillbaka (igen). Igår gjorde jag mitt sista arbetspass som fastanställd på Casino Cosmopol. Hädanefter är jag extraanställd och rycker alltså in när jag själv känner för det. Casinot blir alltså min plan B.

Efter fjorton månaders jobb på casinot så kände jag till slut att det fick räcka. Arbetstiderna är fruktansvärda (17.30-04.00 eller 19.45-05.15) och lönen är inte ens i närheten på vad den borde vara med tanke på arbetstiderna (17300 i ingångslön, runt 14.000 får man ut efter skatt!).

Jobbet hade förstås sina stunder och ibland kunde jag förstås ha kul vid borden. Men casinobranschen i Sverige har ingen framtid och de anställda där jobbar ständigt i motvind och mörker. Det finns inte mycket att hämta här, tyvärr.

Därför har jag nu sagt upp min fasta anställning på 100%.

Och återgår till att bli en frilansande pedagog igen - efter nästan 1½ års uppehåll. Jag ber om ursäkt till Jan Björklund och ställer mig i ledet igen hos den trötta svenska Lärarkåren. Idag börjar mitt nya liv och idag börjar jobbsökandet på allvar. Från och med idag ska jag försöka ta mig tillbaka in i pedagogikens värld! Frilansande pedagogen är tillbaka!