Fröken L är sjuk. Hon är grinig och hon är trött. Alla hennes innersta aggressioner går ut över mig och jag tar emot dem som en basketkorg tar emot studsande basketbollar. Men det är lugnt, jag är van. Stackaren fick gå hem efter blott några timmar på jobbet.
Själv har jag gått fram och tillbaka i det nya hemmet och försökt göra i ordning det sista. Jag har städat, packat fram de sista sakerna från flyttkartongerna och kastat all wellpapp som lagt sig som ett berg över mitt till synes tomma vardagsrum.
Det märks att den städkontroll som de hade här inte var av samma kaliber som den jag hade i Karlstad. Där är faktiskt rätt mycket som hade kunnat åtgärdas. Dammråttorna härjar fortfarande fritt i särskilda utrymmen och en mängd smutsfläckar präglar vissa delar av väggarna.
Det är faktiskt rätt skönt å vara ledig nu de kommande dagarna då jag får gott om tid att ordna med en massa grejer. Jag känner mig som en rastlös version av Martin Timell. Och jag måste erkänna att jag faktiskt gillar det.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar