måndag 16 februari 2009

Den trista vardagen räddas av... lasagne!

Ingen har väl undgått den tuffa finanskris som just nu blåser över hela världen. I Sverige har vi först nu börjat märka av konsekvenserna. Förutom en ekonomisk allmän kris över landets alla företag och näringsliv, så slår detta extra hårt mot skolorna och lärarna.

I flera kommuner har man nu börjat varsla lärare. Detta uppger Lärarnas Riksförbund i sin senaste tidskriftnummer av Skolvärlden. Antalet jobb minskar och chansen för unga lärare att bilda karriär blir allt svårare - speciellt för de lärare som har min ämneskombination (historia, religion och samhällskunskap).

Inte nog med det... Det här landet lider av någon märklig komplex för kontakt med medmännsikor, känns det som. Jag vet inte ifall detta är bekräftat, men vissa organisationer hävdar till och med att Sverige hör till de mest singeltäta länderna. Och när vi ändå pratar om den här fruktan för mänsklig kontakt - så kan jag nog hitta några säkra argument.

Har ni någonsin suttit i bussen och märkt att över hälften av resenärerna lägger sina väskor till sidan om dem? Genom denna handling tycker jag att de markerar tydligt sitt revir och signalerar medvetet att de INTE vill att någon ska sätta sig bredvid dem. "Nej, tyvärr, min 2 kg tunga slitna väska sitter redan där..." Jag hatar när det händer...

Ja, vad kan vi dra för fler slutsatser av detta konstaterande? Jo, det görs alldeles för få barn i det här landet. Och samtidigt har vi politiker som hävdar att Sverige på något vis skulle bli "överbelastat" ifall vi tog in ännu fler människor. Ja, vi har till och med de idioter som hävdar att den svenska kulturen är "hotad". Vilket jäkla bullshit, säger jag då. Gå och göm er i er ruttna tvättstuga och kom inte ut förrän ni har plockat isär alla delarna på tvättmaskinen, mosat ner delarna med era fingrarna och sakta ätit upp varenda beståndsdel av maskinen.

Själv befinner jag mig i den trista vardagen på ständig jakt efter någon ledig lärartjänst där ute. Är inskriven i den kommunala gemensamma vikariepoolen men ingen ringer ändå - varför? Jo, de ringer hellre någon de redan känner igen. Men vi kämpar på med frisk mod och optimism...

Och i Sverige görs fortfarande för lite barn, vi är skygga inför mänsklig kontakt och vi ger inte varandra plats på bussen.

Det positiva är i alla fall att jag har lagat lasagne och den ser mums ut. Mår bättre nu.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar