Idag har jag inget att skriva om. Jag har inte kommit på något bra ämne alls och det finns egentligen inget intressant som jag tänkt dela med mig med de få trogna läsare jag har på denna ensamma blogg.
Men om jag nu hävdar att jag inte har något att skriva om, hur kommer det sig då att jag skriver om det? Vore det inte bättre ifall jag inte skrev något alls - och därmed skulle mitt konstaterande (om att jag inte har något att skriva om) vara ännu mer trovärdig.
Trots detta så skriver jag ändå... om att jag inte har något att skriva om. Men eftersom jag skriver att jag inte har något att skriva om, då säger jag emot mig själv eftersom jag faktiskt skriver om något.
Jag tror jag har fastnat i en pseudofilosofisk diskurs, en diskurs som snubblat in i paradoxens smutsiga bakgård. Usch.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar