En lärare måste inte alltid vara bäst...

Så var man tillbaka i vardagen. Eleverna är tillbaka i klassrummet. De var förväntansfulla, trötta men ändå lite glada när de på morgonen steg in i klassrummet. Barnen i de lägre åldrarna är oftast gladare över att få gå i skolan och de är oftast mer nyfikna och mer engagerade i skolarbetet. Men så händer ju något under puberteten då allting bara blir hopplöst tråkigt, jobbigt och ängsligt.

Men nej, nej. Inte mina kära fyror. De gillar skolan - än så länge.

Jag kände redan i början av dagen en viss ångest och stress över att jag inte har planerat längre och bättre på engelsk-, svensk- och NO-lektionerna. I nuläget känns det som om jag freestylar alltför mycket i dessa ämnen och situationen gör mig ännu mer ängslig.

Det svåra är egentligen inte att planera för dessa lektioner, har jag märkt. Det svåra är att hitta en lagom och genomsnittligt svår uppgift som eleverna kan göra utan att känna att det är alltför enkelt men ändå lustfyllt utmanande. Jag märker stor skillnad på kunskapsnivåerna hos eleverna i fyran. Vissa hinner färdigt med tilldelade uppgifter på direkten medan andra behöver tre gånger så lång tid.

Det svåra blir att kunna fånga upp de allra långsammaste och samtidigt stimulera lärandet för de allra snabbaste.


Jag har också känt mig lite dålig för att jag vid alltför många tillfällen har tvingats skälla på eleverna eftersom de vid för många tillfällen börjar tramsa, skrika och flumma runt under lektionstid. I början trodde jag att det var enbart för att de såg mig som en vikarie. Men på senare tid har jag tagit det allt mer personligt... Som om jag inte hade särskilt bra kontroll eller koll över klassen.

Men efter att ha våndats i mina nedbrytande självförtroendesviktande känslor under hela dagen så har jag nu kommit fram till vad det är: Ingenting alls.

En erfaren, vis och trevlig lärare sa en gång till mig så här:

"En lärare måste inte alltid vara bäst. Det räcker att man är tillräckligt bra; good enough' så att säga. Och när man kan acceptera detta faktum - då är man som allra bäst för både sig själv och för eleverna. Du kommer jobba med detta länge och du kommer ha gott om tid att utvecklas, förändras, göra ännu fler misstag och lära dig ännu mer om yrket och dig själv."

Den här veckan ska vi påbörja ett nytt arbetsområde: vatten! Det ska bli riktigt kul, känner jag, då det är ett område som jag känner mig tämligen säker i. Engelskan och svenskan har jag bättre koll på nu samtidigt som jag känner mig lite varmare i mina pedagogiska skor.