Minerva är inne på sitt sin sista termin och kommer att examineras redan nu i januari. Hon har alltså inte långt kvar. Jag uppfattade Minerva som en väldigt trygg, trevlig och självsäker person. Det kommer gå bra för henne, tror jag.
Men det är inte om henne jag tänkte att dagens inlägg ska handla om. Nej, jag tänkte snarare prata om hur skönt och mindre belastande var att ha henne med mig i klassrummet - även om jag kände en viss press över att ha en lärarstuderande i klassrummet som observerade och betraktade min undervisning och sätt att arbeta.
En tanke som slog mig idag:
Tänk om man storsatsade (och då menar jag verkligen storsatsa så det nästan blir löjligt) på den kommunala skolan att man i varje klass hade minst två verksamma lärare i lektionerna och att elevantalet inte fick överstiga ett viss antal; säg... 15 elever per klass! De elever med särskilda behov i klasserna ska få en elevassistent som hjälper dem att komma igång, hänga med i undervisningen och stödja i arbetet. Resurser skall även läggas på skolornas upprustning, bättre skolmat, mer personal och en tydlig modernisering av pedagogiska hjälpmedel (som läroböcker, läromedel, smartboard osv). Tänk vilka fantastiska medborgare och människor vi skulle kunna lyckas forma för framtiden...
Tänk om...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar