Vid slutet av dagen så förstod jag var det rörde sig om: Artemis har ett synfel. Han behöver glasögon. Jag tog upp denna sak med honom privat efter att skolan hade slutat. Jag kallade honom till mitt kontor och jag frågade honom rakt och ärligt om han upplevde att han hade dålig syn. Givetvis så nekade han till detta så jag lät göra några enkla optiska undersökningar där jag bad honom läsa några bokstäver från vissa avstånd.
Och visst var det tydligt att han hade ett synfel. Om Artemis ska kunna hänga med i skolan så kommer han att behöva glasögon och jag berättade denna fruktansvärda sanning. Eftersom jag själv har haft glasögon (även om jag under 90% av min tid använder linser) så kunde jag givetvis relatera till denna unge pojke. Jag fick själv glasögon när jag var runt 13 och jag minns själv att det var en oerhört jobbig förändring.
Det var självklart inte lätt för Artemis när jag berättade för honom om att han behövde glasögon... Han började gråta och det syntes på honom att han var djupt besviken över detta. Artemis är en oerhört känslig person, han är ärlig och han är kärleksfull. Dessutom är han en sann romantiker (mitt påstående är förstås relativt!). Artemis blir nämligen förälskad i någon i klassen varje vecka och det syns på honom vilka flickor i klassen han gillar. Vid flera tillfällen har han dessutom frågat mig om tips om hur man ska göra för att få flickor att gilla en.
Så nu skulle världen rasa samman för stackars Artemis. Han kommer få glasögon. Han kommer bli ful. Inga flickor kommer att vilja ha Artemis på grund av hans glasögon. Detta är förstås vad han trodde. I över 10 minuter pratade vi och jag försökte att trösta honom så gott jag kunde men jag kände och såg att han högst ogillade denna förändring...
Jag vet exakt hur det känns Artemis och jag förstår din vånda och oro. Men jag lovar dig. Du kommer att trivas i dem och du kommer att inse att det inte är så illa med glasögon.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar