Gamla lärare - och nya lärarpadawans

Häromdagen jobbade jag med Ulf. Ulf är en lärare som har varit verksam i över 40 år och är idag runt 70 år. Han pensionerades för ett bra tag sedan men jobbar idag lite extra ute i skolorna (där han tidigare har jobbat) och vikarierar där det behövs.

Ulf har många berättelser att dela med sig till eleverna och det märks på honom att han har varit med i leken länge. Så när jag stod där tillsammans med så kände jag mig nästan som en elev själv. Förutom att Ulf besatt en massa kunskap och erfarenheter så besatt han även en mängd historier och berättelser från sina dar. Han berättade historier om olika utflykter, resor runtom i världen och händelser som han hade varit med om och eleverna - hör och häpna - satt som tända ljus och bara sög åt sig av vartenda ord som flög ur Ulfs mun.


När det gäller berättelser så är det något som jag alltid har hållit varmt om hjärtat. Jag älskar en god berättelse och jag tycker att det är oerhört kul att få dela med mig av en spännande och rolig saga till eleverna - stora som små. Jag funderar faktiskt på att ordna ihop ett litet sagoarkiv i bloggen så att andra lärare (eller "lekmän", förälder) som både gillar att berätta och lyssna på sagor kan få ta del av några av mina favoritsagor.

En rolig nyhet som nådde mig häromdagen berättade att jag ska få besök av en lärarkandidat. På högskolor och universitet runt om i landet så har man ganska nyligen (tror jag) börjat kalla det för "lärarstuderande" istället (fastän för två år sedan, när jag läste, så kallades det fortfarande för lärarkandidater). Jag skulle vilja införa begreppet "lärarpadawan". Det låter ju betydligt mer spännande och lockande.