Klockan 09.35 på NS-skolan.
Jag stiger in i klassrummet. Eleverna kommer strax därefter.
Eleverna ställer sig vid sina bänkar, bakom sina stolar.
Jag står framför tavlan och väntar på att de ska sitta ner.
Därefter... Händer inte mycket. Några sekunders tystnad. Jag kollar undrande på eleverna och frågar varför de inte sätter sig ner.
"När vi går in i klassrummet ska vi stå bakom bänkarna och hälsa på läraren." säger en av eleverna. Han och flera av de andra stirrar på mig med sina förvirrade ögon.
"Jaha... Varsågoda och sitt då." svarar jag.
Eleverna sätter sig ner, alla på en och samma gång. Det ser nästan ut som om de har tränat in detta i någon Broadway-pjäs. Allt är så skrämmande synkroniserat.
Vi kör igång. Jag berättar lite kort om vad de ska göra och förklarar vad jag har fått för instruktioner från den ordinarie läraren.
Och eleverna påbörjar sitt intensiva studiearbete. Total tystnad råder i klassrummet. Och jag? Jag befinner mig i chock. Aldrig har jag varit med om elever som varit så engagerade och seriösa i sin grundskoleutbildning och aldrig har jag sett elever som varit så skötsamma och ordningssamma. Det var nästan skrämmande och jag var tvungen å kolla efter flera gånger ifall de inte drev med mig eller något.
50 minuter senare tackar jag och eleverna för sig. Alla går ut mot dörren. När jag kommer fram mot ingången ser jag att det hänger en stor lapp på dörren. På den lappen står ett antal särskilda regler som eleverna måste följa. Högst upp på listan läser jag:
- När du kommer in i klassrummet ska du ställa dig bakom din bänk och vänta på att din lärare ska hälsa på dig.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar