måndag 16 mars 2009

Nämen, där är du ju, John Blunder!

Urgh... Har ni läst mitt förra inlägg så kan ni nog lista ut att jag är tämligen utmattad efter dagens hårda arbete. Men jag klagar inte. På jobbfronten så går allting väldigt bra nu. Jag jobbar konstant i 10 dagar i sträck nu vilket innebär att min personliga finanskris får sig en ordentlig smäll i ansiktet. Det går bra nu, som vår vår folkkäre rappare Petter sjunger i någon av sina låtar.

Imorgon ska jag till en ny skola, vi kallar den NS-skolan, och vikariera i svenska, engelska och franska. Jag måste säga att jag börjar bli ganska van vid det där nu, att undervisa i ämnen som jag inte är särskilt bevandrad i.

Men egentligen handlar det mycket om att få ungdomarna att tro att man vet mycket mer än man faktiskt vet. T.ex. idag hade jag en lång lektion om Shakespeare med en niondeklassare. Vi diskuterade hans betydelse, vad hans kändaste pjäser betyder för eftervärlden och hur tidslösa de är. Det gick faktiskt... oväntat bra, måste jag säga.

Visserligen var jag lika vilsen som en aboriginsk inföding i New York när jag höll i spansklektionerna då jag inte kan ett dugg om det där. Tack och lov för ordböckerna. Gracias, säger man spanska.

Nej, nu ska jag lägga mig. Jag har en känsla av att John Blund redan ligger i sängen och väntar på mig. Vi ska nog ligga sked. Han lär vara stora skeden ikväll.

zZz... zZz...

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar