"Varför ska vi göra det här?"

Jag har tränat (Shotokan) Karate i över 10 år. Under de tre senaste åren har jag undervisat och instruerat i kampsporten. De elever jag lär ut till är främst barn från 7-12 års ålder. Det är faktiskt en väldigt spännande ålder och det är fantastiskt kul och utmanande att lära ut - speciellt i en sådan ovanlig sport som karate.

Jag är stolt över mina elever i karaten och jag tycker de alla kämpar på bra. De är duktiga, lyhörda, disciplinerade och väldigt livlig. Karaten är inte som vilken sport som helst. Det är även en livsstil, en tradition, en kultur. Och jag försöker föra över detta tankesätt till mina unga elever.

Igår när jag höll ett pass för de yngsta barnen (jag har en grupp på 16 barn, fyra av dem är 7-8 år gamla) så tränade vi på olika karateställningar och hur man bibehåller den mest stabila och starkaste ställningen. Det var tufft och det var mycket statisk träning. Det syntes på de fyra att de inte tyckte att detta var särskilt kul.

Och plötsligt från ingenstans så räcker en av dessa fyra, Ellen, upp handen.

"Varför ska vi göra det här?" säger Ellen uppgivet och suckar. Det syns på henne att hon tycker att den övning vi gör är tråkig och jobbig. Hon vill hellre träna slag och sparkar.
"Vi gör denna övning för att du ska få bättre ställning, starkare ben och bättre teknik." svarar jag.

Och plötsligt händer nånting. Det syns i ögonen på henne och hon börjar ta i betydligt mer. Ellen såg nu en mening, ett syfte, med träningen. Och först när hon förstod varför hon gjorde det hon skulle göra, kunde hon göra det bättre och helhjärtat.

Jag kan inte låta bli att relatera detta till skolans värld, där barn och ungdomar varje dag tvingas göra saker de inte ser något syfte eller användning för.

• "Varför gör vi det här?"
• "Jag kommer inte ha någon nytta av detta!"
• "Detta känns helt onödigt för mig."

Vissa lärare blir irriterade eller förnärmade när de hör sådana här frågor. Inte jag. Jag blir glad och jag blir underhållen. För då visar de ändå att de är aktivt medvetna om vad som händer i sin omgivning, att de ifrågasätter sin utbildning och att de vill se ett syfte med den. Det är varje unges rättighet att få veta syftet med varje moment av sin utbildning.

Precis som Ellen har rätt att veta varför hon ska träna på sin ställning istället för slag och sparkar.