fredag 13 mars 2009

Zaremba - I salute you!

Igår natt satt jag sent in på timmarna och klickade runt i det oändligt stora virtuella nätet. Efter att ha surfat vilset omkring på diverse sidor kom jag tillbaka till min startsida DN.se. Här hittade jag en reportage, skriven av Maciej Zaremba, som handlade om det mångkulturella Sverige, de problem som finns undantryckta i detta land och de många problem och förvirringar som arbetet med den misslyckade(?) integrationen har medfört.

Zaremba, som är född i Polen men kom till Sverige 1969, är journalist och författare och har jobbat hos DN:s kulturredaktion sedan 20 år tillbaka, bjuder oss på ett antal otroligt välskrivna och träffande artiklar om det mångkulturella Sverige.

Zaremba lägger fram flera intressanta noteringar om dagens mångkulturella Sverige, om de problem som verkar hopplösa, om Sverigedemokraternas framgång de senaste åren, om integrationens svårigheter och mycket mer.

Han ställer sig varken på den ena eller den andra sidan utan han resonerar kring problematiken på ett oerhört djupt men samtidigt så enkelt sätt att man varken kan skratta eller gråta åt problemen.

Hittills är fem artiklar publicerade:


Zaremba tog även upp ett problem som många av oss inte tänker på, nämligen svårigheterna för de hårt arbetande SFI-lärarna (svenska för invandrare). SFI-lärarna har ett otroligt lågt stöd hos allmänheten och många lägger skulden på dem för att integrationen i Sverige är så bristfällig på flera håll.

Tänk er detta scenario. En 32-årig SFI lärare, vi kallar honom Karl, har en klass på 25 vuxna elever. Åldrarna skiftar kraftigt hos eleverna då den yngsta är 22 och den äldsta är 54 år. Dessutom består klassen av över 10 olika nationaliteter, varje person har helt olika kulturer gentemot den andre och alla har olika mål och förhoppningar med sina liv.

Tänk er dessutom att Karl måste vara beredd på att där kan slinka in en eller två nya elever var fjärde vecka och dessa personer måste integreras i klassrummet då de behöver "komma ifatt" de andra som redan varit där ett tag.

Så vad göra?

Jag har alltid funnit frågan om integration, invandring och det mångkulturella Sverige som oerhört spännande frågor och det var verkligen länge sedan jag sist blev så pass tagen av en text som denna. Zaremba, som Russel Crowe skrek i filmen Gladiator, "I salute you!"

Några smakprov från en av hans artiklar:

    Nyamko Sabuni menade att ”integrerad” blir man i sitt eget hjärta. När man slutar tänka ”de” och börjar tänka ”vi”. Jag delar den erfarenheten. Alltså borde vi fråga oss om den processen underlättas av vår nobla respekt för mångfald, vars främsta uttryck tycks vara att ständigt påminna folk om att de inte riktigt hör hemma.

    Kanske är det omöjligt att få allt samtidigt: bli både införlivad och sedd i sin egenart. Inget illustrerar det bättre än anekdoten om Akilahs öden. I Sverige, dit han kom först, frågade folk intresserat var han var ifrån, berömde hans svenska och gjorde sitt bästa för att uttala namnet rätt. Han uppskattade det. När han sedan flyttade till USA var det ingen som frågade något och han blev kallad Al. ”Excuse me, my name is Akilah.” ”C’mon Al, you’re American now!” blev svaret, åtföljt av en dunk i ryggen. Akilah (eller Al) har verkligen ett problem. Han anser sig ha rätt till sitt namn. Å andra sidan blev han i Sverige aldrig kallad svensk. Eller dunkad i ryggen.

    Hur visar man respekt för en kvinna som pluggar till vårdare men kommer till lektionerna insvept i heltäckande grå somalisk dräkt? Så här kanske: ”I detta vackra plagg kommer du inte att kunna arbeta på vårdcentralen. Om du alltid måste gå klädd så här är det bäst att du slutar nu.” ”Och se, hon kom tillbaka nästa dag i en rosa schalett och vanliga kläder och verkade mycket nöjd över att ha fått mig att skylla på”, berättar hennes lärare.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar