Varje dag är sig aldrig lik på McDonalds. Och det är där jag spenderar en större del av dagarna nu. Nej, jag gör ingen "Supersize me"-dokumentär och jag är inte heller beroende av maten. Större delen av min inkomst utgörs just nu av jobbet på Donken och jag är faktiskt väldigt tacksam som ändå har något att sysselsätta mig med medan jag väntar på boende och jobb i Göteborg. Medan jag väntar på bättre tider...
Lite dåligt av mig att inte uppdatera bloggen så ofta som jag gärna vill. Jag får skylla på tidsbrist (nja...) eller att jag just nu jobbar så mycket att jag helt enkelt inte orkar sätta mig ner skriva ner mina förvirrade tankar i denna icke-originella blogg.
Jag antar att jag skulle kunna skriva om den stora varslen av lärare i de kommunala skolorna runt om i landet, om den försämrade jobbmarknaden, om Jan Björklund som var på en TV-debatt där han inte verkade bry sig ett skit om oppositionen som hävdade att Janne var alldeles för populistisk och enkelspårig i sin skolpolitik eller Obamas liveframträdande i Jay Leno (Obama är den förste - och troligen inte siste - presidenten att närvara i programmet).
Hm... Jag kan skylla på skrivkramp. Det är alltid ett populärt val av ursäkter. Kanske kan kalla det "bloggkramp" istället? (Och så har ett nytt svenskt ord sett dagens ljus?)
På återseende!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar