De fristående skolorna fortsätter att öka i elevantal och de kommunala skolorna går allt mer i back. Detta konstaterar Skolverket som menar att de fristående skolorna lockar allt fler föräldrar med sina goda resurser och "bra rykten". Sedan 2001/2002 så har elevantalet i de kommunala skolorna minskat från 1 miljon till 900.000 elever och minskningen lär fortsätta ända in till 2011-2012.
Majoriteten, 90 % av skolans elever, går i kommunala skolor och 10% går i de privata/fristående skolorna, en ökning på 1% sedan några år tillbaka. Även jag själv har märkt av denna tendens av ökade fristående skolor då jag har sökt annonserade jobb på arbetsförmedlingen. Av alla de annonserade jobb så kom nästan hälften av de lediga jobben från de fristående skolorna.
Man skulle ju tro att de kommunala skolorna skulle få för sig att vilja konkurrera med de privata skolorna och därmed öka sina resurser och ansträngningar om att vilja förbättra skolan. Istället verkar den rulla på i samma takt och anda som den alltid gjort och detta blir ju då resultatet - att de privata skolorna växer.
De privata skolorna sticker lite i ögonen på den svenska skolans slogan: "En skola för alla". Men hur kan det förbli en skola för alla när vissa skolor enbart tar emot de elever som kommer från mer välbärgade hem? Hur mycket avspeglar det verkligheten när vi delar upp våra skolor i en "rikare skola" och en "fattigare skola"?
Skolan ska ju vara en sorts miniatyr av samhället, en reflektion om man så vill säga. Alla som går i skolan ska ju få utbildning, gemenskap och såväl samhällelig utbildning så att de kan föra sig i samhället och därmed också möjlighet att förändra samhället till det bättre.
Hur skulle jag, den frilansande pedagogen, välja mellan en privatskola eller en kommunal skola? Valet skulle bli enkelt: Jag skulle ta den som erbjöd mig en tjänst direkt. Och man får väl kalla mig en hycklare eller sellout. Men precis som alla människor behöver jag försörja mig och få arbetserfarenhet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar