Janne menar förstås att IV-programmet är det största misslyckandet inom svensk skola och att hela konceptet med ett individuellt program är dömt att gå under. Ungdomarna där lär sig inget och det tjänar ingenting till att ha kvar programmet, måste Janne ha sagt när han satt på toa och kliade sig på huvudet samtidigt som han beklagade sig över alla de bråkiga ungdomar som ränner runt omkring i hans bostadsområde under fredagskvällarna.
Översättning: Problematiska (puckade) ungdomar är ett problem och ett problem måste tas itu illa kvickt. Vi hoppar över det gula kortet och går direkt till det röda. Felet med detta tankesätt är att vi kommer slänga ut en stor mängd ungdomar ute i kylan och att vi på något kollektivt sätt säger: "Nej, ni har misslyckats och det finns ingen räddning för er. Ut och käka kebab eller cheeseburgare eller något, vi bryr oss inte."
Självklart är jag fullt medveten om de brister som finns i IV-programmet och alla de svårigheter som de lärare i det gymnasieprogrammet varje dag stöter på. Men brister kan fixas och problem kan lösas. Men i Jannes värld får det inte finnas någon plats för elever med svårigheter, elever med inlärningsproblem eller elever med jobbiga hemförhållanden. Nej, i Jannes värld ska vi ha skoluniform på oss, läsa högt ur bibeln inför varje lektion och marschera som hjärntvättade hyenor på väg mot slakteriet.
Och om vi nu tar bort IV-programmet... Vad händer då med alla de ungdomar som faktiskt behöver ett individuellt program? Sopar man undan dammet under mattan så kanske allt ser fint och prydligt ut, men dammråttorna under mattan finns fortfarande där och de lär frodas väl, kan jag tänka mig.
Nog om det. Nu över till lite mer personliga saker. Jag vet, jag vet. Världen kretsar inte kring mig och jag önskar verkligen - verkligen - att jag bidrog mer till den mediala och skoldebatten lite mer och alla de saker som rör skolans värld. Tyvärr har jag andra bollar i luften och andra saker i det personliga livet som måste ses över.
Idag skulle bara vara en glädjens dag. Och den började som en glädjens dag. För idag, klockan 13.12, i Södra vägen 12 i Göteborg, skrev jag på kontraktet till min nya lägenhet! Jag fick läsa en massa blanketter, skriva på det ena och det andra pappret, läsa en lång lista på saker man inte ska göra och särskilda ordningsregler och därefter var allt klart. Nycklarna kan som tidigast hämtas på fredag.
Men snart skulle mitt tillfälliga euforiska lyckotillstånd utplånas likt en hungrig utrotningshotad schimpans på jakt efter mogna bananer (usch, det var en hemsk liknelse). När jag satt på centralstationen och väntade på mitt tåg som skulle anlända om drygt en 1 timma, så märkte jag nån gång under hela vänteprocessen att min jacka (!) hade blivit stulen! I jackan hade jag tågbiljetten hem och mitt dyra busskort värt 700 kr (som gör att jag kan åka gratis, när som helst, var som helst och hur mycket som helst i hela Värmland!).
Fråga mig inte hur den förbannade tjuven snodde min jacka. Jag hade den vid sidan om mig och väskan vid andra sidan och läste lugnt min bok. Någon gång under allt måste han alltså ha glidit förbi och ryckt till sig jackan utan att jag märkte det.
Jag säger bara en sak. Dålig karma!
Dålig karma på dig också, Jan Björklund!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar